Stäng fönster ÅSTORP HYLLINGE 3:91 - husnr 1, HYLLINGE SMÅKYRKA
Byggnad - Värdering
| Hyllinge småkyrka (akt.) | |
| 11/21/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Hyllinge kyrkoanläggning Hyllinge samhälle tillkom på grund av kolbrytning och tegelbruk. Ett komplett samhälle byggdes upp mellan 1900-1920-talet efter trädgårdsstadens principer. Rester av gruvsamhällets bostäder finns kvar tillsammans med nybyggen från 1970-tal fram till idag. Kyrkan ligger mitt i byn omgiven av hus från olika tidsepoker. Kyrkan är omringad av en cirkel av klotlönn och en cirkelrund stenlagd ränna i gräsmattan. Cirkelns form kontraster positivt mot kyrkans strama formspråk. Trädens tidigare kompletta och tätare cirkel behöver kompletteras med nya träd. Ett nytillkommet nätstängsel framför entrén är störande och inget positivt tillskott. Kyrkan invigdes 1981 och är ritad av arkitekt Wolfgang Huebner. Byggnaden innehåller både kyrka och församlingslokaler. Anläggningen karaktäriseras av ett sparsmakat, modernistisk formspråk med strama former och få material. Den är inspirerad av cistercienserorden asketiska formgivning. Väggarna är byggda av oputsad betongsten, oftast med tegelformat. Byggnadskropparna är grupperade runt en inre atriumgård med en ”pelargång” som kommunikation. Kyrkan höjer sig över de övriga utrymmena och kyrkans gavlar höjer sig som murskivor över pulpettaket. Hela anläggningen är utan takutsprång vilket både har traditionella skånska och moderna referenser. Kyrkan ger ett skarpskuret, kompakt, slutet och stramt intryck. De låglutande pulpettaken var tidigare belagda med falsad zinkplåt vilket tyvärr är utbytt till papptak. Få fönster i kyrkan förstärker det inåtvända. Församlingslokalerna vänder sig däremot utåt med fönster i markplan. Fönstren är rytmiskt placerade med betongpelare emellan och betongbalk ovan som bildar T-kors. Kyrkan har en mycket speciell och ovanlig takavvattning med stuprör som består av vinklade öppna trärännor klädda med plåt. Interiört är det tre material som dominerar. Väggar murade av betongsten, golv av kvadratiska naturasfaltplattor och ljust trä. Golvplattorna är gjorda av pulveriserad kalksten som innehåller naturlig bitumen. Materialet är ljuddämpande och slitstarkt. Anläggningens material är få, lågmälda, gedigna, råa och samstämda. Här finns inga döljande lister, foder eller målarfärg på väggarna. Materialen är grå betongsten, svartgrå golvplattor, björk och fur i tak och inredning. Arkitekten valde materialen med en ”strävan till kärvhet”, enligt egen utsago i intervju. Kyrkan förenar modernism med klostrets traditionella former. Den utmärks av enkla och rena drag, enhetligt val av material, en omsorg om detaljer och ett teologiskt perspektiv på kyrkorummets uppbyggnad och från början en sparsmakad inredning. Arkitekten har velat ge upplevelser av andliga dimensioner och skapa betydelsebärande detaljer. Det finns flera sådan som t ex T-korsen och springorna. Anläggningen förenar två olika synsätt med en kyrka som är sluten med himmelskt ljus som skapar avskildhet och ro och församlingslokaler som är öppna mot omvärlden. Kyrkorummet visar på en ny mer demokratisk liturgi där koret är i samma nivå som långhuset, altaret är framskjutet och fristående med prästen vänd mot församlingen och orgeln står i koret. Kyrkorummets höga takhöjd kontrasterar mot det låga taket i den omgivande pelargången. Färgsättningen är mild med grått och svart men ändå varm med mycket trä i inredning och tak. Taket i kyrkorummet är detaljerat utformat. Rummet är koncentrerat och inåtvänt med fokus på altaret och det stora högtsittande korfönstret där himlen syns. Fönstret har inga synliga karmar. Mitt bakom altaret är en öppen fog i muren från golv till tak. Tyvärr hänger där en textilapplikation som inte överensstämmer med rummets arkitektur. Denna spricka, skåra eller öppning kommer igen på många ställen i byggnaden. I ytterväggen på kyrkgavlarna, bänkarnas gavlar, i dörrarnas mittskåra, i den smala prästingången under korfönstret. Sprickan kan tolkas på många olika sätt som t ex ”den öppna vägen till Gud” eller ”det händer något bakom, döden är inte slutet”. Rummet inger mystik och har en sakral stämning med överljus. Det utstrålar tyngd, vila och skydd mot omvärlden. Församlingsbyggnaderna har samma konsekventa och sparsmakade materialval som kyrkan och de har gemensam utformning av väggar, golv och dörrar. Kyrkans värde består i att den har en konsekvent, genomarbetad och stämningsbärande arkitektur med stark materialitet. Om de som brukar och arbetar i kyrkan förstår dess värde är chansen större att de kan bevara dess kvaliteter. Kyrkan har haft tekniska problem från start med läckande tak, vatteninträngning i murar och vid fönster. Detta måste förstås lösas samtidigt som hänsyn tas till kyrkans arkitektur. De tillägg som gjorts till kyrkan, bland annat förråd i entrérummet, gipsvägg i konfirmandrummet, inklädnad av innertaken i vissa rum, utbytt zinktak, mer inplåtningar, byte av yttre armatur och nytt nätstängsel vid entréplatsen har inte varit positivt för kyrkans utseende. |
