Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skövde kn, LANNA 2:34 M.FL. LANNA BY

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Lanna är en väl sammanhållen och tätbebyggd radby alldeles väster om ån Ösan. Markerna väster om byn präglas av fullåkersbygd och mot Ösan tar strandängar vid. Bebyggelsen utgörs av sex gårdar, och byn karaktäriseras av att gårdarna ligger på rad tätt intill varandra på krönet av höjdryggen intill Ösan. Mest tydlig är karaktären hos de fyra nordligaste gårdarna på fastigheterna Lanna 2:34, Lanna 2:38, Lanna 2:39 och Lanna 3:1, där den sistnämnda gården är den enda som fortfarande har jordbruksmark. Funktionsuppdelningen på gårdarna är påtaglig med tydlig avgränsning mellan man- och fägård. Manbyggnaderna ligger närmast Ösan, och husen har en källarvåning med nära nog hel våningshöjd mot ån. Genom sitt läge i sluttningen ned mot ån kan manbyggnaderna betraktas som souterränghus. Källarvåningarna är ofta byggda av natursten, och källarna sägs ursprungligen bl.a. ha använts som snickeriverkstäder. Manbyggnaderna utmärker sig genom att vara gediget byggda med påkostade material, flera hus är uppförda av tegel och har putsade fasader och skiffertak. Då ett par av socknens mest framträdande byggmästare byggde sina gårdar i Lanna, kan man anta att influenser från byggnadsuppdrag runt om i länet påverkat utformningen av flera av husen i Lanna. Tydligt avskilda från bostadshusen ligger på var sida om vägen genom byn gårdarnas ekonomibyggnader. Ekonomibebyggelsen är av skiftande ålder och karaktär, men är i regel utförda med röda fasader. Av störst kulturhistoriskt intresse är den timrade ladugården på Lanna 3:1, men även ladugården i tegel och trä på Lanna 1:25. Flera av de andra ekonomibyggnaderna präglas av modernt byggande, men strukturen med ekonomibyggnader samlade längs grusvägen har bibehållits och verkar på så sätt sammanhållande.

Ingår också i:
Område i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.