Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Östhammar kn, BERKINGE 9:1 M.FL. FORSMARKS BRUK

 Anlaggning - Historik

Historik
Forsmark ligger ca en mil nordväst om Östhammar och tillhör de mer kända järnbruken i Uppland. Under 1500-talet anlades här ett kronobruk med främst en tackjärnsproduktion baserad på malm från Dannemora gruvor. År 1624 arrenderades Forsmark ut till bland andra Gerard de Besche och Peter Rochet, vilka sedermera övertog bruket. Familjen de Besche ägde det sedan fram till år 1735. Under 1600-talet blev Forsmark ett fullskaligt bruk med moderna och effektiva anläggningar. Nya metoder infördes i tillverkningsprocessen, främst genom vallonernas ankomst till landet.

År 1751 inleddes en ny epok i brukets historia, då anläggningen förvärvades av Robert Finlay och Frans Jennings. Tio år senare blev genom arv Jennings´ son John ensam ägare. Han inledde den stora omgestaltningen av bruksmiljön, som fullbordades ungefär ett halvsekel senare.

John Jennings ville skapa en monumental bruksanläggning och anlitade arkitekten Jean Eric Rehn, som vid den här tiden bland annat var engagerad i uppbyggandet av Gimo bruk. Rehns första förslag till den nya herrgården uppvisar stora likheter med den i Gimo, men efter att ritningarna omarbetats, fick Forsmark en herrgård med ett mer individuellt utseende. Forsmarks herrgård saknar flyglar, men uppfördes i gengäld i tre våningar. Huset är byggt i tegel, putsat i gult och vitt och har två utskjutande hörnpaviljonger. Herrgården är placerad i bruksgatans fond, längs vilken Jennings även påbörjade uppförandet av nya arbetarbostäder. Herrgården stod färdig 1774 och kan uppvisa välbevarade interiörer med bland annat dekorationsarbeten, utförda av hovmålaren Lars Bolander.

Forsmark såldes 1781 till Samuel af Ugglas. Han fortsatte med uppförandet av arbetarbostäder längs bruksgatan, men fullbordade också den strikta planen genom att låta uppföra en ny brukskyrka i nyklassicistisk stil. Den ritades av arkitekten Olof Tempelman och invigdes år 1800.
Kyrkan placerades i bruksgatans fond som en motpol till herrgården enligt ett mycket genomtänkt och välordnat program, som förmodligen var en utveckling av Rehns ursprungliga intentioner. I väster ligger herrgården, den världsliga makten, och i öster kyrkan, den andliga makten, sammanbundna av den spikraka bruksgatan. Samuel af Ugglas lät även anlägga en engelsk park bakom herrgården. I parken finns romantiska och exotiska inslag, som små tempel, broar och monument.

Släkten af Ugglas ägde bruket fram till 1975. Då såldes det till Forsmarks Kraftgrupp AB, som idag utnyttjar herrgården för representation. Järnhanteringen i Forsmark upphörde 1897.

Forsmark kan genom sin sällsynt strikta och välordnade plan och välbevarade bebyggelse, uppvisa en närmast ideal bruksmiljö. Forsmark var det första bruket i Uppland, som förklarades som byggnadsminne den 18 augusti 1975.

KÄLLA: Uppsala länsstyrelse hemsida; http://www.c.lst.se

Forsmarks bruk är uppbyggt kring en bruksgata med slottet i ena änden och kyrkan i den andra. Hovmarskalken John Jennings, ägare till Forsmark från 1754, planerade anläggningen tillsammans med arkitekten J. E. Rehn. Huvudbyggnaden, som stod färdig 1774, var ritad i två våningar men ökades med en låg tredje våning, troligen som ersättning för flyglar. En stor del av den ursprungliga fasta inredningen är bevarad. 1782 inköptes Forsmark av greve Samuel af Ugglas som tillsammans med Olof Tempelmann fullföljde Jennings och Rehns planer. Den stora engelska parken anlades 1786-91 av F. M. Piper och i enlighet med den tidiga romantikens ideal uppfördes bl.a. ett "Belisars tempel". I ett hörn av parken byggdes en källpaviljong. Strax intill slottet ligger en tvåvånings stenbyggnad med mittfronton, numera använd som inspektorsbostad. Den uppfördes som corps-de-logis på 1720-talet, sedan hela bruket hade nedbränts av ryssarna 1719. Det gamla spannmålsmagasinet inrymmer ett bruksmuseum.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3