Stäng fönster null kn, KULTURLANDSKAPSREGION ÖSTRA SVEALANDS OCH GÄSTRIKLANDS SKÄRGÅRDAR, Södermanland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Skärgårdarna utgör landhöjningsområdet utanför Svealands centralbygder. Utgår vi från den äldre historien kan man också knyta Gästrikekusten till denna region. Gästriklands kust var en gång en del av Norra Roden. Här möter ett unikt skärgårdslandskap som består av större och mindre öar, kobbar och skär, av vilka öarna till stor del bär en kulturpräglad lövskog jämte omfattande rester av ängs- och hagmarker, ofta på kalkrik grund. Här förekommer nämligen kalkrik morän från depositionerna i Bottenhavet. Skärgårdsbyarna var mestadels stora och folkrika. Ren fiskebebyggelse ar numera relativt sällsynt men finns här och där, t.ex. utefter Gävlebukten. Efter andra världskriget avfolkades regionen. Det traditionella mångsidiga resursutnyttjandet i skärgården konkurrerades ut av stadsnäringarna. Yngre människor, framför allt kvinnorna, migrerade till Stockholm och andra städer. I dag kan regionen bara visa upp ett sporadiskt levande skärgårdsjordbruk (t.ex. på Gräsö, Söderö och Arholma i norr, Gällnö, Hjälmö och Lådna i mellanskärgården) grundar på mångsyssleri och en variationsrik användning av landskapets naturliga resurser - numera dock utan mjölkproduktion av större omfattning, vilket kommer att påverka landskapets öppenhet. Östra Svealands skärgårdar domineras helt av fritidsbebyggelse och anläggningar för rörligt friluftsliv, en förvandling som med kraft inleddes under 1960-talet då tanken på den dubbla bosättningen började realiseras. Långt utanför Stockholm präglas landskapet av staden. På lagom avstånd från tätorter och flygplatser och i en lantlig miljö bosätter sig tjänstemän och egna företagare. Alla är direkt beroende av de tätortsnära kontakter som här kan erbjudas. Den agrara driften upphör på vissa enheter i och med att sammanslagningar av gårdar eller försäljning av mark äger rum. I de mest attraktiva lägena flyttar stadsborna in. Husen moderniseras och byggs till, hästhagar med omgivande vita staket och golfbanor med klubbhus tar över efter de vikande traditionella näringarna. Ett acceptabelt pendelavstånd till Stockholm rör sig i dag om 6-7 mil. Denna zon runt Stockholm och Uppsala måste ändå betraktas som ett agrart präglat landskap. Det domineras än i dag av stora, rationellt skötta gårdar. Konkurrensen om arbetskraften började redan under 1940-talet och ingenstans i Sverige har strukturomvandlingen varit så omfattande och gått så snabbt som på landsbygden runt Stockholm. Man skulle kunna säga att landskapet har en industriell karaktär vad avser brukad areal, arrondering och fältstorlek. Speciellt iögonenfallande är de ännu existerande centrala odlingsbygderna i Sorunda, Ösmo, Grödinge och Salem söder om Stockholm, Mälaröarna väster, speciellt Färingsön, samt trakterna utefter Långhundraleden och Skedviken norr om Stockholm. Uppsala stad kan i och för sig sägas utgöra en egen räjong. Men stadens expansion i sydlig riktning gör att den kommer i kontakt med motsvarande landskapstyper som finns runt Stockholm. KÄLLOR: TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996. KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994. |
