Stäng fönster Lund kn, Dalby kyrkomiljö, Skåne
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Dalby kyrka ligger högt belägen på kanten av en av Romeleåsens utlöpare omkring en mil sydost om Lund med vida utsikt västerut över den bördiga Lundaslätten. Området utgörs av en rik kulturbygd med flera registrerade gravfält och andra fornlämningar. Kring byn finns även flera värdefulla naturområden. Strax nordväst om samhället ligger Skånes äldsta nationalpark, Dalby Söderskog, som inrättades 1918 för att bevara vad man då trodde var en sydsvensk urskog. I själva verket tillhörde skogsområdet klostret och fungerade under medeltiden som betesmark för hästuppfödning, eller möjligen som jaktpark. Området kring Dalby har historiskt sett styrts av kyrkan och av kronan. Till församlingen hör även de närbelägna medeltidskyrkorna Bonderup och Hällestad. Ytterst lite är känt om Dalby före 1000-talets första hälft, då de byggnader som tolkats som en kungsgård uppfördes. Adam av Bremen benämner i sin kyrkohistoria från slutet av 1000-talet platsen som Dalboia, vilket tros vara en pluralform som alltså ska utläsas ”Dalbyarna”. Dalby bestod då av två byalag: Norrejord och Söderjord, vilka delades av markerna som tillhörde Dalby kungsgård (före reformationen, Dalby kloster). Benämningen på de två byalagen återfinns i de äldsta bevarande kartorna över Dalby från 1719 och 1787. I de Skånska annalerna från 1388 står att den 28 juni ”brann hela Dalby kloster och hela sockenkyrkan och halva klosterkyrkan och förstördes byns två delar”. Intäktsboken från 1530–31 redovisar 34 gårdar och 6 fästor (mindre gårdar), vilket innebär att Dalby kyrkby var omkring tre gånger så stor som en normal skånsk kyrkby under 1500-talet. Storskifteskartan från 1787 visar att kungsgårdens markområden intill kyrkan och kyrkogården i sydväst upptog omkring en tredjedel av den totala bytomten. I byn fanns både skola, gästgiveri och tingshus. 1822 enskiftades Dalby och enbart 10 av gårdarna blev kvar inne i byn. Under seklet utvecklades Dalby till ett handelscentrum för hantverkare och köpmän. 1892 nåddes byn av järnvägen från Malmö till Tomelilla som drogs ett stycke söder om bykärnan. I anslutning till järnvägen växte ett stationssamhälle fram kring med industribyggnader i för tiden karaktäristisk skånsk tegelarkitektur. Järnvägen lades ner 1970 för persontrafik och 1983 för godstrafik. Byns äldsta delar ligger öster och nordost om kyrkan och utgörs i huvudsak av byggnader uppförda under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Längs den norra delen, den så kallade Trekanten (busstorget), ligger den gamla folkskolan från 1865 och längs den östra sidan Mellersta skolan från 1901 som idag fungerar som fritidsgård. Strax söder ligger gästgiveriet och det gamla tingshuset. Det gamla skjutsstallet från 1907 intill tingshuset hyser sedan 2000 Dalby bibliotek och medborgarkontor. Kungsgården väster och norr om kyrkan skyddas sedan 1935 som statligt byggnadsminne och utgör tillsammans med kyrkan byns fond åt väster. Till gården hör boningshus, brygghus, magasin och andra ekonomibyggnader. Mangårdsbyggnaden som uppfördes på 1200-talet är idag Skånes äldsta bebodda hus. |
