Stäng fönster Borgholm kn, RUNSTENS KYRKA 1:1 RUNSTENS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Runstens kyrkogård är i det närmaste kvadratisk med de båda väsliga hörnen avskurna. Ytor för gravsättningar finns runt om hela kyrkan, dock främst norr och söder om kyrkan. Runt om kyrkogården finns en trädkrans av lind, lönn och ask. Hela kyrkogården är insådd med gräs och den lutar mot öster. Inga häckar eller träd delar av kyrkogården. Kyrkogården har ingen kvartersindelning men för att underlätta beskrivningen av kyrkogården, i denna rapport, har den delats i Norra och Södra sidan. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmurad dubbel kalkstensmur i öster, söder, väster och nordost. I norr utgörs en stor del av den gamla ladugårdslängan till prästgården. Muren är mellan 80 och 160 cm hög. Muren utmed västra och södra sidorna är avtäckt med kalkstensflisor. Ovanpå östra muren ligger flera stenar med medeltida behuggning, som antingen är fragment av gamla gravvårdar eller kan vara delar av gamla kyrkan. Ingångar I väster är huvudgången rakt framför vapenhusets ingång. Mellan grindstolpar som är delar av kolonner från den gamla kyrkan är smidesgrindar med medaljonger på vilka det står södra respektive norra motet. Grindarna är smidda av O G Olsson i Björnhovda medan medaljongerna är tillverkade av Jöns Larsson i Norra Bäck. Norr om grinden leder en klivstätta, av kalkstensflisor instuckna i muren, över densamma. I nordväst mellan putsade portstolpar är en dubbel smidesgrind tillverkad av O G Olsson i Björnhovda. Upptill är grindarna prydda av Karl XV:s namnchiffer och årtalet 1863. I sydväst mellan portstolpar av gamla kyrkans kolonner är samma grindar som i nordväst. I öppningen i öster finns inga grindar. Tidigare fanns en stentrappa i murens nordöstra hörn vilken ledde in till prästgården. Vegetation Trädkrans: Runt om kyrkan på insidan av kyrkogårdsmuren är en trädkrans av ask, lönn och lind planterad. En stor kastanj växer vid ingången i väster. Övrigt: Längs gångarna i väster är pyramidalmar planterade. På och intill muren i nordöstra hörnet växer murgröna och snöbär. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna Gångsystem Runt om kyrkan går en grusbelagd gång och mellan vapenhuset och ingångarna i sydväst och nordväst går smala gångar belagda med grus och kantade av pyramidalmar. Från huvudgången rakt i väster och fram till vapenhuset är gången belagd med kalkstensplattor. Gravvårdstyper I Runsten är den äldsta vården från 1600-talet och den hänger nu i kyrkans vapenhus. Flera hällar ligger dock på kyrkogården men de saknar synlig inskription. Hällar av det här slaget var vanliga på Öland från medeltiden fram till början av 1800-talet, då de började ersättas av stående vårdar. I slutet av 1800-talet blev de höga gravvårdarna av svart granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas nyklassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar samt kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt på de öländska kyrkogårdarna att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier över Runstens kyrkogård kan man se att det varit så på kyrkogården. Den klassicistiska stilen blev med tiden en allt viktigare influens. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Enligt Hylanders inventering från 1949 skulle gravvårdar som sattes upp på Runstens kyrkogård vid den här tiden inte vara högre en 1 meter. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Runstens kyrkogård finns gravvårdar med titlar på mindre än hälften av vårdarna. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Runstens kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund En minneslund invigdes 1994 i det nordvästra hörnet av kyrkogården. Runt en äldre vård, från 1700-talet i vilken minneslund ristats in, är en plantering och plats att ställa blomvaser. I området växer att antal lönnar och hela ytan är insådd med gräs. Byggnader Bårhuset är inrett i en del av den gamla ladugårdslängan till prästgården från 1702. Detta gjordes 1961 och förslaget togs fram av byggmästare Lage Olsén. Bårhuset har portar av brunmålat trä. Byggnaden är putsad och avfärgad i vitt och har ett tak av tegel. Personalutrymmen, förråd och toalett för allmänheten finns i ett rött trähus med tegeltak. Huset uppfördes utanför kyrkogårdsmuren i öster 2003. Norr om personalbyggnaden finns en liten rödmålad träbod med pulpettak. Byggnaden flyttades dit år 1962 från prästgården. I boden står församlingens likvagn. Vagnen användes vid en begravning år 2006. Övrigt En fattigbössa, från 1732, står till höger utanför huvudgrinden på kyrkplanen i väster. Den renoverades, allt trä byttes ut, 2002 av Jan Erik Johansson, Norra Bäck. Ett stort antal vårdar vilka tagits ur bruk står uppställda längs kyrkogårdens östra mur. Övervägande delen är från 1800-talet och tidigt 1900-tal men en kalkstensvård är från 1772. Flera vårdar är av gjutjärn men ett stort antal är också av kalksten. Flera av kalkstensvårdarna är starkt beväxta med lava och går inte att läsa. Delar till vårdar samt omgärdningar i form av gjutjärnsstaket finns även på utsidan av muren. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter Norra sidan Allmän karaktär Den norra sidan rymmer enligt gravkartan 353 gravplatser. Området omgärdas av kyrkogårdsmuren i väster och öster. I söder ligger kyrkan och i norr utgörs gränsen delvis av prästgårdens ladugårdslänga, där bårhuset är inrett i den västra delen. I den västra delen av området delas det av en grusad gång. Alla vårdarna är vända mot öster i strikt raka rader. Hela området är insått med gräs och lutar mot öster. En del av området har på senare tid ställts i ordning som minneslund. Gravvårdstyper Intrycket, främst i de östra delarna domineras, av de höga stående svarta granitvårdarna. Längst i väster är det dock genomgående en lägre profil. Enstaka liggande vårdar finns. Materialet är företrädelsevis grå eller svart granit men det finns även ett stort antal vårdar i kalksten och röd granit. En modern vård är gjord av järn och glas. En gravplats omgärdas av en låg buxbomshäck. Innanför omgärdningen finns sex gravkullar beväxta med murgröna och gravplanen är belagd med jord. Gravplatsen har en kalkstensvård och framför den står en urna av koppar. Gravvårdarnas utformning varierar och några är utformade som kors. Den äldsta vården är från 1861 och står i raden längst i öster. Det är en svart granitvård rest över kyrkoherden O Melén och hans familj. Det finns ytterligare två vårdar från 1800-talet i området. De yngsta vårdarna är från 2003. I övrigt dominerar vårdar från 1960-1980-talet. På ett mindre antal av gravvårdarna anges den dödes yrkestitel. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste titlarna. Här finns också titlarna kyrkoherden, småskolläraren, mejeristen, folkskolläraren, köpmannen, häradsskrivaren och R V O, kyrkoherden, kontraktsprosten, prostinnan, muraren, komministern i St Sigfrid och prosten. På majoriteten av vårdarna är den dödes hemort angiven. Kvarter Södra delen Allmän karaktär Södra delen omgärdas av kyrkogårdsmuren i öster. Söder och väster och i norr ligger kyrkan. I öster finns en grusgång som kantas av pyramidalmar och som skiljer den västra delen av kvarteret från resten av området. Området är planerat för cirka 660 gravplatser enligt gravkartan. Hela området är insått med gräs och lutar svagt mot öster. Vårdarna är vända mot öster. Närmast kyrkan, mellan långhus och kor, finns en familjegrav. Längs muren i öster står äldre vårdar uppställda. Gravvårdstyper I kvarteren finns många olika typer av vårdar. Övervägande delen av vårdarna är stående men det finns även liggande och pulpetställda vårdar. Materialet är företrädelsevis grå eller svart granit men det finns även ett stort antal vårdar av kalksten. Några är i röd granit och ett kors är av gjutjärn. En vård är av trä och gjutjärn och ytterligare en vård av trä är utformade som kors. En vård av svart granit kröns av en vitmålad gjutjärnsurna. En gravplats öster om kyrkan omgärdas av en stenram och en av gravplatserna söder om kyrkan kringgärdas av en gjutjärnsksedja mellan pollare av kalksten. Gravvårdarna har många olika former, ett stort antal är korsformade, enstaka är formade som pelare, andra som obelisker och ett flertal kröns av urnor. Två av vårdarna är återanvända genom att man vänt på vården och gjort en ny inskription på den forna baksidan. Tre äldre kalkstenshällar, av vilka två är oläsliga, ligger längs den södra kyrkogårdsmuren. På den tredje står det Martin Persson, död 1830. Den äldsta vården söder om kyrkan är en kalkstenshäll från 1801. I övrigt finns det ytterligare 8, förutom de redan nämnda, gravvårdar från 1800-talet. Vårdar från 1970-talet dominerar dock i området. Att ange by- eller gårdsnamn är mycket vanligt förekommande. Den dödes yrkestitel anges på mindre än hälften av vårdarna. Lantbrukare och hemmansägare är vanligast förekommande. Andra titlar som finns är skräddaremästaren, husaren, riksdagsmannen, byggmästaren, prosten, doktorn, folkskollärarinnan, mjölnaren, smedmästaren, handlanden, åldermannen, sjökaptenen, läraren, , länsskogvaktaren, prosten och apotekaren. Övrigt Söder om kyrkan mellan kor och långhus finns den Ahlqvistska familjegraven. Den omgavs före 1937 låg kalkstensmur med en trägrind. En av vårdarna pryds av en porträttmedaljong med signaturen AW – Axel Waleij. Han har även skulpterat A. J. Danielsson minnessten sydväst om kyrkan och drottning Viktorias porträttbyst på Borgholms alvar. |
