Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, LÖVHOLMEN 13

 Anlaggning - Historik

Historik
Kolsyrefabriken uppfördes 1896 av AB Stockholms Kolsyrefabrik, senare De Förenade Kolsyrefabrikerna. Man tillverkade flytande kolsyra till läsk, mineralvatten och öl för Stockholms bryggerier. Från 1929 tillverkades även kolsyreis för kyl- och frystransporter. Produkterna fick fler användningsområden, som konstgödsel, som brandsläckningsmedel, som bedövningsmedel i slakterier. Kolsyran tillverkades med koks eller olja som råvara. Denna brändes i ugnar och genom en komplicerad process utvanns koldioxid från röken. När koldioxiden sedan löstes i vatten omvandlades den till flytande kolsyra. De stora vattenmängderna som krävdes bidrog till läget vid Liljeholmsviken. Transporterna skedde länge via båt, från 1940-talet med tåg eller lastbil. Fabriken orsakade miljöfarliga utsläpp. Lut och soda användes i reningsprocessen, kvicksilver i fabrikens mätinstrument. Spill rakades länge ut i avloppet, och vidare ut i Liljeholmsviken. Kolsyretillverkningen på Lövholmen var ekonomiskt lönsam. Maskinparken och tillverkningsprocessen moderniserades kontinuerligt, och byggnaderna ändrades och utvidgades. De äldsta delarna var den stora fabrikshallen i rött tegel och den lite mindre gulputsade delen med kontor. Under 1900-talet tillkom nya byggnadsdelar, produktionstorn, koksförvaring, maskinhallar, kundmottagning, pumphus med mera. Kolsyrefabriken lades ned i slutet av 1980-talet. Bryggerierna hade nu egen kolsyretillverkning, och konkurrensen från utlandet var hård. Lokalerna användes efter nedläggningen av olika småfirmor och som konstnärsateljéer. Idag står lokalerna tomma och utan sitt innehåll av maskiner och människor. Byggnaden präglas av ett accelererande förfall. De senaste åren har väggarna täckts med graffiti, på det sätt som så ofta sker i övergivna industrimiljöer.