Stäng fönster Ydre kn, SUND 3:1 SUNDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| SUNDS KYRKOGÅRD, SUNDS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Sunds kyrka och kyrkogård med murar, grindar och trädkrans bildar tillsammans med f d skola, tiondebod och kyrkstallar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkan byggdes visserligen under slutet av 1700-talet men dess medeltida föregångare lär ha legat på samma plats. Denna placering, på kyrkogårdens norra del, var vanlig under medeltiden. Murar, grindar och trädkrans har tillkommit vid olika tider och speglar kyrkogårdens olika faser. Grindarna i väster är samkomponerade med kyrkobyggnaden. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800- talet. Delar av kyrkogården har kvar en äldre struktur och där detta är fallet har det ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller t ex mellankyrkogården där den s k allmänna linjen är synbar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarterens ytterkanter låg vanligtvis familjegravarna. På flygfotot ovan syns detta tydligt här i Sund framför allt på mellankyrkogården och runt dåvarande kvarter C. Det har ett högt kulturhistoriskt värde att denna struktur kan skönjas och i Sund är den mest synlig på mellankyrkogården. Grav nr B 45 med sina 32 gravvårdar är troligen en av de största familjegravarna i länet och samtliga gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Avsaknad av omgärdning eller avvikande marktäckning gör det svårt att uppfatta gravplatsen idag. Två andra gravplatser är omgärdade med staket i järnsmide. Det gäller familjen Rääf af Småland där det troligen är ett staket från sent 1800-tal och en kalkstenshäll öster om kyrkan, där själva hällen är från tidigt 1800-tal men staketet troligen från 1940-1960-tal. Fyra gravar är omgärdade med stenramar. Samtliga dessa omramningar har ett kulturhistoriskt värde. Järnstaket var en vanlig omgärdning för mer påkostade familjegravar och stenramar verkar ha varit vanliga framför allt från 1920-talet och framåt. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt intresse. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar. I Sund finns relativt många gravvårdar från senare delen av 1800- talet. Det kan också vara tidstypiska gravvårdar, t ex s k bautastenar, avbrutet livsträd och öppen bok samt vårdar med person- eller lokalhistoriskt värde. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. På kyrkogården i Sund är det en ovanligt stor variation av titlar. Liksom på andra landsortskyrkogårdar finns det titlar med anknytning till lantbruket och det finns även titlar med anknytning till kyrkan, t ex kyrkovärd och organist. I övrigt är det många titlar som hör till socknens ledande personer, t ex häradsdomare, v häradshövding, kammarjunkaren och konungens troman. I övrigt märks bl a mer sentida titlar som trafikbilägare, byrådirektör, verkmästare och förbundsordförande. Gångar och rygghäckar hjälper till att tydliggöra kyrkogårdens struktur. Den väst/östliga mittgången är en tydlig centrallinje på mellankyrkogården och nedre kyrkogården. En viktig axel är även den nord/sydliga mittgången på gamla kyrkogården mot kyrkans sydportal. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Övre kyrkogården. Kvarter A och B (C ?), gravplats nr A 1-56 och B 1- 201. Kulturhistorisk bedömning Kvarterens ålderdomliga karaktär med de höga gravvårdarna har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns även relativt många gravvårdar bevarade från sent 1800-tal. Bland enskilda gravvårdar märks en gravhäll från 1825 i kalksten och med ett omgivande sentida staket i järnsmide. Till gravvårdar av speciell typ hör även ett avbrutet livsträd. Grav nr B 45 är en av länets största familjegravar och av mycket högt kulturhistoriskt värde, trots avsaknad av omgärdning och speciell marktäckning. Bland gravvårdarna märks här tre s k bautastenar och en kolonn. Flera av vårdarna utgörs av liggare. Bland titlar i denna familjegrav märks fabrikören, auditör, öfverjägmästare, v häradshövding och trotjänarinnan. Det finns två gravar omgärdade med stenram som visar på en gravtyp som tidigare varit mycket vanlig. De är nu grästäckta, men har säkerligen varit täckta med grus. Stenram som omgärdning verkar ha blivit mycket vanligt på länets kyrkogårdar från framför allt 1920-talet och hör samman med grustäckning. Grusgångar och häcksystem är viktiga för kyrkogårdens struktur. Mellankyrkogården. Kvarter D och E, gravplats nr D ? och E ?. Kulturhistorisk bedömning Mellankyrkogårdens ålderdomliga karaktär har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Till detta bidrar en del äldre gravvårdar. Bland enskilda gravanläggningar märks speciellt familjegraven för Rääf af Småland med bevarat staket av järnsmide. Markering av mer påkostade familjegravar genom bl a staket i järnsmide eller gjutjärn var tidigare vanligt, men dessa staket har ofta tagits bort och kvarvarande staket har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Av mycket stort kulturhistoriskt intresse är även de bevarade delarna av linjegravssystemet. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av stor vikt att man kan utläsa i vilken ordning gravläggningarna har skett. Hängaskarna är en typ av s k sorgeträd som tidigare varit mycket omtyckt och som skänker mellankyrkogården en särskild karaktär. De höga tujahäckarna är rumsskapande och grusgångarna bidrar till att tydliggöra strukturen. Nedre kyrkogården, kvarter F, G, H, K och L, gravplats nr F 178-?, G 249-328 ?, H 350-387, K 400-427 och L 430-457. Kulturhistorisk bedömning Nedre kyrkogården har kvar mycket av sin ursprungliga karaktär och till detta bidrar bl a grusgångarna, som har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller även resterna av linjegravssystemet. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av stor vikt att man kan utläsa i vilken ordning gravläggningarna har skett. Det finns två gravar omgärdade med stenram som visar på en gravtyp som tidigare varit mycket vanlig. De är nu grästäckta, men har säkerligen varit täckta med grus. Stenram som omgärdning verkar ha blivit mycket vanligt på länets kyrkogårdar från framför allt 1920-talet och hör samman med grustäckning. Enskilda gravvårdar kan ha ett kulturhistoriskt värde bl a genom angivna titlar, som säger mycket om en trakts näringsliv och sociala uppbyggnad. På nedre kyrkogården är det en stor variation av titlar och här märks bl a förra hushållerskan, förbundsordförande, omnibussägare och lantbrukare. Rygghäckarna bidrar till den strikta karaktären. Nya kyrkogården, kvarter M och N, gravplats nr M? och N 1-173. Kulturhistorisk bedömning Enhetligheten i kvarter N har ett visst kulturhistoriskt värde. |
