Stäng fönster Stockholm kn, DRAMMEN 1 M.FL. HUSBY
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| KULTURHISTORISK KLASSIFICERING Värderingsdatum: 2007-11-13 Utförd av: Ann-Charlotte Backlund, Martin Lagergren, Kerstin Mandén-Örn, Per Olgarsson, Magnus Rönn, Anna Sterner, Elisabet Wannberg, Britt Wisth, Stockholms stadsmuseum. Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Detta stora område med höga skivhus i nordvästra Husby har betydande arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden som det är viktigt att värna om. Till detta bidrar inte minst den mycket tidstypiska färgsättningen i orange eller rött. Ur denna synvinkel ingår området som en betydelsefull del av stadsbilden i Husby som helhet, där de olika bostadskvarteren gavs olika kraftiga kulörer samtidigt som centrum fick en ljusare färgskala. Att på detta sätt måla husen i glada färger var ett svar på den kritik som under 1960-talet hade riktats mot de nya bostadsområdenas gråvita färger som ofta uppfattades om trista och enformiga. Husen är välbevarade. Mycket viktigt för karaktären är bebyggelsens massverkan, till detta bidrar inte minst betongelementens krattade ytor och det sätt som skarvarna bildar rutmönster. Den sparsmakade arkitekturen gör att även detaljerna blir viktiga, t.ex. de utanpåliggande balkongerna med sidor som bildar mönster. Även de indragna entréerna med betongomfattningar och sidopartier av kulört lackerad plåt har stor betydelse för intrycket. Området har stort värde för stadsbilden eftersom husen ligger på högre mark och alltså blir väl synliga i landskapet. Husen utgör en integrerad del av den ryggrad med högre byggnader som löper från väster till öster genom Akalla och Husby. Ur stadsplaneringshistorisk synvinkel är även den övergripande strukturen med helt trafikseparerade storgårdskvarter betydelsefull; den är mycket typisk för stadsdelen Husby. Byggnaderna har byggnadsteknikhistoriska värden. De uppfördes med Ohlsson & Skarnes tunga elementbyggnadssystem S66, med bärande förtillverkade fasadelement i sandwichkonstruktion. Detta var ett relativt vanligt byggsystem vid denna tid, dock har de flesta av de områden som byggdes på detta sätt i Stockholms kommun förvanskats genom tilläggsisolering, påbyggnader m.m. Även områdets grönskande gårdar är bevarade i ett ganska ursprungligt skick, vilket bidrar till värdena. Av ursprunglig formgivning i utemiljöerna kan man notera de vanligt förekommande banden med tidstypiskt mönstrade betongplattor utmed husfasaderna. Den inre grönytan med bergsknalle, resliga tallar och en plaskdamm ingår som ett välbevarat naturinslag med stora miljöskapande värden. Till de stora kulturhistoriska värdena bidrar även det anslutande daghemmet/kvartersgården i kv Lofoten 2 samt byggnaden med gemensamhetslokaler i kv. Tromsö 3. Tillsammans bildas en välbevarad helhetsmiljö som på ett pedagogiskt sätt berättar om stadsplaneringsideal och samhällsdebatt under 1970-talet. INVENTERING ÅR 2000: OMRÅDE Stort och tydligt avgränsat skivhusområde i norra delen av Husby. Området består av 19 skivhus i fyra till sex våningar. Ett stort utsparat naturmarksparti upptar områdets mittaxel. På vardera sidan om denna axel grupperar sig husen så att fem slutna gårdar bildas. Ett friliggande skivhus respektive låg- och mellanstadieskolan Dalhagsskolan sluter till ändarna på mittaxeln. Centralt i naturmarkspartiet är två daghem placerade. I anslutning till dem finns bollplaner. Området omges på tre sidor av gator. I söder och väster är det Norgegatan, i norr är det Finlandsgatan. Den fjärde sidan vetter mot ett skogsbevuxet grönstråk, bortanför vilket nästa bostadsområde tar vid. Med bil nås området via tre entrégator, Narviksgatan, Stavangergatan och Lofotengatan. I anslutning till de två sistnämnda finns stora parkeringsgarage. Dessa kompletteras av en större parkeringsplats i nordväst. Till fots tar man sig genom området via ett nät av gångvägar. Dessa omges av buskar och träd. En gångbro leder fotgängarna över entrégatan Lofotengatan. Från centrum nås området via två gångbroar över den nedsänkta Norgegatan. Gårdarna har i stora drag en gemensam utformning. Utmed fasaderna är marken belagd med betongplattor i ett mönster. Lekredskap, pergolor, sittplatser och grönytor m.m. är koncentrerade till ett brett, spegelsymetriskt ordnat, bälte i mitten. Dessa ytor är delvis öppna, delvis omgärdade av buskar eller brunmålade låga trästaket. Endast en av gårdarna är försedd med en friliggande gemensamhetslokal. Därutöver finns mindre skjul på några få ställen. Naturmarkspartiet i områdets mittaxel består i väster av en stor höjd. Uppe på höjden, som till stora delar är bevuxen med träd, döljer sig en stor plaskdamm, grillplats, gungor, rutschkana, lekborg m.m. Trappor leder från de omgivande gångvägarna upp till höjden. I sydost, vid Dalhagsskolans norra gavel, finns en liten "stenträdgård" omgiven av ett lågt gunnebostängsel. En fristående portal med pelare av tegel markerar ingången. BYGGNADER · Våningar: 4, 5, 5 och suterräng, 6, 6 och suterräng. · Tak: Motfallstak. Plåtinklätt murkrön. Hisshus i korrugerad brun plåt. · Fasad: Avfärgade (röda eller orange) betongelement med krattad yta. Vitmålade släta partier i anslutning till vissa fönster. · Sockel: Grå betongelement. · Fönster: En- och tvåluftsfönster av vit plast. · Balkong: Utanpåliggande. Front av korrugerad aluminiumplåt, orange, röd, grön eller blå. Överliggare av silvereloxerad aluminium. Balkongstödselement i vitmålad betong med rektangulära eller åttkantiga ljusöppningar. · Entré: Entréerna är indragna, sidorna är av betongelement med frilagd ballast (vit marmorkross). Entrédörrarna är uppglasade och av silvereloxerad aluminium. Vissa av husen har ett parti med lackerade plåtar vid sidan om dörren (blå, röd eller orange). · Stomme: Betong. · Lägenhetsstorlekar: 1-4 rok. (3, 4 inklusive uthyrningsrum). · Förändringar: Ursprungligen hade fönstren vitmålade träfönster. Enstaka träfönster fanns vid inventeringstillfället fortfarande kvar. Några balkonger har glasats in. De båda garagen har en gemensam utformning. Våningsantalet är en våning med suterräng respektive en våning med två suterrängvåningar. Fasaderna är uppbyggda av vitmålade krattade betongelement. Även taken fungerar som parkeringsdäck. Fasaderna har en krenelerad avslutning. Ljusöppningarna är försedda med galvaniserade stålgaller. Infarterna är försedda med grönlackerade stålgrindar. Gemensamhetsbyggnaden på gården längst i väster innehåller solarium och samlingslokaler. Den har motfallstak och stående gulmålad träpanel. Sockeln är av betong. Fönstren, en- och tvålufts, är av vitmålat trä. De mindre skjulen har pulpettak i korrugerad plåt och fasader av brunmålad panel på förvandring. De två skjulen som är placerade framför det friliggande skivhuset i väster har utkragade tak över hundrastningsplatser med sandgolv. KOMMENTAR Kännetecknande för området är kombinationen av slutna gårdar med strikta trädgårdsplanteringar och ett stort gemensamt parkrum med utsparad natur. Byggnaderna är producerade med det så kallade Skarnesystemet. Det var ett elementbyggnadssystem som var vanligt vid den här tiden. Det här husen skiljer sig dock genom sin kraftiga färgsättning från "skarnehusen" på södra Järva. Området som helhet är välbevarat. Litteratur: Björk, Cecilia, Kallstenius, Per, Reppen, Laila, Så byggdes husen, Stockholm 1992. |
