Stäng fönster Alvesta kn, HJORTSBERGA 1:9 HJORTSBERGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
Beskrivning |
---|
Hjortsberga kyrka och kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge i ett annars ganska så renodlat skogslandskap, ett par kilometer utanför nuvarande Hjortsberga samhälle. Kyrkogården bildar idag en oregelbunden rektangel där den äldsta delen är uppdelad i sju kvarter under benämningen A – G. År 1980 inleddes planeringen av en kyrkogårdsutvidgning. 1989 iordningställdes denna i söder för kistgravar i öster och urngravar i väster. De två utvidgade kvarteren går under benämningarna H – J. Idag är hela kyrkogården gräsbevuxen men fram till omläggningen på 1970-talet var en stor del av kyrkogårdens gravar försedda med framförliggande grusområde omgärdat antingen av en stenomramning eller låga buxbomshäckar. Före anläggningen användes en annan kvartersindelning där hela den norra sidan kallades kvarter A, sydvästra sida kal�- lades B och den sydöstra sidan för C. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en drygt meterhög kallmurad gråstensmur. I väster och norr är muren uppförd som en skalmur där mellanrummet fyllts med markfunnen rund skolsten. I denna del reser sig muren en dryg meter över kringliggande marknivå. I öster avtar muren successivt i höjd åt söder för att där snarare anta karaktären av en murad vägg innanför vilken kyrkogården kommer att ligga i nivå med murens ovankant. Området i söder, vilket togs i bruk vid den senaste kyrkogårdsutvidgningen vid 1980-talets slut omgärdas av en lägre gråstensmur av samma typ som på den äldre delens västra och norra sida. Den västra och östra muren tycks vara lagd i förband med den äldre kyrkogårdsmuren varför man kan anta att dessa anlagts vid samma tidpunkt. Kyrkogården består således av två delar, en övre del och en lägre liggande del i söder. Dessa skiljs åt av en låg mur där murkrönet ligger i nivå med marken på kyrkogårdens övre del och således bildar en terrasskant. Ingångar Huvudingången till kyrkogården är placerad i väster, mitt för kyrkans tornentré. I grindöppningen står fyra kraftiga huggna stenstolpar vilka bär upp en dubbelgrind flankerad av två enkelgrindar i järnsmide. I den västra muren finns ytterligare två ingångar, en i anslutning till bårhuset i det nordvästra hörnet samt en i mötet mellan den gamla och den nya utvidgade kyrkogårdsdelen i söder. I förlängningen av södra långsidans kyrkoport löper en grusad gång fram emot en bred anlagd trappa vilken mynnar i anslutning till landsvägen i söder. Här ligger en ingång utformad med en smidd pargrind samt två flankerande enkelgrindar utformade i likhet med den västra ingångens utförande. I nordmuren finns en öppning utan grind placerad mitt för kyrkans kor samt en öppning i anslutning till bårhuset i nordväst. Såväl den västra som södra kyrkogårdsporten omnämns i kyrkostämmoprotokoll från 1884, 1891 och 1903. Det är dock sannolikt att muröppningarna på den tiden var försedda med någon annan form av stängningsanordning då de benämns som portar och inte grindar. Vegetation Kring den äldre kyrkogårdsdelen står en trädkrans huvudsakligen bestående av lönn och lind, med inslag av ek, ask, rönn syrén och björk. Trädkransen är tätast utmed murens västra och östra sida. Trädkransen kring den södra utvidgningen är betydligt mer uppbruten och med blandade trädsorter såsom lönn, lind, ask, ek med enstaka inslag av syrén. Urnlunden i utvidgningens västra del omsluts av en måbärshäck och barngravsområdet på östra delen av en låg spireahäck. I anslutning till mittgången har man anlagt frodiga blomsterplanteringar. Inne på den äldre kyrkogården växer rhododendron och hortensia och i anslutning till enstaka gravvårdar kan man dessutom finna buxbom och ormbunke. År 1870 omtalas att härdiga fruktträd skall planteras på ”planteringslanden” och ringmuren omkring kyrkogården mot planteringslandet ”nedrifvas”. Troligt är att den södra delen av kyrkogården tidigare iordningställdes för mindre odlingar eller som trädgård. Vid 1800-talets slut fanns såväl vilda som planterade buskar på kyrkogården. År 1882 togs beslut om att en mängd vilda vanställande buskar skulle undanröjas. Idag finns inga häckar bevarade på kyrkogårdens äldre del. Som tidigare nämnts borttogs dessa på 1970-talet men i början på seklet var ett flertal av kyrkogårdens gravar omgärdade av buskhäckar. Anläggandet av dessa belades med en extra avgift av 5 kr för varje grav, år 1903. Tydligen blev buskar och häckar så vanligt att man redan år 1906 beslöt att ta bort desamma. Gångsystem Gångsystemet på kyrkogården har förändrats från de ursprungliga ritningarna. Framförallt har detta skett genom att man lagt igen ett flertal av de grusgångar vilka tidigare delade in kyrkogårdens kvarter i ett mera finmaskigt rutnät. Samtliga gångar såväl på den äldre delen, liksom på den senare tillkomna södra utvidgningen, är belagda med fint grus. Planen framför församlingshemmet i väster är under omläggning där den tidigare grusbeläggningen nu ersätts med asfalt. Den del av kyrkogården som är belägen söder om kyrkan har i större utsträckning bevarat sin genuina karaktär då några av kvarterets ursprungliga grusgångar bevarats. I Kronobergaren från 24 juli 1973 nämns att en omläggning av kvarter A skett 1970 och att kvarter B och C skulle genomgå ändringar. Hela kvarter B ändrades och ett femtontal gravar i C genomgick förändringar varvid det framförliggande grusfältet ersattes med gräs. Dessutom avlägsnades gravarnas stenramar och häckar för att underlätta kyrkogårdens skötsel. Den grusade gången mellan kvarteren E och F såddes igen för att frigöra ytterligare ett antal gravplatser. År 1884 uppmanas allmänheten att gå de ordentliga vägarna över kyrkogården istället för att gå tvärs över flera gravar. Kända gångar år 1891 är dels den som leder från södra porten till kyrkogården samt gången i väster. Båda dessa gångar skulle grusas detta år. På en kyrkostämma 1902 beslöts att gräset runt kyrkan skulle borthackas till en bredd av fem meter och ersättas med grovt grus med en passande avrundning vid sakristians dörr. Urnlund En urnlund är anlagd på den södra utvidgningens västra del och omgärdas av en meterhög formklippt häck. Den gång som leder in i urnlunden liksom den kvadratiska ytan i lundens mitt är belagd med kullersten. I urnlunden har skett ett tiotal gravsättningar där den tidigaste utfördes 1992. Urnlundens gravar har uteslutande försetts med liggande mindre hällar eller naturstenar i grå och röd granit. Gravvårdstyper Kyrkogården kan delas i två skilda delar beträffande gravstenarnas karaktär. Kyrkogårdens norra del har yngre, låga gravstenar medan området söder om kyrkan karaktäriseras av höga, äldre minnesmärken. Den södra sidan torde vara den del vilken först tagits i anspråk för gravsättningar. Gravplatsernas placering verkar vara ett ofta omtvistat ämne då det på 1800-talet rådde tydlig oordning på kyrkogården. Därför beslutades på 1870-talet att gravarna fortsättningsvis skulle placeras i linje och att man skulle börja begrava även på den norra sidan. Denna sida var avgiftsfri medan den södra sidan var avgiftsbelagd. År 1903 kunde valda gravplatser erhållas mot en betalning av 5 kr på såväl södra som norra sidan, medan en grav i den allmänna linjen var gratis. Nu befintliga gravvårdar på norra sidan visar tydligt att begravning i linje påbörjats längst i väst, i kvarter E, och fortskridit öster ut. De fyra längst i öst belägna raderna i kvarter G har helt nya stenar från 1970- och 80-talet. År 1903 påpekas på kyrkostämman att alla som ville ha sina anhörigas gravar i behåll skulle försätta dem i prydligt skick och förse dem med ett varaktigt och prydligt minnesmärke, annars skulle de jämnas med marken. Under kyrkans kor finns familjen Lagerbielkes gravkor. Enligt en uppgift från 1759 uppfördes gravkoret 1668 för släkten Lindegren. Gravkoret nås genom en nedgång bakom kyrkans kor. Byggnader Bårhuset är beläget i anslutning till kyrkogårdens nordvästra hörn och utgörs av en vitputsad stenbyggnad med kimröksgrå sockel och ett brant sadeltak täckt med ståndfalsad kopparplåt. På vardera gavelspets har man låtit placera ett enkelt smideskors. Hängrännor och stuprör är utförda i koppar. Bårhusets ingång på södra gaveln är försedd med en dubbel kopparbeslagen port vars omfattning är utförd i krysshamrad granit. Ovan portarna sitter ett litet runt fönster, något indraget i fasaden. Fönstret har en kopparskodd solbänk. År 1983 lät man förlänga bårhuset 7,5 meter åt norr för att i denna del kunna inrymma omklädningsrum och kontor för personalen. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A ligger direkt söder om huvudingången och avgränsas på samtliga sidor av anlagda grusgångar. Kvarterets vårdar står i räta linjer i nord-sydlig riktning med gravstenar i enkla rader frånsett den västligaste raden i vilken gravstenarna står ryggställda mot varandra. Kvarteret är omlagt på 1970-talet varvid samtliga stenomramningar och häckar samt framförliggande grusfält togs bort. Idag är hela kvarterets yta bevuxen med gräs. Utmed den östra grusgången har man planterat tre Hortensior. Gravvårdstyper Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från höga smala vårdar i diabas och grå granit till gjutjärnsvårdar och modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några liggande sluttande hällar. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är således stor. Gravarna fördelar sig ganska så jämt över decennierna från 1800-talets slut fram till 1990-talet med en svag övervikt på vårdar från 1900-talets första decennier. En stor andel av kvarterets gravar är familjegravar. Förekomsten av titlar och ortsnamn är relativt vanlig på kvarterets vårdar emedan psalmhänvisningar förekommer i mer ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Brunstorp, Lyngsåsa, Sköldstad, Exhult, Uråsa och Vret. Bland de titlar som förekommer kan nämnas skräddaremästare, smedmästare, mjölnare, nämndeman, grenadjär samt poliskonstapel. På några stenar förekommer även kortare citat såsom ”Ditt ord är mina fötters lykta”, ”Gud är kärleken” samt ”Kristus är mitt liv döden är min vinning”. Kvarterets äldsta grav är från 1865 och rest över nämndemannen Karl Pettersson 1792-1865 samt hustrun Brita Nilsdotter 1800-1877. I kvarteret finns även en bevarad grav över en jordemor, vilken omramas av ett gjutjärnsstaket. Kvarter B Allmän karaktär Utgörs av södra sidans mittersta kvarter beläget direkt väster om den grusade gång vilken leder fram till kyrkans sydentré. Hela området är gräsbevuxet där gravstenarna placerats i enkla räta linjer i nordsydlig riktning, frånsett den västligaste raden där vårdarna står ryggställda mot varandra. Gravvårdstyper Kvarter B rymmer ett stort antal familjegravar. I kvarteret finns ett 10-tal högresta stenar vilka nästan uteslutande är utförda i diabas. I övrigt domineras intrycket av kvarterets låga breda stenar varav de tidigare med tydliga antika stildrag medan de yngre har en betydligt enklare utformning med rak eller svagt rundad ovansida. Diabas överväger som material bland kvarterets vårdar tätt följt av den grå graniten. Enstaka vårdar är utförda i röd granit. Den röda graniten blir vanlig först kring 1940- 50-talet, ett undantag utgör apotekaren Nils Johan Hjortsbergs vård rest 1920. I kvarteret finner man några äldre vårdar vilka återanvänts. Den åldersmässiga spridningen fördelar sig ganska så jämt över decennierna från 1800-talets slut fram till 2000-talet med en svag övervikt på vårdar från decennierna kring sekelskiftet 1900 samt 1900-talets sista decennier. Titlar förekommer främst på kvarterets äldre vårdar medan bruket att sätta ut ortsnamnet förekommer mer allmänt. Exempel på titlar är hemmansägare, kyrkovaktmästare, skogsvaktare, nämndeman, häradsdomare, apotekare och lantbrukare. Orter som omnämns är Kvintås, Uråsa, Alvesta, Åreda, Elofstorp, Esperyd och Kvenneberga. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer ur svenska psalmboken förekommer liksom texter i stil med ”Gud är kärleken”, ”Gud är trofast” och ”Från ridderskapet och adeln”. Kvarterets äldsta vård är rest över häradsdomaren Johan Andersson 1806-1885 samt hustrun Ingrid K Persdotter 1811-1859, Transjö. En vård som utmärker sig lite extra i kvarteret är rest över Gustaf (1858-1913) & Emma (1860-1921) Magnusson, Elofstorp. En högrest grovhuggen diabassten med en textförsedd slätputsad oval på stenens framsida. En yngre sten vilken avviker lite från den gängse utformningen är en låg rektangulär vård i röd granit vilken har en dekor bestående av den svenska och norska flaggan, kolorerade. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och rymmer liksom kvarter A och B ett stort antal familjegravar av mer monumental och påkostad karaktär. Dessa är liksom kvarterets övriga högresta vårdar framförallt koncentrerade till områdets västra del. I det gräsbevuxna området står gravstenarna uppställda i enkla nord-sydliga rader frånsett den allra östligaste raden där vårdarna placerats ryggställda mot varandra. Gravvårdstyper I kvarteret finns ett stort antal högresta stenar av mer monumental karaktär, utförda i diabas. I övrigt domineras intrycket av låga rektangulära stenar med antika stildrag medan de yngre har en betydligt enklare utformning med rak eller svagt rundad ovansida. I kvarteret finns även en marmorvård, två gjutjärnsvårdar samt några liggande hällar. Bland stenmaterialet dominerar diabasen följt av grå och röd granit. I kvarteret kan man även finna någon äldre vård vilken återanvänts. Den åldersmässiga spridningen fördelar sig ganska så jämt över decennierna från 1800-talets sista kvartal fram till 2000-talet med en svag övervikt på vårdar från decennierna kring sekelskiftet 1900 samt 1940- och 50-talen. Titlar förekommer främst på kvarterets äldre vårdar medan bruket att sätta ut ortsnamnet förekommer mer allmänt. Exempel på titlar är dvärgen, hemmansägare, kyrkovärd, kvarn och sågägare, nämndeman, fängelsedirektör, köpman, svenskamerikan och mjölnare. Orter som omnämns är Sköldsta, Hultakvarn, Geke, Dragshult, Sållareboda och Kvintås. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer ur svenska psalmboken förekommer i stil med ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från alla synder”. Äldsta vården är en gjutjärnsvård rest över hustrun Karolina Spohie Snygg från Elistorp Skattegård 1850-1878. I kvarteret finns ett flertal vårdar vilka utmärker sig. Bland dessa kan nämnas släkten Wieslanders familjegrav dekorerad med ett stort marmorkors och tre liggande marmorhällar, en röd granitvård med infälld marmorplatta vilken även är dekorerad med en Kristusfigur samt de båda kraftfulla och ryggställda vårdarna över fängelsedirektören Ernst Granfelt liksom Anders Jonssons familjegrav. Ett lite amusant inslag utgör diabashällen från 1930-talet vilken bär inskriptionen dvärgen Lille-Gustaf Andersson. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D utgörs av ett långsmalt gräsbevuxet område beläget utmed den östra kyrkogårdsmuren. I området finns endast ett fåtal gravar placerade i en rät nord-sydlig linje. Vårdarna i kvarterets norra del är kraftigt övervuxna av en bakomstående syrénhäck. En tuktning av denna vore att förorda. I kvarteret återfinner man ett stort antal av kyrkogårdens prästgravar. Gravvårdstyper Åldersspridningen på kvarterets vårdar sträcker sig från 1800-talets mitt fram till 1990-talet med en klar övervikt på vårdar från 1800-talets senare hälft. Titlar liksom ortsnamn förekommer på en del av kvarterets vårdar. Exempel på titlar är kyrkovärd, provinsialläkare och sjuksköteska. Orter som omnämns är Brände och Hjortberga. Äldsta vården utgörs av ett litet gjutjärnskors rest till minne av Therese Theorin född 1850 död 1851. Mest framträdande i kvarteret är kyrkoherden Prinzells familjegrav vilken omramas med låga koniska stenstolpar sammanbundna med en smidd kätting. Kvarter E Allmän karaktär Kvarteret ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn och var tidigare skiljt från angränsande kvarter i öster med en grusgång. Denna är idag igenlagd varför kvarteren E – G upplevs som ett enda stort gräsbevuxet kvarter. Kvarterets gravstenar är placerade ryggställda mot varandra i räta nord-sydliga rader. I kvarteret fanns tidigare den s.k. allmänna linjen. Spåren av denna är idag inte längre skönjbara. Enligt uppgift från kyrkvaktmästaren har man nyligen genomfört en utrensning bland kvarterets vårdar varvid ett stort antal vårdar vilka saknat en aktiv gravrättsinnehavare avlägsnats. Gravvårdstyper I kvarteret finns en handfull smala halvhöga stenar utförda i diabas vilka framträder genom sin mera högresta karaktär. I övrigt domineras intrycket av låga breda vårdar med rak eller mjukt avrundad ovansida liksom stenar med klassiserande stildrag samt ett antal yngre vårdar med friare utformning. I kvarteret finns även några liggande hällar samt ett par marmorkors. Bland stenmaterialet dominerar diabasen följt av grå och röd granit. I kvarterets västra del överväger diabasen medan den östra delen i större utsträckning har vårdar av grå och röd granit. Stenarna i östra delen är vidare av ett enklare utförande med mindre dekorativa inslag. I kvarteret finns även två barngravar. Åldersspridningen på kvarterets vårdar sträcker sig från 1900-talets första decennium fram till 2000- talet med en klar övervikt på vårdar från 1940 – 60 –talet. Titlar, ortsnamn liksom psalmhänvisningar uppträder sparsamt i kvarteret. Titlar som förekommer är mjölnare, hemmansägare, polisman, sågmästare och kyrkovärd. Exempel på ortsnamn är Forssa, Lyngsåsa, Lyckås, Exhult, Råsen, Mo och Kvintås. På några av kvarterets vårdar förekommer även hänvisningar till bibeltexter och psalmer ur svenska psalmboken liksom texter i stil med ”Jesus sade jag är uppstånden och lever”, ”En gång skall härlighetens morgon randas” samt ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig han skall leva om han än dör”. Kvarter F Allmän karaktär Kvarter F utgör det mittersta kvarteret på kyrkogårdens norra del. Området är gräsbevuxet med gravvårdar i enkla nord-sydliga linjer. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter F är hållna i en låg skala med flertalet mindre stenar. Stenarna är låga rektangulära med enkel utformning vanligen med rak eller mjukt rundad ovankant. I kvarteret finns en handfull lite mer högresta, smala stenar. Merparten av stenarna är utförda i grå eller röd granit med ett fåtal inslag av diabas. Åldersmässigt fördelar sig vårdarna från 1920- talet fram till 2000-talet med en svag övervikt på stenar från 1960-90-talet. Bruket att skriva ut titlar och ortsnamn uppträder sparsamt i kvarteret. Titlar som förekommer är snickare samt hemmansägare. Exempel på ortsnamn är Södrabäck, Lindsberg, Ekåsen, Sjöanäs samt Vret och Elganäs. På enstaka vårdar förekommer även psalmhänvisningar. Äldsta vården är rest över Bengt (1862-1924) och Anna Sofia (1866-1951) Johansson, Elganäs. Kvarter G Allmän karaktär Kvarter G utgörs av området som ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn. Vårdarna är placerade i räta nord-sydliga linjer varav den mittersta har ryggställda vårdar. En utrensning av vårdar där gravrätten löpt ut har nyligen genomförts varför det idag finns ett stort antal lediga platser i kvarteret. Gravvårdstyper Kvarteret har huvudsakligen låga breda vårdar i röd och grå granit. I kvarteret finns även en handfull stenar i diabas. Som dekorativt inslag har man på ett antal stenar av yngre datum låtit placera en vit duva på ovankanten. Längs med östra muren står fyra gjutjärnsvårdar samt en flat sten. Ett av gjutjärnskorsen har brutits av på mitten. Detta bör repareras, rostskyddsbehandlas och målas samt införas i kyrkans inventarieförteckning. Kvarterets äldsta gravvård är rest över Oscar (1879-1969) och Amy (1885-1937) Johansson. Framför deras sten ligger en liten häll över dottern Edit Johansson 1915-2005. På kvarterets gravstenar förekommer ortsnamn i sparsam omfattning emedan titlar helt saknas. Exempel på ortsnamn är Sandvik, Brände, Transjö, Stenshult, Lyngsåsa, Kvintås, Nydala och Alebron. Kvarter H-J Allmän karaktär Kvarter H - J utgörs av kyrkogårdens senast utvidgade del, belägen söder om den gamla kyrkogården. Området omgärdas av en kallmurad naturstenmur med två ingångar belägna i söder och väster. Utvidgningen delas på mitten av en grusad gång flankerad av blomsterplanteringar. På utvidgningens östra sida ligger ett buskomramat område reserverat för barngravar, i dagsläget finns här inga gravsatta. På östra sidan finns även ett område vilket avsatts för uppställning av äldre gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården då gravrätten löpt ut. Utvidgningens gångar är belagda med grus. Gravvårdstyper Ett flertal bevarade äldre gravvårdar från 1800-talets senare hälft står uppställda i utvidgningens nordöstra hörn på en yta omgiven av en låg måbärshäck. Bland dessa återfinns tre bevarade gjutjärnskors samt tre stenvårdar med infälld marmorplatta. Gravårdarna i kvarter H är uteslutande av yngre datum och till stor del utförda i friare form samt med inslag av nyare stenmaterial. Åldersmässigt härrör dessa vårdar från 1990-2000-talet. Ortsnamn uppträder på det stora flertalet av vårdarna i kvarter H. Exempel på detta utgör Hjortberga, Transjö, Sållareboda, Hult, Lindsberg och Bäck. Gravvårdarna i urnlunden, kvarter I, är uteslutande naturstenar eller små liggande hällar. I kvarter J finns ännu inga gravsatta. |