Stäng fönster KÖPING SKEDVI PRÄSTGÅRD 1:20 - husnr 1, VÄSTRA SKEDVI KYRKA
Byggnad - Värdering
| VÄSTRA SKEDVI KYRKA (akt.) | |
| 4/12/06 |
| Motivering |
|---|
|
Västra Skedvi kyrka uppfördes åren 1807-10 och var färdigt inredd år 1814. De största yttre förändringarna som sedan dess skett är 1860-talets fönsterbyte, då fönster med blyinfattat glas utbyttes mot de nuvarande med spröjsverk av trä, och 1889 års övergång från rödtjärat spåntak till täckning med falsad, svartmålad järnplåt. Vid samma tillfällen blev fasaderna helt nyputsade. Den yttre färgsättningen har ändrats åtminstone två gånger, 1896 och 1930. Kyrkorummets ursprungligen blåvita färgsättning ändrades till nuvarande grå/gröna 1896. Norrsidans predikstol tillkom 1930 och den ursprungliga altarpredikstolen reducerades då till altarprydnad. De ursprungliga skurgolven av kilsågade, breda bräder gick förlorade vid omläggningar 1930 och 1975-76; nu ligger lackade brädgolv i modernt standardutförande. På sakristians norra sida utbyggdes 1896 en panncentral, omgjord till förstuga och förråd 1952 då elektrisk uppvärmning installerades. Resultatet av alla ovan redovisade förändringar är att kyrkans nyklassicistiska stil visserligen består till sina huvuddrag, men mycket autenticitet och nästan all patina är borta. I första hand interiören har vid flera tillfällen förnyats tämligen ovarsamt. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Under kyrkans nuvarande fasadputs återstår rester av 1896 års färgsättning, möjligen finns även ytterligare äldre ytskikt bevarade. En mer ingående undersökning bör föregå kommande yttre renovering, för att få en avfärgning som är historiskt väl motiverad. • Altarpredikstolen, bänkinredningens fasader och läktarbarriären utgör kyrkorummets ursprungliga inredningssnickerier från 1811-14. Inför kommande renovering bör den ursprungliga, blåvita färgsättningen dokumenteras, före ställningstagande om denna bör återställas eller den befintliga grågröna behållas. • I våningen ovanför vapenhuset förvaras återstående delar av en predikstol som stod i den tidigare församlingskyrkan. Dessa kunde med fördel restaureras och placeras någonstans i det för närvarande sparsamt inredda kyrkorummet. • Församlingens begravningsplats har dokumenterats och kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar klassats i länsmuseets inventering 1991. |
