Stäng fönster Borgholm kn, BÖDA 1:3 BÖDA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkogården Allmän karaktär Böda kyrkogård är utlagd i nord-sydlig riktning med de största ytorna för gravsättningar söder om kyrkan. Efter alla de utvidgningar som gjorts har kyrkogården idag en fyrkantig form som blir vidare mot söder. Kyrkogården är indelad i sju gravkvarter, A-G, samt den del som tillkom i början av 1990-talet. Där gränsen för olika utvidgningar av kyrkogården har gått finns idag gångar i öst-västlig riktning. Ett undantag är gränsen mot utvidgningen som gjordes 1990. Här finns kyrkogårdsmuren kvar tillsammans med häck av syren och en rad av unga oxlar och lönnar. Hela kyrkogården är insådd med gräs och gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning. Flera av raderna är ryggställda mot häckar av olika slag. Det ger kyrkogården ett enhetligt och sammanhållet intryck. På den del av kyrkogården som tillkom på 1990-talet finns idag endast ett fåtal gravvårdar varför området inte närmare beskrivs i rapporten. Omgärdning I norr och öster: Kallmurad kalkstensmur. Innanför muren växer en häck av syrener. I norr växer äldre lönnar innanför kyrkogårdsmuren. I söder: Nylagd kallmurad kalkstensmur. Rad av unga lönnar innanför muren. I väster: Halvmur av kallmurad kalksten. Rad av äldre askar. Vegetation Trädkrans: Kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans. I söder är lönnar planterade och i öster växer en rad med äldre askar. Övrigt Gränsen mot den utvidgning som gjordes 1990 markeras av en rad av lönnar och oxlar samt av en häck av syren. Häckar av syren finns också utmed delar av kyrkogårdens mur. Det växer även ett mindre antal träd, björkar och lönnar, på kyrkogården. Vid meditationsplatsen i kyrkogårdens nordvästra hörn växer två gamla och ett ungt valnötsträd. Här finns även en avenbokshäck och rosenrabatt. Minneslunden omgärdas av en idegranshäck och pryds av perennrabatter. I gravkvarteren på den äldre delen av kyrkogården är häckar av buxbom och tuja planterade. På området från 1990-talet växer häckar av spirea och prydnadskörsbär. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Kyrkogårdens gångar är belagda med kalkstensflis. Från kyrkogårdens ingång i norr går två gångar, en på var sida, runt kyrkan. De möts vid kyrkans södra ingång och går därefter vidare söderut på kyrkogården. Kvarter E omgärdas i alla väderstreck av gångar som från kvarterets sydöstra hörn går samman fram till kyrkogårdens ingång i sydost. Från denna ingång går också en gång västerut genom kyrkogårdsdelen som anlades 1990. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Böda kyrkogård är den kalkstenshäll från 1700-talet som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början av 1800-talet mycket vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Hällarna ersattes under 1800-talet av stående gravvårdar. På Öland var det på flera kyrkogårdar vanligt med kors av kalksten. På Böda kyrkogård finns flera kalkstenskors kvar på kyrkogården. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Så blev det också på Böda kyrkogård. Det fanns flera konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning vid den här tiden. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det på Öland ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På de äldre fotografierna som visar Böda kyrkogård kan man ana att det har varit så. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Vårdar av kalksten blev vid den här tiden allt vanligare på Böda kyrkogård och under några årtionden i mitten av 1900-talet var kalksten ett vanligare gravvårdsmaterial än granit. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Böda kyrkogård har det med säkerhet funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Böda kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Böda kyrkogård finns det angivet på mer än hälften av vårdarna. Minneslund Minneslunden anlades 1990 i samband med utvidgningen av kyrkogården. Platsen är placerad vid mitten av den mur som utgör gränsen mot den gamla kyrkogården och vänd mot söder. Minneslundens yta är rund och omgärdas av en idegranshäck. In i området leder en gång belagd med kalkstens flis som följer häcken runt hela platsen. I mitten finns jordningsytan som är insådd med gräs. En rabatt för perenner finns i dess södra kant och i den norra delen finns fem svartmålade smideskors i olika storlekar och en plats för att sätta blomvaser. Byggnader Väster om kvarter B finns tre byggnader. Den mest iögonfallande av dessa är bårhuset som byggdes i slutet av 1940-talet. Byggnaden har väggar av kalksten och tak belagt med skiffer. Ingång finns i öster med dubbla, mörka trädörrar. Gaveln har ett djupt takutsprång klätt med skiffer och dekorerat med ett träkors. Norr om bårhuset ligger två byggnader. Den västra rymmer garage och förråd och den östra personalutrymmen och toaletter för besökarna. Båda byggnaderna har spritputsade fasader i svagt gul nyans med slätputsade omfattningar. Taken är belagda med svartmålad plåt. Övrigt I nordvästra hörnet av kyrkogården finns en meditationsplats som anlades 1990. Utanför denna, utmed kyrkogårdsmuren finns ett grusbelagt område för uppställning av gravvårdar som plockats bort från kyrkogården. Utanför kyrkogården vid stigluckan i norr står en fattigbössa av trä. Den första fattigbössan i Böda ska ha satts upp på initiativ av prosten Fagerroth i slutet av 1700-talet. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A-C Allmän karaktär De tre kvarteren utgör de äldsta delarna av kyrkogården. Kvarter A ligger norr om kyrkan, kvarter B söder om och kvarter C öster och söder om kyrkan. Störst är kvarter C med 395 gravplatser. Kvarter B har 86 platser och kvarter A 33. I söder utgör en gång delvis insådd med gräs och delvis belagd med kalkstensflis gräns mot kvarter D, E och F. De flesta gravvårdarna är placerade i rader som antingen är fristående eller ryggställda. Mellan majoriteten av de ryggställda raderna är häckar av buxbom eller tuja planterade. Raderna sträcker sig i nord-sydlig riktning och gravvårdarna är vända mot öster eller väster. I norra delen av kvarter C finns ett uppmurat vattenkar. Det användes ursprungligen för att hålla vatten så att kyrkogårdens besökare kunde vattna sina planteringar. I norra delen av kvarter C och i östra delen av kvarter A växer lönnar. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården i kvarteren och på hela kyrkogården är en liten stående kalkstensvård som finns i norra delen av kvarter C. Den är från 1815 och markerar gravplats för kyrkoherden Sven Swenander. I kvarter B är den äldsta gravvården från 1868 och i kvarter A från 1905. Alla tre kvarteren har använts kontinuerligt fram till idag. Därför finns det en blandning av gravvårdar från slutet av 1800-talet fram till idag. I kvarter C kan man dock se en koncentration av vårdar från 1900-talets andra hälft. Från 1930-talet kan man i kvarteren B och C kronologiskt följa hur äldre gravplatser har återupplåtits. Under senare tid har modernare vårdar tillkommit när nya gravsättningar har gjorts i familjegravar eller gravplatser återupplåtits. I kvarter A finns bara gravvårdar av granit men i kvarter B och C är en stor del av vårdarna av kalksten. Detta är ett drag typiskt för de öländska kyrkogårdarna. I kvarteren B och C finn några kalkstenskors främst från tiden kring sekelskiftet 1900 men majoriteten av kalkstensvårdarna är från mitten av 1900-talet. Vårdarna av granit är främst av grå och svart granit men det finns även röd granit. I kvarter C finns också två gjutjärnskors, en vård av marmor, en vård av kalksten och marmor samt en gravkulle överväxt av murgröna. Ytterligare en gravkulle med murgröna finns i kvarter A. I kvarter C finns kyrkogårdens enda bevarade omgärdade gravplats som omges av en buxbomshäck. Yrkestitlar är vanliga i alla tre kvarteren, men i synnerhet i kvarter C. De vanligaste titlarna är hemmansägare, lantbrukare, kronojägare och kyrkoherde. Här finns också flera titlar som knyter an till skogsvård och sjöfart. Exempel på ovanliga titlar är ölandskännaren och riksspeleman. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är vanligt. Kvarter D-E Allmän karaktär De två kvarteren utgör den del av kyrkogården som tillkom vid utvidgningen 1893. De är belägna söder om kvarteren B och C. Kvarter D omfattar 334 gravplatser och kvarter E 296. Runt kvarter E går gångar belagda med kalkstensflis medan kvarter D i väster avgränsas av kyrkogårdsmuren, i norr och söder av gångar insådda med gräs och i öster av en gång belagd med kalkstensflis. Gravvårdarna är ställda i rader i nord-sydlig riktning vilket gör att samtliga vårdar är vända mot öster eller väster. De flesta raderna är ryggställda med eller utan häckar av tuja och buxbom emellan. Båda kvarteren är insådda med gräs. I västra delen av kvarter D och östra delen av kvarter E växer björkar. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården i kvarter D är från 1910 och i kvarter E från 1908. Även dessa båda kvarter förefaller ha lagts om i mitten av 1900-talet. I kvarter D är de flesta gravvårdarna från 1940-60-talen och i kvarter E från 1950- och 60-talen. Ungefär hälften av gravvårdarna i de båda kvarteren är av kalksten och hälften av granit. Bland vårdarna av granit finns såväl svart som röd och grå granit. I kvarter D finn en vård av marmor samt en gravkulle med murgröna och i kvarter E två vårdar av marmor och ett vitmålat träkors. I kvarter D finns också fyra gravplatser som har kvar rester av de buxbomshäckar som en gång omgärdade gravplatserna. Yrkestitlar förekommer men är inte så vanliga som i kvarter A-C. De vanligaste titlarna är lantbrukare, hemmansägare, sjöman och nämndeman. Flera av titlarna har koppling till sjöfart. En ovanlig titel är bilskoleägare. På fler än hälften av gravvårdarna står angivet från vilken by eller gård den döde kommer. Kvarter F-G Allmän karaktär Kvarter F och G utgör de två delar av kyrkogården som tillkom 1959 respektive 1924. Kvarter F omfattar 230 gravplatser och kvarter G 209. En del av gravplatserna i kvarter F är avsatta för urngravar. I kvarter F är gravvårdarna ordnade i ryggställda rader med häckar av tuja eller buxbom emellan. Även i kvarter G är de flesta gravvårdar ryggställda men det är bara mellan några få rader som häckar av tuja eller buxbom är planterade. I båda kvarteren är raderna ordnade i nord-sydlig riktning. Hela kvarteret är insått med gräs. Gravvårdstyper I kvarter F är den äldsta gravvården från 1969. Här är de flesta gravvårdar från 1970-talet. Den äldsta gravvården i kvarter G är från 1924 och här är flest gravvårdar från 1930-talet. Båda kvarteren har brukats kontinuerligt fram till idag. I kvarter G finns flera vårdar av kalksten, dock ej så stor andel som i de äldre kvarteren, medan det i kvarter F bara finns fyra vårdar av kalksten. Här är istället granit det vanligaste gravvårdsmaterialet. Dessutom finns en vård av smide i kvarter F och en vård av marmor i kvarter G. Yrkestitlar är inte så vanliga. I kvarter F finns endast en vård med titeln hamnmästare. I kvarter G finns titlarna kronojägare, mjölnarmästare, kyrkvaktmästare, stationsmästare, skräddarmästare och evangelist. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är vanligt. |
