Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrköping kn, ÖSTRA STENBY KYRKA 1:1 ÖSTRA STENBY KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkans byggnadshistoria är inte helt klarlagd, men sannolikt uppfördes de äldsta delarna under 1100-talet. Den tillbyggdes med korsarmar under 1200-talet, utvidgades och valvslogs under 1400-talet, försågs med nytt korparti i slutet av 1600-talet och fick sin nuvarande gestaltning vid en omfattande ombyggnad 1858-1860 efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor, korsarmar i söder och norr samt torn i väster. Den norra korsarmen inrymmer sakristia. De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade hörn, omfattningar och taklister. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade och försedda med svartmålade gjutjärnsfönster från ombyggnaden 1858-1860. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även på södra korsarmens södra sida.
Kyrkomiljön
Kyrkan är belägen knappt två mil öster om Norrköping i ett fornlämningsrikt sprickdalslandskap. Den nuvarande skolan är uppförd i slutet av 1950-talet. Den föregicks av en äldre skolbyggnad från 1860 belägen på samma plats, vilken revs 1955. Tre lärarbostäder uppfördes strax öster om skolan 1948-50. Sydväst om kyrkan, på en markerad höjd, ligger den f d prästgården Stora Sten. Mangårdsbyggnaden utgörs av en parstuga från 1700-talets slut. Prästgårdsparken har sträckt sig ner till kyrkogårdsmuren i söder. Vid uppfartsvägen från sydväst till Stora Sten ligger det f d kommunhuset, ursprungligen uppfört 1862 och senare ombyggt 1936. Väster om kyrkan i fonden av västingången ligger det s k Boglinatorpet, som flyttades till platsen 1992.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och från landsvägen i norr. Flera runstenar påträffades vid ombyggnaden 1858-1860 i grunden till kyrkans torn och inmurades sedan i södra korsarmens inre östra vägg. Vid renoveringen 1939 påträffades ytterligare runstenar i murarna. De togs då ut från den östra väggen respektive västra väggen i kyrkans södra korsarm samt från kyrkans södra sockel och placerades väster om huvudingången.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.