Stäng fönster Mörbylånga kn, SEGERSTAD 1:1 M.FL. SEGERSTADS FYRPLATS
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Intrycket av Segerstads kyrkogård är att kyrkogården är liten och lummig. Den breder ut sig som kvadrat runt om kyrkan med ett något större utrymme på den södra sidan. Den är indelad i fyra kvarter A-D. Där A och B ligger söder om kyrkan, C följer den östra mursträckningen och D är ett litet kvarter norr om kyrkan. Flest gravplatser finns på den södra sidan av kyrkogården. I det nordöstra hörnet längs den norra muren står en rad med äldre vårdar, tagna ur bruk, uppställda. Omgärdning Kyrkogårdsmuren som omger kyrkan är kallmurad och av kalksten. Den varierar i höjd från cirka 50 cm till över en meter. Ingångar I väster är huvudingången. Grinden är en dubbel, svartmålad smidesgrind av en för Öland vanlig typ. Grindstolparna är kallmurade av kalksten. Intill grinden, norr om, finns en klivstätta över muren. I söder finns en enkel trägrind mellan stolpar av trä. I öster finns en enkel järngrind som leder ut till komposten. Vegetation Trädkrans: Runt om kyrkogården på insidan av kyrkogårdsmuren är det planterat alm och ask. Övrigt: Häckar av tuja och häckoxbär finns i kvarter B och C. På muren i det sydvästra hörnet växer det murgröna. Gångsystem Framför vapenhuset i väster samt till ingången mitt på kyrkans södra sida är det lagt kalkstensplattor. Vidare ligger det enskilda kalkstensplattor runt om hela kyrkan. I övrigt finns det inga markerade gångar. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna i Segerstad är de gravhällar från 1600- och 1700-talet som hänger inne i kyrkans vapenhus. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar på kyrkogården. Den klassicistiska stilen blev alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Segerstads kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900- talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Segerstads kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Segerstads kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Byggnader I det nordvästra hörnet av kyrkogården ligger en gammal vitmenad stenbyggnad med tegeltak. Tidigare användes den som bårhus numera endast som förråd. Utanför kyrkogårdsmuren i söder är en mindre byggnad i trä som används som förråd och där det också finns en toalett för allmänheten. Övrigt Vid ingången till kyrkogården i väster står en kalkstenshäll med inskriften:”Wandringsman tänk på ändan 1776.s.s. Pastor” Den är rest av dåvarande pastorn Sven Sahlsten. Sahlsten ville genom ristningen på hällen ge vandraren en påminnelse om hans dödlighet och därmed väcka fromhetstanken till liv. En solvisare står på kyrkogården söder om kyrkan. Den är delvis bygd av kapitäl från den gamla kyrkan. När det tillverkades är okänt. I kyrkogårdens nordöstra hörn, uppställda längs muren, står vårdar som tagits ur bruk. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-C (och F) Allmän karaktär Kvarter A- C ligger i den södra och östra delen av kyrkogården. I kvarteren finns enligt gravkartan sammanlagt 311 gravplatser. I söder, väster och öster avgränsas kvarteren av kyrkogårdsmuren. I norr är kyrkan och delvis också kyrkogårdsmuren gräns. Gravvårdarna är ryggställda, utan häckar i kvarter A och med häckar i kvarter B och C. Vårdarna är vända mot öster, väster och norr. I kvarteren finns de två gravplatser som fortfarande har omgärdningar kvar och där ytan är täckt med jord. I övrigt är vårdarna placerade i gräsmatta. Som en del av nuvarande kvarter A finns kvarter F, se gravkarta. Kvarter F består av 5 gravplatser varav endast tre har kvar sina gravvårdar. Det var tidigare tänkt att vårdarna i kvarter F efter hand skulle tas bort. De vårdar som ingår i kvarter F behandlas i rapporten som en del av nuvarande kvarter A. Gravvårdstyper Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande men låga rektangulära vårdar dominerar intrycket. Sex vårdar är från 1800-talet varav den ena är kyrkogårdens äldsta gravvård. Den är rest över gästgifvaren Olof Jönsson från Övra Segerstad 1857. Den näst äldsta är rest över en nämndemans dotter. Det är en kalkstensvård från 1859. Kvarteret har brukats hela tiden sedan sista hälften av 1800-talet och det är en jämn spridning från 1900-talets årtionden med en liten dominans för 1990-talet. Övervägande delen av vårdarna är utförda i grå granit, med det finns också ett stort antal i kalksten och svart granit. Röd granit förekommer men i mindre antal. Två vårdar är försedda med kopparplatta och en vård av marmor är utformad som ett kors. Flera av de svarta granitvårdarna har former som kors, stubbar eller är krönta med urnor. Två av gravplatserna har omgärdning. Den ena i form av en stenram och den andra av stenpollare och en buxbomshäck. Tidigare har det sannolikt varit en kedja istället för buxbomshäck. Båda platserna har ytan innanför omgärdningen täckt av jord. I kvarteren anges den dödes yrkestitel på en mindre del av vårdarna. De vanligaste är hemmansägare och lantbrukare. Övriga titlar är korpralen, sjökaptenen, skräddaremästare, smedmästaren, nämndemannen, nämndemannens dotter, fyrmästare, handlanden, kopparslagarmästaren, åldermannen och hemmansägaren. By-/gårdsnamn anges på merparten av vårdarna. Övrigt Konstnären Per Ekström föddes i Segerstad och dog vid Sjöbacken i Mörbylånga år 1935, i en ålder av 91 år. Han hann bli vida berömd och belönades till exempel med en guldmedalj vid Världsutställningen i Paris 1889. Till den litterära historien gick han som målaren Selldén i August Strindbergs "Röda Rummet". Han lär också ha varit den som fick Strindberg att börja måla. Träkonstnären Johan August Gustafsson (1852-1932) levde hela sitt liv i Segerstads socken på sydöstra Öland. Han var bonde och sjöman men framförallt var han konstnär, bildhuggare och möbelsnickare. Material som han hittat i sjön och på stranden använde han till att skulptera i. Havet och båtar var en viktig del av hans liv. Han gjorde många skeppstavlor och fartygsmodeller. Gården som han brukade låg alldeles intill Östersjön som inspirerade honom och gav material till konstverken. När skepp förliste fick han trä till sina figurer. Hans mest berömda skulptur är ”Kung Farao med följe”. Två snidade stolar, från 1916, finns framme i koret på kyrkan. Som sin sista vilja skrev han i sitt testamente att samlingen skulle visas och vårdas i hembygden för en ringa penning. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D ligger norr om kyrkan. Kvarteret är planerat för 43 gravplatser. Avgränsningen utgörs av kyrkogårdsmuren i norr, öster och väster. I nordvästra hörnet av kvarteret ingår före detta bårhuset som en del av omgärdningen. I söder finns kyrkobyggnaden. Längs med kyrkan är en gång av kalkstensplattor lagd i gräsmattan. I kvarteret har endast ett mindre antal av gravplatserna tagits i bruk. Vårdarna är ryggställda mot häckar av häckoxbär och står i gräsmatta. De är vända mot väster och öster. Gravvårdstyper De fåtal vårdar som finns i kvarteret är från 1930-talet och fram till 1980-talet. De är gjorda av grå eller svart granit eller av kalksten. En modern vård är gjord av järn och formad som ett kors. En av kalkstensvårdarna har formen av ett ringkors. Endast på en av vårdarna har den dödes titel angivits: lantbrukaren. På de flesta vårdar anges den by- / gårdsnamn. Övrigt I kvarteret finns ett en så kallad gemensamhetsgrav över 14 engelska sjömän från minsveparen Catspaw, som förliste utanför Segerstad en stormig vinternatt strax efter första världskriget. Kvarlevorna flyttades dock till Göteborg på 1960-talet meddelar en skylt på engelska som finns på monumentet. |
