Stäng fönster Kristinehamn kn, ÖLME KYRKA SOCKEN OCH KYRKOMILJÖ, Värmland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Ölme socknen ligger cirka en mil väster om Kristinehamn med sin södra del längs Vänerkusten. Socken karakteriseras av den stora Ölmeslätten som tidigt utgjorde del av den Värmländska centralbygden. Socknens södra del domineras av ett öppet landskap med ensamliggande större bondgårdar och herrgårdar medan den norra delen har mer inslag av skogsmark och hyperithöjder. Hela det centrala Ölme upptas av stora gårdar, varav flera är välbevarade med mangårdsbyggnad, flyglar och ekonomibyggnader. Industribebyggelse saknas. En liten centrumbildning finns kring järnvägsstationen med bland annat skola. Socknen genomkorsas i öst-västlig riktning av E18 och järnvägen, båda mellan Stockholm och Oslo. Ölme kyrka ligger på en markerad kulle i det hävdade odlingslandskapet. Fullåkersbygden kring kyrkan rymmer åtskilliga kulturelement som vittnar om kontinuitet i markutnyttjandet sedan förhistorisk tid. Här anlades enligt uppgift under 1100-talet en träkyrka. Denna kyrka ersattes på 1300-talet av en stenkyrka vilken senare kom att byggas ut till en korskyrka. Vid ett möte i sockenstämman 1785 beslutades om ett nytt kyrkobygge eftersom den gamla kyrkan då ansågs alltför liten. Redan under katolsk tid fanns en prästgård vid Ugglebol i Ölme. En prästgård uppfördes 1778, ca en km norr om kyrkan. Den timrade vitmålade prästgården är uppförd i två våningar och utgör tillsammans med lusthus, uthus och äldre fruktträd en fin en gårdsbildning. Gården som idag är privatägd har ett högt kulturhistoriskt värde. Strax intill prästgården ligger också den före detta arrendebostaden, också den väl synlig från E18 som skär mellan kyrkan och prästgården arrendebostaden. ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Ölme kyrka. / ATA Stockholm, Ölme kyrka. Ölme kyrka, Karin Ohlsson, 1976. |
