Stäng fönster LEKSAND ÅLS PRÄSTGÅRD 2:6 - husnr 2, ÅLS KYRKA (ÅHLS KYRKA)
Byggnad - Värdering
| ÅLS KYRKA (ÅHLS KYRKA) (akt.) | |
| 12/15/05 |
| Motivering |
|---|
|
Bygden var befolkad redan under förhistorisk tid och platsen blev senare av strategisk betydelse ur kommunikationssynpunkt. Förbi Åhl passerade vägen mellan södra Dalarna och Siljansbygden. Därifrån var också älven segelbar upp till Siljan, och fram till 1914 tvingades tågresenärer byta från tåg till båt när de nådde orten. Under 1700- och 1800-talen bedrevs en omfattande bergshantering med järn och koppar, en verksamhet som kom att prägla de berörda byarna. Den industriella verksamheten kring gruvdriften efterföljdes så småningom av en expansiv träindustri som ännu präglar orten. Tidigt men vid en okänd tidpunkt, möjligen på 1300-talet, uppfördes en kyrka på nuvarande plats. Byggnaden utgjorde en av de första kyrkorna i Siljansdalen och många sägner är knutna till den gamla kyrkan. Den uppfördes som kapell under Gagnef men betraktades länge som härads- och tredingskyrka för Österdalarna och dit vallfärdade folk. Långhuset av sten var rektangulärt och tillbyggdes i etapper med torn i väster, sakristian i norr och ett vapenhus av trä i söder. Redan 1613 bildade Åhl en egen församling och kyrkan kom därefter att utvidgas och förändras i många etapper. Så småningom beslöts om uppförande på samma plats av en ny kyrkobyggnad, vilken byggdes mellan 1761 och 1767. Material från gamla kyrkan återanvändes delvis medan murpartier i norr och tornets nedre del integrerades i nuvarande byggnad. Åhls kyrkobyggnad blev förlaga till den några år yngre kyrkan i Gustaf, vars upphovsman och byggmästare Pehr Schultzberg var densamme. Båda byggnaderna är därför snarlika och tillhör den utbredda gruppen av nyklassicistiska kyrkor som tillkom över hela landet mellan 1760 och 1860. Ungefär 800 kyrkor av denna typ uppfördes under perioden. Åhls nya kyrka tillkom under den nya stilens inledningsperiod. Byggnadens särdrag är därför inte lika utpräglade som för efterföljande nyklassicistiska kyrkor. Den har exempelvis kupolvalv och inte kyrkotypens vanligen förekommande tunnvalv. I synnerhet är proportionerna annorlunda, inte minst beträffande tornet medan formspråket bär provinsiella drag. Kyrkan är till största del oförändrad till sitt yttre, med undantag för taken som fick skifferbeläggning på 1890-talet. Den kom att ersätta det ursprungliga rödtjärade takspånet som även förekom på solbänkarna. Även fasadernas nuvarande färgsättning avviker från den ursprungliga (jfr med Gustaf). Beträffande utformning och detaljer är kyrkans formspråk sparsamt. Utvändigt är det framför allt de djupa port- och fönsternischerna, fasadernas växlande putsutförande samt tornets form och huvar som ger byggnadens dess karaktär. Invändigt är kyrkorummet återhållsamt och relativt homogent beträffande arkitektoniska detaljer och inredning, ett uttryck för den rådande stilen. Avvikande är de två monumentala kupolvalven som täcker kyrkorummet. Inredningen domineras, som oftast under perioden, av altaruppsatsen. Den är uppförd 1827 som tempelfasad och utgör en kopia av O. Tempelmans altaruppsats från 1788 i Sollerö kyrka. Inredningen i koret har representativa exempel på stilelement från den gustavianska perioden. Avvikande är den öppna bänkinredningen som härrör från 1880-talet och den moderna orgelfasaden. Få inredningar har bevarats från den gamla kyrkan, undantaget är det magnifika medeltida altarskåpet, ett s.k. Mariaskåp, som har fått ny placering i koret. Det murade och putsade bårhuset från 1790-talet, nordväst om kyrkan, är ett relevant och väl bevarat exempel på typen av byggnader från perioden. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön • Kyrkans oförändrade exteriör, med undantag för takmaterialet och fasadernas färgsättning. Som exempel på välbevarad tidig och provinsiell nyklassicistisk kyrkoarkitektur • Kyrkorummets interiör med sparsam men monumental inredning är representativ för nyklassicismens kyrkoinredningar och känslig för förändringar • Kyrkans ursprungliga nyklassicistiska inredning av provinsiellt ursprung, i synnerhet altaruppsatsen, nummertavlorna, golvkandelabrarna, koppardopfunten, predikstolen och läktaren • Det medeltida altarskåpet ett s.k. Mariaskåp som anses vara snidat på 1480-talet i nordtyskland, i Heinrich Wylsyncks verkstad. Som exempel på representativt nordeuropeiskt kyrkohantverk från den gotiska perioden |
