Stäng fönster MALMÖ RIBERSBORG 3 - husnr 1, SANKT ANDREAS KYRKA
Byggnad - Värdering
| SANKT ANDREAS KYRKA (akt.), Sankt Andreas kyrka (akt.) | |
| 10/3/17 |
| Motivering |
|---|
|
St Andreas kyrka ligger på Fridhemstorget, som växte fram som stadsdelscentrum under 1950-talets slut. Torget har i allt väsentligt behållit sitt uttryck sedan det uppfördes, som ett stort och öppet stadsrum präglat av bilismen. Sedan affärerna i hög grad flyttat från torget, har det tappat något av sin forna vitalitet. Torgrummet - kyrkans förplats - saknar tyvärr småskaliga rum som inbjuder till en längre vistelse. Kyrkan är, med sin storslagna placering i fonden på torget och sitt aktiva församlingsliv, av central betydelse för Slottsstadens identitet. Anläggningen bör framhävas som ett av Thorsten Roos och Bror Thornbergs främsta gemensamma arbeten, och som en byggnad av stor arkitektonisk- och konstnärlig verkshöjd. Många av idéerna paret utvecklade i S:t Andreas kyrka, inte minst om ljussättning och materialitet, kan anas i deras senare kyrkoarbeten, främst i den lika högkvalitativa brutalistkyrkan i Högsbo. Gestaltningen är mångfacetterad med omväxlande historicerande och moderna anslag. Den eleganta och dominanta sydgaveln med sin snedställda kampanil är inspirerad av fornkristna basilikor, ett romerskt uttryck förstärkt av torgets piazzaliknande trappoch fontänmotiv. Genom klockstapelns betonglameller, fönsterspröjsningen och marmorskivorna framför glaspartierna får kyrkan en stark resning, en tydligt uppåtriktad strävan som kontrasterar till ”Brahehus” utpräglade horisontalitet. Dessutom skiljer kyrkan ut sig i sin profana omgivning med en dyrbar fasad i kalksten, ett grepp arkitekterna ansåg viktigt för att lyfta fram byggnaden och koncentrera intresset dit. Sadeltaket och valet av en inklädd - och inte exponerad - betongstomme, är exempel på nyrealistiska drag som bryter mot den annars dominerande funktionalismen. Traditionella referenser finns även i församlingshemmets innergård, som är en förtjänstfull omtolkning av klostergården med fin koppling till kyrkorummet. Genom lätta skärmtak och återupprepningar av betong och mönstermurat tegel binds kyrkan, skolan och församlingshemmet samman i ett skickligt arkitektoniskt samspel. Kyrkoexpeditionen har omgestaltats med moderna ytskikt, medan de publika delarna av församlingshuset generellt är välbevarade med tydlig 50-talskaraktär. Kyrksalen framstår som ett anslående högt men samtidigt lugnt och värdigt kyrkorum, som präglas av optimism och lockar till folklig samvaro. Dess arkitektur bygger på en variation mellan horisontella och vertikala element. Dagsljuset kommer från klerestorieliknande fönsterband vid takfoten, som löser upp ytterväggarna och får dem att framstå som svävande skivor av kalksten. Växelspelet mellan ute och inne, ljus och skugga, glas och mur är särpräglat modernistiskt, men kan även associeras till japansk arkitektur, som lär ha inspirerat Roos och Thornberg efter en gemensam resa dit. De hängande spaljéerna bryter ner de höga sidogångarna i mindre rum och övergår i en vertikal inramning till Nils Aron Berges korfresk. Den utgör ett färgstarkt blickfång med välkända bilder ur Bibeln, bl.a. av aposteln Andreas med sitt kors. Kyrkorummet är traditionellt disponerat med axial mittgång från kor till port och med fast placerad dopfunt, predikstol och altare. Orgeln, som med sin fylliga klang räknas som en av landets bästa neobarockorglar, står som pendang på läktaren på andra sidan långhuset. De tre kapellen kontrasterar till den stora kyrksalen, och ger med sin intima skala och dunkla ljusföring en ytterligare dimension åt kyrkorummet. Därtill ger de på ett mycket positivt sätt möjlighet till enskild andakt och små, flexibla evenemang vid sidan om förrättningarna i långhuset. Knäfallen i sektioner blickar försynt fram mot 60- och 70-talets kyrkor, som ofta har en varierad form och bygger på en mer rörlig liturgi. Materialkvaliteten är genomgående hög. Golvet är av kalksten, teglet är handslaget i smalformat, dörrarna är av ek, altarna av silvergranit och dopfunten av alabaster. Alla detaljer i kyrkorummet verkar genomarbetade, från golvens mönster, glaspartiernas tunna mässingsprofiler, diverseringen av dagsljuset med olika glas, dörrarnas trycken till det lätta innertaket av betong. Kyrkan är, både exteriört och interiört, i det närmaste helt intakt sedan uppförandet, undantaget att fasadbeklädnaden bytts mot ny kalksten och en luftad konstruktion. Byggnaden får därigenom en mycket hög autenticitet. Detta medför, att eventuella förändringar måste genomföras mycket medvetet, så att kyrkans kulturvärden inte förvanskas. Genom att riva och återuppbygga kampanilen kan man förhoppningsvis få en mer beständig klockstapel och samtidigt förbättra akustiken för klockorna. Betonglamellerna som vid något tillfälle satt längst västerut på klockvåningen bör inte ingå i den nya stapeln, eftersom de uppenbart bryter sig ur tornets helhetsgestalt. |
