Stäng fönster Norrköping kn, SIMONSTORP 1:84 SIMONSTORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| SIMONSTORPS KYRKOGÅRD Kyrkan ligger i väst/östlig riktning. På häradskartan från 1870-talet ligger kyrkan på kyrkogårdens norra del. Sedan dess har kyrkogården utvidgats åt norr i omgångar. Simonstorp är en av de nordligaste församlingarna i Östergötland. Kyrkogården är belägen 15 km norr om Norrköping i södra delen av samhället med samma namn, direkt öster om järnvägen och landsvägen mellan Norrköping och Katrineholm. Huvuddelen av samhället ligger väster om järnvägen. Kyrkogården är anlagd i en skogsbacke och lutar, så att den södra delen är högre än den norra. Den nya delen längst i norr består av en utfyllnad av f.d. sankmark. Den ursprungliga kyrkogården är rektangulär med liten utbredning öst och väst om kyrkan men relativt stor i nord och syd. Norr om denna ansluter den nya kyrkogården i en kvartscirkel. Simonstorps skogskyrkogård ligger ca 1 km söder om Simonstorps kyrka. Beskrivning av skogskyrkogården finns längst bak i rapporten. Simonstorps kyrka Simonstorps kyrka uppfördes 1650 som S:t Pers kapell med anledning av den långa vägen till sockenkyrkan i Kvillinge. Simonstorp avsöndrades som socken först i slutet av 1700-talet. Vid uppförandet bestod kapellet endast av det nuvarande timrade långhuset, och har sedan vid olika tillfällen byggts på med kor, korsarm, sakristia och torn. Kyrkans nuvarande exteriör med ljusa panelklädda fasader tillkom i slutet av 1800-talet, och på 1930-talet blev kyrkans takfall spånklädda. Även kyrkans inredning har tillkommit successivt och restaureringarna år 1909 och 1950 har till stor del präglat interiören. Till de äldre inventarierna hör en altaruppsats samt en predikstol i barockstil. En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd kyrkoinventering. BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården består av tre kvarter, numrerade 1-3. Allmän karaktär Kyrkogården södra del (1:a kvarteret) präglas av en öppen gräsyta med en gles spridning av relativt ålderdomliga vårdar innanför en relativt kraftig kyrkogårdsmur och en trädkrans. Karaktärsdanande är också en traditionell knuttimrad bod inbyggd i södra muren, som inrymmer toalett och redskapsbod. Den norra delen präglas av raka gravrader med rygghäckar och vårdar från 1900-talets andra hälft. Den nya kyrkogården består av en kvartscirkel med rak syd och västsida och svängd i nordöst. Anläggningen omgärdas av häckar och har en grusgång som går runt utsidan med gravplatser på ömse sidor. Innerst finns ytterligare en häck som lämnar en relativt stor öppen yta i mitten avsedd för begravningar, men som ännu inte tagits i anspråk. Omgärdning Kring den gamla kyrkogården finns en kyrkogårdsmur av 0,1-1,3 m stor sprängd sten. Muren är en 0,0-1,5 m hög mur. Den norra muren är dock övertäckt med jord för att ge en mjukare övergång till den nya kyrkogården. På den nya kyrkogården finns en avgränsning av en 2 m hög häck av oxel på västra sidan. Mot den lilla grusvägen utanför står en trädkrans av en björk och sex alar. Den svängda nordöstra avgränsningen kröns av en 0,7 m hög måbärshäck. Nedanför denna och nedanför den utfyllda slänten finns en stödmur ut i den f.d. sankmarken. Mot söder finns en grässluttning som täcker den gamla kyrkogårdens norra mur. Ingångar Huvudingången i väster utgörs av en pargrind i järnsmide mellan enkla grindstolpar av järn krönta av lökkupoler. Grinden är ornerad med pilar och spjälor i tre nivåer. I öster finns en pargrind i järnsmide av samma utförande som den västra. Den står mellan enkla granitstolpar. Till den nya kyrkogården leder en dubbelgrind i järn mellan enkla fyrsidiga stolpar av granit. Grinden har enkla spjälornament. Vegetation Trädkransen består i väster av fem höga lönnar och i norr av två höga björkar, i öster tre askar och tre lönnar samt i söder av två lönnar. På den södra delen av gamla kyrkogården finns bara en öppen gräsmatta. På den norra delen finns rygghäckssystem. I samtliga fall består dessa häckar av 0,5 m hög oxbär. Fyra häckar löper i öst-västlig riktning och en i nord-sydlig. På den nya kyrkogården finns en inre häck av oxel som är 2 m hög. På den inre gräsmattan växer en relativt ung lönn. Gångsystem Gångarna består av naturgrus. På den södra halvan av gamla kyrkogården har den kringgående gången tagits bort till större delen och leder endast från västra grinden fram till boden. På den norra delen finns en kringgående grusgång samt två nord-sydliga och en östvästlig gång mellan gravraderna. En grusgång löper utmed utkanten av nya kyrkogården med gravplatser på ömse sidor. En gång löper in mitt på södra sidan av den mellersta häcken för att komma ut mitt på västra sidan av samma häck. Gravvårdstyper Kvarter 1 omfattar den södra delen av gamla kyrkogården samt området öster om koret. På den södra sidan av gamla kyrkogården finns en gles spridning av huvudsakligen äldre gravvårdar. De flesta vårdarna är höga och smala, av typen stele eller s.k. bautasten. Här finns även fyra grusade gravplatser med stenram och två stora träkors. Sydväst om tornet står ett genombrutet gjutjärnskors utan namnplatta. Utefter grusgången som går söder om kyrkan står tre kalkstensvårdar från 1700-talet. Sannolikt är det samma vårdar som förekommer i den ovan nämnda inventarieförteckningen från 1830. Efter de tre 1700-talsvårdarna är den äldsta vården i kv. 1 ett ovanligt utformat smideskors från 1861. Kvarter 2 är området närmast väster om kyrkan. Den äldsta vården är från 1910 och flertalet av vårdarna är från 1950-talet och framåt. Fyra grusade stenramsgravplatser är bevarade. I en av dem står kyrkvärden Ericssons höga obelisk. De flesta vårdar i kvarteret är dock typiskt moderna till sin utformning, dvs. låga och breda. Närmast kyrkan finns en rad med moderna urnegravar som delvis har samma numrering som de äldre gravarna. Den nya kyrkogården är belagd till ungefär halva sin kapacitet i den yttre delen medan den inre inte alls är använd. Samtliga av vårdarna är moderna, från 1956 och framåt. Endast en titel på gravvårdarna förekommer nämligen vård nr 1 med titeln arrendatorn. Byggnader Vid södra muren finns en knuttimrad rödfärgad bod på torpargrund. Den har tegeltak med tvåkupigt tegel och tre svarta portar. Boden uppfördes som tiondebod under 1700-talet och har även fungerat som bisättningskapell. Idag finns här redskapsförvaring och toalett. En liknande bod, tidigare kyrkstall, för redskap och maskiner finns utanför östra ingången. Kyrkstallet ligger intill den gamla landsvägen (upphörde som landsväg 1923). Kyrkstallet är uppfört av knuttimmer och tros vara från 1700-talets mitt. Kyrkstallet hade bara plats för två hästar, så de övriga hästarna fick ställas utanför, invid vägen och en del kyrkbesökare var därför tvungna att vara kvar ute och vakta hästarna under högmässan. Då var det brukligt att man gick åt sidan bakom hästarna och tog sig en färdsup, det var heller inte ovanligt att bönderna ställde till med kapplöpning på hemvägen från kyrkan berättar kyrkvaktmästare Erik Lundkvist för Norrköpings Tidningars reporter, 13 april, 1968. Övrigt Några äldre vårdar står undanställda vid södra muren. Bland dem finns två 1800-talsvårdar. En i svart granit över A Pettersson från Åna från 1893 som eventuellt har ingått i den allmänna linjen samt en i grå/svart granit över J Jacobsson från 1899. SIMONSTORPS SKOGSKYRKOGÅRD Skogskyrkogården även kallad Nelsonska kyrkogården är belägen i den sydligaste utkanten av samhället med samma namn, direkt öster om järnvägen och landsvägen mellan Norrköping och Katrineholm. Simonstorps kyrka med kyrkogård är belägen ca 1 km norr om skogskyrkogården medan huvuddelen av samhället ligger väster om järnvägen. I norr, söder och öster finns barrskog. Öster om kyrkogården finns en mindre grusväg och en minimal parkering. Allmän karaktär Kyrkogården är anlagd i en skogsbacke och lutar huvudsakligen svagt mot väster. Direkt väster om den västligaste gravraden blir sluttningen ned mot vägen och järnvägen kraftig, vilket gör att delar av västra muren ligger betydligt lägre än kyrkogården i övrigt. Kyrkogården är planerad så att fyrkanter, omgivna av en kringgående grusgång och delade av en mittgång, ska finnas. Utanför den kringgående grusgången är en yttre gravrad planerad. Endast en mindre del av den planerade kyrkogården är tagen i anspråk. I den södra halvan är den yttre gravraden i väster samt en mindre del av den västligaste delen av den mellersta gräsmattan, tagen i anspråk. Den kringgående grusgången slutar endast ett tiotal meter öster om det sydvästra hörnet. Sammanlagt nio vårdar finns. På den norra halvan är situationen liknande. Den västra yttre gravraden samt en mindre del av den norra yttre gravraden är tagna i anspråk, dessutom en mindre del av den inre, norra gräsmattan. De östligaste delarna är istället bevuxna med lingonris och liljekonvalj- eller ormbunksmattor under träden medan de delar som används samt en del utmed mittgången klipps till gräsmatta. Över hela kyrkogården finns en gles spridning av ungefär jämngammal björk med enstaka inslag av lönn. Mot öster finns även en hel del gran. Utanför östra muren och utanför den västligaste gravraden står också rader av björkar, vilket antyder att en trädkrans av björk ursprungligen varit planerad. I norr och söder försvinner en eventuell trädkrans i skogen. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kyrkogårdsmur, lagd utan bruk. Stenen är delvis sprängd, delvis huggen och inpassad. I den undre nivån är stenarna ca 1 m i diameter medan den i de två övre nivåerna är 0,2-0,5 m stor. Murens höjd är ca 1,4 m. I väster finns en trädkrans av sju björkar mellan västra muren och den västligaste gravraden. Dessa motsvaras av en tätt ställd rad av tio jämngamla björkar utanför östra muren. Ingångar Huvudingången finns i öster, här finns en pargrind i järnsmide mellan smala, fyrsidiga grindstolpar av järn, krönta av vasornament. Grinden är ornerad med pilar och spjälor, snirklar och blommor i fyra nivåer. I nordväst leder en öppning i muren ut till en trappa med steg av cement via en gångstig ut till stora vägen. Vegetation På den södra delen av gamla kyrkogården finns en öppen gräsmatta i ett smalt stråk på ömse sidor av den västra yttre grusgången. Den övriga ytan täcks av högt gräs, liljekonvaljer och en gles skog av huvudsakligen björk och i viss mån lönn med inslag av gran mot öster. På den norra delen finns en större gräsmatta som täcker den södra och västra delen av mittgräsmattan, samt området väster om den västra yttre gången. Resten av området täcks av en liljekonvaljmatta och gles skog av huvudsakligen björk, med inslag av gran i öster. Gångsystem Gångarna består av naturgrus. Eftersom bara en del av de planerade gångarna finns, bildar de närmast ett T med roten i öster. Gravvårdstyper Gravvårdarna visar att området endast användes en kort tid, från 1910-tal fram till slutet av 1940-talet. De flesta är relativt små och anspråkslösa. Närmare en tredjedel utgörs av liggare av linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på en linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men kom under 1800-talet istället att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det finns fyra stenramsgravar, varav alla utom en är helt övervuxna. Två små kors, ett av trä och ett av kalksten finns också. Titlar är relativt ovanliga och förekommer bara i fem fall. Två av dessa var banvakter från järnvägen. Två var lantbrukare och en arbetade som skogvaktare. Minneslund Minneslunden är enkel och placerad direkt innanför östra grinden. Här finns en mindre breddning av grusgången, en enkel parksoffa samt en natursten med borrade hål för blomvaser, samt ett smidesjärnskåp med plats för gravljus. Byggnader I nordvästra hörnet finns en liten panelad och rödfärgad bod med tak av tjärpapp. |
