Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster STOCKHOLM SKÄRMARBRINKS GÅRD 1 - husnr 1, SKÄRMARBRINKS GÅRD

 Byggnad - Beskrivning

SKÄRMARBRINKS GÅRD (akt.)
2006-05-04
Historik
Lägenheten Skärmarbrink var ursprungligen ett torp under Enskede Gård. Huvudbyggnaden uppfördes sannolikt under 1700-talet. Mycket talar för att gården då hade formen av en parstuga, eventuellt redan ursprungligen utökad med ett rum på östra gaveln. Vid slutet av 1800-talet byggdes huset om invändigt och fyra lägenheter inreddes. I samband med detta byggdes huset till med till mot väster med en entrétrappa till lägenheten på övervåningen. Trapphuset i nordost byggdes på med entré till den östra lägenheten. Även verandan med lövsågade snickerier tillkom under slutet av 1800-talet. Under 1900-talet skedde mindre ändringar i interiören. Elinstallationsritningar från 1940 tyder på att gården fick elektricitet först vid denna tidpunkt. I mitten av 1990-talet moderniserades huset och en dusch och toalett inreddes. Gården äldre uthusbyggnader revs på 1940-talet och den nuvarande uthuslängan med fyra torrklosetter och lika många vedbodar för gårdens hyresgäster uppfördes 1942.

Vid slutet av 1800-talet, då den genomgripande inre ombyggnaden genomfördes, upphörde gården att fungera som jordbruk och blev ett flerfamiljshus. Enligt stadsplanen från 1939 skulle gården rivas för att ge plats åt flerbostadshus. Fastighetskontoret var Gården var av den åsikten att gårdens, som då var i relativt gott skick, skulle stå kvar som ett komplement till den gamla trädgården, vilken man hade för avsikt att bevara. I början av 1940-talet fanns planer att göra delar av huset till ungdomsgård. Om det realiserades är ovisst. Under 1970-talet nyttjades huset som daghem. Skärmarbrink var i stadens ägo från 1905 till 1994, då den såldes till en privatperson.

Historiken är baserad på Lindhagen, Syzanne, Skärmarbrinks gård, Byggnadsinventering från Stockholms stadsmuseum, 1994, med vissa revideringar och kompletteringar av inventeraren.