Stäng fönster Malmö kn, SÖDRA SOFIELUND, Skåne
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
SÖDRA SOFIELUND, SEVEDSPLAN Södra Sofielund gränsar till Norra Sofielund, Södervärn och Augustenborg. Bebyggelsen består främst av småindustrier och andra verksamhetsbyggnader, gatuhus från senare delen av 1800-talet samt flerbostadshus från 1930-talet. På 1950-talet bebyggdes kvarteren Seved och Fritz som huvudsakligen utgör det område vi kallar Sevedsplan. Området har en tydlig gräns i söder mot Ystadvägen och i norr mot Bragegatan där gatuhuskvarteren tar vid. I väster fanns fram till 1971 järnvägen till Trelleborg, numera Helenholmsstigen, och i öster är det en glidande övergång till den traditionella stenstadsbebyggelsen med torgrummet Sevedsplan emellan. HISTORIK FÖRE 1945 Sofielund fick sitt namn efter handelsmannen Hans Bauerts hustru Sophia Charlotta som 1792 köpt hemmanet nummer 4 i Västra Skrävlinge. I mitten av 1800-talet lät man avstycka mark från Sofielundsgården till bostads- och industriområden. Sofielund kom under slutet av seklet att bli en typisk arbetarstadsdel med småskalig bostadsbebyggelse och flera fabriker. När järnvägslinjen Malmö-Ystad tillkom 1874 delades området i Norra och Södra Sofielund. År 1900, då området fortfarande tillhörde Västra Skrävlinge kommun, upprättades den första stadsplanen. Drygt tio år senare inkorporerades området med Malmö stad och fick sina nuvarande kvartersbeteckningar. Tomtmarken kring ängen Sevedsplan, söder om gatuhuskvarteren, ägdes av Malmö stad och användes bland annat till odling i form av så kallade potatislotter. Den ursprungliga stadsplanen för området intill järnvägen mellan Malmö och Trelleborg fastställdes 1929 av dåvarande stadsingenjör Erik Bülow-Hübe. Marken planerades för bebyggelse med två- och trevåningshus i små slutna kvarter, i överensstämmelse med kvarteren mellan Sevedsgatan och Lantmannagatan. BEBYGGELSE EFTER 1945 STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA 1952 ändrades stadsplanen för Södra Sofielunds ännu obebyggda tomtyta öster om järnvägen. Ansvarig var stadsplanechefen Gunnar Lindman. Tomterna ägdes av Malmö stad med undantag för fastigheten i hörnet av Bragegatan och Sevedsgatan. Lindman fastslog att tomterna skulle reserveras för bostadsändamål, men i enlighet med rådande stadsplaneideal. Lamellhusen skulle grupperas kring stora gårdar och bestå av tre till fyra våningar. Genom att vända entréerna in mot gårdarna skulle barnen hindras från att springa ut på de omgivande gatorna. Vid Sevedsplan föreslogs en kollektiv tvättinrättning i ett envåningsparti mellan bostadshusen. I hörnet Sevedsgatan och Rasmusgatan planerades ett punkthus i åtta våningar med inredd vind. Tomten intill avsågs att användas till uppförandet av ett ålderdomshem. Från Sevedsgatan ledde två säckgator till kvarteret Seved som därmed trafikseparerades. Parkeringsplatser skulle förläggas vid omgivande gator samt i underjordiska garage. Det planlagda området rymde ca 400 så kallade kvotlägenheter. 1953 ritade Svenska Riksbyggens Arkitektkontor i Stockholm ett femtontal bostadshus i enlighet med Gunnar Lindmans stadsplan. Byggherre var Malmö Kommunala Bostadsbolag, som vid den här tiden expanderade i snabb takt. I två av husen längs torgrummet placerades butikslokaler i bottenplan. I hörnfastigheten Seved 1 uppfördes tio år senare två byggnader efter Axel Carlssons ritningar. Bostadshusen fogades in i den övriga bebyggelsen och slöt därmed det öppna hörnet. Vid Bragegatan, på Dungen 6 och Intagan 29, tillkom ytterligare två bostadshus gestaltade av arkitekt Svenivar Ekstrand 1965. BEBYGGELSEKARAKTÄR Området kring Sevedsplan präglas av omgivningens blandade bebyggelse, vad gäller skala, funktion och uppförandetid. Sekelskiftets låga gatuhus och äldre verksamhetsbyggnader möts av sluten kvartersbebyggelse från 1930-talet och 1950-talets mera friliggande lamellhus. Fasaderna är dels i tegel, dels putsade i ljusa färger. Bebyggelsen från 1954 stämmer väl överens med sin tids syn på stadsplanering och grannskapsenheter. Lamellhus i tre till fyra våningar placerade runt halvöppna gårdar, en accentbyggnad i form av ett högt punkthus, en liten välförsedd centrumanläggning samt trafiksepareringen är bra exempel på tidigt 1950-tal. |
