Stäng fönster Linköping kn, KAGA 4:5 KAGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| KAGA KYRKOGÅRD Kyrkogården ligger på en svagt nordligt utskjutande udde i Svartån. Det mycket flacka landskapet kring Svartåmynnningen gör att den svaga höjdplaceringen av kyrkan räcker för att göra den synlig över hela slätten. Inte minst den höga smala tornspiran bidrar till samma sak. Formen på kyrkogården är nöjaktigt rektangulär och smalare i norr än i söder, västra muren följer vägsträckningen utanför och är svagt bågformig. Kyrkan är belägen mitt på kyrkogården, aningen dragen mot söder. Kyrkogården kan delas i två huvuddelar. I väster den större gamla delen och öster om denna den 1961 tillkomna nya delen. Kaga kyrka Den nuvarande kyrkan, som föregicks av en äldre kyrka på samma plats, är en av Östergötlands bäst bevarade kyrkor från äldre medeltid. Den vitputsade kalkstenskyrkan består av rektangulärt långhus med smalare absidförsett kor, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. På tornets södra sida, bredvid vapenhuset, finns överbyggnaden till den så kallade Gerstorpsgraven. Långhus och kor täcks av två skilda sadeltak, absiden har kontak. Det smäckra tornet kröns av en hög och spetsig spira. Kyrkorummet nås via vapenhuset. Av den romanska kyrkan från 1100-talet - enligt traditionen uppförd av konung Sverker d.ä. 1137 - återstår långhus, kor med absid samt västtornet, som dock troligen fullbordades något senare. Den nuvarande spiran tillkom förmodligen på 1400-talet och byggdes om 1727 samt 1750. I mitten av 1400-talet välvdes kyrkan med kryssvalv. Vapenhuset samt gravöverbyggnaden tillkom troligen på 1600-talet. Den nuvarande sakristian uppfördes 1744-46. Kyrkan har i stort sett bevarat sitt medeltida utseende. I sydportalen finns fortfarande den ursprungliga järnbeslagna dörren kvar. Interiören präglas främst av de sengotiska valvmålningarna från mitten av 1400-talet. Kormålningarna är utförda av den så kallade Risingemästaren, medan långhuset är målat av dennes elev Amund. I kyrkan finns även romanska väggmålningar - synliga endast från vinden över långhus och kor. Den nuvarande inredningen tillkom vid en restaurering 1906-07 under ledning av arkitekten T Thorén. Vid restaureringen uppfördes en läktare, kalkmålningarna "framkallades och förstärktes" och i koret tillkom glasmålningar och en ny kalkmålning. De sengotiska målningarna konserverades vid en restaurering 1973, då även två ursprungliga portaler påträffades. Beskrivning av kyrkogården Kyrkogården består av en äldre ursprunglig del kring kyrkan som inte är kvartersindelad. Gällande gravkarta är från 1911. Platserna är numrerade 1-177. Den nya kyrkogården tillkom 1960 och har en gravkarta från 1961 som upptar platserna 1- 285. Allmän karaktär Mycket av det tidiga 1900-talets ståndsindelade kyrkogård har bevarats i Kaga även om den gamla allmänna linjen i den inre norra delen av den gamla kyrkogården tagits bort och alla grusade gravar utom en fått gräsbeläggning. I det gamla allmänna området finns idag en blandning av yngre vårdar och kvarvarande äldre gravvårdar av linjetyp. Hela den södra sidan bär ännu karaktär av köpegravsområde liksom gravlinjerna vid norra och östra muren. Den dubbla gravlinjen utmed västra muren borde normalt sett också ha varit ett köpegravområde men ter sig något speciellt i och med att den höga rygghäcken gör den yttersta raden nästan oåtkomlig och att den upplevs ligga bakom och utanför. Den främre raden med många små enkla gravvårdar verkar inträngd på platsen. Hela kyrkogården präglas också av rygghäckssytem och trädkrans, vilken undergår en föryngringsprocess. I öster saknas häck vid muren, vilket ger kyrkogården en vacker utsikt ut över nya kyrkogården och Svartån. Kyrkogårdsmuren av kalksten verkar till största delen vara restaurerad i relativt modern tid. Det orestaurerade partiet mitt på östra muren är troligen original och mycket gammalt. Den nya kyrkogården präglas av sitt avancerade häcksystem, vilket får den att likna en strikt fransk slottspark samt av den magnifika utsikten över det låglänta området vid Svartån. Omgärdning Gamla kyrkogården Väster: i väster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad med gräs. Muren följer den gamla landsvägen och löper i en svag båge. Trädkransen är till största delen under föryngring och innehåller idag två unga och en äldre lind. På muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck. Norr: i väster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad med gräs. Trädkransen är under föryngring och består av fyra gamla och två unga lindar. muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck. Öster: i öster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad med gräs. Intill de två ingångarna från nya kyrkogården har delar av muren murats om. Trädkransen är intakt och består av sju höga lindar. Söder: i söder omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av ca 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad med gräs. Muren var 1959 i dåligt skick och murades till stora delar om. Trädkransen är intakt och består av fyra äldre lindar. På muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck. Nya delen Väster: i väster omges nya kyrkogården av gamla kyrkogården östmur. Norr: i norr finns en kyrkogårdsmur och resterna efter en trädkrans. Muren består av sprängd sten som är ca 1 x 1,5 m stor och lagd i 2 skift, höjden är ca 1 m. Av den på gravkartan markerade trädkransen återstår två höga lindar (vars ålder vida överstiger kyrkogårdens). Öster: i öster finns samma kyrkogårdsmur som i norr. Av trädkransen återstår en gammal lind. Söder: i söder finns samma mur som i öster och norr kompletterad med en ca 2 m hög idegranshäck i gränsen mot prästgårdens trädgård. Ingen trädkrans finns. Ingångar Väster: i västra muren finns en ingång strax norr om kyrkboden. En enkel trappa av fyra kalkstenssteg leder upp till en smidespargrind mellan raka enkla kalkstensgrindstolpar. Grinden är ornerad med raka enkla spjälor avslutade i små knoppar. Den är mycket lik den norra grinden på nya kyrkogården. Norr: Den gamla huvudgrinden finns nära kyrkogårdens nordvästra hörn. Grinden är en pargrind i järn med enkla bågornament och spjälor avslutade som pilar. Längst ned finns ett smalt fält med kryssornament. Grindstoplarna är av empirtyp fyrsidiga och breda. De är putsade och försedda med en svagt spetsad huv av falsad svart plåt. Nära nordvästra hörnet av nya kyrkogården finns en grind av samma typ som vid västra ingången på gamla kyrkogården. Den står mellan enkla fyrsidiga granitstolpar. Den är sannolikt tillkommen samtidigt med denna och flyttad från den gamla östra ingången som var belägen i gamla kyrkogårdens sydöstra hörn, där nu en av öppningarna mellan gamla och nya kyrkogården finns. Söder: i söder byggdes en ny ingång i och med handikappanpassningen av kyrkan 1986. Den består i en asfalterad ramp som över muren genom en öppning i den omgärdande häcken. Rampen löper sedan parallellt med muren, förbi den toalettbod som uppfördes vid samma tillfälle och ut på södra parkeringen. Längs med rampen finns ett enklare räcke av smalt rundjärn. Vegetation Gamla kyrkogården. Förutom trädkransen i omgärdningen finns ett flertal system av rygghäckar. I väster delas den dubbla gravraden av en 0,8 m hög tujahäck. På den inre norra delen av kyrkogården finns en nordsydligt löpande 0,8 m hög oxbärshäck längst i väster och 3 östvästligt löpande 0,6 m höga häckar av samma slag. I det rånga utrymmet öster om kyrkan finns 4 kortare östvästligt löpande häckar, från norr först en 0,6 m hög oxbärshäck, därefter en 0,8 m hög idegranshäck och två 0,8 m höga tujor. I det inre av den södra delen finns en östvästligt löpande 0,8 m hög tujahäck, delad i 3 delar av grusgångarna. Den västligaste delen avslutas i öster som ett T mot den nytillkomna handikappgången. Också den östligaste delen avslutas på detta sätt och lämnar gravplatserna 78 och 79 utanför. 3 gravplatser i det nordöstra hörnet markeras av att två eller tre 3-4 m höga spetsiga tujor placerats bakom dem. Kring gravplats 52-53, den enda bevarade grusgraven växer 4 mycket höga tujor som nästan helt döljer graven. Invid kyrkboden finns en kortare syrénhäck och vid södra och norra ingångarna växer en låg cypress respektive en låg tuja. Nya kyrkogården Nya kyrkogården präglas helt av sina häcksystem. På ömse sidor en mittgång växer i östvästlig riktning 3 ca 0,9 m höga takåsklippta idegranshäckar. Dessa korsas på mitten av 6 stycken nordsydligt löpande 0,8 m höga oxbärshäckar. Dessa avbryts av gångar och blir därför ganska korta. Idegranshäckarna avslutas mot mittgången av 6 stycken ca 2 m höga figurklippta tujor. Minneslunden i söder omges i nord och väst av en 0,4 m hög idegranshäck. Inom lunden växer 5 unga träd. På både den nya och den gamla delen markeras i de flesta fall de enskilda gravplatserna med korta låga flankerande berberishäckar. Gångsystem Gamla delen Gångarna består av krattat naturgrus och utgår från ett system med grus kring kyrkan och en kringgående gång längs kyrkogårdens utkant vilken lämnar den yttersta gravraden utanför. På den inre norra delen finns endast gräsgångar. Öster om kyrkan finns tre korta smala östvästliga grusgångar mellan gravraderna. I den inre södra delen löper två nordsydliga gångar och två korta östvästliga som delar gravområdet söder om kyrkan. På den plats där gravplats 94 och 95 markerats har grusgången breddats och en gräsmatta tillkommit närmast kyrkan, så att gravplatsen är borta. Delar av gångarna i söder har handikappanpassats och belagts med relativt stora kalkstensplattor. Denna gång startar vid kyrkan huvudingång, via vapenhuset och leder sedan genom gravkvarteret söder därom (där platserna 87 och 70 tagits bort för att ge plats, svänger österut längs huvudgrusgången fram till gravplats 75 varefter den går över muren mellan gravplatserna 57 och 58. Gravvårdstyper Gravvårdarna på plats har ett tidinnehåll mellan 1854 och 2004. Ett mycket stort antal stenramsgravar av den typ som helt dominerade 1958-års kyrkogård finns bevarade, 25 stycken. Samtliga utom en är dock överväxta med gräs. Bland dessa dominerar i utkanten av kyrkogården höga smala vårdar från seklets början medan det i det inre av kyrkogården huvudsakligen rör sig om låga breda vårdar av 1940- och 1950-talstyp. Ett par av de stora gravanläggningarna, i nordöstra och sydöstra hörnen av gamla kyrkogården omges med mycket höga tujor. I den inre norra delen finns ett fåtal vårdar (7 st) av allmän linjetyp kvar. Dessa är daterade mellan 1920 och 1954. Bland de ovanligare vårdarna ingår ett stort gjutjärnskors och en vård i form av ett gotiskt fönster i samma material (ytterligare en finns bland de undanställda vårarna). Även ett äldre granitkors finns. Titlarna på gravvårdarna är mycket varierade. 26 olika titlar förekommer. Visserligen dominerar Hemmansägarna/ lantbrukarna stort (21 fall), särskilt bland de stora vårdarna i kyrkogårdens utkant. Ibland används andra titlar som Rusthållare (2 fall) samt Nämndeman (2 fall) och Häradsdomare (ett fall), dessa markerar sammhällelig position inom hemmansägareklassen. Även den enda Agronomen får räknas hit, även om han i detta fall var inflyttad från Ungern. Kyrkans eget folk är företrätt av 3 Komministrar, 3 Kyrkvärdar och en av vardera Organist, Kyrkogårdsvaktmästare och Klockare samt en med titeln Ringkarl, vilket torde vara det samma som klockare. Två Folkskollärare finns också, i det ena fallet samma person som Organisten, en vanlig yrkeskombination på landsbygden. Flera titlar visar att närheten till staden lett till ett mer varierat näringsliv än vad som alltid är vanligt på landsbygden. Stationsföreståndare och Banvaktsförman torde vara kopplade till järnvägen och Bränninge station. Till hantverkarna hör en snickarmästare, en smidesmästare och en trädgårdsmästare, samt något ovanligare, en konditor. Till de högre samhällskiktet hör en Fabrikör och en Inspektör. Kvinnorna har titlar som Affärsinnehavarinna, Barnsköterska, Bokhållare och Hustru (i detta fall huvudman för gården). Betydligt modernare är titeln Jounalist som också förekommer. Den nya kyrkogården innehåller huvudsakligen låga breda vårdar från tiden 1961-2005. I väster är de något smalare. Här finns fortfarande gott om utrymme. På plats 214 ligger hembygdsforskaren Henry Glad, författare till 2 volymer av hembygdsboken ”Kaga i ditt sköte röjes” begravd. Minneslund Minneslunden anlades efter beslut 1993 och är belägen i den sydligaste delen av nya kyrkogården. Lunden skiljs från den övriga nya kyrkogården av en 0,4 m hög idegranshäck. Innanför denna finns en gräsmatta och fem unga träd, oregelbundet placerade, samt några rosenrabatter. I västra delen av lunden finns en korsformig gång av trädgårdsplattor som leder fram till en natursten med den inhuggna texten ”minneslund”. Byggnader I sydvästra hörnet av kyrkogården står en byggnad som på äldre kartor kallas ”kyrkbod”, sannolikt en medeltida tiondebod. Byggnaden är vitrappad och står på en kalkstenssockel av samma slag som kyrkan. Taket är av tjärade spån. Porten ut mot kyrkogården är mycket ålderdomlig och sannolikt i original. Den består av kraftiga brädor av tjärat trä. Den är försedd med medeltida smidda beslag. Den utgör en enklare variant av kyrkporten. Ytterligare en svart tjärad port finns mot vägen i väster. Denna har överfångsfönster och en rombisk ribbad dekor. Den är av senare datum, sannolikt tidigt 1900-tal. Toalettboden uppfördes 1991 i samband med att handikappingången byggdes från parkeringen i söder. Den stilanpassades till de äldre bodar som redan fanns. Den är vitrappad med svart plåttak och är försedd med en dörr med samma dekor som kyrkbodens västra port. Utanför grinden till nya kyrkogården finns ett garage/redskapsbod uppfört samtidigt som den nya kyrkogården anlades 1960- 61. Byggnaden är av enkelt slag Den är vitrappad, har svart falsat plåttak och har portar och fönster målade i svagt grönaktig färg. 1 garageport, två dörrar och ett fönster. Övrigt De flesta gravplatserna på gamla kyrkogården är avgränsade från varandra av låga korta berberishäckar. Kyrkogården är försedd med glasklotarmaturer, varav flera vid inventeringstillfället blåst sönder i stormen i januari 2005. Också tornet fick svåra stormskador i putsen vid samma tillfälle. De sex museivårdarna står idag mycket undanskymt, under de höga tujorna i sydöst och borde ges en bättre placering. |
