Stäng fönster Arboga kn, ARBOGA STADSKÄRNA, Västmanland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Arboga anlades på 1200-talet som en utskeppningshamn för bergslagsjärnet. Genom sitt centrala läge mitt i Svearnas rike och tillgängligheten via vattenvägarna blev staden snabbt en av rikets mer betydande städer. Detta framgår inte minst av alla de kyrko-, herre-, riks-, riksdags-, och rådsmöten som förlades hit under slutet av 1200-talet och ända fram till utgången av 1500-talet. Allt vi idag känner pekar på att det rätvinkligt upplinjerade gatusystem som lades ut, eller mycket tidigt reglerades, är samma gator som vi fortfarande vandrar på, 700 år senare. Den medeltida stadsplanens gatunät och fastighetsindelning utgör den struktur som allt annat är upphängt kring och är därmed en viktig del i det riksintresse som är utlagt över stadskärnan. Det speciella med Arboga är att stora delar av bebyggelsen från tidigare epoker fått leva vidare. Med utgångspunkt från hur det svenska samhället varit organiserat kan, lite förenklat, följande stadsepoker avgränsas: MEDELTIDSSTADEN (ca. 1000-1530), HANDELS- OCH HANTVERKSSTADEN (ca. 1530-1860) OCH INDUSTRIALISMENS STAD ( ca.1860-1980). Den sistnämnda kan i sin tur delas upp i LIBERALISMENS STAD (ca. 1860-1930) vilken erbjöd helt nya möjligheter för individen, näringarna och handeln samt DEN FUNKTIONELLA STADEN som främst är kopplad till byggandet av det svenska folkhemmet och bilsamhället. Samtliga dessa epoker finns representerade i Arboga. Den främsta orsaken till detta är att Arboga klarat sig från stora stadsbränder vilket annars i omgångar drabbat flertalet av rikets städer. Den norra stadskärnan har inte brunnit sedan 1513. Arboga innerstad tillhör därmed en av våra absolut äldsta och mest välbevarade stadskärnor. Staden är dessutom väldokumenterad genom bevarade rådstuguprotokoll (Arboga stads tänkebok) sedan 1451. Dessutom gjorde magistraten en tomtundersökning 1666. Från denna tid finns en karta bevarad på Lantmäteriverket i Gävle där alla tomter finns inritade och alla ägare registrerade. Med utgångspunkt från bl.a. dessa material har Hembygdsföreningen Arboga Minne låtit efterforska ägarlängderna på alla fastigheter i stadskärnan. Så gott som samtliga ägare till samtliga fastigheter finns därför registrerade från mitten av 1600-talet och publicerade i föreningens årsskrifter. (Således även de fastigheter där detta inte finns speciellt angivet i anläggningsbeskrivningen.) Arboga tillhör också den handfull svenska städer som i någon omfattning har kvar medeltida bebyggelse. De bägge kyrkorna utgör ståtliga landmärken och är en viktig del av stadens siluett. Den övriga profana bebyggelsen ligger som solitärer på den norra sidan av ån. Dessa byggnader utgör omistliga inslag för stadens medeltidskaraktär. Tyvärr är flera av dessa byggnader grovt förvanskade. De bägge stenhusen i Ahllöfsparken utgör tillsammans med kringliggande träbebyggelse och grönska ett fint miljöavsnitt. Under marknivå finns ett imponerande antal medeltida gråstens- och tegelkällare bevarade. SE KARTA MEDELTIDSSTADEN NEDAN Få svenska städer kan som Arboga visa upp hela sammanhängande trästadsmiljöer med så stor kronologisk och social spännvidd. Även ett stort antal överloppshus har bevarats vilka bidrar till förståelsen av gångna tiders levnadsförhållanden. Trähusbebyggelsen tillsammans med den medeltida stadsplanen med sina trånga gator och vattugränder tecknar själva sinnebilden av den svenska trästaden. De äldsta träbyggnaderna har under seklernas lopp byggts om, på och till samt delvis rivits eller flyttats. De större handelsgårdarna har dessutom reveterats för att minska brandrisken och för att efterlikna de förnämare stenhusen. Tyvärr har också en del bebyggelse tilläggsisolerats på ett sådant sätt att den förlorat sin forna karaktär. Av ovansagda förstås att det är mycket svårt att tidsbestämma när trästadsbebyggelsen ursprungligen uppfördes. Den äldsta kartan med all bebyggelse inritad är från 1857. Flertalet av de idag bevarade träbyggnaderna är av väsentligt äldre datum. Dessa byggnader har, om inte mer detaljerade fakta förelegat, daterats synnerligen oprecist. Dessa angivelser ska dessutom med hänsyn till ovansagda tas med en stor nypa salt. SE KARTA HANDELS- OCH HANTVERKSSTADEN (TRÄSTADEN) NEDAN Under den expansiva perioden kring förra sekelskiftet expanderade det småskaliga hantverket i Arboga till industrier. Massiva tegelbyggnader, vackert utformade i olika stilarter, uppfördes i stadens utkanter. För direktörerna byggdes pampiga tjänstebostäder och folkrörelserna byggde stilfulla samlingslokaler. Bankerna, som hade en nyckelroll under denna epok, uppförde bankpalats i stadskärnan. Även det kommunala och statliga byggandet expanderade kraftigt. Skolor, brandstation, kraftverk, stadsingenjörskontor och sjukhus uppfördes i närmast monumental skala. Bebyggelsen från denna epok avtecknar sig som storslagna solitärer i stadskärnan. Vid den östra änden av Nygatan är byggnaderna så många att man kan tala om en hel miljö. Tyvärr skär centrumleden olyckligt rakt igenom detta utsnitt. Det stora miljövärdet från denna tid är annars parkerna, även om dessa också naggats i kanten av trafikleder. SE KARTA LIBERALISMENS STAD (STENSTADEN) NEDAN Liksom i rikets övriga städer skedde en sanering av stadskärnan under 1970-talet. Delar av den äldre bebyggelsen revs och Arboga begåvades med bland annat nytt medborgarhus, varuhus, bibliotek, polishus, vårdcentral samt centrumled och stora parkeringar. Idag kvarstår också ett antal rivningstomter från denna tid. Bebyggelsen kan fortfarande i vissa fall kännas som främmande inslag i den äldre kulturmiljön, på samma sätt som stenstadens bebyggelse säkert också gjorde på sin tid. Det är därför ännu för tidigt att uttala sig om denna bebyggelses betydelse för stadens karaktär. Lite speciellt för Arboga är att ett stort antal radhus uppfördes innerstaden. Troligen ansåg man att denna bostadstyp hade likheter med bebyggelsen från |
