|
Den första träkyrkan vid platsen uppfördes troligen på 1330-talet och ersattes 1386 av en större. 1485 lades grunden till en ny stenkyrka, som invigdes 1507. Denna byggdes om efter ritningar från år 1793 av den österbottniske byggmästaren Jacob Rijf och invigdes år 1800. I praktiken innebar detta uppförandet av en ny kyrka med sakristian och merparten av det medeltida murverket i östpartiet och delar av västra korsarmen bevarat. Kyrkan, som vilar på en rustbädd av timmer, har en korsformig plan med östra armen kortare än de övriga och ingångar från alla fyra håll. Sakristian är utbyggd norr om östra korsarmen. Kyrkan är vitputsad och uppförd av gråsten och tegel. Korsarmarna avslutas av doriska kolonnportiker av varierande utformning under metopfriser och triangulära gavelfält. Mot öster är kolonnerna släta och ställda ett stycke från väggen, mot norr och söder står kannelerade trekvartskolonner samt i väster helt kannelerade kolonner. Centraltornet av trä är uppbyggt i avsatser bestående av en större fyrsidig lanternin med kolonnarkad, altan och järnräcke, därovan en kupol, en liten lanternin med klot, kors och tupp på toppen. Korsarmarna har valmade tak, som liksom tornet är klädda med kopparplåt. Kyrkan är försedd med rundbågiga brunmålade fönster och tjärade ljudluckor. Dörrarna är utförda i brunmålat trä med snidad, nyklassicistisk dekor.
|
