Stäng fönster Tierp kn, FÖRSÄTER 8:9 M.FL. LÖVSTA BRUK
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Byggnadsminnet omfattar fastigheterna Skärsättra 1:2, 1:4, 1:8-9, 1:12, 1:14-20, 1:25-27, 1:30, 1:37-38, 1:40-47, 1:49-58, 2:1, 2:2, 4:1 samt Försäter 8:9-11. Lövsta bruks historia går tillbaka till medeltiden. Men det är först i början av 1600-talet, då järnframställningen på allvar tar fart som orten kom att spela en mycket viktig roll i den svenska historien. Kronan utarrenderade bruket år 1626 åt Willem de Besche, året därpå blev Louis de Geer medarrendator i bruket. År 1643 övertog de Geer bruket med full äganderätt liksom även bruken i Österby och Gimo. Vid denna tid skapades det välkomponerade och rätvinkliga brukssamhälle som känns igen än idag. Bruket blomstrade, framförallt under 1700-talet, då det svenska stångjärnet var världsledande. Vid mitten av 1800-talet introducerades nya metoder för produktionen i en allt större skala. I Lövsta gjordes ingen förändring av produktionen, vilket medförde att brukets konkurrenskraft gentemot de modernare järnbruken fortlöpande minskade. År 1917 sålde familjen de Geer större delen av bruket och dess anläggningar till Gimo-Österby AB och år 1926 slogs den sista smältan i Lövsta. Samma år började hyttan och andra verkstadsbyggnader rivas och idag återstår inga rester av industribebyggelsen. År 1936 övertog Korsnäs AB delar av bruket. Herrgårdsanläggningen tillsammans med delar av bruksbebyggelsen överläts femtio år senare till Stiftelsen Leufsta som skall förvalta och bevara anläggningen. Den 800 meter långa huvudaxeln i nord-sydlig riktning - Stora gatan - delade upp bruket med bostäder och gemensamhetsanläggningar på den västra sidan och herrgårdskomplex, park och bruksdamm på den östra sidan. Norr om bruksdammen förlades hyttplatsen, av denna återstår inga lämningar ovan jord. Huvudparten av byggnaderna uppföres årtiondena runt 1700-talets mitt. Större delar av bruket hade nämligen nedbränts vid ryssarnas härjningar 1719. En viktig del av återuppbyggnaden var brukskyrkan som stod klar att tas i bruk år 1727. Herrgården uppfördes på platsen för den av ryssarna nedbrända herrgården av trä och stod klar under 1730-talet. Herrgårdens byggnader uppfördes i tegel med gulputsade fasader. Den tvåvåniga karolinska huvudbyggnaden har mittrisalit, hörnpaviljonger, utbyggd sal och säteritak. De samtida envåniga flyglarna sammanbyggdes med huvudbyggnaden i slutet av 1800-talet. Anläggningen avslutas i öster med två kvartsrunda paviljonger som uppfördes omkring 1730. Under 1770-80-talen uppfördes söder om herrgården ett stort antal ekonomibyggnader med fasader i gult tegel. Stallet och Ridhuset uppfördes redan år 1758 respektive 1765. Parken behölls i dess 1600-tals utformning vid återuppbyggnaden av herrgården. Längst Stora gatan ligger de timrade och reveterade smedsbostäderna, som uppfördes efter rysshärjningarna, med tillhörande uthus. Vid Norra gatan byggdes arbetarbostäder och tillhörande uthus. Gatan avslutas med Storhuset, uppförd under 1700-talet som änkebostad. Vid Stora gatans mitt ligger brukskyrkan och förvaltarbostaden. I anslutning till dessa ligger även brukskontoret från 1788, gamla apotekshuset, brukshandeln och värdshuset. Längst den mellersta tvärgatan ligger prästgården, församlingshemmet, skolan, sjukhemmet och läkarbostaden. Gatan avslutas i väster med brukets arkivbyggnad, uppförd år 1763 efter ritningar av Rhen. KÄLLOR: 1996-09-27 |
