Stäng fönster Gislaved kn, SANDVIK 1:2 SANDVIKS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården upptar den s.k. Kyrkuddens yttersta, norra del och får genom den raka gränsen i söder en halvrund form. Kyrkan ligger mitt på kyrkogården och har ett krönläge. Från kyrkan sluttar marken svagt åt norr och väster. Gravkvarteren ligger söder och väster om kyrkan. Kvarter A i sydost utgör den äldsta delen. Kvarter B bildar en triangel söder om kyrkan. Kvarter C upptar kyrkogårdens sydvästra del och kvarter D ligger nordväst om kyrkan. Ytan norr om kyrkan är outnyttjad stenig mark, delvis liggande som äng. Omgärdning Mot söder avgränsas kyrkogården av en kallmurad stödmur av kilad gråsten, ca 0, 5 – 1 meter hög. Muren är anlagd 1863 – 99. Framför muren växer lövbuskar. I övrigt avgränsas kyrkogården naturligt av sjöstranden, längs vilken växer unga björkar, ekar, rönnar och alar. I detta bälte växer gräs och ormbunkar fritt. Ingångar Kyrkogårdens ingång är i söder, i linje med tornets västfasad. Mellan två huggna granitstolpar med fasade kanter hänger en smidd pargrind från 1877, tillverkad av smeden Petter Magnus Heijel från halländska Kinnared. Vegetation Planteringarna på kyrkogården bildar ingen tydlig struktur med undantag för en rad med tre gamla lindar längs huvudgångens västra sida. Enstaka gamla björkar, lönnar och lindar står i kvarter A och D. I övrigt utgörs vegetationen – vid sidan av det naturliga bältet längs stranden – av diverse högväxta prydnadsbuskar, främst söder och väster om kyrkan, sannolikt de som planterades av folkskolläraren 1899. Gångsystem Gångsystemet utgörs av en asfalterad huvudgång från kyrkogårdsentrén till tornporten och i övrigt av en smal grusgång som löper mellan kvarter A och B samt runt kyrkan och från tornporten i en rak linje ned till stranden i väster. Gravvårdstyper Kyrkogården uppvisar gravkonst från 1800-talets början fram till idag. De äldsta vårdarna är huggna för hand i granit. Ett par gjutjärnskors representerar den första industriella gravvårdsproduktionen, knuten till bygdens järnbruk. Från förra sekelskiftet fi nns ett antal resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd på vårdar fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av sten var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men kvarstår idag bara i enstaka fall. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Någon allmän linje tycks ej ha funnits på kyrkogården. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de första decennierna. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A har en närmast triangulär form. I mitten är en tom yta som utmärker platsen för den 1896 nedbrunna träkyrkan. På platsen för koret står en minnessten, uppsatt i samband med bygget av nya kyrkan. Gravarna ligger i nord-sydliga, något oregelbundna rader söder och öster om kyrkplatsen. Vårdarna är vända mot väster och gången. En ensam gravrad ligger diagonalt längs gången i nordväst. Gamla lövträd ger skugga åt kvarterets östra delar. Gravvårdstyper Kvarteret domineras av det förra sekelskiftets högresta vårdar, vanligen i svart granit. Till antalet utgör de ungefär hälften av vårdarna, medan den andra hälften har den låga profi l som blev vanlig omkring 1940. Äldsta vårdarna är två nu liggande handhuggna stenar från 1810 respektive 1833, den senare över ”controlleuren” S P Gaslander på Sandviks säteri. Från 1853 respektive 1859 fi nns ytterligare två handhuggna stenar. Från 1848 respektive 1892 fi nns två gjutjärnskors, det äldre gjutet vid Häryds bruk. Det förra sekelskiftets vårdar utgörs av obelisker och bautastenar, vanligen i svart granit. iögonfallande är överste C F Hyltén-Cavallii familjegrav i norra änden av kvarteret med fyra otuktade, resta granithällar från 1915 – 97. Ursprungligen har fl ertalet gravar haft sandad eller grusad yta med någon form av inramning. Idag kvarstår två gravar från 1935 respektive 1942 med sandbädd och stenram. Gravarna längs gången i nordväst har alla efterkrigstidens låga vårdar. Bland det äldre vårdbeståndet är det vanligt med titel, mest förekommande är hemmansägare och kyrkovärd, vidare finns korpral, fjärdingsman, sergeant, arkitekt och skogvaktare. Kvarter B – D Allmän karaktär Kvarter B har en triangulär form med en stor gullregnsbuske växande i mitten. Gravarna ligger i rader längs med gångarna och vända mot dessa. Nordvästra delen är outnyttjad. Kvarter C är i princip outnyttjat med undantag för en rad längs gången i öster. Kvarter D består av endast en stor familjegrav i sydvästra hörnet. Terrängen sluttar svagt åt söder och väster. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet i kvarter B och C består övervägande av låga, rektangulära vårdar från 1930- till 80-talet. Som regel är deras formspråk enkelt i modern anda. Materialet utgörs av svart, grå och röd granit. Somliga av de äldre har haft stenram. Från 1920-talet finns några få mer högresta vårdar. I västra delen av B ligger ett par efterkrigstida hällar. De titlar som fi nns är arrendator, hemmansägare och kommunalordförande. I nordöstra delen av C fi nns två urngravar från sen tid med små rundade naturstenar. Kvarter D:s enda grav är Andreas Magnussons i Mjöhult familjegrav, vilken inhägnas av ett smidesstaket. Inom denna står en stor polerad obelisk i svart granit jämte två kors i samma material från 1924 respektive 1931 över handlanden Andersson med fru. Vidare fi nns en typisk låg 1930-talsvård och tre hällar från 1903 – 55 i svart granit. Ytan är idag beväxt med gräs, men har ursprungligen troligen varit täckt med sand. |
