Stäng fönster Värnamo kn, KÄRDA 3:3 KÄRDA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården är indelad i tre tydligt avskilda delar. Den äldsta delen är den del som ligger närmast vägen i öster och längst ifrån kyrkan, därbredvid ligger den yngsta delen från 1960-talet och sen slutligen den del som anlades 1876 runt den nya kyrkan när denna uppfördes. De båda äldre delarna, den närmast kyrkan och den längst ifrån, påminner mest om varandra med gravvårdar från 1800- talets slut fram till idag längs mer eller mindre regelbundna gravlinjer. Den yngsta delen i mitten är mest homogen med enbart moderna vårdar, och indelade i kvarter som avgränsas av måbärshäckar. Omgärdning De olika delarna är olika omgärdade. Den äldsta delen (här kallad kvarter A), har en kallmur bestående av grovt tillhuggna stenblock av granit. Muren är olika hög och bred, omkring 0,5 – 1,5 m hög och omkring 1,5 – 2 m bred. Denna mur torde vara uppförd i samband med att den gamla kyrkan revs 1876. Kvarter B, dvs den yngsta delen, har en enkel häck i söder av måbär, och i norr en kallmur med betydligt större stenblock, och med fint huggna ytor. Kvarterets omgärdning mot öster och väster är samma som de omgivande kvarteren. Den tredje delen är också omgärdad av en kallmur, med ungefär likvärdig kvalitet som muren i det östra och äldsta kvarteret. Murarnas likvärdiga utseende kan betyda att de har uppförts samtidigt och av samma murläggare. Sålunda borde de vara från kyrkans uppförande, omkring 1876. Ingångar Kyrkogården har två huvudingångar, en i väster mittemot kyrkans huvudingång, och en i öster nära vägen och parkeringen. Den östra ingången är den som används mest. Den östra ingången består av två stora spritputsade grindstolpar med en svart järngrind med smidesdetaljer. Av stilen att döma kan den vara från 1800-talets andra hälft, troligast från 1876 då nya kyrkan uppfördes. Den västra ingången är enklare, med en modern järngrind på två grovt huggna grindstolpar av granit. Troligen är grinden från 1960-talets slut när utvidgningen gjordes, även denna del har en grind i norr av liknande enkelhet. Vegetation Kyrkogården är omgiven av träd av olika sorter och av olika ålder. Främst är det lind och lönn, och dessa står huvudsakligen runt kyrkogården närmast kyrkan, kvarter C. Här finns också två kastanjer som flankerar ingången mellan kvarter B och C. Omkring 1930-talet fanns en relativt regelbunden trädkrans runt kvarter C, med ömsom lind och ömsom lönn planterade runt om. Den oregelbundna trädkransen idag är spår från denna. I övrigt märks några sorgeträd i samma kvarter, typiska för det sena 1800-talets romantiserande parkideal, samt en rad med välvuxna björkar längs med gången i kvarter B. Gångsystem Gångsystemet på Kärda kyrkogård är enkelt, men ändå en viktig del av upplevelsen. Från ingången i öster till kyrkan går en rak gång genom kvarter A och B, i kvarter C följer den runt kyrkans södra sida till dess västra entré. Gången förgrenar sig till kyrkans källarnedgång norr om koret samt söderut till den Lilliecreutzska familjegraven vid sydöstra muren. Gångarna är lagda med grus. Eftersom gruset som marktäckningsmaterial i stort sett har försvunnit från kyrkogården så är de kvarvarande gångarna av stort värde. Gravvårdstyper På Kärda kyrkogård förekommer flera spännande gravvårdar som sällan hittas på vanliga kyrkogårdar. Framförallt gäller detta alla gjutjärnskors, de flesta från 1800-talets sista decennium eller 1900-talets första. Gjutjärnskorsen förekommer i tre olika typer; den helt plana modellen utan genombrytningar, den plana med viss relief och enstaka genombrytningar och den helt genombrutna. De helt plana korsen som därtill har nen enkal och rak kontur synes vara de äldsta, från 1840-, 50- och 80-talet, medan de med genombrutna armar kommer från 1870- talet och framåt. Att det finns så många gjutjärnskors beror helt på närheten till Åminne bruk där dessa har tillverkats. I gjutjärn finns även två gotiska “skärmar” samt två gjutjärnsstaket. Gjutjärnsvårdarna hör till kyrkogårdens äldsta vårdar, och de äldsta av dessa står i kvrter A, från tiden då den gamla kyrkan fortfarade stod kvar. I kvarter C finns även en 1600-tals vård samt en 1700-tals vård. Båda står på sekundär plats – där de står idag fanns inte ens en kyrkogård när de sattes upp. I övrigt är de flesta typer av vårdar representativt företrädda. I kvarter A och C är olika typer och olika åldrar väl blandade, medan vårdarna i kvarter B är väl samlade och enhetligt moderna. Anmärkningsvärt är att vårdar från den allmänna linjen saknas – antingen har det inte funnits en sådan på kyrkogården eller så har spåren från dem försvunnit. Beskrivning av enskilda kvarter, För kvartersindelning se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A är det östligaste kvarteret av de tre och samtidigt det äldsta. Mitt i kvarteret stod den gamla kyrkan, uppförd i slutet på 1500-talet på samma grund som den medeltida föregångaren. Av denna minner idag endast en minnessten samt en smidd vindflöjel från gamla kyrkan på den plats där den stod. Kvarteret är uppdelat i två delar på ömse sidor om mittgången och präglas av regelbundna gravrader med gravvårdar från 1800-talets slut fram till idag. Ingen tidsepok eller gravtyp dominerar, varför kvarteret ger ett något splittrat intryck. På kyrkans västra fasad finns även en gravhäll från 1595, skulpterad av slottsbyggmästare Hans Flemming. Gravvårdstyper Kvarteret är kyrkogårdens äldsta kvarter och har även några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar på troligen ursprunglig plats. Speciellt utmärkande är de många bevarade gjutjärnsvårdarna som är ett särdag för Kärdas kyrkogård. Även de större vårdarna i nordvästra delen förtjänar att upmärksammas med sina gjutjärnsstaket. I övrigt är bredden bland gravvårdarna stor – både vad gäller ålder och vad gäller utformning. Kvarterets gravar har grävts om kontinuerligt. Andelen titlar är relativt stor och främst kopplade till de äldre vårdarna. Från dessa får vi närheten till Åminnebruk bekräftad genom bland annat titlar som smeden, modellmästare, bruksförvaltaren gjutaren, men även andra titlar som evangelisten, kusken, ryttmästare, folkskoläraren, mannen och häradshövdingen. Kvarter B Allmän karaktär Kvarteret omfattar det yngsta kvarteret, som ligger mellan det äldsta i öster och det från 1876 längst i väster. Kvarteret anlades i slutet av 1960-talet och togs i bruk 1971. Kvarteret är det mest enhetliga på hela kyrkogården med bara yngre vårdar, placerade i regelbundna grupper som inramas av måbärshäckar. Endast den norra delen är tagen i anspråk. Björkar flankerar gången genom kvarteret. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter B är alla från 1971 eller senare. Vårdarna är alla typiska för 1900-talets senare decennier med anspråkslös utformning, låga och breda proportioner och under senare tid mer osymmetri och naturlika stenar. Andelen titlar är lågt, några som förekommer är chefredaktör, sjuksköterska, trädgårdsmästare och komminister. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C är kvarteret närmast kyrkan, och omfattar hela det området. I öster gränsar det till kvarter B och i övriga vädersträck till odlingsmark. Kvarteret har en norrsida och en södersida, den södra sidan är den största och här står också gravvårdarna tätare. Båda sidorna är grästäckta. Den södra sidan har varit uppdelad i en västlig del och en östlig, skiljda åt av en grusgång i linje med kyrkans södra entré. Gången är idag igensådd och någon större skillnad mellan östra och västra delen är det inte lägre, bortsett från att gravvårdarna i de västra gravlinjerna alla är vända åt öster medan de i de västra linjerna står med rygg mot rygg. Genom att på samma sätt som i kvarter A ha genomfört kontinuerliga förnyelser och omgrävningar är idag intrycket något splittrat vad gäller olika utförande och ålder på gravvårdar. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter C spänner över en lång period, och står väl blandade med varandra, på samma sätt som i kvarter A. Här finns även två vårdar från 1600-talet och 1700-talet, båda står dock på sekundär plats eftersom kyrkogården anlades först 1876. De äldsta bevarade vårdarna på ursprunglig plats är istället från 1890-talet. Här finns även några stora familjegravar av vilka främst märks den Lilliecreutzska familjegraven i sydöstra hörnet med en stor grusbädd framför Även en annan Lilliecreutzsk familjegrav förtjänare att lyftas fram, nära den förra – med en stor stenhäll och pållare med kätting runt. Utmärkande och speciellt för Kärda är dock de många gjutjärnskorsen, från 1890-talet till 1900-talets första decennium. I övrigt finns de flesta typer av gravvårdar representerade – från äldre stora monumentala vårdar till moderna och enkla. Vårdar från allmännalinjen finns dock inte representerade. Andelen titlar är relativt stort, titlarna berättar om äldre yrken och titlar i socknen så som friherre, friherrinna, militära och kyrkliga titlar, skräddare, hemmansägare, smedsmästare, trädgårdsmästare mm. |
