Stäng fönster Norrköping kn, VÅNGA KYRKOJORD 2:2 VÅNGA KYRKA
Anläggning - Värdering
| VÅNGA KYRKA, VÅNGA KYRKOGÅRD | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Vånga kyrka och dess två kyrkogårdar med murar, grindar, trädkrans och gravkapell utgör en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Gravkapellet är den medeltida kyrkans sakristia. Kyrkan förföll alltmer under 1800-talet och revs slutligen så när som på sakristian. Åren 1862-64 byggdes en ny kyrka söder om den gamla. När den nya kyrkogården på 1920-talet blivit för liten, togs beslut på att den gamla kyrkogården åter skulle tas i bruk. Denna har kvar sin äldre prägel. Den gamla kyrkans vapenhus samt sockenmagasinet står bevarat och har mycket höga kulturhistoriska värden. Det finns en trädkrans runt hela kyrkogården samt hagtornshäck på den västra och södra sidan. Vid den järnsmidesomgärdade graven över släkten Spens står fyra höga lindar i varje väderstreck. Inne på kyrkogården finns mellan kvarter 4 och 5 en allé av höga lövträd. Den äldre traditionen med träd på kyrkogården är kulturhistoriskt värdefull. Höga träd inne på kyrkogårdar minner om ett parkideal som vuxit fram och utvecklats på kyrkogårdarna sedan slutet av 1700-talet. Rygghäckarna på kyrkogården skapar en strikt karaktär. I kvarter 4 finns ett stort system av sandtäckta gravar omgärdade av tujahäckar. Samtliga grindar på de båda kyrkogårdarna är av hög kvalitet och har ett högt värde tillsammans med stenmurarna. Enskilda gravvårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person eller lokalhistoriskt intresse, eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. I kv. 1 finns ett flertal äldre gravvårdar från 1800-talet. Dessa utgörs av bland annat tre kors i järn, varav ett av dem är tillverkat av järnvägsräls och rest till minne av en banvakt. Det finns också gravvårdar i kalksten i kv. 1. I detta kvarter finns även den enda omgärdade graven med gjutjärnstaket. Den är till minne av släkten Spens på Grensholm. I kv. 2 finns ett par äldre linjevårdar kvar. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet att övergå till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravläggning. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Även i kv. 3 och 4 finns ett antal linjevårdar bevarade. I kv. 4 finns ett större system av sandtäckta gravar, omgärdade med tujahäckar. Detta system sträcker sig över tre gravrader och delar in området i små fack. Detta stora parti sandtäckta gravar har ett mycket högt värde. Sand/grustäckta gravar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet och förekommer som här ofta tillsammans med häckar. Vidare har strukturen på kyrkogårdarna med dess gångar och häcksystem ett kulturhistoriskt värde. I många fall är gångarnas sträckning ursprunglig. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1 Kulturhistorisk bedömning Kvarter 1 har många kulturhistoriska värden ur flera olika aspekter. Detta var ursprungligen ett köpegravskvarter och innehåller flera äldre, större gravanläggningar. Den södra delen domineras helt av den stora grustäckta stenramsgraven över greve Spens på Grensholm. Denna omgärdas av ett gjutjärnsstaket och en trädkrans av fyra höga lindar i varje väderstreck. Runt graven sträcker sig en kvadratisk grusgång och till den leder en grusgång och en allé från kyrkans södra ingång. De äldsta gravvårdarna från 1800-talet finns i kv. 1. Det finns t.ex. äldre järnkors, varav ett är ett ovanligt kors tillverkat av järnvägsräls. Det är passande nog rest till minne av en banvakt. Flera av vårdarna bär någon titel som bl.a. kopparslagaren, hemmansägaren, vilket är den vanligaste titeln, bygdespelmannen, majoren, gästgivaren, köpman. Det finns också tre exempel på kvinnliga titlar, änkan, barnmorskan och hushållslärarinnan. Kvarter 2 Kulturhistorisk bedömning Det finns endast ett fåtal kulturhistoriskt intressanta gravvårdar i kvarteret, varav ett par linjevårdar. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde då de minner om ett äldre begravningsskick. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men kom under 1800-talet att övergå till en begravningsform för dem som inte ville eller kunde betala för en gravläggning. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. De kvarvarande linjevårdarna har ett mycket högt värde. Kvarteret har nyligen till stor del lagts om. Den tidigare stora, relativt tomma gräsytan med ett fåtal linjevårdar, håller på att struktureras om för att likna den andra halvan av kvarteret som redan har gjorts om. Arbetet innebär att den stora gräsmattan i mitten delas upp av tujahäckar i långsmala nord-sydligt löpande rum där gravvårdarna placeras utmed kanterna och vid små fyrkantiga häckar som står i mitten. Kvarter 3 Kulturhistorisk bedömning Det finns ett flertal kulturhistoriskt intressanta gravvårdar i kvarteret. I tid sträcker de sig från 1864 fram till nutid. Ofta på kyrkogårdarna finns större mer påkostade vårdar i kvarterets ytterkanter. Så är även fallet i detta kvarter. Här är dessa vårdar höga och smala, av den sort som var vanlig vid sekelskiftet 1800/1900. I kvarterets inre har allmänna gravar funnits. Enstaka av dessa finns kvar, men de flesta är borttagna och ersatta av moderna vårdar. Två äldre vårdar finns, en liggare över en komminister och en vård bestående av en urna av järn och en öppen bok av järn, placerade på en granitpiedestal. I kvarterets östra utkant ligger flera av kyrkans före detta präster. Extra kulturhistoriskt värdefulla är de kvarvarande linjevårdarna. Systemet med linjevårdar upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Det är av vikt att de kvarvarande linjevårdarna bevaras för att ordningen på gravläggningarna ska kunna följas. Kvarteret har en strikt karaktär av de sju rygghäckarna som löper i nordsydlig riktning. Rygghäckarna är viktiga för kvarteret då de ger struktur och binder samman gravraderna. Kvarter 4 Kulturhistorisk bedömning Ett högt kulturhistoriskt värde har de linjevårdar som finns bevarade. I kvarteret finns sexton bevarade från 1953 till 1961. I och med att flertalet linjevårdar tagits bort från länets kyrkogårdar har dessa bevarade ett högt värde. Det är av vikt att ordningen på gravläggningen ska kunna följas. Trots att kvarteret till stor del innehåller moderna vårdar finns ett par som har någon titel. Detta ger dessa vårdar, trots att de är av modern art och inte ovanliga, ett kulturhistoriskt värde. Utifrån att studera titlar på gravvårdarna kan man få en god bild av hur näringsliv och struktur sett ut i olika bygder. De yrken som finns representerade i detta kvarter är bland annat smidesmästaren, lantbrukaren, hemmansägaren, skräddarmästaren, godsägare, kyrkväktare, kyrkovaktmästaren, kantor, sågverksägaren. I kvarteret finns ett större område med tolv sandgravar som omgärdas av tujahäckar. Detta system med sandtäckning och häckomgärdning har ett högt kulturhistoriskt värde. Omgärdning med häckar av tuja eller buxbom har varit mycket vanliga på länets kyrkogårdar. Grus/sandtäckta gravar var också mycket vanligare förr. Dessa har många gånger lagts om till gräs för att underlätta skötseln av gravplatsen. Särskilt från mitten av 1900-talet och framåt har det skett i större omfattning. Rygghäckar och grusgångar är viktiga för kvarterets struktur. Kvarter 5 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har en tidstypisk, strikt karaktär med dess rygghäckar och gångar. Gravvårdarna är från 70-talet och framåt. Dessa gravar har ringa kulturhistoriskt värde. Däremot finns det flera av vårdarna som har någon titel. Det finns t.ex. titlar som köpman, hemmansägare (den vanligaste titeln), skogvaktaren, lantbrukare, häradsdomare, skomakaren, frisör, folkskollärare, kamrer, tandläkaren, kyrkvärden, kopparslagaren. Titlar är intressanta ur kulturhistorisk synvinkel då de kan berätta mycket om vilka yrken och samhällsgrupper som varit representerade i en trakt. Därför har vissa vårdar, trots sin ringa ålder, ett visst kulturhistoriskt intresse. Kartan nedan visar den gamla kyrkogården med vegetation och med kulturhistoriskt intressanta gravvårdar markerade. Den större, omgärdade graven till vänster om kapellet är friherre/friherrinnan Mannerheims grav. BESKRIVNING AV DEN GAMLA KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Denna gamla kyrkogård har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Gravkapellet är den gamla medeltida kyrkans sakristia. Denna kyrka härrör från medeltiden men förföll allt mer under 1800-talet varefter en ny uppfördes och den gamla kyrkan revs så när som på sakristian som lämnades kvar. När den nya kyrkogården blev för liten rustades det gamla kapellet upp och kyrkogården togs åter i bruk. Detta var på 1920/30-talet och ännu används kyrkogården. Runt hela kyrkogården löper en äldre stenmur. I södra muren finns en stiglucka, troligtvis från 1800-talets andra hälft. Den är en av få stigluckor som finns i länet. Den svartmålade järnsmidesgrinden är från samma tid. Denna är sparsamt dekorerad med ett kors överst i mitten. Handtaget är konstnärligt utformat i en fågelliknande figur. I den östra muren finns ytterligare en järnsmidesgrind. Till visst del finns grusgångarna bevarade på kyrkogården. Mur, stiglucka, grindar och gångar har mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogården har en öppen, ålderdomlig karaktär utan rygghäckar. Gravvårdarna står fritt på gräsmattor. Det finns ett flertal äldre gravvårdar. Den största gravanläggningen är till minne av den adliga släkten Mannerheim. Den utgörs av två sarkofager i gjutjärn med omgärdning av stenram och järnstaket. Graven har grustäckning. Järnstaket var en mer påkostad form av omgärdning som förekommer från slutet av 1800-talet. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga men har i stor utsträckning lagts om till gräs. Ett fåtal av vårdarna har någon form av titel. Den stora graven över Mannerheim bär högreståndstitlar som friherre och friherrinnan. Övriga titlar är nämndemannen (två st), f. nämndemannen, mjölnaren, häradsdomaren samt målaren. Längs med huvudgången fram till kapellet står fyra formklippta tujor på vardera sidan av gången. Dessa har ett högt värde då de på ett tydligt sätt visar huvudgången. Runt kyrkogården löper även en trädkrans. Denna har ett högt värde då den minner om ett äldre parkideal som vuxit fram på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet. Den Mannerhiemska graven omgärdas av två låga lövträd som breder ut sina grenar över graven. Dessa är typiska s.k. sorgeträd som var vanliga på kyrkogårdarna från slutet av 1800- talet då det blev på modet att ha träd med hängande, ”sorgsna” grenar på kyrkogårdarna. |
