Stäng fönster Göteborg kn, LORENSBERG 40:1 M.FL. KV RYDBOHOLM
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kvarteret Rydboholm tillhör de s.k. parkkvarteren i Vasastaden - Lorensberg. I beskrivningen 1863 av planen för de nya stadsdelarna utanför Vallgraven (stadfäst 1866) betonades vikten av att denna rad av små kvarter utformades som en arkitektoniskt effektfull övergång mellan Kungsparken och stenstaden, efter kontinentala förebilder. Genom planterade förgårdar släpptes ljus och grönska in till de bakomliggande större byggnadskvarteren. Två eller flera tomter måste bebyggas enhetligt så att varje kvarter fick karaktär av ett palatsliknande byggnadskomplex. Denna konsekvent genomförda monumentalitet, fullföljd 1875-1910, sätter parkkvarteren i en särställning som den mondäna borgarstadens ansikte mot det parkomgärdade City. Huvudfasaderna vetter mot Parkgatan i norr och de förträdgårdsprydda tvärgatorna. Innergårdarna med sina enklare fasader exponerar sig mot Storgatan i söder innanför portmurar. Utbyggnaden av parkkvarteren och området som helhet spände över drygt 30 år. Med ett undantag bebyggdes parkkvarteren med hyreshus, först i fyra och senare i fem våningar. Kvarteret närmast Vasaplatsen med högre hus tillkom sist, i slutet av 1890-talet, då marken där blivit avröjd från äldre träbebyggelse på f.d. Hagaheden. Den dittills rådande nyrenässansen med stenimiterande fasader i cementputs avlöstes abrupt av en ny, polykrom tegelarkitektur enligt tidens borgerliga anspråk på bl.a. materialäkthet. De båda byggnaderna i fastigheterna i kv. Rydboholm uppfördes 1896-97 i fem våningar. Byggherrar var firman H. Börjesson & Co (40:1) och O.A. Burman (40:2) båda på toppen av sin byggmästarkarriär. Sedan 1880-talet hade de uppfört landshövdingehusen i Landala, Haga och Majorna men under 1890-talet satsat på stenhusbyggen i Vasastaden. Herman Börjesson lät arkitekt Carl Crispin (son till den berömde Adrian Crispin Peterson) rita husen mot Vasaplatsen, kvarterets västra hälft. Olof Anders Burmans son Ivar ritade faderns hus mot Götabergsgatan och använde Carl Crispins fasadritningar som underlag medan planerna är egna. Exteriört skulle byggnaderna uppfattas identiska och bilda en likformig helhet. Däremot blev planlösningen och interiörernas utformning tydligt präglad av respektive byggherres ambition. Således är skillnaden i status slående mellan de båda huvudentréerna, av vilka endast Vasaplatsen 2 har den representativa karaktär som motsvarar den ståtliga exteriören medan Götabergsgatan 1 präglas av rationell schablonmässighet. Kvarterets östra hälft (40:2) har sedermera fått takarkitekturen i viss mån förenklad genom att fialer och takkupor tagits bort. Vidare har samtliga balkonger på gatufasaden berövats konsolerna av konstsmide. Kv Rydboholm är genom läget vid Kungsparken - Nya Allén och Vasaplatsen, där Parkgatans brutna linjer möts, mycket framträdande i stadsbilden och kännetecknas av en festligt effektfull arkitektur i dåtidens moderna göteborgska tegelstil. Byggnaderna utgör ett avancerat exempel på den i Göteborg rikt representerade tyska fasadteknik (Rohbau) där stommen av murtegel kläddes i förband av maskinpressat förbländertegel (Verblender), ett klinkerartat beklädnadsmaterial. Det arkitektoniska formspråket är tydligt inspirerat av senmedeltidens "renässansgotik" i nordvästeuropeiska handelsstäder. Man har strävat efter stor uttrycksfullhet i resning och silhuettverkan, form- och färgrikedom. Murmassornas fördelning är sinnrikt utförd genom ett raffinerat system av hörnutbyggnader och skuggfångande indrag. Utskjutande gavelspetsar och fialer avtecknar sig livfullt mot branta zinkgrå takfall i rytmsikt samspel med olika zinkornament på tak och torn. |
