Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, GAMLA ENSKEDE, Stockholm

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
Gamla Enskede
Att vandra omkring i stadsdelen Gamla Enskede ger upplevelser av vitt skilda slag. Här finns Stockholms första trädgårdsstad med ett stort antal småstugor, villor och radhus - de första byggda under tidigt 1900-tal. Denna äldsta bebyggelsekärna inramas av Enskedevägen i norr och i väster, Plantskolevägen och Sockenvägen i söder samt Nynäsvägen i öster. Omkr. 1925 uppfördes hyreshus i tre våningar som en skärm mot Nynäsvägen och allteftersom tiden gick växte bebyggelsen söderut. Småstugeområdet söder om Sockenvägen döptes i folkmun till Svampområdet eftersom alla kvarteren fick namn efter skogens svampar. På östra sidan om Nynäsvägen ligger Skogskyrkogården, som invigdes 1920. Platsen är präglad av värdighet och stor arkitektonisk och konstnärlig kvalitet i ett harmoniskt format skogslandskap. Sandsborgskyrkogården strax norr om Skogskyrkogården stod färdig 1895. I stadsdelens nordligaste del försvann ett koloniområde till förmån för 1980-talets moderna bostadsbebyggelse i Dalenområdet och för Dalens sjukhus.


De äldsta stadsplanerna
Stockholms stads förvärv 1904 av Enskede gårds ägor på 600 hektar till en kostnad av två miljoner kronor gjorde det möjligt för staden att börja bygga egnahemsbostäder långt utanför innerstaden. Genom den nya stadsplanelagen från 1907 kunde byggnadssättet regleras. År 1908 fastställdes stadsplanen för Gamla Enskede och den blev därmed den första i raden av förortsplaner. Planen omfattade markområdet mellan Södertörnsvägen, nuvarande Nynäsvägen-Enskedevägen-Plantskolevägen och Sockenvägen. Planarkitekten Per Olof Hallman hämtade förebilder från engelska och tyska trädgårdsstäder. Anpassningen till terrängen med gator i mjuka kurvor och större gröna ytor var kännetecknande för Hallmans stadsplaner. På områdets högre partier reserverades mark för parker och offentliga byggnader. Flera av kvarteren planerades för radhus, vilket var ett sätt att spara mark.
Efter första världskriget fanns behov att bygga fler bostäder utanför den äldsta plangränsen och 1925 planlades det s.k. Svampområdet med småstugor söder om Sockenvägen. Kvarteren med hyreshus och småstugeområdet väster om Plantskolevägen fick sin plan på 1930-talet. För flerfamiljshusen utmed Nynäsvägen uppgjordes planer på 1920-, 1930- och 1940-talet.

Bebyggelsens utveckling före 1920
Den för Stockholm första kommunalt planerade egnahemsbebyggelsen kunde uppföras så snart stadsplanen för Gamla Enskede vunnit laga kraft. Men planens intention skulle inte helt komma att följas. Några radhuslängor ersattes av enfamiljshus. I trakten närmast Margaretaparken byggdes på en mycket kort tid, mellan 1908 och 1913, en stor mängd småhus, radhus och dubbelhus. Bebyggelsen reglerades noga i tomträttskontrakt. Boningshuset måste ligga minst tre meter från gatulinjen och vara högst två våningar högt förutom källare och vind. De båda bolagen AB Stockholms Trädgårdsstäder och AB Hem på landet skrev kontrakt med staden om att bebygga ca 100 tomter. Det handlade främst om dubbelhus, som t.ex. den sammanhängande bebyggelsen utmed Krokvägen, Ängsvägen, Skogsvägen och Lilla Gränd. Staden själv bebyggde genom Stockholms stads småstugebyrå ett stort antal tomter. Men den största andelen tomter gick till enskilda.
Med tomträttskontraktet väl i hamn kunde den privata byggaren sätta spaden i jorden. För den inte så bemedlade hantverkaren eller tjänstemannen innebar det nyinrättade kreditinstitutet, AB Stockholms Tomträttskassa, en ekonomisk hjälp. Kassan kunde ge lån på upp till 80 procent av byggnadsvärdet. Egnahemsbyggaren kunde välja mellan 18 olika typritningar. Ett populärt typhus blev den sedermera s.k. Enskedestugan, en liten rödmålad stuga med brant takfall och snickarglädje i gavelröstet och med dekorativt utformade detaljer, som liksom fönstren var vitmålade. Stugan flaggade för det svenska idealhemmet i sann Carl Larsson-anda. Fasaden hade ritats av arkitekten Axel H Forsberg. Detta stadens Lantegendomsnämnds modellhem för en arbetarfamilj uppmärksammades mycket på Konstindustriutställningen i Stockholm 1909. Den lilla stugan kom att uppföras i ett 20-tal exemplar och nettokostnaden för bygget beräknades till 4 500 kronor.
Vid Margaretavägen uppfördes 37 enfamiljsradhus, flera av dem ritade av Victor Bodin, vilka var bland de första i landet. Men intresset för denna form av boende var ljumt och husen fick hyras ut i stället för att säljas. Den engelska formen av boende hade inte ännu slagit igenom i Sverige. Tremetersgränsen från gatan möjliggjorde att förgården kunde planteras och hela Margaretavägen ger idag ett lummigt intryck. Dubbelhusen vid Björk- och Backvägen blev däremot mer efterfrågade.
Bostadshusens ursprungliga fasadmaterial var oftast trä och några hus reveterades. Putsen avfärgades i främst ljust gula toner. Idag har området förlorat en del av sin ursprungliga karaktär, då några av husen - av energi- och underhållsskäl - klätts med andra fasadmaterial, som tegel och plåt, som inte fanns ursprungligen. Ofta har också träfasader putsats varpå huset fått ett helt annat intryck.

En stad i staden
Gamla Enskede skulle inte ha blivit så populärt om inte området på ett tidigt stadium tillförts olika slags service. Det stora affärs- och bostadshuset vid Handelsvägen byggdes 1909 och här låg allt som hörde till livets nödtorft: mjölkaffären, lysoljeaffären, posten och cigarraffären. Viktigaste affären var kanske Konsumtionsföreningen Thule i hörnet av Krokvägen och Stora Gungans väg, där man kunde få handla på krita. På telegrafstationen kände man alla abonnenterna. En del invånare var också kända hos polisen på Kolonivägen. Biografen Enskede kvarn låg vid Nynäsvägen och "Kåken" var stadsdelens Folkets hus. Gamla Enskede blev en liten stad i staden med ett aktivt socialt och politiskt engagemang hos invånarna, med ungdomsverksamhet och egen tidning. För några ören kunde man ta spårvagnen till stan, för det var där som de flesta arbetsplatserna låg.

Utbyggnaden efter 1920
Utmed Plantskolevägen och Hemmansvägen och sydväst om Sockenvägen vid Svampvägen uppfördes på 1930- och 40-talet genom Stockholms stads småstugebyrås försorg ca 120 enfamiljsstugor efter typhusritningar. Det blev enkla, funktionella hus med regelstomme och stående locklistpanel målade i ljusa färger. Mot gatan var fasaden sluten, entrén och förstukvisten låg mot trädgårdssidan. Det förekom även större trähus i två våningar och med sadeltak. För ritningarna till alla husen svarade arkitekten Edvin Engström. Med hyreshusen utmed Nynäsvägen stod Gamla Enskede färdigbyggt 1945.

En riktig trädgårdsstad
När Gamla Enskede planlades för villor sparades i områdets mitt en naturlig skogsbacke, som blev Margaretaparken. Detta var helt i linje med de då rådande idéerna om hur en trädgårdsstad skulle se ut. Den rika grönskan i villaträdgårdarna ger stadsdelen en speciell karaktär. I områdets södra del utgör Hemskogen-Svedmyraskogen en naturlig gräns mot Svedmyra. Skogen är en del av ett större grönområde med ett brett system av gångvägar och stigar som sträcker sig in i flera stadsdelar.

Skolan och kyrkan
Barnens första folkskola kallades "Röda skolan" och var en äldre rödmålad byggnad i trä, som revs för länge sedan. Den var föregångare till Enskede folkskola, "Vita skolan", som placerades centralt i området vid Stockholmsvägen-Handelsvägen. Skolans arkitekt var Georg A. Nilsson, som var känd och etablerad som skolarkitekt både i och utanför Stockholm. År 1915 gavs bygglov för en huvudbyggnad i tre våningar. Skolbyggnaden har fasader av gulslammat tegel och tak av rött taktegel. Med tiden skulle tusentals barn vandra in och ut genom den solenna portalen av konststen som i tidens smak ristats med linjeornament. År 1923 var barnantalet i området så stort att samme arkitekt fick i uppdrag att rita tillbyggnader, som uppfördes i trä.
I området finns två kyrkor, den ena en missionskyrka från 1911 vid Stockholmsvägen. I 1907 års stadsplan fanns mark reserverad för ett kapell som var tänkt att ligga högt på en kulle. När Carl Bergsten fick i uppdrag att gestalta Enskede kyrka, knöt han an till traditionella drag i den svenska sockenkyrkan men såg också framåt mot en funktionell form. Bergsten anlitades som arkitekt också för bl.a. Hjorthagskyrkan. Enskede kyrka, som tillkommit på initiativ av Sällskapet för främjande af kyrklig själavård, finansierades helt på frivillig väg och invigdes 1915. Kyrkan har murar i tegel som putsats och avfärgats i en gulvit ton. Det mäktiga, litet svängda takfallet kläddes med skiffer liksom takryttaren som kröntes av en spira med kors och en tupp högst upp.

Skogskyrkogården
Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz vann tävlingen om en ny begravningsplats i Stockholm med sitt förslag Tallum. En sammansmältning av landskap och arkitektur var den konstnärliga idé efter vilken de båda arkitekterna arbetade och de skapade ett mästerligt verk. Den befintliga tallskogen och grustagen, naturens formationer och markens växtlighet formades med minsta möjliga ingrepp till en värdig gravplats. Skogskyrkogården invigdes 1920 och samtidigt stod det första begravningskapellet, Skogskapellet, ritat av Gunnar Asplund, färdigt. Det i en stram klassicistisk stil utformade Uppståndelsekapellet av Sigurd Lewerentz invigdes 1925. Redan i tävlingen fanns planer på en krematorieanläggning som kom att innehålla de tre kapellen Heliga korset, Tron och Hoppet. För ritningarna svarade Gunnar Asplund. Först 1940 stod anläggningen klar i sin helhet. Samma år fördes arkitekten till den sista vilan på Skogskyrkogården.
Många av Sveriges mest kända konstnärer, så som Sven Erixon, Ivar Johnsson, Gunnar Torhamn, Bror Hjorth och Otte Sköld har berikat den sakrala miljön i och utanför kapellen. Carl Milles "Dödsängel" bevakar entrén till Skogskapellet och John Lundqvists skulptur "Uppståndelsen" sträcker sig mot himlen framför Heliga korsets kapell. Skulpturer och föremål, utförda med stor hantverksskicklighet, ger intressanta och ibland överraskande inslag i den vackra anläggningen. Det mäktiga svarta granitkorset, som ritades av Asplund, har en stor symbolverkan i det öppna landskapet på höjden utanför krematorieanläggningen. Det medvetna symboliska formspråket återfinns överallt. Begravningsplatsens skönhet förstärks av spelet mellan ljus och mörker - det öppna landskapet mot den mörka tallskogen, Skogskapellets vitkalkade väggar mot det svarta spåntaket.

Sandsborgskyrkogården
År 1890 inköpte Stockholms stad ett markområde i Enskede för att tillgodose behovet av begravningsmark i stadens södra förorter. Södra begravningsplatsen invigdes 1895 och fick sedermera namnet Sandsborgskyrkogården. Begravningskapellet, ritat av arkitekten Valfrid Karlsson, i traditionell nygotisk stil med fasader i tegel och natursten, stod färdigt samtidigt. År 1912 utvidgades området söderut. Kyrkogården har en för det sena 1800-talet traditionell och ålderdomlig karaktär och skiljer sig därmed helt från Skogskyrkogården. Hela området har planterats med björkar och andra lövträd.

Dalens bostadsområde och sjukhus
Där Dalens stora bostadsområde breder ut sig på östra sidan om Nynäsvägen fanns förr en lantlig trakt. Kolonirörelsen hade börjat växa sig stark strax efter sekelskiftet och flera koloniområden anlades i både innerstan och söderort. Dalens koloniområde anlades 1911, men koloniverksamheten upphörde i och med de långt gångna planerna på 1960-talet att anlägga ett stort sjukhuskomplex på området. Av vanten blev en tumme. Dalens sjukhus blev efter många politiska turer betydligt mindre. Svenska Bostäder fick 1975 markupplåtelse för att bebygga det för sjukhusbygget avrivna Dalenområdet med attraktiva bostäder. Bolagets ambitioner var höga för att undvika den kritik som framförts på utformningen av 1960- och 70-talets förortsbebyggelse. År 1982 stod hela området färdigt och inflyttat. I Dalen ville man efterlikna innerstadens byggnadssätt med gator och öppna platser. Bostadshusen, som var fyra våningar höga och individuellt utformade och färgsatta, ligger tätt ihop, men har i stället stora öppna och planterade innergårdar. De planterade träden och buskarna har gett namn åt gårdarna, t.ex. Körsbärsgården, Rönnbärsgården och Plommongården. Nära tunnelbanan ligger ett centrum med butiker, post, bank, restaurang, bibliotek, social service och simhall, Sandsborgsbadet. Här finns också den norra entrén till Sandsborgskyrkogården.

Stadsdel för levande och döda
Planstrukturen och karaktärsdragen i det äldsta Gamla Enskede är alltjämt skönjbara trots senare tiders modernisering av många av husen. Av det omskrivna och omdiskuterade Dalen blev till slut en fungerande bostadsmiljö. Skogskyrkogården upptogs 1994 på UNESCOS världsarvslista som ett för världen omistligt kulturarv. Året därpå erhölls det internationellt kända Carlo Scarpa priset för framstående trädgårds-, park- och landskapskultur. För att möta forskare och besökares behov av information om Skogskyrkogården har ett besökscentrum inrättats i den ekonomibyggnad som Asplund ritade 1923.


Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Siv Berhardsson.