Stäng fönster Norrköping kn, DAGSBERG 3:4 DAGSBERGS KYRKA
Anläggning - Värdering
DAGSBERGS KYRKA, DAGSBERGS KYRKOGÅRD | |
1/1/06 |
Motivering |
---|
Kulturhistorisk bedömning Dagsbergs kyrka och kyrkogård med dess grindar, mur, vegetation och byggnader är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Gravkapellet/tiondeboden/sockenmagasinet är troligen medeltida och hör till ett fåtal bevarade i länet. Det har tidigare funnits ett flertal tiondebodar i framförallt Götaland och Svealand. Även intilliggande byggnader som kyrkstallet och stenboden är viktiga för kyrkogårdsmiljöns karaktär. I den södra muren finns en byggnad, numera innehållande förråd, el-central och WC. Eventuellt kan det tidigare ha funnits en stiglucka där som markerade ingången. Utanför på den södra sidan finns en äldre prästgård. Till kyrkogårdens struktur hör bl. a. de mer påkostade familjegravarna i kyrkans närhet och i yttervarvet utmed kyrkogårdsmuren. Åtminstone sedan andra delen av 1800-talet var det vanligt med en indelning av kyrkogårdarna i länet som innebar att de mer påkostade gravarna placerades invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterets ytterkanter. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Bland annat har de gravvårdar som har någon form av titel ett kulturhistoriskt värde. Titlar på gravvårdar säger mycket om en trakts näringsliv och sociala struktur. På Dagsbergs kyrkogård finns flera olika titlar. De vanligaste titlarna är Lantbrukare och Hemmansägare med tretton, respektive fem stycken vårdar. Övriga yrkestitlar är Fiskaren, Plåtslagarmästare, Häradsdomare, Gravören, Riksdagsmannen och Nämndemannen. Det finns även flera kyrkliga titlar så som Kantor, Kyrkoherden och Pastor. Kyrkogårdens allra äldsta gravvårdar ligger söder om tornet och öster om koret. Söder om kyrktornet finns tre hällar. De är från 1587, 1652 och 1789. De har med all sannolikhet ursprungligen legat i kyrkgolvet. På de två senare har avrinningsrännor för vatten huggits i nederkant. De är dessutom mycket spruckna. Det vore önskvärt att en annan lösning togs fram för att dessa stenar ska kunna bevaras till eftervärlden. Öster om koret finns en sten från 1760 samt fem stenar från 1800-talet. På fyra av de ålderdomliga vårdarna kan man följa de boende på Bråborgs kungsgård från befallningsmannen Giart Pavelson med hustrun Barbro Nilsdåter döda 1652, till löjtnanten F.W.R. Morath död 1814. Vidare ligger det kulturhistoriska värdet i kyrkogårdens struktur med dess rygghäckar, grusgångar och trädkrans. Över hela kyrkogården förekommer rygghäckar som bidrar till den tidstypiska, strikta karaktären. Det stora antalet höga lövträd visar på det parkideal som var vanligt på stadskyrkogårdarna från slutet av 1700-talet, och på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A, gravplats nr 1-94 Kulturhistorisk bedömning Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de mer påkostade gravarna vid den södra kyrkogårdsmuren. De visar på en indelning av kyrkogårdarna som har varit mycket vanlig åtminstone sedan andra delen av 1800-talet, då de mer påkostade gravarna placerades invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. Det finns även flera olika titlar inom kvarter A, såsom Hemmansägaren, Fiskaren, Kyrkoherden, Plåtslagarmästare och Häradsdomare etc. Den vanligaste förekommande titeln är lantbrukaren, med två st. Titlar är kulturhistoriskt värdefulla eftersom de kan berätta mycket om en trakts näringsliv och sociala struktur. Vidare finns ett högt kulturhistoriskt värde i kvarterets struktur med dess grusgångar och rygghäckar. Dessa bidrar till den strikta, tidstypiska strukturen. Kvarter B, gravplats nr 1-182 Kulturhistorisk bedömning Utmärkande för den här delen av kyrkogården är den sannolikt medeltida tiondeboden eller möjligen sockenmagasinet. Tiondebodar har tidigare varit mycket vanliga i framförallt Götaland och Svealand. Numera finns det inte så många kvar. I Östergötland finns bl. a. två i Västerlösa och Normlösa. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bland annat gravvårdar med någon form av titel. Titlar som förekommer inom kvarter B är bland annat Hemmansägaren, Lantbrukaren, Styckmästaren och Lärarinnan. Ett högt kulturhistoriskt värde ligger också i kyrkogårdens struktur med dess grusgångar och rygghäckar. De är viktiga för att bibehålla den tidstypiska, strikta karaktären. Kvarter C, gravplats nr 1-143 Kulturhistorisk bedömning Det största kulturhistoriska värdet består i denna del av kyrkogården av dess gång- och häcksystem. Rygghäckarna är viktiga för att understryka den bitvis strikta karaktären och är typiska för sin tillkomsttid, decennierna runt 1900-talets mitt. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det gäller framför allt de som har någon form av titel. De titlar som förekommer i kvarter C är Lantbrukare, Kvarnägare, Trädgårdsmästaren, Färgarmästaren och Fiskaren. I det här kvarteret är alla gravar från senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet. Kvarter D, gravplats nr 1-84 Kulturhistorisk bedömning Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i de mer påkostade gravarna vid den södra och östra muren. Det visar på en indelning av kyrkogårdarna som har varit mycket vanlig åtminstone sedan andra delen av 1800-talet, då de mer påkostade gravarna placerades invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. Det finns även flera olika titlar inom kvarter D såsom Hemmansägaren (tre st), Lantbrukaren (sju st), Nämndeman, Ämneslärarinnan, Sjökapten och Fjärdingsmannen (3 st) etc. Titlar är kulturhistoriskt värdefulla eftersom de kan berätta mycket om en trakts näringsliv och sociala struktur. |