Stäng fönster TIBRO TIBRO PRÄSTBOL 1:4 - husnr 1, KYRKEFALLA KYRKA (TIBRO KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| KYRKEFALLA KYRKA (TIBRO KYRKA) (akt.) | |
| 1995-10-07 |
| Historik |
|---|
|
Under 1700-talet började befolkningen i församlingen att expandera, säkerligen till följd av den framväxande bruksindustrin. En utvidgning av kyrkan kom på dagordningen under seklets slut, men resulterade bara i byggandet av en läktare. Slutligen beslöt socknen 1823 att söka tillstånd till en rikskollekt för uppförandet av en ny kyrka. Likaså skedde en insamling av gåvor inom församlingen. 1834 kontrakterades kyrkobyggmästare Erik Persson från Seglora att uppföra den nya kyrkan efter tidstypiskt strama nyklassicistiska ritningar av Överintendentsämbetets arkitekt G F Blom från 1822, vilka godkänts av K. Majt. Ritningen inbegrep förutom torn i väster och ett rektangulärt långhus även ett lika brett tvärskepp, men detta slopades av sockenstämman. Sakristian skulle bibehållas och iordningställas. Byggmästaren uppmanades att begagna så mycket som han ville av kyrkans norra mur och gavlarna som han ville. Biskopsvisitationen 1861 nämner att kyrkan vilar dels på gammal, dels på ny grund. Således kan man anta att delar av medeltidskyrkans grundmurar finns kvar i sockeln till nuvarande nordvägg. Vid denna tid var Persson sysselsatt med förfärdigandet av en annan nyklassicistisk kyrka, den i Jung. Byggandet började våren 1837 och i oktober var alla murningsarbeten avslutade. 1838 genomfördes alla träarbeten såsom det flacka torntaket med sin fyrsidiga lanternin och urtavlor i alla väderstreck (se avbildning av Ernst Wennerblad från ca 1880), läktare, bänkar och övrig inredning. 1839 inmonterades ett orgelverk som invigdes tillsammans med kyrkan den 3 november 1839. Den gamla kyrkans utsmyckning hamnade på kyrkvinden med undantag av den praktfulla predikstolen i senbarock. Altaruppsatsen från 1600-talet ersattes av ett enkelt förgyllt träkors. Kvaliteten på det nya bygget var diskutabel. Vid ovannämnda visitation 1861 uppvisade kyrkan på flera ställen rämnor. Vid läggandet av tornets grund sades man ha struntat i att ta bort stubben efter en nedsågad lönn. När denna ruttnat satte sig grunden och tornet började luta. Kyrkorådet gav den välbekante kyrkobyggmästaren Peter Anders Pettersson från Värsås i uppdrag att utreda en större reparation. Denne inkom med ritningar till en komplett ombyggnad av hela tornet och reparation av kyrkans tak. Först 1886 var ekonomin hållbar nog att sätta igång arbetet. 1887 stod arbetet färdigt. Långhuset hade då fått slätputsade hörn- och fönsteromfattningar i likhet med det nya tornet. Ett vindfång med fronton hade tillfogats framför sydportalen som fick samma tidstypiska historiserande utformning som västportalen i tornet. Ursprungligen var det för symmetrins skull tänkt att uppföra ett motsvarande vindfång på nordsidan. Av den nya inredning som tillkom vid denna ombyggnad finns bara kvar två undanställda nummertavlor i nyrenässans. Interiören verkar dock i stort ha förblivit nyklassicistiskt enkel, utan "anmärkningsvärda prydnader" som Hjo Tidning skrev 1913. Dock utfördes på väggarna målade fält med listverk och taket kläddes med pärlspont i fält, avdelade med lister. Vid en visitation beskrevs särskilt altarpartiet som ödsligt. Församlingen började diskutera en försköning av kyrkan. En fond bildades vilken 1921 användes till införskaffandet av en ny orgel. Den utrustades med tretton stämmor, varav en togs från den gamla orgeln. Arbetet utfördes av Herman Nordfors orgelbyggeri i Lidköping. Eventuellt behölls den gamla nyklassicistiska fasaden. 1922 införskaffades ny stor ljuskorna och de nuvarande vägglampetterna. 1927 genomförde kyrkoarkitekt K M Westerberg en omfattande renovering som syftade till att framhäva de kvarvarande resterna av den gamla kyrkans barockutsmyckning. Främst märks den murade altaruppsatsen i barockinspirerat kolossalformat med nischer för skulpturerna från den gamla altaruppsatsen. Centralt infogades en modern Kristusbild. Det nyklassicistiska träkorset förpassades till en tornkammare. Det flacka brädvalvet i taket fick en ny beklädnad med träfiberskivor i fälten. Bänkarna fick nya spegelförsedda ryggar och gavlar. Huvudbaneren i barock konserverades och sattes upp på sina nuvarande platser, liksom triumfkrucifixet från 1300-talet, likaså Kristusbilden från den gamla altaruppsatsen. Den nuvarande dopfunten i trä, tillverkad i Tibro, införskaffades. Den stod dock vid denna tid i norra delen av koret. Fönstren renoverades och fick antikglas, man ville dämpa det skarpa nyklassicistiska ljusflödet till förmån för ett mjukare, mer i harmoni med barockdetaljerna. Under sakristian inrymdes ett pannrum och radiatorer installerades under fönstren som fick nya bänkar av kalksten. 1963 skedde en större renovering med Anders Ekman i Falköping som arkitekt och Olle Hellström i Skara som konservator. Nu skedde en viss återgång till nyklassicismens ideal med en ny färgsättning som skulle understyrka kyrkans öppna och ljusa interiör. Predikstolen genomgick en ny restaurering och erhöll sin nuvarande färgsättning. Dagens altarring insattes liksom ny vapenhusdörr och ett antal armaturer av mässing i vapenhus, vindfång och under läktare. Det trånga vapenhusets båda trappor till läktaren borttogs och ersattes av en ny i långhusets sydvästra hörn. Ett nytt högre takbjälklag fick ersätta det gamla som skar av fönstren. Emedan kyrkans biutrymmen var för små tillbyggdes sakristian åt norr med en direkt ingång, toalett och textilförvaring. Under den nya läktartrappan inrymdes städskrubb. Den sista stora renoveringen av interiören ägde rum 1973 efter ritningar av Tore Virke. Nu tillkom läktarunderbyggnader med kapprum i norr och söder. En ny orgel tillverkades av Smedmans i Lidköping, den gamla orgelfasaden sparades men fick nya moderna tillbyggnader på sidorna efter Virkes ritningar. Bland senare förändringar märks uppställandet av en kororgel 1976, samt renovering av torntaket år 2000 då ny kopparplåt lades. |
