Stäng fönster Borgholm kn, HÖGSRUMS KYRKA 1:1 HÖGSRUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Högsrums kyrkogård är i det närmste kvadratisk till formen och kyrkan ligger mitt på kyrkogården. Längs den södra långsidan finns en allé av pyramidalmar. Norr om kyrkan, mellan vapenhuset och ingången i norr, är en gång av kalkstensplattor också den kantad av en allé av oxel. Tidigare fanns det en motsvarande gång, med allé, som gick från ingången fast österut, mot kyrkans kor. Den togs dock bort när man på 1990-talet anlade en meditationsplats norr om kyrkan. Det finns inte längre någon kvartersindelning av kyrkogården. Gravplatser finns runt om kyrkan men fortfarande är det få gravsatta på den norra sidan. På södra sidan är det dock fullt med gravplatser och här blandas både gammalt och nytt då många fortfarande använder gamla familjegravar. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmurad kalkstensmur lagd på 1860-talet och lagad omkring sekelskiftet. Ingångar Kyrkogården har tre ingångar. I öster är huvudingången. Där är gjutjärnsgrindar mellan portstolpar av kalkstenshällar. Årtalet 1869 finns på grindarna. I norr finns en likadan grind som i som den i öster mellan stolpar av kalkstenshällar. I nordväst finns en mindre öppning med en modern järngrind som leder ut till kompost mm. Vegetation Trädkrans: En trädkrans av ask är planterad på insidan av kyrkogårdsmuren. Församlingen har fått tillstånd, och har också påbörjat, med att byta ut trädkransen med ett par träd per år. Askarna skall då ersättas av oxel. Övrigt Gången i söder kantas av pyramidalmar. På den norra sidan finns fortfarande en allé av oxel längs gången mellan ingången i norr och vapenhuset. I övrigt finns en del formklippta häckar av buxbom på kyrkans södra sida. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Längs kyrkans södra långsida finns en kalkstensbelagd gång, som belades med ny kalksten 1982. Norr om kyrkan ligger kalkstensplattor i gräset längs kyrkans långsida men också från grinden i norr mot vapenhusets ingång ligger kalksten. Utifrån meditationsplasten på norra sidan av kyrkan går det gångar i alla fyra väderstrecken. De är belagda med grus. I övrigt finns inget markerat gångsystem. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Högsrums kyrkogård är från 1700- och 1800-talen. Flera äldre hällar ligger idag som golv i kyrkans kor. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900- talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Högsrums kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården men titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke till exempel en hjullastare. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Högsrums kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Det finns ingen minneslund på kyrkogården i Högsrum. Istället finns det en minneslund i Rälla Tall som tillhör församlingen så de församlingsbor som önskar gravsättas i en minneslund hänvisas dit. Minneslunden iordningställdes på 1990-talet. Byggnader Inne på kyrkogården väster om tornet finns ett pannrum uppfört år 1965. Det är vitmålat med tegeltak och gråmålad trädörr. Övrigt Längs den södra kyrkogårdsmuren står delar av kyrkans tidigare pelare, i kalksten. Äldre gravvårdar tagna ur bruk står uppställda längs den norra kyrkogårdsmuren. Några av dem var tidigare nedgrävda norr om kyrkogårdsmuren, men påträffades vid schaktningsarbete. De togs då till vara och ställdes upp vid muren. År 1990 iordningställde man en meditations/andaktsplats norr om kyrkan. Runt om och som avgränsning är det planterat häckar av liguster och prydnadsäpplen. I mitten av området är det en springbrunn av kalksten och runt om den är det växter planterade. Utifrån cirkeln går det i alla väderstreck grusade gångar. Förslaget gjordes av landskapsarkitekt Peter Bergholm. Flera av kalkstensvårdarna på kyrkogården är troligen huggna av lokala stenhuggare. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter söder och väster om kyrkan Allmän karaktär Den södra delen av kyrkogården avgränsas av kyrkogårdsmuren i söder, väster och delvis i norr och öster. Kyrkan utgör gräns åt norr för det södra området och den oxelallé som finns norr om kyrkan utgör delvis områdets östra gräns. Gravvårdaran är placerade i rader och vända mot öster, väster och i några fall mot norr. Flest gravplatser finns det på det södra området och många gravplatser rymmer familjegravar som brukats av samma familj under en lång tid. I området nordväst om kyrkan finns ett urngravsområde. Hela området är gräsbesått. Gravvårdstyper De södra och västra delarna av kyrkogården utmärks olika typer av gravvårdar som varit vanliga under slutet av 18800-talet och hela 1900-talet. De flesta vårdar är stående men några enstaka liggande vårdar finns. Materialet är företrädelsevis grå granit eller kalksten men även vårdar av svart eller röd granit förekommer i ett större antal. Två vårdar väster om kyrkan är av gjutjärn/smide och på den södra sidan finns det ett träkors utan inskription. Gravvårdarnas utformning varierar. Några är utformade som kors och ett antal vårdar har klassicerande drag. Två gravplatser har stenramar och de har också kvar sin jordbeläggning. Den äldsta vården är från 1878 och står söder om kyrkan. Det finns ytterligare sex vårdar från 1800-talet i området. De yngsta vårdarna är från 2005. I övrigt dominerar vårdar från 1940 fram till 1990 vilket ger stor variation bland gravvårdarna. På flertalet av vårdarna är den dödes hemort angiven. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste angivna titlarna men även flera nämndemän är begravda på Högsrums kyrkogård. Här finns också titlarna förskolläraren och kantorn, civilingenjör, stenhuggaren, grundläggare, nämndemannen och spelmannen, byråchefen i kungliga generalpoststyrelsen, RNO, RVO, akademirådet, brunnsborraren, sjökaptenen, målarmästaren, köpmannen, byggnadssnickare, kyrkvärd, lägenhetsägare, sparbanksdirektör, sjömannen, postmästare, byggmästare, körsnären och donator av Jonssonska fonden Övrigt Söder om kyrkan finns en gravvård efter stenhuggare DA Anderssons fru och barn. Historien, som vaktmästaren berättar, är den att när Andersson kom hem efter att han hade varit och begravt sin fru så var även sonen död. Båda dog i spanska sjukan år 1918. Stenhuggare Andersson ligger inte begravd tillsammans med familjen utan då han begravt hustru och son for han till Amerika där han avled år 1947. Kvarter norr och öster om kyrkan Allmän karaktär Området norr och öster om kyrkan rymmer tillsammans ungefär 253 gravplatser. Norr om kyrkan är det dock fortfarande få gravsättningar gjorda. Det gamla synsättet att inte vilja bli begravd på kyrkans norra sida lever kvar i församlingen och det är mest folk som flyttat in till socknen som väljer sin gravplats här. Öster om kyrkan finns ett mindre område. I norr och öster avgränsas området av kyrkogårdsmuren och i söder av kyrkan och kalkstensgången. I väster utgör allén av oxel gräns. Det finns en gång av kalkstensplattor längs kyrkans norra långsida. I övrigt finns inga markerade gångar. Gravvårdarna är vända mot öster, väster, söder och norr och är placerade i gräsmatta. Gravvårdstyper Endast ett fåtal gravplatser, på den norra sidan av kyrkan, har tagits i bruk och vårdarna är övervägande från 1980- och 90-talen. Öster om kyrkan finns vårdar från alla 1900-talets årtionden från 1920- talet fram till 1980-talet. Sammanlagt är det ungefär 30 gravplatser som tagits i bruk. I en rad närmast öster om kyrkan finns ett antal äldre vårdar. Den äldsta har bara årtalet 1709 inristat och det är således kyrkogårdens äldsta gravvård. Det är en liten korsformad kalkstensvård. Tre vårdar är från 1800-talet. Den ena är handlanden Rådbergs sandstensvård med marmorkors från 1870, Comministern i Räpplinge och Högsrums vård från 1851 och en kalkstensvård från 1847. Frågan är om någon av dessa vårdar står på ursprunglig plats. På hälften av vårdarna nämns den dödes hemort. Endast på tre vårdar har den dödes yrkestitelnuppgivits, förutom de redan tidigare angivna är det också en styrman. |
