Stäng fönster Motala kn, NYKYRKE 4:3 VÄSTRA NY KYRKA
Anläggning - Värdering
| VÄSTRA NY KYRKA, Västra NY kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Västra Ny kyrka och kyrkogård med kyrkogårdsmur, grindar, trädkrans, klockstapel, gravkor och gravkapell utgör en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkans placering på kyrkogårdens norra del är vanlig för de medeltida kyrkorna. Det är viktigt att bevara kyrkogårdsmurens skiftande karaktär mellan kv NA och SB, som visar ett kvarteren tillkommit vid skilda tider. Grindarna, stämplade BONA, har ett mycket högt lokalt värde, då de är tillverkade vid ett närliggande järnbruk. Dessutom är inte järnstämplar så vanligt förekommande. Trädkransen är något utglesad, men visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Det är dessutom känt att man planterade kastanjer vid mitten av 1800-talet på Västra Ny kyrkogård. Det är inte klarlagt hur gammal klockstapeln är, men en klockstapel har funnits här åtminstone sedan början av 1600-talet. Klockstapeln och gravkoret har mycket höga kulturhistoriska värden, dels genom sin ålder och sitt arkitekturhistoriska intresse och dels som representanter för två typer av byggnader med stark anknytning till kyrkogårdsmiljön. Det Odencrantzka gravkoret har dessutom ett mycket högt lokalt intresse. Gravkapellet från tidigt 1900-tal representerar en byggnadskategori, som finns på många kyrkogårdar. Arkitekturen följer ofta den stil som är modern när kapellet byggs, eller också anpassas det till platsen. I Västra Ny har gravkapellets arkitektur anpassats till det äldre gravkoret. Kyrkogården i Västra Ny har inte en tydlig indelning i områden för mer påkostade respektive enklare gravar, som finns på många av länets kyrkogårdar. Detta beror troligen på olika omläggningar av kyrkogården. Fotografiet från 1965 i avsnittet om kyrkogårdens historik visar t ex grusgravar avgränsade av klippta häckar väster om kyrkan. Detta område är omlagt. Delar av en äldre struktur finns dock kvar och visas bl a genom de lite äldre och högre gravvårdarna från omkring 1900, ofta invid kyrkogårdsmuren. Det är även här som gravarna omgärdade med järnsmidesstaket eller stenram ligger. Några gravar är omgärdade av låga, klippta häckar. De omgärdade gravarna har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Dessa typer av omgärdningar är troligen ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Endast enstaka grusade gravar finns kvar på kyrkogården. Det har varit betydligt vanligare med grusade gravar och de kvarvarande har ett högt kulturhistoriskt värde. Rester av ett linjegravssystem finns dels i kvarter NA, sydväst om kyrkan, och dels centralt i kvarter SB. I kvarter NA dateras de från tidigt 1950-tal – tidigt 1960-tal och i kvarter SB är de något äldre. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de ålderdomliga gravvårdarna från 1600- och 1700-talen och tidstypiska gravvårdar så som gjutjärnskors och avbruten kolonn. Även gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har ett kulturhistoriskt värde. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. I Västra Ny är variationen på titlar stor och relativt få gravvårdar har titeln hemmansägare. Titlar med kyrklig anknytning, t ex kyrkvärden, är vanliga liksom nämndeman. Till de mer ovanliga titlarna hör rorgängare. Den gamla kyrkogården präglas till stor del idag av en strikt karaktär med gravvårdar och rygghäckar i enhetliga rader. Rygghäckarna är en viktig del av denna karaktär, som är så typisk för våra kyrkogårdar från framför allt 1960-talet och framåt. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter NA Gravplats nr NA 1-454 Kulturhistorisk bedömning Beträffande kulturhistorisk bedömning av byggnader, murar m m, se avsnittet under den allmänna beskrivningen av kyrkogården. Kyrkogården i Västra Ny har inte en tydlig indelning i områden för mer påkostade respektive enklare gravar, som finns på många av länets kyrkogårdar. Detta beror troligen på olika omläggningar av kyrkogården. Ett fotografi från 1965 visar den västra delen av kvarter NA med grusgravar avgränsade av klippta häckar väster om kyrkan. Detta område är omlagt. Delar av en äldre struktur finns dock kvar och visas bl a genom de lite äldre och högre gravvårdarna från omkring 1900, ofta invid kyrkogårdsmuren. Det är även här som gravarna omgärdade med järnsmidesstaket eller stenram ligger. Omgärdning med staket är troligen ett bruk som växer fram under andra delen av 1800- talet. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet, men förekommer även tidigare. Endast enstaka grusade gravar finns kvar på kyrkogården. Det har varit betydligt vanligare med grusade gravar och de kvarvarande har ett högt kulturhistoriskt värde, liksom olika typer av omgärdningar. Det finns rester av ett linjegravssystem i kvarteret, sydväst om kyrkan. Gravvårdarna är daterade från tidigt 1950-tal – tidigt 1960-tal. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de ålderdomliga gravvårdarna från 1600- och 1700-talen och tidstypiska gravvårdar så som gjutjärnskors och avbruten kolonn. Även gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har ett kulturhistoriskt värde. Kvarteret präglas till stor del idag av en strikt karaktär med gravvårdar och rygghäckar i enhetliga rader. Rygghäckarna är en viktig del av denna karaktär, som är så typisk för våra kyrkogårdar från framför allt 1960-talet och framåt. Kvarter SB Gravplats nr SB 1-387 Kulturhistorisk bedömning Kyrkogården i Västra Ny har inte en tydlig indelning i områden för mer påkostade respektive enklare gravar, som finns på många av länets kyrkogårdar. Detta beror troligen på olika omläggningar av kyrkogården. Delar av en äldre struktur finns dock kvar och visas bl a genom de lite äldre och högre gravvårdarna från omkring 1900, ofta invid kyrkogårdsmuren. Det är även här som gravarna omgärdade med järnsmidesstaket eller tujahäckar ligger. Omgärdning med staket är troligen ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet och är en mer påkostad omgärdning än häckar. Häckar har dock varit en mycket vanlig omgärdning Endast enstaka grusade gravar finns kvar på kyrkogården. Det har varit betydligt vanligare med grusade gravar och de kvarvarande har ett högt kulturhistoriskt värde, liksom olika typer av omgärdning. Rester av ett linjegravssystem finns centralt i kvarter SB med gravvårdar från 1930- och 1940-talen. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har ett kulturhistoriskt värde. Kvarteret präglas till stor del idag av en strikt karaktär med gravvårdar och rygghäckar i enhetliga rader. Rygghäckarna är en viktig del av denna karaktär, som är så typisk för våra kyrkogårdar från framför allt 1960-talet och framåt. Kvarter A-T (gravnummer saknas på kartan) Kulturhistorisk bedömning Det finns ett kulturhistoriskt värde i den nya kyrkogårdens struktur med grusad gång runt kyrkogårdsdelen och en tydlig mittgång, flankerad med tujabuskar. |
