Stäng fönster Västervik kn, ANKARSRUM 1:20 M.FL. ANKARSRUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| KYRKOMILJÖN - Ankarsrums kyrka ligger centralt i samhället, nära järnvägen och järnvägsstationen. Kyrkobyggnaden omges av en kyrkotomt med stora träd och en klockstapel. Närmaste granne är prästgården, ett tvåvånings trähus som är rödmålat och har brutet tak klätt med tegel. Prästgården uppfördes 1920 och renoverades och tillbyggdes 1944. Från år 1987 har prästgården brukats som församlingshem och pastorsexpedition efter det att dåvarande kyrkoherden valde att bo i Hallingebergs prästgård. På prästgårdens gård ligger en rödfärgad långsmal byggnad som uppfördes som ungdomsstuga 1941 och som fram till 1987 också användes som församlingshem. Cirka 200 meter nordost om kyrkan ligger kyrkogården. I kyrkans omedelbara närhet finns också det gamla ålderdomshemmet Ekliden och en låg 1960-talsbyggnad som också tillhör ålderdomshemmet. KYRKOTOMTEN - Kring kyrkan finns en kyrkotomt med mycket grönska. Strax nordost om kyrkobyggnaden står en klockstapel, uppförd omkring 1924, med fundament av slaggsten och klocktorn av tjärat trä. Klockan är skänkt av kammarherre R. Ahlséll. I samband med brukets 300 års jubileum 1955 fick klockstapeln en storklocka som gåva från bruket. Klockstapeln försågs med ny stege och renoverades 1987. Större delen av kyrkotomten är besådd med gräs. Stora ekar, ädelgranar, thujor och rhododendron hör till den utmärkande vegetationen. Framför kyrkans ingång i sydost finns en "förgård" ordnad med murar av slaggsten, en trappa av granit, en plan framför ingången belagd med asfalt och liten yta framför dörrarna belagd med smågatsten. "Förgården" är ritad av Erik Fant och anlades omkring år 1924. Asfalteringen har gjorts senare. Kring kyrkotomten löper en skalmur av stora granitblock. Från Kungsvägen i sydväst finns en grusad gång och en trappa av granit fram till sakristie- och lägenhetsingången. Den grusade gången fortsätter längs kyrkans långsida. På kyrkotomtens nordöstra sida finns en gravplats för familjen Spånberg, under lång tid ägare till Ankarsrums bruk. Den grusade gravplatsen omges av en stenram och anlades 1926, efter ritning av Erik Fant. Ytterligare en gravplats finns invid klockstapelns fundament. Även den tillhör en medlem av familjen Spånberg. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården ligger omkring 200 meter nordost om kyrkan, på en liten höjd i samhället. År 1910 invigdes kyrkogården, som sedan har utvidgats ett par gånger, senast 1966. Kyrkogården är omgärdad av stenmur och har en vacker lindallé som leder besökaren genom kyrkogården och bort till det lilla vita kapellet som uppfördes 1936. Ritningarna till kapellet utfördes av arkitekt Erik Fant 1927. På kyrkogården finns spår från olika tiders användning; påkostade stora gravvårdar från familjegravar på 1910-20-talet, sammanhållna områden med grusgravar från 1900-talets mitt och linjegravsområden från 1910-talet och fram till 1950-talet. Bland de titlar som förekommer på gravstenarna finna många med direkt koppling till Ankarsrums bruk och verksamheten där. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Ankarsrum växte fram som sockencentrum under det sena 1800-talet och under 1900-talets början. I början av 1900-talet uppkom frågan om en egen begravningsplats. Ankarsrums kyrkogård invigdes 1910 och låg då i utkanten av samhället. Senare har det vuxit upp bebyggelse runt omkring kyrkogården. När kyrkogården började användas utnyttjades endast ett mindre område på var sida om mittgången och nya kvarter på kyrkogården iordningställdes efter hand. Endast en större utvidgning har gjorts, år 1966, då kyrkogården förlängdes söderut. År 1992 tillkom minneslunden i den östra delen. Kyrkogården har drag av en klassicistisk kyrkogård, med sin allé, den tydliga kvartersuppdelningen och de strikta raderna av gravvårdar. Till miljön kring kyrkogården hör gravkapellet som är tidstypiskt och välbevarat. Tillsammans med den närbelägna kyrkan, med tomt, klockstapeln och prästgård skapas en värdefull kulturmiljö. På Ankarsrums kyrkogård kan mycket av samhällets historia från snart 100 år tillbaka avläsas. De enstaka gravvvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om lokal hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i forma av ortnamn och titlar. På Ankarsrum kyrkogård förekommer titlar såsom exempelvis smältsmeden, gjutare, gjutmästare, emaljarbetare, valsmästare, verkmästare, martinsmältare vilka alla vittnar om Ankarsrums bruks betydelse för orten. Tillsammans med titlarna berättar träkorsen med sina emaljerade skyltar och smides/gjutjärnskorsen om yrken och hantverksskicklighet som varit betydelsefulla för trakten. När kyrkogården anlades gjordes en tydlig uppdelning mellan allmänna och köpta gravar. Denna uppdelning är ännu väl synlig i kontrasterna mellan de små, tidstypiska, linjegravvårdarna i kvarter B och C och de höga, stående vårdarna i kvarter D. Den påkostade karaktären i kvarter D har dock med åren utslätats, då omgärdningar m m tagits bort. Linjegravsområdet är på Ankarsrums kyrkogård ovanligt välbevarat med linjer som går att följa från 1910- till 60-talet. I uppdelningen mellan allmänna och köpta gravar finns ett socialhistoriskt värde som är viktigt att ta vara på. Grusgravsområdena i kvarter A och E visar på ett tidstypiskt anläggningssätt från 1900-talets mitt. Lindallén är av stor betydelse för upplevelsen av kyrkogården, liksom det tidstypiska kapellet. Gravvårdar av gjutjärn och smide skall införas på församlingens inventarieförtecknig och, i de fall där gravrätten upphört, vårdas av församlingen. Träkorsen skall vårdas på så sätt att de långvarigt kan bevaras på plats. I de fall de är i så dåligt skick att de inte längre kan stå kvar kan kopior av korsen tillverkas. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: ·På Ankarsrums kyrkogård finns mycket som vittnar om brukets betydelse för orten, både i form av smidesvårdar och vårdar med emaljskyltar men även titlar på gravvårdarna. ·Speciellt viktigt är det att värna om är den äldre karaktären i kvarteren liksom den tydliga uppdelningen mellan allmänna och köpta gravar. (Bedömning utförd av Kalma läns museum 2005 i samverkan med Referensgrupp Linköpings stift) |
