
			Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Uppvidinge kn, ÄLGHULT 1:3 ÄLGHULTS KYRKA

Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Allmän karaktär Älghults kyrkogård består av fyra kyrkogårdsdelar, stora kyrkogården, gamla kyrkogården, kapellkyrkogården och nya kyrkogården. De olika kyrkogårdsdelarna skiljer sig fullkomligt från varandra till karaktären. Stora kyrkogården ligger runt kyrkan och är omfångsrik och innehåller flest påkostade gravar och gravvårdar. Gamla kyrkogården ligger runt den gamla sakristian. Det är den ursprungliga kyrkogården som tillhört den gamla kyrkan. Kapellkyrkogården ligger söder om gamla kyrkogården och är den mest välordnade delen med låga gravstenar i raka rader och strikta rygghäckar. Nya kyrkogården invigdes 1983 och innehåller minneslunden och urngravkvarter. Än så länge är bara en del av ytan utnyttjad till begravningar, vilket har inneburit att nya kyrkogården har ett parkliknande utseende än så länge. Då kyrkogårdarna har så olika karaktärer beskrivs var och en kyrkogårdsdel för sig. Mellan nya kyrkogården och stora kyrkogården finns ett litet grönområde med gräsmattor och asfalterade gångar och planterade träd (oxel, ekar, körsbär och rönnar). Dessutom finns nedklippta syrenbuskar i samma plantering. Längs landsvägen mellan stora och nya kyrkogårdarna växer en allé med hamlade lindar. Vid de fridlysta ekarna öster om gamla kyrkogården finns en stor stenhäll. Troligtvis är det en äldre gravhäll. Byggnader Pastorsexpeditionen och kansliet ligger i Christinagården nordost om kyrkan, en gulmålad tvåplansbyggnad med stående locklistpanel och tak av tvåkupiga svarta betongpannor. Väster om stora kyrkogården ligger församlingshemmet, ett rödmålat tvåplanshus och ett dito enplanshus med veranda. Byggnaderna är byggda i vinkel och klädda med stående locklistpanel. Taken är belagda med tegelpannor. Föramlingshemmet var tidigare en gästgivarebyggnad som flyttades på 1950-talet från Norra Måla till nuvarande plats. I början på 1990-talet byggdes byggnaden om och till och ett bårhus anlades i huset. Ännu längre västerut ligger prästgården, även det ett rödmålat trähus. Kyrkstallarna, två till antalet ligger vid landsvägen ca 200 meter öster om kyrkan. De är klädda med locklistpanel och målade med falurödfärg. Taken är spåntäckta. Luckor i trä finns framför fönstren. Norr om kyrkan finns en ekonomibyggnad med stående locklistpanel rödmålad med falurödfärg. Vid byggnaden finns utrangerade gravstenar och stenramar. Öster om nya kyrkogården finns en ekonomibyggnad med vaktmästeri och lokaler för arbetsredskap och fordon. Stora kyrkogården Allmän karaktär Stora kyrkogården är belägen runt kyrkan och omfattar nio kvarter (A- G, I och K). Två av kvarteren ligger öster om kyrkan och resten väster om. Alla kvarter visar upp en heterogen samling av gravvårdar av olika typ, i olika material och från olika epoker. Kyrkogården inrymmer såväl riktigt påkostade gravvårdar, som i kvarter G, och återstoder av allmänna linjen i kvarter A. Kvarteret G skiljer sig i utformning från de övriga, då detta kvarter följer muren på västra delen av kyrkogården och att varje grav är lättillgänglig. De andra har en mer rektangulär plan, med gravarna samlade. Omgärdningar Stora kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur. Öster om södra ingången är den av kallmurad natursten och väster om av grovhuggen kvadersten. Den norra muren är av kallmurad natursten. Muren är uppbyggd av mer ojämna stenar norr om västra grinden. Innanför ringmuren finns en vall. I nordvästra delen ligger markytan lika högt på kyrkogården som ovankant på mur, ca 1,5 meter över gatunivå. Ingångar Huvudingången är den östra av de två ingångarna på sydsidan av muren. Ingången har inga grindar, men sådana har funnits tidigare. Grindstolparna är relativt breda med avfasade kanter och av släthuggen granit. Krönen på grindstolparna är något toppiga. Den västra av de södra grindarna har dubbla grindar av järnsmide med sirligt mönster. Överkanten på grindarna pryds med små kors i järnsmide. Grindstolparna är liknande de vid den östliga grinden. I väster finns en liknande grind som den västligaste i södermuren. I norr finns en ingång utan grind. Grindstolparna är av enklare grovhuggen typ. I öster finnns en ingång utan grind, med släthuggna avfasade grindstolpar i granit med uthuggen profilering. Krönen på grindstolparna är något toppiga. Vegetation En trädkrans av lindar kringgärdar muren på utsidan. Längs gången öster om kyrkan växer en allé med oxel, liksom det även växer en rad med oxlar utmed den södra gången på kyrkogården. Två par pyramidekar står vid den västligaste gången. Gravkvarteren är gräsbevuxna och på vallen och på överkanten av muren växer ängsblommor och längre grässtrån. Gångsystem Gångarna inom kyrkogården är asfalterade. Gravvårdstyper Stora kyrkogården uppvisar ett mångfald av gravvårdstyper. Inom kyrkogården finns allt från gjutjärnskors och högresta gravstenar i diabas från 1800-talet, fram till moderna gravstenar i fri avrundad form från de sista decennierna. Låga breda gravstenar från 1930-40-tal är vanliga till familjegravar i kvarteret. Den mest allmänt förekommande gravvårdstypen är den låga rektangulära, som började uppträda under 1930-talet och förekommer ännu vid begravningar. En annan vanlig typ är hällar och de förekommer både som små och stora. Stensorterna som använts har skiftat över tid. Först var gravstenarna oftast i svart diabas, men sedan blir grå granit vanligt. Numera förekommer även röd granit och labradorgranit till dessa. Byggnader Inga byggnader förutom kyrkan finns inom stora kyrkogården. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A - F Allmän karaktär Kvarteren ligger väster om kyrkan. I kvarter A finns rester efter allmänna linjen. Allmänna linjen är gravar som grävs upp i en rad eller i en linje. Den som önskade en fri (kostnadsfri) grav fick inte välja plats på kyrkogården utan hänvisades till en grav i allmänna linjen, det vill säga till den grav som stod på tur att grävas upp intill föregående grav. I kvarter A - B och E - F är det relativt vanligt att en yrkestitel står på gravvården, medan det är ovanligt i kvarter C – D. Exempel på titlar är smedmästaren, verkstadsägaren, disponent, mejeriföreståndaren, handlanden, 1:e kriminalassistent, hemmansägaren, åldermannen och trotjänarinnan. Orts- eller gårdsnamn förekommer på princip alla gravvårdar. Några exempel är Hohultslätt, Fröseke, Älghult, Kvartebo, Åseda och Silverekemåla. Långväga ifrån är Göteborg och Nynäshamn. Familjegravarna saknar ofta ortsnamn liksom en del gravar i allmänna linjen. På vissa gravstenar i kvarter A och även i kvarter D förekommer endast förnamn. Gravvårdstyper kvarter A och B I kvarter A är många av gravstenarna av mindre storlek. Här finns rester efter allmänna linjen i form av små gravstenar och små hällar. De vanligaste gravstenarna är låga och rektangulära. Enstaka låga, breda familjegravar förekommer och några ca 0,7 meter höga och smala gravstenar. Ensam- och pargravar är vanligast, familjegravar sällsyntare. I kvarter B finns åtskilliga låga breda familjegravar, många av dem är av antik tempelform. Det förekommer att gravstenarna har inskriptioner på båda sidorna. I nordvästra hörnet finns ett flertal större hällar i grå granit och svart diabas. I kvarter B finns en grusgrav med stenram, om man ser på vissa av gravstenarnas utformning kan man sluta sig till att det tidigare funnits många fler grusgravar med stenramar i kvarteret. Två gravstenar med speciell utformning är dels fabrikör Carlssons gravsten med ansikte i kontur, dels en som är i form av en urna. Den äldsta gravvården är från 1923. Gravvårdstyper kvarter C och D I dessa kvarter finns låga rektangulära gravstenar, vissa tempelliknande. En vanlig typ är de som har en mittdel med halvrunt krön och lägre rektangulära partier på sidorna. Låga breda familjegravar samt stora och små hällar förekommer också, liksom ett vitt marmorkors som markerar en barngrav. Här finns också ett större kors (georgskors) i grå granit. Den äldsta gravstenen är från 1918. Gravvårdstyper kvarter E och F I de båda kvarteren finns stor variation på gravvårdar. Många är högresta gravstenar av olika typer i diabas och granit. Det finns bland annat ett högre kors, en obelisk och en monumentliknande med krön i form av en urna. Andra har mer ordinär form. Vanliga är låga rektangulära gravstenar (vanligast i kvarter E), små anspråkslösa stående smala i svart diabas samt små och stora hällar. Bland de mer ovanliga är en uppslagen bok på en stubbe och en stor gravsten i form av en stående halvcirkel, båda två i grå granit. En gravsten som är unik i sitt slag ser ut som ett stort välvt kistlock i grå granit. I kvarter F finns en liten grusgrav med stenram. Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1869. Kvarter G Allmän karaktär Längs muren på stora kyrkogården har kvarter G sin utbredning. Alla gravar och gravvårdar är uppenbart exponerade för att synas bra. Många av de mer påkostade gravvårdarna finns i detta kvarter. De flesta är familjegravar och i ett flertal har många begravningar skett i samma grav med tanke på antalet namn på gravvårdarna. I kvarteret finns tre grusgravar med stenram och en grav med häckomgärdning. Gravvårdstyper Många monumentala gravvårdar, bland annat förekommer ett flertal högresta obelisker i svart diabas i kvarteret. De högresta gravstenarna är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta är från 1899, men många av familjegravarna har inte årtal inristade på gravstenarna. Bland de högresta finns också stora stenkors, både vanliga ordinära och ett keltiskt. En ovanlig gravvård är en urna på en hög sockel. De högresta är vanligtvis i diabas, men grå granit förekommer också. En annan vanlig typ är låga breda monumentala gravstenar från 1930-1950-talen. Dessa kan ha dels mjukt avrundade former, men även mer fyrkantiga uppträder. De är dock alltid låga och breda. Hällar, både större och mindre, ibland snedställda är en annan vanlig kategori. Hällarna är ofta tillverkade av diabas, men grå och röd granit förekommer också. Ofta är en större gravsten kombinerad med en eller flera mindre hällar på samma grav. Gravvårdarna från mitten av 1900-talet och framåt är ofta av låg rektangulär typ. Utseendet på gravstenarna varierar. Krönen har olika utformning och ibland är hela gravstenen i antik tempelform. Grå granit är vanligast följt av röd granit och diabas. Bland de mer moderna gravstenarna är de som har avrundad fri form. Den nyare labradorgraniten är en stensort som exempelvis använts till denna gravstenstyp. En gravvård i form av en större stående natursten finns också i kvarteret. På ungefär en fjärdedel av alla gravvårdar i kvarter G finns en yrkestitel nämnd. Några av dessa är: Lantbrukaren, handlanden, kantor, adjunkt, bruksägaren och löjtnanten. Orts- och gårdsnamn är mycket vanligare och exempel från gravvårdarna i kvarter G är Ideboås, Marshult, Suletorp, Fröseke, Älghult och Hältekärr. Psalm- och bibel hänvisningar är ovanligt. Psalmerna 124, 260, 331 och 424 är de som nämns. Bibelversen Joh II:25-26 omnämns på en gravvård. Tänkespråk som ”Må vi alla mötas hos Gud” och ”Guds gåva är det” finns på två gravstenar. Kvarter I och K Allmän karaktär Öster om kyrkan finns kvarteren I och K. Kyrkogården är betydligt mindre på den östra sidan. Kvarteren har båda en blandad karaktär som uppkommit då kvarteren använts under lång tid. Både äldre och yngre gravvårdar finns i kvarteren. Kvarteren ger inte ett lika exklusivt intryck som kvarter G, men det har kanske att göra med gravvårdarnas disposition i kvarteren där gravvårdarna, står ganska tätt. Alla gravvårdar är riktade mot öster, förutom raden närmast kyrkan. I familjegravarna har många begravts enligt namnen på gravstenarna. Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1889. I kvarteret finns en grav med stenram som tidigare varit en grusgrav. Tidigare har det funnits många fler grusgravar, med antingen stenramar, gravkullar eller häckomgärdningar på kyrkogården. Detta gäller inte minst kvarteren öster om kyrkan. På en av gravarna finns rester av en gravkulle kvar bevuxen med murgröna. Gravvårdstyper Den blandade karaktären betyder att det finns ett flertal gravstenstyper i kvarteren. Ett antal av gravstenarna är högresta från början av 1900-talet. Det finns även samma typ av gravstenar, men lägre, ca 0,7 meter höga och smala. Dessa är vanligtvis lite yngre från, 1920-30-talen. Några få av gravstenarna är av låg bred typ och då dessa förekommer är de oftast familjegravar. En stor del av gravstenarna är från mitten av 1900-talet och dessa är av låg rektangulär typ. Mestadels har dessa ett fyrkantigt krön, men halvrunda (se kvarter C och D), lätt rundade och tempelformade finns också. Små och halvstora hällar är också representerade. Övervägande delen av gravstenarna är av svart diabas, men framförallt bland de yngre förekommer grå och röd granit. Några av gravvårdarna avviker från de övriga i kvarteren. Ett gjutjärnskors från 1889 är en av de mer ovanliga. Andra är en uppslagen bok på en stubbe i grå granit, ett högrest kors i diabas och en urna på en sockel i diabas. En av de större gravvårdarna är en ca 1,5 meter hög högrest gravsten i antik tem pelstil. Även yngre moderna gravvårdar kan vara speciella, som den grovhuggna halvrunda gravstenen i grå granit med halvrund uthuggen öppning nedtill. På ett antal av gravvårdarna finns yrkestitlar. Exempelvis kyrkovärden, hemmansägare, nämndemannen, soldaten och urmakaren. Ett mer annorlunda yrke som nämns är uppfinnaren. Nästan alla gravvårdar har ett orts- eller gårdsnamn, såsom exempelvis Alstermo, Åkerslund, Vrångshult. Fagraskog och Bubbetorp ingraverat. Psalmhänvisningar är ovanliga, 205 v5, 480 och 487 är några av psalmerna som nämns. På en gravsten står devisen ”Jesus mitt lif, döden min vinning”. Gamla kyrkog ården Allmän karaktär Den gamla kyrkogården ligger högre än omgivningen. Kyrkogårdens markyta är i jämnhöjd med murarnas krön. Den långa nyttjandeperioden av kyrkogården avspeglar sig i de olika gravvårdstyperna. Den gamla kyrkogården kan ses som en helt komplett kyrkogård med skillnader i gravvårdstyper, sett både ur ett tidsmässigt och socialt perspektiv. Omgärdningar Kyrkogården omgärdas på alla sidor av en kallmurad mur uppbyggd av natursten och kluven sten. Ingångar Det finns tre ingångar till gamla kyrkogården. Huvudingången ligger i norr och är en smidd dubbelgrind med sirligt mönster. Grindarna kröns med små kors. Grindstolparna är i släthuggen grå granit med uthugget mönster och krönen är något toppformade. Uppe på grindstolparna finns kors i järn. Innanför ingången finns en grusad uppfart som är kantad av kallmurade murar på båda sidorna. Murarna är förfärdigade av grovhuggna kvaderstenar. I öster finns en asfalterad uppfart som gör att man kan köra upp på kyrkogården. I söder finns en trappa av ölandskalksten, ned till kapellkyrkogården. På båda sidorna om trappan finns räcken av järn. Vegetation Inom gravkvarteren är ytorna gräsbevuxna. En allé med fyra stycken pyramidekar kantar gången fram till huvudingången i norr. Tre likadana ekar växer i västra delen av kyrkogården. Innanför muren växer några hamlade oxlar, som kan vara en tidigare trädkrans. På kyrkogården finns dessutom en kastanj, en typ av en, och ett litet träd med röda blad, som eventuellt är japanskt körsbär. Gångsystem Alla gångar inom gamla kyrkogården är grusade, förutom uppfarten vid östra ingången som är asfalterad. Gravvårdstyper Precis som inom stora kyrkogården förekommer ett stort antal gravvårdstyper inom gamla kyrkogården. Allt typer av gravvårdar från gjutjärnskors, högresta, små och stora hällar, större och mindre låga rektangulära och moderna i fri form förekommer. Byggnader Den gamla sakristian är det enda som är kvar av den gamla kyrkan. Sakristian är murad av gråsten och murarna är hela 1,2 meter tjocka. Det enda fönstret finns på östra sidan. Ingången som är smal och rundbågig är den före detta öppningen till koret. Taket är av tälttaksmodell och belagt med takplåt. Endast den södra fasaden är putsad, färgen är gråbeige. Sakristian renoverades 1936-38 och används därefter som kapell. I östra muren finns en byggnad som ser ut som en stiglucka, men som tidigare använts som bårhus. Byggnaden är murad av tegel, putsad och vitkalkad. I öster finns en dubbeldörr i trä med smideslås och beslag. Taket är av koppar och på taknocken står ett metallkors i. Fram till i början av 1990-talet fanns kyrkans bårhus i byggnaden. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter blad 6 Allmän karaktär Kvarteret ligger längst västerut på gamla kyrkogården. Inom kvarteret finns både äldre och yngre gravvårdar. Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1859, samma år som det bestämdes att begravningar åter skulle ske på den gamla kyrkogården Kvarteret uppvisar en mängd påkostade gravvårdar. Alla gravvårdarna är riktade åt öster. Tidigare har troligen ett flertal av gravarna omgärdats av stenramar och varit grusgravar. Typen av gravvårdar tyder på detta. Det enda som återstår är en enda grusgrav som har en högre måbärshäck runt om. Gravvårdstyper Ett flertal högresta gravstenar i svart diabas från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet finns i kvarteret, bland annat en obelisk från 1911. Allmänt förekommer låga rektangulära gravstenar med olika krön, vissa har antik tempelform. Låga breda gravstenar från 1930-50-tal är också representerade, de tillhör vanligtvis familjegravarna, men pargravar med den typen av gravsten förekommer också i kvarteret, liksom små hällar. Bland mer ovanliga gravvårdar är tre stora kors i olika utformning. Ett av korsen är i diabas och från 1895. Det andra är ett keltiskt kors med rosor i grå granit och slutligen ett i sandsten från 1958. En gravvård med en bedjande ängel pryder en barngrav från 1906. I kvarteret finns också två större hällar i röd granit från 1886 och 1897. En anakronism verkar en högrest gravsten vara med inskriptioner från 1762-1823 respektive 1990-tal. De begravdas årtal stämmer inte överens med gravstenens datering, som ser ut att vara från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Gravkvarterets äldsta gravvård är ett gjutjärnskors från 1859. Både yrkestitel och ortsnamn verkar vara vanligt förekommande. Exempel på yrkestitlar är bruksegaren, ålderman, nämndeman och kantor. Många av titlarna kan knytas till den andliga sfären respektive jordbruket. Orter som nämns är bland annat Blomkulla, Pikabol, Hohult och Blötskog. Några enstaka psalm- och bibelhänvisningar nämns som psalm 31:6 och 461 samt bibelvers Joh 3.16. Minnesord finns på två gravstenar ”Älskad – saknad” och ”När morgonen gryr vi mötas igen”. Kvarter blad 7 och 8 Allmän karaktär Dessa två kvarter ligger närmast sakristian och upptar två tredjedelar av den gamla kyrkogården. Till skillnad från kvarter blad 6 finns inga högresta och påkostade gravstenar inom dessa kvarter. Den enda högre gravvården är ett gjutjärnskors från 1887, som också är den äldsta gravvården i kvarteren. Väster och norr om sakristian finns barngravar. I kvarter blad 8 har tidigare allmänna linjen funnits. Gravvårdstyper Små gravvårdar dominerar, de kan både vara av låg rektangulär typ, små hällar och naturstenar. De låga rektangulära gravvårdarna är av olika typ med olika krön, rundade, raka, våg-, tak- och tempelformade. Vissa av de rektangulära är mer höga än breda. Moderna gravvårdar i fri form finns, vissa grovhuggna. En av de modernare har hjärtform. Stensorter som använts är grå granit, svart diabas och röd granit. Den allmänna linjen har funnits i kvarter blad 8. Från 1930-talet finns ett antal mycket små gravstenar som ligger i årtalsföljd. Det finns numera luckor som ersatts med nyare gravar, men man kan fortfarande följa en del av den allmänna linjen. De är av flera typer antingen smala halvmeterhöga, eller små låga (ca 0,3 meter) fyrkantiga gravstenar, små hällar är också vanliga i allmänna linjen. Alla dessa gravstenar är i svart diabas. På några finns bara förnamn eller far respektive mor inristade. Bland barngravarna i kvarter blad 7 finns små hällar i diabas, grå granit och marmor. Även små marmorkors förekommer. På barngravstenarna nämns vanligtvis inte efternamnet. En större häll i diabas från 1905 ligger i samma kvarter, norr om sakristian. Ett gjutjärnskors från 1887 finns i nordvästra delen av kvarter blad 7. Ortsnamn är vanligt förekommande på gravvårdarna. Exempel är Alsterfors, Östra Rås, Flöxhult och Silvereke. Endast på en gravvård finns yrkestitel, nämligen soldaten. Psalmhänvisningar är lika magert förekommande, endast psalm 473 nämns. Kapellkyrkog ården Allmän karaktär Kapellkyrkogården ligger i det sydvästra hörnet av Älghults kyrkogård och gränsar till gamla kyrkogården i norr och nya kyrkogården i öster. Den invigdes 1951. Kyrkogården har en likartad utformning med strikta kvarter med rygghäckar och gravstenar som för det mesta är av enhetlig typ och placerade i raka rader. Redan från början planerades denna kyrkogård att vara gräsbevuxen, inga grusgravar skulle få finnas på den och endast en låg sten fick resas som minnesmärke över den bortgångne. I Älghults-krönika från 1951 förklaras detta med att: ”På så sätt skulle kyrkogården ge ett mera levande intryck, än vad man får av de ödsliga och ofruktbara grusplanerna som annars är så vanliga på våra kyrkogårdar”. Omgärdningar Kapellkyrkogården omgärdas i söder, väster och östra delen i norr av ett plastklätt nätstaket i metall. I norr avgränsas kyrkogården av gamla kyrkogårdens mur av kallmurad natursten och kluven sten. I öster mot nya kyrkogården finns ett buskage innehållande bland annat körsbär, olvon, hassel och snöbär. Ingångar I norr vid nätstaketet finns en smidesgrind av samma typ som den norra på gamla kyrkogården. Grinden är dubbel med sirligt mönster. Överst på grindarna finns små kors som dekoration. Grindstolparna är i släthuggen grå granit med uthugget mönster och krönen är något toppiga. Uppe på grindstolparna finns kors i järn. En trappa i ölandskalksten leder upp till gamla kyrkogården. På bada sidorna om trappan finns ledstänger i järn. Mellan kapellkyrkogården och nya kyrkogården leder en grusgång utan grind. Vegetation Lindar växer längs västra och mellersta gången i nord-sydlig riktning. Rygghäckarna är av häckoxbär. Gångsystem Gångar i nord-sydlig riktning är asfalterade, de övriga är grusade. Gravvårdstyper Då kyrkogården invigdes 1951 finns inga äldre gravvårdstyper inom kapellkyrkogården. Den dominerande gravvårdstypen är låga rektangulära, ibland är de något högre, som en rektangel på högkant. Hällar både stora och små förekommer också. Stensorter som använts är mestadels grå och röd granit samt svart diabas. Några mer ovanliga gravvårdstyper som järnsmideskors och träkors finns också. Byggnader Inga byggnader finns inom kapellkyrkogården. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A väster om grind Allmän karaktär Kvarteret som ger ett mycket enhetligt intryck, följer muren mot gamla kyrkogården och består av endast en rad gravar. Övervägande delen av gravarna här är pargravar, endast en är familjegrav. Gravvårdstyper Gravarna i denna del av kvarteret består endast av mellanstora (ca 0,5-0,7 meter) fyrkantiga hällar i grå respektive röd granit. Den äldsta gravstenen är från 1971. På alla gravstenar utom en finns ett orts- eller gårdsnamn nämnt. Exempel är Hageskruv, Älghult, Flemingeland och Bistermo. På inte en enda gravsten finns någon yrkestitel. Kvarter B - E och östra delen av kvarter A Allmän karaktär Kvarteren är öppna endast en rygghäck korsar kvarter B och C i nord-sydlig riktning. Två rygghäckar i nord-sydlig riktning och tre stycken i öst-västlig riktning korsar kvarteren D och E. Alla rygghäckar är av häckoxbär. Gravstenarna står jämt utspridda på de gräsbevuxna ytorna och kvarteren ger ett välordnat intryck. På de öppna ytorna är alla gravstenar riktade åt samma håll beroende på hur rygghäckarna är riktade. Gravstenarnas ryggar är mot rygghäckarna. De flesta gravarna är pargravar, men enstaka familjegravar finns också. Gravvårdstyper Vanligast är högre rektangulära gravstenar, med olika form på krönet, som våg, tak, trappsteg, tempelform, rakt och rundat. I kvarter E är låga rektangulära vanligast, både rektangulära på höjden och bredden finns representerade. Andra gravstenar har mer avrundad fri form. Vissa har en slät framsida och grovhuggen baksida. Enstaka hällar och gravstenar av natursten finns i kvarteren. De vanligaste stensorterna som använts är grå och röd granit, men även i svart diabas förekommer. Den äldsta gravstenen är från 1952. En av gravstenarna är graverad på både fram- och baksidan. Den enda yrkestitelarna som förekommer på gravstenarna är smedmästare (på två gravstenar) och häradsdomare (en gravsten). Orts- och gårdsnamn är desto vanligare och finns nästan på alla gravvårdarna. Exempel är Fröseke, Hohultslätt, Mårdlycke, Älghult, Alstermo och Skogsbylund. Kvarter F Allmän karaktär Ett stort kvarter som är beläget i västra delen av kapellkyrkogården. Det snedställda kvarteret längs stängslet i sydväst räknas också hit. En rygghäck sträcker sig genom kvarteret i öst-västlig riktning. Kvarteret består att tätt placerade, ganska små gravvårdar. Särskilt gäller detta söder om rygghäcken. Den allmänna linjen fanns i kvarteret på 1950- och 1960-talen och är här mer komplett än den del som finns på gamla kyrkogården. Inom kvarteret finns mest enkelgravar, men pargravar finns bland de nyare gravarna. Gravvårdarna är där något större och det är inte heller lika tätt mellan gravstenarna i de tre västligaste raderna. Gravvårdarna är här även något större. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarteret är ganska små. Dominerar gör låga rektangulära gravstenar. Vid rygghäcken är gravvårdarna mer av typ rektangulära på höjden. De gravar som tillhört allmänna linjen har överlag små gravvårdar. De är ofta små och fyrkantiga, ibland kvadratiska eller rektangulära på högkant. Oftast är de tillverkade av diabas, men grå granit förekommer också. Bland de nyare finns de med mer fria avrundade former, men fortfarande nyttjas låga rektangulära. Stensorter som används de senare decennierna är grå och röd granit. Små hällar förekommer också, i de stensorter som redan nämnts. Den äldsta gravvården är från 1955. Bland de mer ovanliga gravvårdarna i kvarteret är ett litet träkors i nordvästra delen av kvarteret. Det finns också två smideskors från 1991 och 1997. Båda är inspirerade av gamla tiders smideskors, så kallade flerarmade kors med dinglande löv. Ett av dem är spiralvridet. Yrkestitlar är ovanliga, den enda som finns är åkeriägaren. Orts- och gårdsnamn är desto vanligare. Exempel är Älghult, Dalbo, Norrbäck, Krokstorp och Hovgård. Så långt bortifrån som Göteborg har en sitt ursprung. ”Vila i frid” är en hälsning som använts i kvarteret. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården ligger söder om kyrkan och stora kyrkogården. Den är belägen på en lägre nivå än gamla kyrkogården och kapellkyrkogården. Då endast en mindre del har utnyttjats till begravningar, ser kyrkogården mer ut som en park med gräsmattor, träd och häckar. Nya kyrkogården är uppdelad i fem kvarter och en centralt placerad minneslund. Omgärdningar Nya kyrkogården har en kallmurad mur av grovhuggen kvadersten i norr och norra delen i väster. I söder finns ogenomträngliga buskage med bland annat snöbär, lönn, alm, hassel och ek. Ett liknande buskage finns i öster med olvon, tall och körsbär. I nordöst vid gravkvarter finns ett plank och syrenbuskar. I väster mot kapellkyrkogården finns en slänt med buskage innehållande bland annat körsbär, olvon, hassel och snöbär. Ingångar I norr finns en konstfull dubbel smidesgrind i järn. Grindstolparna är breda och av släthuggen granit. De har avfasade sidor och något toppigt krön. Mellan nya kyrkogården och kapellkyrkogården leder en grusgång utan grind. Vegetation Inom hela nya kyrkogården finns det stora gräsmattor, som är glest bevuxna med oxel, japansk körsbär och hängbjörk. Gångsystem Inom nya kyrkogården är gångarna asfalterade utom i minneslunden där gången är belagd med marktegel. På några ställen längs gångarna är bänkar av trä och gjutjärn från Byarum bruk utsatta. Lyktstolpar i galvaniserat järn och järnsmide finns längs gångarna. Gången mellan nya kyrkogården och kapellkyrkogården är grusad. Gravvårdstyper Inom nya kyrkogården som invigdes 1983 finns endast yngre gravstenstyper. Låga rektangulära gravstenar dominerar gravkvarteren med kistbegravningar, medan det inom urngravkvarteren finns naturstenar och små hällar. Byggnader Inga byggnader finns inom nya kyrkogården. Minneslund Centralt inom nya kyrkogården ligger minneslunden En gång belagd med marktegel sträcker sig längs en rund gräsbevuxen yta med buskar (olvon, ölandstok och thuja/cypress) i mitten. Norr om buskarna står en minnessten med den inhuggna texten ”Giv dem då, o herre i din nåd, en trygg boning, helig vila och frid”. Norr om stenen finns en halvcirkelformad rabatt vid gången. En bänk och två blomkrukor i trä står på gången. Bakom bänkarna i norr finns ett rhodendendronbuskage som skydd och avskildhet för minneslunden. Öster om minneslunden växer björkar. Minneslunden planeras att förändras. Ett förslag är att utgångna gravstenar ska placeras i gräsmattan öster om minneslunden. Beskrivning av enskilda kvarter Gravkvarter i nordöst Allmän karaktär Kvarteret ligger i den nordöstra delen av den nya kyrkogården. Inom kvarteret finns rygghäckar av ölandstok. Längst i öster är de nedklippta. Inom den gräsbevuxna ytan växer oxel, körsbär, syren och lönn. Endast en del av ytan, den östligaste, är använd till begravningar än. Gravstenarna står med ryggarna mot häckarna. Det finns både par och enkelgravar inom kvarteret. Gravvårdstyper Inom kvarteret finns varierande typer av låga rektangulära gravstenar. Olika typer av krön förekommer. Vissa har friare avrundade former. Många är polerade men vissa har grovhuggna sidor och baksidor. Till vissa av gravstenarna hör passande urnor. Några är högre, ca 0,8 meter och smalare. Längst i sydöst finns gravar med små hällar. Grå granit är den vanligaste stenarten, men röd granit förekommer också. Den äldsta gravstenen är från 1985. På nästan alla gravstenarna finns orts- eller gårdsnamn ingraverat, som exempelvis Älghult, Fröseke, Gödeshult och Alstermo. På endast en gravsten står yrkestitlar: hemmansägare och lärarinnan. En avskedshälsning finns på en gravsten ”Tack kära Harry för allt”. Gravkvarter i väster Allmän karaktär Än så länge är detta kvarter endast lite utnyttjat. Gravarna ligger vid slänten upp mot kapellkyrkogården och vid muren i väster. Här finns endast urngravar. Den äldsta graven är från 1984. Gravvårdstyper I kvarteren finns gravstenar av natursten och små hällar. Hällarna har olika form och är tillverkade av antingen grå granit, svart diabas eller röd granit.

Beskrivning

Allmän karaktär
Älghults kyrkogård består av fyra kyrkogårdsdelar,
stora kyrkogården, gamla kyrkogården, kapellkyrkogården
och nya kyrkogården. De olika kyrkogårdsdelarna
skiljer sig fullkomligt från varandra
till karaktären. Stora kyrkogården ligger runt kyrkan
och är omfångsrik och innehåller flest påkostade
gravar och gravvårdar.
Gamla kyrkogården ligger runt den gamla sakristian.
Det är den ursprungliga kyrkogården som
tillhört den gamla kyrkan.
Kapellkyrkogården ligger söder om gamla
kyrkogården och är den mest välordnade delen
med låga gravstenar i raka rader och strikta rygghäckar.
Nya kyrkogården invigdes 1983 och innehåller
minneslunden och urngravkvarter. Än så länge
är bara en del av ytan utnyttjad till begravningar,
vilket har inneburit att nya kyrkogården har ett
parkliknande utseende än så länge. Då kyrkogårdarna
har så olika karaktärer beskrivs var och en
kyrkogårdsdel för sig.
Mellan nya kyrkogården och stora kyrkogården
finns ett litet grönområde med gräsmattor och
asfalterade gångar och planterade träd (oxel, ekar,
körsbär och rönnar). Dessutom finns nedklippta
syrenbuskar i samma plantering. Längs landsvägen
mellan stora och nya kyrkogårdarna växer en
allé med hamlade lindar.
Vid de fridlysta ekarna öster om gamla kyrkogården
finns en stor stenhäll. Troligtvis är det en
äldre gravhäll.

Byggnader
Pastorsexpeditionen och kansliet ligger i Christinagården
nordost om kyrkan, en gulmålad tvåplansbyggnad
med stående locklistpanel och tak
av tvåkupiga svarta betongpannor.
Väster om stora kyrkogården ligger församlingshemmet,
ett rödmålat tvåplanshus och ett dito
enplanshus med veranda. Byggnaderna är byggda i
vinkel och klädda med stående locklistpanel. Taken
är belagda med tegelpannor. Föramlingshemmet
var tidigare en gästgivarebyggnad som flyttades på
1950-talet från Norra Måla till nuvarande plats. I
början på 1990-talet byggdes byggnaden om och
till och ett bårhus anlades i huset. Ännu längre
västerut ligger prästgården, även det ett rödmålat
trähus.
Kyrkstallarna, två till antalet ligger vid landsvägen
ca 200 meter öster om kyrkan. De är klädda
med locklistpanel och målade med falurödfärg.
Taken är spåntäckta. Luckor i trä finns framför
fönstren.
Norr om kyrkan finns en ekonomibyggnad
med stående locklistpanel rödmålad med falurödfärg.
Vid byggnaden finns utrangerade gravstenar
och stenramar.
Öster om nya kyrkogården finns en ekonomibyggnad
med vaktmästeri och lokaler för arbetsredskap
och fordon.

Stora kyrkogården
Allmän karaktär
Stora kyrkogården är belägen runt kyrkan och omfattar nio kvarter (A- G, I och K). Två av kvarteren
ligger öster om kyrkan och resten väster om. Alla kvarter visar upp en heterogen samling av gravvårdar
av olika typ, i olika material och från olika epoker. Kyrkogården inrymmer såväl riktigt påkostade gravvårdar,
som i kvarter G, och återstoder av allmänna linjen i kvarter A. Kvarteret G skiljer sig i utformning
från de övriga, då detta kvarter följer muren på västra delen av kyrkogården och att varje grav är
lättillgänglig. De andra har en mer rektangulär plan, med gravarna samlade.

Omgärdningar
Stora kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur. Öster om södra ingången är den av kallmurad natursten
och väster om av grovhuggen kvadersten. Den norra muren är av kallmurad natursten. Muren är
uppbyggd av mer ojämna stenar norr om västra grinden. Innanför ringmuren finns en vall. I nordvästra
delen ligger markytan lika högt på kyrkogården som ovankant på mur, ca 1,5 meter över gatunivå.

Ingångar
Huvudingången är den östra av de två ingångarna på sydsidan av muren. Ingången har inga grindar,
men sådana har funnits tidigare. Grindstolparna är relativt breda med avfasade kanter och av släthuggen
granit. Krönen på grindstolparna är något toppiga. Den västra av de södra grindarna har dubbla grindar
av järnsmide med sirligt mönster. Överkanten på grindarna pryds med små kors i järnsmide.

Grindstolparna
är liknande de vid den östliga grinden. I väster finns en liknande grind som den västligaste i
södermuren.
I norr finns en ingång utan grind. Grindstolparna är av enklare grovhuggen typ. I öster finnns en ingång
utan grind, med släthuggna avfasade grindstolpar i granit med uthuggen profilering. Krönen på grindstolparna är något toppiga.

Vegetation
En trädkrans av lindar kringgärdar muren på utsidan. Längs gången öster om kyrkan växer en allé med
oxel, liksom det även växer en rad med oxlar utmed den södra gången på kyrkogården. Två par pyramidekar står vid den västligaste gången. Gravkvarteren är gräsbevuxna och på vallen och på överkanten av
muren växer ängsblommor och längre grässtrån.

Gångsystem
Gångarna inom kyrkogården är asfalterade.

Gravvårdstyper
Stora kyrkogården uppvisar ett mångfald av gravvårdstyper.
Inom kyrkogården finns allt från gjutjärnskors
och högresta gravstenar i diabas från
1800-talet, fram till moderna gravstenar i fri avrundad
form från de sista decennierna. Låga breda
gravstenar från 1930-40-tal är vanliga till familjegravar
i kvarteret. Den mest allmänt förekommande
gravvårdstypen är den låga rektangulära, som
började uppträda under 1930-talet och förekommer
ännu vid begravningar. En annan vanlig typ är hällar
och de förekommer både som små och stora.
Stensorterna som använts har skiftat över tid. Först
var gravstenarna oftast i svart diabas, men sedan
blir grå granit vanligt. Numera förekommer även
röd granit och labradorgranit till dessa.

Byggnader
Inga byggnader förutom kyrkan finns inom stora kyrkogården.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A - F
Allmän karaktär
Kvarteren ligger väster om kyrkan. I kvarter A
finns rester efter allmänna linjen. Allmänna linjen
är gravar som grävs upp i en rad eller i en linje.
Den som önskade en fri (kostnadsfri) grav fick
inte välja plats på kyrkogården utan hänvisades
till en grav i allmänna linjen, det vill säga till
den grav som stod på tur att grävas upp intill
föregående grav.
I kvarter A - B och E - F är det relativt vanligt
att en yrkestitel står på gravvården, medan det
är ovanligt i kvarter C – D. Exempel på titlar är
smedmästaren, verkstadsägaren, disponent, mejeriföreståndaren,
handlanden, 1:e kriminalassistent,
hemmansägaren, åldermannen och trotjänarinnan.
Orts- eller gårdsnamn förekommer på princip alla gravvårdar. Några exempel är Hohultslätt, Fröseke,
Älghult, Kvartebo, Åseda och Silverekemåla. Långväga ifrån är Göteborg och Nynäshamn. Familjegravarna
saknar ofta ortsnamn liksom en del gravar i allmänna linjen. På vissa gravstenar i kvarter A
och även i kvarter D förekommer endast förnamn.

Gravvårdstyper kvarter A och B
I kvarter A är många av gravstenarna av mindre storlek. Här finns rester efter allmänna linjen i form av
små gravstenar och små hällar. De vanligaste gravstenarna är låga och rektangulära. Enstaka låga, breda
familjegravar förekommer och några ca 0,7 meter höga och smala gravstenar. Ensam- och pargravar är
vanligast, familjegravar sällsyntare.
I kvarter B finns åtskilliga låga breda familjegravar, många av dem är av antik tempelform. Det förekommer
att gravstenarna har inskriptioner på båda sidorna. I nordvästra hörnet finns ett flertal större
hällar i grå granit och svart diabas. I kvarter B finns en grusgrav med stenram, om man ser på vissa
av gravstenarnas utformning kan man sluta sig till att det tidigare funnits många fler grusgravar med
stenramar i kvarteret. Två gravstenar med speciell utformning är dels fabrikör Carlssons gravsten med
ansikte i kontur, dels en som är i form av en urna. Den äldsta gravvården är från 1923.

Gravvårdstyper kvarter C och D
I dessa kvarter finns låga rektangulära gravstenar, vissa tempelliknande. En vanlig typ är de som har
en mittdel med halvrunt krön och lägre rektangulära partier på sidorna. Låga breda familjegravar samt
stora och små hällar förekommer också, liksom ett vitt marmorkors som markerar en barngrav. Här finns
också ett större kors (georgskors) i grå granit. Den äldsta gravstenen är från 1918.

Gravvårdstyper kvarter E och F
I de båda kvarteren finns stor variation på gravvårdar. Många är högresta gravstenar av olika typer i
diabas och granit. Det finns bland annat ett högre kors, en obelisk och en monumentliknande med krön i
form av en urna. Andra har mer ordinär form. Vanliga är låga rektangulära gravstenar (vanligast i kvarter
E), små anspråkslösa stående smala i svart diabas samt små och stora hällar. Bland de mer ovanliga är
en uppslagen bok på en stubbe och en stor gravsten i form av en stående halvcirkel, båda två i grå granit.
En gravsten som är unik i sitt slag ser ut som ett stort välvt kistlock i grå granit. I kvarter F finns en liten
grusgrav med stenram. Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1869.

Kvarter G
Allmän karaktär
Längs muren på stora kyrkogården har kvarter G
sin utbredning. Alla gravar och gravvårdar är uppenbart
exponerade för att synas bra. Många av
de mer påkostade gravvårdarna finns i detta kvarter.
De flesta är familjegravar och i ett flertal har
många begravningar skett i samma grav med tanke
på antalet namn på gravvårdarna. I kvarteret finns
tre grusgravar med stenram och en grav med häckomgärdning.

Gravvårdstyper
Många monumentala gravvårdar, bland annat förekommer
ett flertal högresta obelisker i svart diabas
i kvarteret. De högresta gravstenarna är från
slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den
äldsta är från 1899, men många av familjegravarna
har inte årtal inristade på gravstenarna. Bland de
högresta finns också stora stenkors, både vanliga
ordinära och ett keltiskt. En ovanlig gravvård är en
urna på en hög sockel. De högresta är vanligtvis i
diabas, men grå granit förekommer också. En annan
vanlig typ är låga breda monumentala gravstenar
från 1930-1950-talen. Dessa kan ha dels
mjukt avrundade former, men även mer fyrkantiga
uppträder. De är dock alltid låga och breda. Hällar,
både större och mindre, ibland snedställda är en
annan vanlig kategori. Hällarna är ofta tillverkade
av diabas, men grå och röd granit förekommer
också. Ofta är en större gravsten kombinerad med
en eller flera mindre hällar på samma grav.
Gravvårdarna från mitten av 1900-talet och
framåt är ofta av låg rektangulär typ. Utseendet på
gravstenarna varierar. Krönen har olika utformning
och ibland är hela gravstenen i antik tempelform.
Grå granit är vanligast följt av röd granit och diabas.
Bland de mer moderna gravstenarna är de som
har avrundad fri form. Den nyare labradorgraniten
är en stensort som exempelvis använts till denna
gravstenstyp. En gravvård i form av en större stående
natursten finns också i kvarteret.
På ungefär en fjärdedel av alla gravvårdar i
kvarter G finns en yrkestitel nämnd. Några av dessa
är: Lantbrukaren, handlanden, kantor, adjunkt,
bruksägaren och löjtnanten. Orts- och gårdsnamn
är mycket vanligare och exempel från gravvårdarna
i kvarter G är Ideboås, Marshult, Suletorp,
Fröseke, Älghult och Hältekärr. Psalm- och bibel
hänvisningar är ovanligt. Psalmerna 124, 260, 331
och 424 är de som nämns. Bibelversen Joh II:25-26
omnämns på en gravvård. Tänkespråk som ”Må vi
alla mötas hos Gud” och ”Guds gåva är det” finns
på två gravstenar.

Kvarter I och K
Allmän karaktär
Öster om kyrkan finns kvarteren I och K. Kyrkogården är betydligt mindre på den östra sidan. Kvarteren
har båda en blandad karaktär som uppkommit då kvarteren använts under lång tid. Både äldre och yngre
gravvårdar finns i kvarteren. Kvarteren ger inte ett lika exklusivt intryck som kvarter G, men det har
kanske att göra med gravvårdarnas disposition i kvarteren där gravvårdarna, står ganska tätt. Alla gravvårdar
är riktade mot öster, förutom raden närmast kyrkan. I familjegravarna har många begravts enligt
namnen på gravstenarna.
Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1889. I kvarteret finns en grav med stenram som
tidigare varit en grusgrav. Tidigare har det funnits många fler grusgravar, med antingen stenramar, gravkullar
eller häckomgärdningar på kyrkogården. Detta gäller inte minst kvarteren öster om kyrkan. På en
av gravarna finns rester av en gravkulle kvar bevuxen med murgröna.

Gravvårdstyper
Den blandade karaktären betyder att det finns ett flertal gravstenstyper i kvarteren. Ett antal av gravstenarna
är högresta från början av 1900-talet. Det finns även samma typ av gravstenar, men lägre, ca 0,7
meter höga och smala. Dessa är vanligtvis lite yngre från, 1920-30-talen. Några få av gravstenarna är
av låg bred typ och då dessa förekommer är de oftast familjegravar. En stor del av gravstenarna är från
mitten av 1900-talet och dessa är av låg rektangulär typ. Mestadels har dessa ett fyrkantigt krön, men
halvrunda (se kvarter C och D), lätt rundade och tempelformade finns också. Små och halvstora hällar är
också representerade. Övervägande delen av gravstenarna är av svart diabas, men framförallt bland de
yngre förekommer grå och röd granit.
Några av gravvårdarna avviker från de övriga i kvarteren. Ett gjutjärnskors från 1889 är en av de
mer ovanliga. Andra är en uppslagen bok på en stubbe i grå granit, ett högrest kors i diabas och en urna
på en sockel i diabas. En av de större gravvårdarna är en ca 1,5 meter hög högrest gravsten i antik tem
pelstil. Även yngre moderna gravvårdar kan vara
speciella, som den grovhuggna halvrunda gravstenen
i grå granit med halvrund uthuggen öppning
nedtill.
På ett antal av gravvårdarna finns yrkestitlar.
Exempelvis kyrkovärden, hemmansägare, nämndemannen,
soldaten och urmakaren. Ett mer annorlunda
yrke som nämns är uppfinnaren. Nästan
alla gravvårdar har ett orts- eller gårdsnamn, såsom
exempelvis Alstermo, Åkerslund, Vrångshult. Fagraskog
och Bubbetorp ingraverat. Psalmhänvisningar
är ovanliga, 205 v5, 480 och 487 är några
av psalmerna som nämns. På en gravsten står devisen
”Jesus mitt lif, döden min vinning”.

Gamla kyrkog ården
Allmän karaktär
Den gamla kyrkogården ligger högre än omgivningen. Kyrkogårdens markyta är i jämnhöjd med murarnas
krön. Den långa nyttjandeperioden av kyrkogården avspeglar sig i de olika gravvårdstyperna. Den
gamla kyrkogården kan ses som en helt komplett kyrkogård med skillnader i gravvårdstyper, sett både
ur ett tidsmässigt och socialt perspektiv.

Omgärdningar
Kyrkogården omgärdas på alla sidor av en kallmurad
mur uppbyggd av natursten och kluven sten.

Ingångar
Det finns tre ingångar till gamla kyrkogården. Huvudingången
ligger i norr och är en smidd dubbelgrind
med sirligt mönster. Grindarna kröns med
små kors. Grindstolparna är i släthuggen grå granit
med uthugget mönster och krönen är något toppformade.
Uppe på grindstolparna finns kors i järn.
Innanför ingången finns en grusad uppfart som är
kantad av kallmurade murar på båda sidorna. Murarna
är förfärdigade av grovhuggna kvaderstenar.
I öster finns en asfalterad uppfart som gör att
man kan köra upp på kyrkogården. I söder finns
en trappa av ölandskalksten, ned till kapellkyrkogården.
På båda sidorna om trappan finns räcken
av järn.

Vegetation
Inom gravkvarteren är ytorna gräsbevuxna. En allé
med fyra stycken pyramidekar kantar gången fram
till huvudingången i norr. Tre likadana ekar växer i
västra delen av kyrkogården. Innanför muren växer
några hamlade oxlar, som kan vara en tidigare
trädkrans. På kyrkogården finns dessutom en kastanj,
en typ av en, och ett litet träd med röda blad,
som eventuellt är japanskt körsbär.

Gångsystem
Alla gångar inom gamla kyrkogården är grusade,
förutom uppfarten vid östra ingången som är asfalterad.

Gravvårdstyper
Precis som inom stora kyrkogården förekommer
ett stort antal gravvårdstyper inom gamla kyrkogården.
Allt typer av gravvårdar från gjutjärnskors,
högresta, små och stora hällar, större och mindre
låga rektangulära och moderna i fri form förekommer.

Byggnader
Den gamla sakristian är det enda som är kvar
av den gamla kyrkan. Sakristian är murad av gråsten
och murarna är hela 1,2 meter tjocka. Det enda
fönstret finns på östra sidan. Ingången som är smal
och rundbågig är den före detta öppningen till koret.
Taket är av tälttaksmodell och belagt med takplåt.
Endast den södra fasaden är putsad, färgen är
gråbeige. Sakristian renoverades 1936-38 och används
därefter som kapell.
I östra muren finns en byggnad som ser ut som
en stiglucka, men som tidigare använts som bårhus.
Byggnaden är murad av tegel, putsad och vitkalkad.
I öster finns en dubbeldörr i trä med smideslås
och beslag. Taket är av koppar och på taknocken
står ett metallkors i. Fram till i början av 1990-talet
fanns kyrkans bårhus i byggnaden.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter blad 6
Allmän karaktär
Kvarteret ligger längst västerut på gamla kyrkogården. Inom kvarteret finns både äldre och yngre gravvårdar.
Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1859, samma år som det bestämdes att begravningar
åter skulle ske på den gamla kyrkogården
Kvarteret uppvisar en mängd påkostade gravvårdar. Alla gravvårdarna är riktade åt öster. Tidigare
har troligen ett flertal av gravarna omgärdats av stenramar och varit grusgravar. Typen av gravvårdar
tyder på detta. Det enda som återstår är en enda grusgrav som har en högre måbärshäck runt om.

Gravvårdstyper
Ett flertal högresta gravstenar i svart diabas från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet finns i
kvarteret, bland annat en obelisk från 1911. Allmänt förekommer låga rektangulära gravstenar med
olika krön, vissa har antik tempelform. Låga breda gravstenar från 1930-50-tal är också representerade,
de tillhör vanligtvis familjegravarna, men pargravar med den typen av gravsten förekommer också i
kvarteret, liksom små hällar.
Bland mer ovanliga gravvårdar är tre stora kors i olika utformning. Ett av korsen är i diabas och
från 1895. Det andra är ett keltiskt kors med rosor i grå granit och slutligen ett i sandsten från 1958. En
gravvård med en bedjande ängel pryder en barngrav från 1906. I kvarteret finns också två större hällar
i röd granit från 1886 och 1897. En anakronism verkar en högrest gravsten vara med inskriptioner från
1762-1823 respektive 1990-tal. De begravdas årtal stämmer inte överens med gravstenens datering, som
ser ut att vara från slutet av 1800-talet eller början
av 1900-talet. Gravkvarterets äldsta gravvård är ett
gjutjärnskors från 1859.
Både yrkestitel och ortsnamn verkar vara
vanligt förekommande. Exempel på yrkestitlar
är bruksegaren, ålderman, nämndeman och kantor.
Många av titlarna kan knytas till den andliga
sfären respektive jordbruket. Orter som nämns är
bland annat Blomkulla, Pikabol, Hohult och Blötskog.
Några enstaka psalm- och bibelhänvisningar
nämns som psalm 31:6 och 461 samt bibelvers Joh
3.16. Minnesord finns på två gravstenar ”Älskad –
saknad” och ”När morgonen gryr vi mötas igen”.

Kvarter blad 7 och 8
Allmän karaktär
Dessa två kvarter ligger närmast sakristian och
upptar två tredjedelar av den gamla kyrkogården.
Till skillnad från kvarter blad 6 finns inga högresta
och påkostade gravstenar inom dessa kvarter. Den
enda högre gravvården är ett gjutjärnskors från
1887, som också är den äldsta gravvården i kvarteren.
Väster och norr om sakristian finns barngravar.
I kvarter blad 8 har tidigare allmänna linjen
funnits.

Gravvårdstyper
Små gravvårdar dominerar, de kan både vara av
låg rektangulär typ, små hällar och naturstenar. De
låga rektangulära gravvårdarna är av olika typ med
olika krön, rundade, raka, våg-, tak- och tempelformade.
Vissa av de rektangulära är mer höga än
breda. Moderna gravvårdar i fri form finns, vissa
grovhuggna. En av de modernare har hjärtform.
Stensorter som använts är grå granit, svart diabas
och röd granit.
Den allmänna linjen har funnits i kvarter blad
8. Från 1930-talet finns ett antal mycket små gravstenar
som ligger i årtalsföljd. Det finns numera
luckor som ersatts med nyare gravar, men man kan
fortfarande följa en del av den allmänna linjen. De
är av flera typer antingen smala halvmeterhöga, eller
små låga (ca 0,3 meter) fyrkantiga gravstenar,
små hällar är också vanliga i allmänna linjen. Alla
dessa gravstenar är i svart diabas. På några finns
bara förnamn eller far respektive mor inristade.
Bland barngravarna i kvarter blad 7 finns små
hällar i diabas, grå granit och marmor. Även små
marmorkors förekommer. På barngravstenarna
nämns vanligtvis inte efternamnet. En större häll
i diabas från 1905 ligger i samma kvarter, norr om
sakristian. Ett gjutjärnskors från 1887 finns i nordvästra
delen av kvarter blad 7.
Ortsnamn är vanligt förekommande på gravvårdarna.
Exempel är Alsterfors, Östra Rås, Flöxhult
och Silvereke. Endast på en gravvård finns yrkestitel,
nämligen soldaten. Psalmhänvisningar är lika
magert förekommande, endast psalm 473 nämns.

Kapellkyrkog ården
Allmän karaktär
Kapellkyrkogården ligger i det sydvästra hörnet av Älghults kyrkogård och gränsar till gamla kyrkogården
i norr och nya kyrkogården i öster. Den invigdes 1951. Kyrkogården har en likartad utformning med
strikta kvarter med rygghäckar och gravstenar som för det mesta är av enhetlig typ och placerade i raka
rader. Redan från början planerades denna kyrkogård att vara gräsbevuxen, inga grusgravar skulle få finnas
på den och endast en låg sten fick resas som minnesmärke över den bortgångne. I Älghults-krönika
från 1951 förklaras detta med att: ”På så sätt skulle kyrkogården ge ett mera levande intryck, än vad man får av de ödsliga och ofruktbara grusplanerna som annars är så vanliga på våra kyrkogårdar”.

Omgärdningar
Kapellkyrkogården omgärdas i söder, väster och östra delen i norr av ett plastklätt nätstaket i metall. I
norr avgränsas kyrkogården av gamla kyrkogårdens mur av kallmurad natursten och kluven sten. I öster
mot nya kyrkogården finns ett buskage innehållande bland annat körsbär, olvon, hassel och snöbär.

Ingångar
I norr vid nätstaketet finns en smidesgrind av samma typ som den norra på gamla kyrkogården. Grinden
är dubbel med sirligt mönster. Överst på grindarna finns små kors som dekoration. Grindstolparna är i
släthuggen grå granit med uthugget mönster och krönen är något toppiga. Uppe på grindstolparna finns
kors i järn.
En trappa i ölandskalksten leder upp till gamla kyrkogården. På bada sidorna om trappan finns ledstänger
i järn. Mellan kapellkyrkogården och nya kyrkogården leder en grusgång utan grind.

Vegetation
Lindar växer längs västra och mellersta gången i
nord-sydlig riktning. Rygghäckarna är av häckoxbär.
Gångsystem
Gångar i nord-sydlig riktning är asfalterade, de övriga
är grusade.

Gravvårdstyper
Då kyrkogården invigdes 1951 finns inga äldre
gravvårdstyper inom kapellkyrkogården. Den dominerande
gravvårdstypen är låga rektangulära,
ibland är de något högre, som en rektangel på högkant.
Hällar både stora och små förekommer också.
Stensorter som använts är mestadels grå och röd
granit samt svart diabas. Några mer ovanliga gravvårdstyper
som järnsmideskors och träkors finns
också.

Byggnader
Inga byggnader finns inom kapellkyrkogården.

Beskrivning av enskilda
kvarter

Kvarter A väster om grind
Allmän karaktär
Kvarteret som ger ett mycket enhetligt intryck, följer
muren mot gamla kyrkogården och består av
endast en rad gravar. Övervägande delen av gravarna
här är pargravar, endast en är familjegrav.

Gravvårdstyper
Gravarna i denna del av kvarteret består endast av
mellanstora (ca 0,5-0,7 meter) fyrkantiga hällar i
grå respektive röd granit. Den äldsta gravstenen är
från 1971.
På alla gravstenar utom en finns ett orts- eller gårdsnamn nämnt. Exempel är Hageskruv, Älghult,
Flemingeland och Bistermo. På inte en enda gravsten finns någon yrkestitel.

Kvarter B - E och östra delen av
kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteren är öppna endast en rygghäck korsar kvarter
B och C i nord-sydlig riktning. Två rygghäckar
i nord-sydlig riktning och tre stycken i öst-västlig
riktning korsar kvarteren D och E. Alla rygghäckar
är av häckoxbär. Gravstenarna står jämt utspridda
på de gräsbevuxna ytorna och kvarteren ger ett
välordnat intryck. På de öppna ytorna är alla gravstenar
riktade åt samma håll beroende på hur rygghäckarna
är riktade. Gravstenarnas ryggar är mot
rygghäckarna. De flesta gravarna är pargravar, men
enstaka familjegravar finns också.

Gravvårdstyper
Vanligast är högre rektangulära gravstenar, med
olika form på krönet, som våg, tak, trappsteg, tempelform,
rakt och rundat. I kvarter E är låga rektangulära
vanligast, både rektangulära på höjden
och bredden finns representerade. Andra gravstenar
har mer avrundad fri form. Vissa har en slät
framsida och grovhuggen baksida. Enstaka hällar
och gravstenar av natursten finns i kvarteren. De
vanligaste stensorterna som använts är grå och röd granit, men även i svart diabas förekommer. Den
äldsta gravstenen är från 1952. En av gravstenarna är graverad på både fram- och baksidan.
Den enda yrkestitelarna som förekommer på gravstenarna är smedmästare (på två gravstenar) och
häradsdomare (en gravsten). Orts- och gårdsnamn är desto vanligare och finns nästan på alla gravvårdarna.
Exempel är Fröseke, Hohultslätt, Mårdlycke, Älghult, Alstermo och Skogsbylund.

Kvarter F
Allmän karaktär
Ett stort kvarter som är beläget i västra delen av
kapellkyrkogården. Det snedställda kvarteret längs
stängslet i sydväst räknas också hit. En rygghäck
sträcker sig genom kvarteret i öst-västlig riktning.
Kvarteret består att tätt placerade, ganska små gravvårdar.
Särskilt gäller detta söder om rygghäcken.
Den allmänna linjen fanns i kvarteret på 1950- och
1960-talen och är här mer komplett än den del som
finns på gamla kyrkogården. Inom kvarteret finns
mest enkelgravar, men pargravar finns bland de
nyare gravarna. Gravvårdarna är där något större
och det är inte heller lika tätt mellan gravstenarna
i de tre västligaste raderna. Gravvårdarna är här
även något större.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är ganska små. Dominerar
gör låga rektangulära gravstenar. Vid rygghäcken
är gravvårdarna mer av typ rektangulära på höjden.
De gravar som tillhört allmänna linjen har överlag
små gravvårdar. De är ofta små och fyrkantiga,
ibland kvadratiska eller rektangulära på högkant.
Oftast är de tillverkade av diabas, men grå granit
förekommer också. Bland de nyare finns de med mer fria avrundade former, men fortfarande nyttjas låga
rektangulära. Stensorter som används de senare decennierna är grå och röd granit. Små hällar förekommer
också, i de stensorter som redan nämnts. Den äldsta gravvården är från 1955.
Bland de mer ovanliga gravvårdarna i kvarteret är ett litet träkors i nordvästra delen av kvarteret.
Det finns också två smideskors från 1991 och 1997. Båda är inspirerade av gamla tiders smideskors, så
kallade flerarmade kors med dinglande löv. Ett av dem är spiralvridet.
Yrkestitlar är ovanliga, den enda som finns är åkeriägaren. Orts- och gårdsnamn är desto vanligare.
Exempel är Älghult, Dalbo, Norrbäck, Krokstorp och Hovgård. Så långt bortifrån som Göteborg har en
sitt ursprung. ”Vila i frid” är en hälsning som använts i kvarteret.

Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården ligger söder om kyrkan och stora kyrkogården. Den är belägen på en lägre nivå än
gamla kyrkogården och kapellkyrkogården. Då endast en mindre del har utnyttjats till begravningar, ser
kyrkogården mer ut som en park med gräsmattor, träd och häckar. Nya kyrkogården är uppdelad i fem
kvarter och en centralt placerad minneslund.

Omgärdningar
Nya kyrkogården har en kallmurad mur av grovhuggen kvadersten i norr och norra delen i väster. I söder
finns ogenomträngliga buskage med bland annat snöbär, lönn, alm, hassel och ek. Ett liknande buskage
finns i öster med olvon, tall och körsbär. I nordöst vid gravkvarter finns ett plank och syrenbuskar. I väster
mot kapellkyrkogården finns en slänt med buskage innehållande bland annat körsbär, olvon, hassel
och snöbär.

Ingångar
I norr finns en konstfull dubbel smidesgrind i järn. Grindstolparna är breda och av släthuggen granit.
De har avfasade sidor och något toppigt krön. Mellan nya kyrkogården och kapellkyrkogården leder en
grusgång utan grind.

Vegetation
Inom hela nya kyrkogården finns det stora gräsmattor, som är glest bevuxna med oxel, japansk körsbär
och hängbjörk.

Gångsystem
Inom nya kyrkogården är gångarna asfalterade utom i minneslunden där gången är belagd med marktegel.
På några ställen längs gångarna är bänkar av trä och gjutjärn från Byarum bruk utsatta. Lyktstolpar
i galvaniserat järn och järnsmide finns längs gångarna.
Gången mellan nya kyrkogården och kapellkyrkogården är grusad.

Gravvårdstyper
Inom nya kyrkogården som invigdes 1983 finns endast yngre gravstenstyper. Låga rektangulära gravstenar
dominerar gravkvarteren med kistbegravningar, medan det inom urngravkvarteren finns naturstenar
och små hällar.

Byggnader
Inga byggnader finns inom nya kyrkogården.

Minneslund
Centralt inom nya kyrkogården ligger minneslunden En gång belagd med marktegel sträcker sig längs
en rund gräsbevuxen yta med buskar (olvon, ölandstok och thuja/cypress) i mitten. Norr om buskarna
står en minnessten med den inhuggna texten ”Giv dem då, o herre i din nåd, en trygg boning, helig vila
och frid”. Norr om stenen finns en halvcirkelformad rabatt vid gången. En bänk och två blomkrukor i trä
står på gången. Bakom bänkarna i norr finns ett rhodendendronbuskage som skydd och avskildhet för
minneslunden. Öster om minneslunden växer björkar.
Minneslunden planeras att förändras. Ett förslag är att utgångna gravstenar ska placeras i gräsmattan
öster om minneslunden.

Beskrivning av enskilda
kvarter
Gravkvarter i nordöst
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i den nordöstra delen av den nya
kyrkogården. Inom kvarteret finns rygghäckar av
ölandstok. Längst i öster är de nedklippta. Inom
den gräsbevuxna ytan växer oxel, körsbär, syren
och lönn. Endast en del av ytan, den östligaste, är
använd till begravningar än. Gravstenarna står med
ryggarna mot häckarna. Det finns både par och enkelgravar
inom kvarteret.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns varierande typer av låga rektangulära
gravstenar. Olika typer av krön förekommer.
Vissa har friare avrundade former. Många
är polerade men vissa har grovhuggna sidor och
baksidor. Till vissa av gravstenarna hör passande
urnor. Några är högre, ca 0,8 meter och smalare.
Längst i sydöst finns gravar med små hällar. Grå
granit är den vanligaste stenarten, men röd granit
förekommer också.
Den äldsta gravstenen är från 1985. På nästan
alla gravstenarna finns orts- eller gårdsnamn
ingraverat, som exempelvis Älghult, Fröseke,
Gödeshult och Alstermo. På endast en gravsten
står yrkestitlar: hemmansägare och lärarinnan. En
avskedshälsning finns på en gravsten ”Tack kära
Harry för allt”.

Gravkvarter i väster
Allmän karaktär
Än så länge är detta kvarter endast lite utnyttjat. Gravarna
ligger vid slänten upp mot kapellkyrkogården
och vid muren i väster. Här finns endast urngravar.
Den äldsta graven är från 1984.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns gravstenar av natursten och små
hällar. Hällarna har olika form och är tillverkade av
antingen grå granit, svart diabas eller röd granit.

Allt textmaterial i BeBR är licensierat enligt Creative Commons Zero om inget annat anges. | Tillgänglighetsredogörelse
Postadress: Riksantikvarieämbetet, Informationsavdelningen, Bebyggelseregistret, Box 1114, 621 22 Visby.
Kundservice: bebyggelseregistret@raa.se webbplats: www.raa.se

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Uppvidinge kn, ÄLGHULT 1:3 ÄLGHULTS KYRKA