Stäng fönster Alvesta kn, VÄSTRA TORSÅS KYRKA 1:1 VÄSTRA TORSÅS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
Beskrivning |
---|
Allmän karaktär Västra Torsås nya kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge alldeles intill vägen mellan Torne och Hulevik. Kyrkogården utgörs av ett i det närmaste kvadratiskt område vilket delas in i fyra kvarter. Kyrkan är belägen centralt på kyrkogården. Samtliga kvarter har varit föremål för en omläggning under 1900-talets senare hälft vid vilken merparten av kyrkogårdens grusgravar samt häckomramningar avlägsnats. Det stora flertalet av kyrkogårdens gravstenar är av typen låga rektangulära. Det relativt begränsade inslaget av smala högresta stenar kan förklaras med att Lönashult med omgivande orter varit fattiga, varför förgängliga trävårdar varit vanligast förekommande. Invid kyrkogårdsmuren i kvarter A:s norra ände finner man två s.k. frilinjer vars gravplatser reserverats för per- soner vilka varit starkt bidragande till kyrkobygget. Dessa gravar vårdas av församlingen för all framtid. Avlägsnade gravvårdar placeras liggande på ett gräsområde beläget utanför den norra kyrkogårdsmuren. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstenmur av kraftiga huggna granitblock vilka kilats i fogarna med mindre skolsten. Kyrkogården ligger upphöjd från omgivande mark varför själva kyrkogårdsplanen ligger i nivå med murens ovansida. I anslutning till västra ingången gör muren ett trapetsformat utsprång men är i övrigt symmetriskt utformad likt en kvadrat. Uppe på muren utmed den östra sidan sitter ett svartmålat smidesräcke. Ingångar Västra Torsås kyrkogård har tre ingångar. Huvudingången ligger i väster mitt för tornet och utgörs av en sirlig smidd dubbelgrind flankerad av två kraftiga huggna stenstolpar. Direkt innanför grindarna leder en naturstenstrappa upp till kyrkplanen framför tornet. I förlängningen av den norra sidogången finns en öppning i muren till vilken det leder en svagt sluttande grusramp från den lägre belägna parkeringen utanför kyrkogårdsmuren. Då man inrett bårhus i kyrkskeppets norra porthus kallas gången allmänt för bårhusgången. Den tredje och sista ingången ligger i förlängningen av den grusgång vilken leder upp till kyrkans södra ingång. Upp till denna ingång leder en naturstenstrappa flankerad av två huggna grindstolpar i sten samt ett enkelt smidesräcke. Vegetation Alldeles nedanför muren, i norr, väster och söder växer en tät trädkrans av lönn. Utmed den västra sidan har trädkransen föryngrats. Utanför östra muren tar en tät lövskog vid, huvudsakligen med bok, varför man troligen funnit anläggandet av en trädkrans utmed denna sida av kyrkogården överflödig. Inne på kyrkogården är växtligheten sparsam. Invid kyrkans norra sida finner man ett antal planterade rhododendronbuskar och vid södra sidan några frodiga paradisbuskar. I mötet mellan kyrkans långhus och kor växer dessutom en måbärsbuske. I anslutning till enstaka gravvårdar förekommer planterade häckar av buxbom. Gångsystem Gångsystemet på kyrkogården är oförändrat från de ursprungliga ritningarna. Från västra entrén upp till tornet har man lagt ett stråk med sjöstensplattor. Utmed muren runt om hela kyrkogården löper en smal gång belagd med fin sand. Övriga gångar mellan kvarteren och invid kyrkan är belagda med singel. Minneslund/Urnlund Någon minneslund/urnlund finns inte anlagd på Västra Torsås nya kyrkogård. Gravvårdstyper Då trakterna kring Lönashult varit en fattig bygd har det ursprungligen varit mycket sällsynt med vårdar av sten. Övervägande del av kyrkogårdens gravvårdar har varit gravkullar krönta med enkla gravkors av trä vilka med tiden skattat åt förgängligheten. De högresta gravstenar som finns kvar på kyrkogården idag, från tiden för kyrkogårdens anläggande i slutet av 1800-talet, är därför praktiskt taget samtliga av de ursprungliga stenarna. Merparten av kyrkogårdens gravvårdar härrör från tiden kring 1940-talet och fram till våra dagar och utgörs huvudsakligen av låga breda vårdar i diabas, röd och grå granit samt enstaka stenar i nyare material såsom blåflammig labrador och rödflammig hollandia. De gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården har placerats liggande på en gräsbevuxen yta alldeles utanför kyrkogårdsmurens nordöstra hörn. Det är inte alls ovanligt att äldre gravvårdar återanvänds inom släkten, ofta med de äldre namnen bevarade på stenen. Barngravarna är framförallt koncentrerade till kvarter B vilket till viss del beror på att berget går väldigt ytligt i detta kvarter vilket försvårar grävningen av gravar med fullt gravdjup. Byggnader Utanför muren i kyrkogårdens sydöstra hörn ligger en ekonomibyggnad med väggar klädda med locklistpanel målade i falurött och svarttjärade portar. Taket är täckt med dubbelkupigt lertegel. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A utgör ett av kyrkogårdens äldsta kvarter beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn. Hela området är bevuxet med gräs och omsluts på alla fyra sidor av grusade gångar. De första gravsättningarna på kyrkogården ägde rum i kvarter A. Utmed grusgången i kvarterets västra del finner man två frilinjer med reserverade platser för personer i de släkter vilka varit strakt bidragande till den nya kyrkans uppförande. För vården av dessa gravar ansvarar kyrkan/församlingen och gravrätten för dessa gravar är upplåten för all framtid. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarteret är sedan omläggningen av kyrkogården, vilken troligtvis skedde kring mitten av 1900-talet, placerade i räta ryggställda rader orienterade i nord-sydlig riktning. Av äldre flygfoton framgår att gravstenarna tidigare legat mer osymmetriskt samt att flertalet varit försedda med gravkullar och enklare trävårdar. I kvarteret finns ett stort antal smala högresta eller halvhöga diabasstenar från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900 samt några gravstenar med bevarad stenomramning, dock utan framförliggande grusfält. Bland kvarterets låga breda diabasvårdar är det vanligt förekommande att stenarna givits en utformning med anspelningar på antikens formspråk med pilastrar och fronton liksom en rik dekor, vilket även är vanligt på de högresta vårdarna. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets slut fram till idag med en tydlig övervikt på vårdar från 1910-, 1950- samt 1970-90-talet. De yngre vårdarna utgörs till största delen av låga breda vårdar med rak eller oregelbunden ovansida. Titlar förekommer framförallt på de äldre stenarna medan bruket att skriva ut ortsnamn är mer allmänt. Exempel på titlar utgör undantagsman, 1:e polisassistent, stationsföreståndare, förvaltare, f.d. brukspatron, skomakare och donator. Ortsnamn som nämns är Horsakulla, Kråketorp, Waggeryd, Älmhult, Ramnaberg, Lönashult, Slagestorp, Köp och Höljeholm. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är ”O, Gud all sannings källa”, ”Klart som en stjärna lyser ditt minne” samt ”Herren är min herde”. Utöver kvarterets högresta diabasvårdar samt 1940-50-talets rikt dekorerade, antikinspirerade stenar utmärker sig bl.a. en grånad trävård med fastsatt kopparplatta över Augustin Andersson och Stina F. Jonasdotter, Linnedal, från 1901 liksom diabasstenen med infälld marmorplatta på Peter Håkanssons familjegrav, i frilinjen. Utmärker sig gör även den högresta, återanvända och korskrönta grå granitvården över kyrkovärden Johan Larsson liksom C. J. Anderssons grav med bevarad stenomramning. I anslutning till några av kvarterets vårdar har man bevarat de formklippta buxbomshäckar vilka tidigare utgjort inramningen till ett framförliggande grusfält. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B utgörs av ett gräsbevuxet område i kyrkogårdens nordöstra hörn med ryggställda gravar orienterade i nord-sydlig riktning. I kvarteret finns endast ett fåtal högresta vårdar då detta kvarter var det sista som togs i bruk på kyrkogården. Delvis berodde detta på markförhållandena med ytligt berg vilket gjorde det svårt att gräva gravar utan att spränga i berget. Gravvårdstyper Merparten av gravvårdarna i kvarter B är av typen låga rektangulära med rak eller oregelbundet utformad ovansida. I kvarteret finns ett fåtal smala högresta eller halvhöga diabasstenar från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900, samt några gravstenar med bevarad stenomramning, dock utan framförliggande grusfält. Nyare stenar i hallandia och labrador med friare utformning förekommer liksom liggande hällar och någon enstaka trävård. Bland kvarterets låga breda diabasvårdar finns stenar vars utformning anspelar på antikens formspråk med pilastrar och överliggande fronton samt en rik dekor. Detta är även vanligt på de högresta vårdarna. I kvarteret finner man ett stort antal av kyrkogårdens barngravar vilka lokaliserats till kvarter B p.g.a. de besvärliga markförhållandena med ytligt berg som råder i detta område. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets slut fram till idag med en liten övervikt på vårdar från 1930-40-talet samt 1980-90-talet. Bruket att skriva ut ortsnamn på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret medan titlar främst återfinns på kvarterets äldre vårdar. Exempel på ortsnamn som finns nedtecknade är Horjemo, Tvetaryd, Holdala, Hökahult, Horsakulla, Skulatorp, Hunna och Finnanäs. Förekommande titlar är undantagsman, gossebarnet, kapten, f.d. rättaren, f.d. soldaten, byggmästaren, smeden, trädgårdsmästare och landtbrukare. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är ”Vi bär dig för alltid i våra hjärtan”, ”Älskad – Saknad” samt ”Du är med oss vart vi går genom månader och år”. I kvarteret utmärker sig makarna Jonassons grav från 1930-talet med bevarad gravkulle bevuxen med vintergröna samt omgärdad av en låg buxbomshäck. Vidare finner man kapten A. Qvistgaards familjegrav samt P. A. Frisells familjegrav med bevarade stenomramningar men borttaget grusfält. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och utgör ungefär en fjärdedel av kyrkogårdens totala yta. Kvarteret var tillsammans med kvarter A det första som togs i bruk och det är även i kvarter C som man finner kyrkogårdens äldsta gravvård över gästgivaren B. Andersson som verkade idogt för att kyrkan skulle lokaliseras till Lönashult istället för på den gamla kyrkans plats i Torsås by. Förutom ett fåtal bevarade grusgravar är hela området bevuxet med gräs med stenar placerade i räta nord-sydliga linjer. Gravvårdstyper I kvarteret kvarstår ett mindre antal äldre stenvårdar vilka härrör från tiden för kyrkogårdens anläggande. Av ett äldre fotografi taget 1905 framgår att resterande gravar vid denna tid pryddes av gravkullar markerade med enkla träkors. Dessa har under årens lopp skattat åt förgängligheten och idag återstår endast stenvårdarna från denna tid. Det stora flertalet av kvarterets gravstenar härrör sig därför från tiden efter kyrkogårdens omläggning år 1937 vilken skedde i samband med att man lät upprätta en gravbok över kyrkogården. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets senare hälft fram till idag med en klar övervikt på vårdar från 1940-70-talet. Övervägande delen av kvarterets vårdar är av typen låga breda stenar utförda i grå eller röd granit samt diabas. I kvarteret finns även inslag av naturstenar, sluttande hällar, familjegravar samt ett tiotal smala högresta stenar. Av utseendet på ett flertal av kvarterets familjegravar framgår att dessa tidigare varit försedda med stenomramning samt framförliggande grusfält. Under årens lopp har dessa avlägsnats och den framförliggande ytan såtts igen med gräs. Titlar förekommer framförallt på de äldre stenarna medan ortsnamn förekommer mera allmänt. Exempel på titlar i kvarteret utgör disponent, hemmansägare, jur. kand, konsthistoriker, lokförare, häradsdomare nämndeman, köpman samt kyrkoväktare. Ortsnamn som nämns är Sjögård, Helmeshult, Lönashult, Hulevik, Hynnenäs, Horgemo, Lien och Kurrebo. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är ”Du var nöjd med livets lott i frid du levat vila gott”, ”Jag är uppståndelsen och livet den som tror på mig han skall leva om han än dör”, ”Herren är min herde” samt ”In i natten genom döden Bakom skimrar morgonglöden”. Utöver kvarterets högresta diabasvårdar samt 1940-50-talets rikt dekorerade, antikinspirerade stenar utmärker sig bl.a. en högrest marmorvård dekorerad med krans och två händer vilka möts i ett handslag. Denna sten är rest över gästgifvaren B. Andersson. Bredvid denna står en högrest diabasobelisk, över brodern och landtbrukaren Magnus Andersson 1820-90. Utmärker sig gör även den kraftigt stenomramade grusgraven med hugget granitkors över disponenten R.V.O. Wilhelm Johansson 1852-1920 vilken tillsammans med två andra gravar utgör de enda kvarvarande grusgravarna i detta kvarter. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av ett gräsbevuxet område på alla sidor omringat av grusade gångar. Gravvårdarna är placerade i räta nord-sydliga rader med mellanliggande rygghäckar av måbär. Området var det näst sista av kyrkogårdens kvarter att tas i bruk. I kvarteret finns ett stort antal familjegravar med bevarad stenomramning vilken sänkts ned i nivå med omkringliggande gräsyta och innanförliggande grusfält ersatts med gräs. Gravvårdstyper Karaktären på kvarterets gravstenar är mycket varierad med allt från ett 20-tal högresta samt ett lika stort antal halvhöga diabasvårdar till låga, långa familjevårdar med bevarad stenomramning samt ett flertal liggande hällar i såväl marmor, diabas och granit. Nyare vårdar i blåflammig labrador påträffas också. Det stora flertalet av stenarna är av typen låga breda med rak eller oregelbunden ovansida. Ett framträdande karaktärsdrag utgör det ovanligt stora antalet låga breda vårdar av diabas från tiden kring 1920-30-talet. Åldersmässigt fördelar sig vårdarna från tiden strax före sekelskiftet 1900 fram till idag med en tydlig övervikt på vårdar från 1920-30-talet samt 1960-90-talet. Titlar, ortsnamn och psalmhänvisningar förekommer i mer begränsad omfattning än i kyrkogårdens övriga kvarter. Exempel på titlar som nämns på kvarterets stenar är handlanden, kyrkovärden, hemmansägare, soldat, trävaruhandlande samt smedmästare. Bland de ortsnamn som förekommer kan nämnas Linnekärr, Amanstorp, Stockhyltan, Olofshylte, Ebbön, Horjemo och Tärningetorp. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer såsom ”Jag vet att min förlossare lefver”. I kvarteret utmärker sig den magnifika diabasvården med bevarad kraftig stenomramning för- sedd med hörnstolpar över Gustaf Petersson 1854-1929 samt två enkla trävårdar från 1920-talet. Särskilt intressant är det traditionellt utformade korset över Emil Nilsson 1903-1925, Elmsbäck. |