Stäng fönster Mörbylånga kn, SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA 1:1 SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA | |
6/1/06 |
Motivering |
---|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter 1 Den yta intill kyrkans torn där merparten av kvarter 1 är beläget, har troligen brukats som kyrkogård sedan medeltiden. Placeringen intill kyrkogårdens ingång i väster är framträdande. Här fanns kring sekelskiftet 1900 påkostade familjegravar på grusade gravplaner omgivna av låga häckar. Denna struktur är idag borta liksom många av gravvårdarna. Framträdande är numera enstaka äldre vårdar vars lite oregelbundna placering ger kvarteret en mer ålderdomlig prägel än vad som egentligen är fallet. Urngravar är planerade att läggas in i flera rader i kvarteret. Detta kan genomföras om det inte sker på bekostnad av de framträdande vårdar som finns i kvarteret. De gamla vårdarna är den enda länken till kvarterets äldre historia. De två kalkstensvårdarna har ett högt kulturhistoriskt värde p g a ålder, personhistoria samt det hantverksmässiga utförandet. Båda bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Norr om kyrkan finns endast några få vårdar. Traditionellt sett har områden norr om kyrkan haft låg status och ofta brukats för linjegravar. Så har troligen varit fallet även i Södra Möckleby. Ibland förärades sådana platser inte ens med en vård. I området norr om kyrkan finns en mindre, enkel vård bevarad. Den bär den kulturhistoriskt intressanta inskriptionen Öl Alunbruk, som den dödes hemvist. Kvarter 2-3 Kvarter 2 och 3 utgör tillsammans en stor del av den äldsta kyrkogården. Läget precis söder om kyrkan gör området till ett blickfång idag liksom i förgången tid. Kvarteren har vårdar av blandade slag – ett resultat av lång kontinuerlig användning. Många av familjegravarna har använts länge. De äldsta vårdarna är från 1800-talets slut. I kvarteren fanns kring sekelskiftet 1900 påkostade familjegravar på grusade gravplaner omgivna av låga häckar. Denna struktur ersattes under 1900-talets senare hälft av dagens med gräsmattor, rygghäckar och strikt ordnande rader. De relativt stora antalet höga vårdar från tiden kring sekelskiftet som ändå är bevarat ger dock området en viss karaktär som skiljer det från övriga kyrkogården. Den strikta ordningen med vårdar mot rygghäckar mjukas upp av vårdarnas variationsrikedom liksom av de vackra solitärträden med den falska accasian som utropstecken. Bland vårdarna i kvarteren kan mycket av socknens historia under de senaste drygt 100 åren speglas. Bl a kan yrkestitlarna ge en bild av socknens verksamhet, även om de begravda i området troligen inte tillhört de lägsta samhällsskikten. Här finns höga lokal- och personhistoriska värden att tillvarata. Träden och murarna som delvis omger kvarteren är viktiga för upplevelsen av området. Minneslunden är ett tydligt avtryck efter det sena 1900- talets nya gravskick. Kvarter 4 Kvarterets äldre historia är inte känd. Här finns inga vårdar från 1800-talet. På 1920-30-talet användes kvarteret för familjegravar och ensamgravar. Några få bevarade vårdar från denna tid är mycket små och resta över en enda person vilket brukar tyda på att området brukats för linjegravar. Antalet är här så litet att ingen sådan slutsats kan dras. Kvarterets karaktär bygger idag på den blandning av vårdar som finns där. Nyupplåtningen av gravplatser på 1970-talet och det samtida anläggandet av urngravsområdet präglar idag området. Valnötsträdet är en viktig del av kvarterets uttryck. Kvarter 5-6 Området anlades i slutet av 1930-talet och togs så sakteliga i bruk under 1940-talet, men främst under 1950-talet. Anläggningssättet är tidstypiskt rationellt med raka rader i gräsmatta och rygghäckar. Gravstenarnas variationsrikedom är relativt stor vad gäller former och dekorationer. I många av vårdarna finns personhistoriska värden. De, för tiden, ovanligt många yrkestitlarna ger en bild av verksamheter som bedrevs i socknen vid 1900-talets mitt. Kvarter 7-8 Området har tillhört kyrkogården åtminstone sedan 1800-talet vilket idag inte alls kan skönjas. Hur kvarteren brukades före 1900 är inte känt. Enligt källorna användes delar av området som linjegravsområde då 1930-talets utvidgning planerades. En enda vård som troligen hörde till linjegravsområdet finns idag bevarad, daterad 1944. Båda kvarteren genomgick en total nyanläggning omkring år 1960. Då tillkom dagens rationella struktur med tätt placerade, raka rader av vårdar mot rygghäckar. Både strukturen och typen av vårdar är tidstypisk. Likriktningen av vårdar, som är typiskt för 1960-70-talen, är särskilt tydlig i kvarter 7. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Södra Möckleby kyrkogård och kyrka ligger i kyrkbyn, centralt i socknen och knappa kilometern från Degerhamn. Kyrkogården omger kyrkan i alla väderstreck med störst utsträckning mot söder och öster. Redan på medeltiden låg en kyrka och kyrkogård här. Den äldsta kartan från 1641 visar kyrkogården som en kvadrat som omger en liten tornförsedd kyrka. Genom utvidgningar i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet blev kyrkogården en av de största på Öland. När kyrkan fick ett nytt långhus på 1850-talet bör detta också har påverkat kyrkogårdens form. Ytterligare en utvidgning gjordes på 1930-talet. Kyrkogårdens omgärdning av den för Öland så typiska kalkstensmuren är en viktig del av kyrkogården. Ett parti i norr har genom åren lämnats orört och har därigenom en ålderdomlig struktur och patina som bör värnas. Grindarna mot söder och väster är påkostade och typiska för 1800- talets mitt. Den uppvuxna trädkransen kring kyrkogården är en viktig del av kyrkomiljön och bidrar starkt till dess lummiga karaktär. Till denna karaktär bidrar även de vackra solitärträden söder och öster om kyrkan liksom Kyrkoparken i väster. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården även det gamla bårhuset. På Södra Möckleby kyrkogård har sockenborna begravts sedan medeltiden. Dagens kyrkogård visar dock bara enstaka spår av tiden före 1800-talets slut och är främst ett resultat av 1900- talets användning. En vandring över kyrkogården kan berätta om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by- /gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter som funnits i socknen. Här kan bland annat socknens industriella utveckling följas med titlar som hör samman med alunbrukens och cementfabrikens verksamhet. Kring sekelskiftet 1900 var en stor andel av socknens invånare på något sätt knutna till industrierna och många hade sin hemvist på ”Södra Bruket” eller ”Alunbruket” vilket också finns angivet på vårdarna. Södra Möckleby socken hade många invånare och därför behov av en stor kyrkogård som också användes intensivt. Därför har inte heller så många gamla vårdar eller äldre strukturer bevarats till nutid. I museiuppställningen finns störst andel äldre vårdar, flera med högt kulturhistoriskt intresse. Här visas olika typer av vårdar som använts i ett äldre skede av kyrkogårdens historia. Kyrkogårdens södra partier har idag störst andel äldre vårdar på ursprunglig plats. Här präglas intrycket av det relativt stora antalet höga gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Den struktur som hörde samman med vårdarna; kringgärdande häckar, grusade gravplaner och gångar är dock helt borta - ett resultat av det sena 1900-talets rationalisering. I mycket liten utsträckning finns äldre, enkla och små vårdar bevarade, vilka var vanliga på linjegravområden. Avsaknaden av linjegravar gör att kyrkogården saknar avtryck av den sociala bredd som funnits i socknen. Utvidgningen från 1930-talet har kvar sin struktur från anläggningstiden och rymmer många tidstypiska vårdar. De på 1960-talet helt omlagda områdena i öster präglas av sin tids enkelhet och likriktning. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. |