
			Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄXJÖ DOMKYRKAN 1 - husnr 1, VÄXJÖ DOMKYRKA

Byggnad - Beskrivning

Namn	Växjö Domkyrka (akt.), VÄXJÖ DOMKYRKA (akt.)
Inventeringsdatum	2006-01

Exteriörbeskrivning
Kyrkan ligger lågt i förhållande till bebyggelsen i omgivningarna, och nära Växjösjöns strand. Då den uppfördes – och ända fram till modern tid – låg den i samhällets utkant, precis utanför stadsgränsen. Guldsmedsbäcken, som hade ungefär samma sträckning som Linnégatan, markerade gränsen mellan stadens mark åt väster och kyrkans mark åt öster. De två höga tornspirorna är ett landmärke som trots kyrkans låga placering syns milsvida omkring. Kyrkan omges närmast av gräs, men på den västra sidan är en plan av kullersten anlagd. Den har ett markerat gångstråk av tvärgående granitblock försänkta i beläggningen, från Linnégatan fram till porten. Gången lyses upp av moderna plåtarmaturer som står på kolonner i släthuggen granit. På platsen står också skulpturen Sankt Sigfrid av Peter Linde upphöjd på en granitkolonn. På de övriga sidorna omges kyrkan av gräsmatta och grusgångar. Växjö domkyrka har ett treskeppigt långhus med kvadratiskt kor i öster och ett brett torn med tvillingspiror i väster. Byggnaden är huvudsakligen uppförd i sten i olika former. Eftersom kyrkan har om- och tillbyggts ett stort antal gånger under sin mångåriga existens på platsen, så växlar material och bearbetning med de olika tidsskikten. På de romanska delarna av långhus bildar kluven hälleflintsskiffer en slät fasad under putsen, med sockelstenar och hörnkvadrar av granit. Tornets romanska del består huvudsakligen av granit, antingen kluven eller naturligt rektangulär i formen. Tornets övre del och södra sidoskeppets övre delar består huvudsakligen av tegel. Dessa är från 1200- till 1400-talet, medan vissa murpartier i tornet härrör från reparationerna på 1740-talet. Under 1950-talets restaurering användes maskinslaget tegel, bland annat i södra sidoskeppets portalbyggnad. Tornet i väster är högt och brett, men ganska grunt för kyrkans storlek. Med sina sidotillbyggnader har det till stor del inlemmats i långskeppets huskropp, och de två bildar en gemensam bred gavelfasad åt väster. Porten ligger i markplanet och omges av en historiserande portal i rött tegel, krönt av ett fyrpass. Portarna är grovt utformade i kassetterande stil och klädda i kopparplåt, försedd med kraftiga nitar. Handtagen är utförda i form av stiliserade lejon. Ovanför porten sitter ett stort spetsbågefönster och vid sidan av det två smala rektangulära gluggar. Fönstrets nederkant ligger i linje med en avtäckningslist i huggen och fasad sten. I dess norra ände sitter en frilagd kvadersten med dekorativt reliefmönster. På våningen ovanför sitter två små rundbågeformade gluggar något asymmetriskt placerade. Lite ovanför dessa löper ett strömskift i den putsade tegelfasaden. Ovanpå detta sitter den enda urtavlan centralt placerad. Den är till den yttre formen kvadratisk med cirkelformad mittdel. Fälten, som indelas av förgyllda lister, är färgade blå, ljusblå och svarta. Till höger om dess nederkant sitter en mycket smal spetsbågeformad fönsterglugg i fasaden. Ovanför strömskiftet sitter fyra mycket stora och rikt utsirade ankarslut i svart smide. Överst på tornets västfasad, under takfoten, sitter två ljudluckor och en bredare lucka, alla tre i rundbågeform. Ljudluckorna är klädda med svartmålade ribbor och mittluckan är klädd med dekorativt lagd panel målad i ljus ockra. Precis under takfoten löper en tegelornering. Över hela fasaden finns även nitton enklare ankarslut utspridda. Tornets sockel på västra sidan består av formhuggen röd granit, medan sidoutbyggnadernas är av obearbetad och kluven natursten. Sidoutbyggnadernas västfasader, vilka ligger i liv med tornets, är i stort sett symmetriskt utförda. Både på den första och andra våningen finns ett rundbågefönster på var sida, med grönmålade bågar, och mellan dessa en gördellist i form av en smal kopparavtäckning. På den norra utbyggnaden sitter dessutom en smal rektangulär glugg bredvid det övre fönstret. I höjd med långsidornas takfot löper ett strömskift över västfasaderna. Ovanför detta finns fem blinderingar på var sida, en cirkelformad och fyra rundbågar i fallande höjd. Två av dessa har överdelen formad som ett trepass. Smala höga ventiler sitter i tre av blinderingarna och i de två högsta två små runda fönster. Mot söder har tornets södra sidoutbyggnad ett rundbågeformat fönster i grönmålad båge på bottenvåningen. Under takfoten löper en fris i trepassmönster. Tornets övre norra sida kröns av en tegelornering under takfoten, och under den sitter två ljudluckor i rundbågeform. Mellan dessa sitter två ankarslut av den större modellen och under luckorna åtta enklare samt en smal rektangulär fönsterglugg. På tornets norra sida ser överdelen likadan ut, men saknar glugg och har färre ankarslut. Däremot omfattas det av ett band som förankrats i väst- och östfasaderna. Norra sidoutbyggnadens norra sida har ett mindre rundbågigt fönster på bottenvåningen och bredvid detta ett litet kvadratiskt, båda i gröna bågar. Ovanför dessa sitter ett litet runt fönster och under takfoten löper samma fris med trepassmönster som på den södra sidan. På tornets östra fasad, över långhusets nock, sitter två ljudluckor och mellan dem en liten rund blindering. Ovanför luckorna sitter fyra ankarslut av den större modellen samt löper tegelorneringen. På fasaden finns också ett fåtal mindre ankarslut Långskeppet är brett och någorlunda rektangulärt till formen. Det är i väster sammanfogat med tornet och dess sidoutbyggnader, vilket ger nära nog jämna långsidefasader. Mot öster är det sammanbyggt med det kvadratiska koret och dess sidoutbyggnad. Långskeppet har ett högrest sadeltak av säterityp. Mot norr indelas väggytan av fem strävpelare, varav den östligaste är diagonalt ställd och pekar åt nordost. De har alla en bredare bas och smalare överdel, och är indelade i tre ”våningar” avtäckta med kopparplåt. Mellan dessa pelare finns fyra stora fönster i dubbla rundbågar. Under det västligaste leder en trappa i sågade stenblock ner till en enkelport klädd med överlappande svartmålade järnplåtar. Nedanför det östligaste fönstret leder en plattsatt gång ner till en liknande dubbelport. Båda dessa ingångar leder rakt in i kyrkorummet. Mellan takfoten och strävpelarnas överdel löper samma trepassfris som på västfasaden. I putsen vid de två mittersta fönstren finns markeringar av tidigare muröppningar. Den södra långhusfasaden skiljer sig från den norra genom att en portal uppförts där det västligaste fönstret tidigare suttit. Dessutom varierar på denna sida långhusets bredd och skapar en oregelbunden väggyta. Fasaden mellan första och tredje strävan, från tornet räknat, är något indragen i förhållande till tornets sidoutbyggnad. Vid den tredje strävan breddas däremot långhuset till att bli bredare än sidoutbyggnaden, vilket bidrar till att takfotens sträckning blir en aning sned. Under det andra fönstret från öster är kvaderstenar från en tidigare port lämnade synliga. Innanför dessa sitter ett större ventilgaller. Portalen mellan södra sidans första och andra sträva är uppförd i maskinslaget rött tegel, i en stil som efterhärmar den tidigare nygotiska prägeln. Dess detaljarbeten andas dock 1950-tal. I den breda rundbågen sitter två rektangulära kopparklädda dörrar i en omfattning av släthuggen granit. I den övre delen, en blinderad lunett, finns ett kristusmonogram i grovt arbetad högrelief. Ett strömskift löper ovanför bågen och över detta ett grovt stiliserat rosettfönster i vit träbåge. Vid sidan om porten finns två stenskulpturer inmurade i tegelfasaden. Bakom portalen, mellan första och andra strävan, syns den äldre tegelväggen under den tunna putsen. Precis under trepassfrisen, som går längs hela fasaden, är inmurade naturstenar synliga. Långhusets gavel åt öster har på den norra sidan om koret ett rundbågsfönster av samma typ och storlek som på långsidorna. Den södra sidan täcks till största delen av korets sidoutbyggnad. Det rakslutna koret har på sin norra sida ett runt fönster placerat överst i en blindering i rundbågeform. Mot öster domineras fasaden av det stora glasfönstret och dess omfattning som innesluts i en stor rundbåge. Solbänken består här av kluven skiffersten. Fasaden kröns av en trappgavel med tegelvalvsdekorationer i form av rundbågar som går i varandra, med ett trepass överst. Trepassfrisen löper längs norra, östra och en liten del av den södra fasaden. På den senare har en utbyggnad med enkelt takfall gjorts. Dess östra fasad har tre rektangulära fönster på bottenvåningen, med blyinfattade flerfärgat glas. Över dem löper ett strömskift och överst sitter ett högt smalt fönster med spetsig överdel. Uppe vid takfoten sitter en rund ventilöppning. På utbyggnadens låga södra fasad finns en entré i form av en kopparklädd rektangulär port. Över den löper ett strömskift och intill dörren sitter en modern armatur i plåt. Till vänster om entrén sitter en mindre plåtdörr till ett soputrymme. Sockeln är på utbyggnaden utförd i huggen granit. Samtliga tak och fotrännor på domkyrkan är utförda i kopparplåt. Det gäller även stuprören och solbänkarna, förutom vid det stora altarfönstret. På långhusets tak finns på den vertikala delen sammanlagt sju liggande åttakantiga vindsfönster. Tornets spiror kröns av en förgylld stång med klot och ornament, åt norr ett armborst och åt söder ett kors. Domkyrkans fasad är genomgående slätputsad och avfärgad i en varmt röd nyans. Undantaget är blinderingar, fönsteromfattningar, friser och andra detaljer som färgats vita i dekorativt syfte. Den nedersta delen av murarna har lämnats mer eller mindre synlig och blottar sockelstenar av olika sorter och format.

Exteriörbeskrivning

Kyrkan ligger lågt i förhållande till bebyggelsen i omgivningarna, och nära Växjösjöns strand. Då den uppfördes – och ända fram till modern tid – låg den i samhällets utkant, precis utanför stadsgränsen. Guldsmedsbäcken, som hade ungefär samma sträckning som Linnégatan, markerade gränsen mellan stadens mark åt väster och kyrkans mark åt öster. De två höga tornspirorna är ett landmärke som trots kyrkans låga placering syns milsvida omkring.

Kyrkan omges närmast av gräs, men på den västra sidan är en plan av kullersten anlagd. Den har ett markerat gångstråk av tvärgående granitblock försänkta i beläggningen, från Linnégatan fram till porten. Gången lyses upp av moderna plåtarmaturer som står på kolonner i släthuggen granit. På platsen står också skulpturen Sankt Sigfrid av Peter Linde upphöjd på en granitkolonn.
På de övriga sidorna omges kyrkan av gräsmatta och grusgångar.

Växjö domkyrka har ett treskeppigt långhus med kvadratiskt kor i öster och ett brett torn med tvillingspiror i väster.
Byggnaden är huvudsakligen uppförd i sten i olika former. Eftersom kyrkan har om- och tillbyggts ett stort antal gånger under sin mångåriga existens på platsen, så växlar material och bearbetning med de olika tidsskikten. På de romanska delarna av långhus bildar kluven hälleflintsskiffer en slät fasad under putsen, med sockelstenar och hörnkvadrar av granit. Tornets romanska del består huvudsakligen av granit, antingen kluven eller naturligt rektangulär i formen.
Tornets övre del och södra sidoskeppets övre delar består huvudsakligen av tegel. Dessa är från 1200- till 1400-talet, medan vissa murpartier i tornet härrör från reparationerna på 1740-talet. Under 1950-talets restaurering användes maskinslaget tegel, bland annat i södra sidoskeppets portalbyggnad.

Tornet i väster är högt och brett, men ganska grunt för kyrkans storlek. Med sina sidotillbyggnader har det till stor del inlemmats i långskeppets huskropp, och de två bildar en gemensam bred gavelfasad åt väster.
Porten ligger i markplanet och omges av en historiserande portal i rött tegel, krönt av ett fyrpass. Portarna är grovt utformade i kassetterande stil och klädda i kopparplåt, försedd med kraftiga nitar. Handtagen är utförda i form av stiliserade lejon.
Ovanför porten sitter ett stort spetsbågefönster och vid sidan av det två smala rektangulära gluggar. Fönstrets nederkant ligger i linje med en avtäckningslist i huggen och fasad sten. I dess norra ände sitter en frilagd kvadersten med dekorativt reliefmönster.
På våningen ovanför sitter två små rundbågeformade gluggar något asymmetriskt placerade.

Lite ovanför dessa löper ett strömskift i den putsade tegelfasaden. Ovanpå detta sitter den enda urtavlan centralt placerad. Den är till den yttre formen kvadratisk med cirkelformad mittdel. Fälten, som indelas av förgyllda lister, är färgade blå, ljusblå och svarta. Till höger om dess nederkant sitter en mycket smal spetsbågeformad fönsterglugg i fasaden. Ovanför strömskiftet sitter fyra mycket stora och rikt utsirade ankarslut i svart smide.

Överst på tornets västfasad, under takfoten, sitter två ljudluckor och en bredare lucka, alla tre i rundbågeform. Ljudluckorna är klädda med svartmålade ribbor och mittluckan är klädd med dekorativt lagd panel målad i ljus ockra. Precis under takfoten löper en tegelornering.
Över hela fasaden finns även nitton enklare ankarslut utspridda.

Tornets sockel på västra sidan består av formhuggen röd granit, medan sidoutbyggnadernas är av obearbetad och kluven natursten.

Sidoutbyggnadernas västfasader, vilka ligger i liv med tornets, är i stort sett symmetriskt utförda. Både på den första och andra våningen finns ett rundbågefönster på var sida, med grönmålade bågar, och mellan dessa en gördellist i form av en smal kopparavtäckning. På den norra utbyggnaden sitter dessutom en smal rektangulär glugg bredvid det övre fönstret.
I höjd med långsidornas takfot löper ett strömskift över västfasaderna. Ovanför detta finns fem blinderingar på var sida, en cirkelformad och fyra rundbågar i fallande höjd. Två av dessa har överdelen formad som ett trepass. Smala höga ventiler sitter i tre av blinderingarna och i de två högsta två små runda fönster.

Mot söder har tornets södra sidoutbyggnad ett rundbågeformat fönster i grönmålad båge på bottenvåningen. Under takfoten löper en fris i trepassmönster.
Tornets övre norra sida kröns av en tegelornering under takfoten, och under den sitter två ljudluckor i rundbågeform. Mellan dessa sitter två ankarslut av den större modellen och under luckorna åtta enklare samt en smal rektangulär fönsterglugg.
På tornets norra sida ser överdelen likadan ut, men saknar glugg och har färre ankarslut. Däremot omfattas det av ett band som förankrats i väst- och östfasaderna.
Norra sidoutbyggnadens norra sida har ett mindre rundbågigt fönster på bottenvåningen och bredvid detta ett litet kvadratiskt, båda i gröna bågar. Ovanför dessa sitter ett litet runt fönster och under takfoten löper samma fris med trepassmönster som på den södra sidan.
På tornets östra fasad, över långhusets nock, sitter två ljudluckor och mellan dem en liten rund blindering. Ovanför luckorna sitter fyra ankarslut av den större modellen samt löper tegelorneringen. På fasaden finns också ett fåtal mindre ankarslut

Långskeppet är brett och någorlunda rektangulärt till formen. Det är i väster sammanfogat med tornet och dess sidoutbyggnader, vilket ger nära nog jämna långsidefasader. Mot öster är det sammanbyggt med det kvadratiska koret och dess sidoutbyggnad. Långskeppet har ett högrest sadeltak av säterityp.
Mot norr indelas väggytan av fem strävpelare, varav den östligaste är diagonalt ställd och pekar åt nordost. De har alla en bredare bas och smalare överdel, och är indelade i tre ”våningar” avtäckta med kopparplåt. Mellan dessa pelare finns fyra stora fönster i dubbla rundbågar. Under det västligaste leder en trappa i sågade stenblock ner till en enkelport klädd med överlappande svartmålade järnplåtar. Nedanför det östligaste fönstret leder en plattsatt gång ner till en liknande dubbelport. Båda dessa ingångar leder rakt in i kyrkorummet.
Mellan takfoten och strävpelarnas överdel löper samma trepassfris som på västfasaden. I putsen vid de två mittersta fönstren finns markeringar av tidigare muröppningar.

Den södra långhusfasaden skiljer sig från den norra genom att en portal uppförts där det västligaste fönstret tidigare suttit. Dessutom varierar på denna sida långhusets bredd och skapar en oregelbunden väggyta. Fasaden mellan första och tredje strävan, från tornet räknat, är något indragen i förhållande till tornets sidoutbyggnad. Vid den tredje strävan breddas däremot långhuset till att bli bredare än sidoutbyggnaden, vilket bidrar till att takfotens sträckning blir en aning sned.
Under det andra fönstret från öster är kvaderstenar från en tidigare port lämnade synliga. Innanför dessa sitter ett större ventilgaller.

Portalen mellan södra sidans första och andra sträva är uppförd i maskinslaget rött tegel, i en stil som efterhärmar den tidigare nygotiska prägeln. Dess detaljarbeten andas dock 1950-tal. I den breda rundbågen sitter två rektangulära kopparklädda dörrar i en omfattning av släthuggen granit. I den övre delen, en blinderad lunett, finns ett kristusmonogram i grovt arbetad högrelief.
Ett strömskift löper ovanför bågen och över detta ett grovt stiliserat rosettfönster i vit träbåge. Vid sidan om porten finns två stenskulpturer inmurade i tegelfasaden.
Bakom portalen, mellan första och andra strävan, syns den äldre tegelväggen under den tunna putsen. Precis under trepassfrisen, som går längs hela fasaden, är inmurade naturstenar synliga.

Långhusets gavel åt öster har på den norra sidan om koret ett rundbågsfönster av samma typ och storlek som på långsidorna. Den södra sidan täcks till största delen av korets sidoutbyggnad.

Det rakslutna koret har på sin norra sida ett runt fönster placerat överst i en blindering i rundbågeform. Mot öster domineras fasaden av det stora glasfönstret och dess omfattning som innesluts i en stor rundbåge. Solbänken består här av kluven skiffersten.
Fasaden kröns av en trappgavel med tegelvalvsdekorationer i form av rundbågar som går i varandra, med ett trepass överst.
Trepassfrisen löper längs norra, östra och en liten del av den södra fasaden. På den senare har en utbyggnad med enkelt takfall gjorts. Dess östra fasad har tre rektangulära fönster på bottenvåningen, med blyinfattade flerfärgat glas. Över dem löper ett strömskift och överst sitter ett högt smalt fönster med spetsig överdel. Uppe vid takfoten sitter en rund ventilöppning.
På utbyggnadens låga södra fasad finns en entré i form av en kopparklädd rektangulär port. Över den löper ett strömskift och intill dörren sitter en modern armatur i plåt. Till vänster om entrén sitter en mindre plåtdörr till ett soputrymme. Sockeln är på utbyggnaden utförd i huggen granit.

Samtliga tak och fotrännor på domkyrkan är utförda i kopparplåt. Det gäller även stuprören och solbänkarna, förutom vid det stora altarfönstret. På långhusets tak finns på den vertikala delen sammanlagt sju liggande åttakantiga vindsfönster.
Tornets spiror kröns av en förgylld stång med klot och ornament, åt norr ett armborst och åt söder ett kors.

Domkyrkans fasad är genomgående slätputsad och avfärgad i en varmt röd nyans. Undantaget är blinderingar, fönsteromfattningar, friser och andra detaljer som färgats vita i dekorativt syfte. Den nedersta delen av murarna har lämnats mer eller mindre synlig och blottar sockelstenar av olika sorter och format.

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄXJÖ DOMKYRKAN 1 - husnr 1, VÄXJÖ DOMKYRKA