Stäng fönster MÖRBYLÅNGA ALGUTSRUMS KYRKA 1:1 - husnr 1, ALGUTSRUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ALGUTSRUMS KYRKA (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
När det nya långhuset byggdes 1822 fick sockenborna i Algutsrum ett stort och ljust kyrkorum, så som tidens smak föreskrev. Det höga tunnvälvda taket bidrog till detta tillsammans med de stora fönstren. Bänkinredningen, indelad i tre kvarter med rundat parti mot koret i öster, rymde många människor. I koret fanns ytterligare bänkar. Läktaren var stor och i avsaknad av en orgel fanns många sittplatser. Kyrkorummet var troligen målat i ljusa färger. Vitt, pärlgrått och guld var det vanligaste vid tiden, ibland med någon accentfärg. Inslag av blått verkar ha varit särskilt vanligt på Öland. Mitt på östra korväggen satt en altarpredikstol med uppgång genom en muröppning i sakristian. Altarpredikstolen integrerade den predikstol som 1775 tillverkats för den gamla kyrkan. Kring 1800 var altarpredikstolar på modet som ett resultat av en liturgisk utveckling där det predikade ordet skulle ges samma värde som altarets sakrament. På Öland tillkom åtta altarpredikstolar vid tiden. Endast tre är bevarade än idag, nämligen de i Ventlinge, Ås och Hulterstad. Redan 1840 upplöstes altarpredikstolen i Algutsrum och predikstolen sattes upp på norra korväggen, ett arbete som utfördes av Peter Isberg. Ombyggnaden 1864, då tornet uppfördes, innebar också förändringar i kyrkorummet. Långhuset drogs längre västerut, läktaren byggdes om, bänkinredningen kompletterades och kyrkorummet i allmänhet genomgick en renovering. På 1880-talet fick koret en ny stor altaruppställning bestående av en målning av Ölandsmålaren Nils Johan Jonsson från Glömminge Strandskog på Öland, sammansatt med det medeltida altarskåpet och en arkitektoniskt uppbyggd omfattning. En orgel med fasad i för tiden typisk stil uppsattes vid samma tid på läktaren. Kyrkorummet renoverades också. Färgsättningen var ljust hållen i vitt och grönt och taklisten marmorerad. Kring lampfästena i taket målades dekormåleri. 1927 års stora renovering gjordes med varsam hand. Färgsättningen behölls men bänkarna i långhuset byggdes om något för bättre komfort. De två efterföljande stora renoveringarna på 1950- respektive 1980-talet har inneburit något större förändringar. På 1950-talet kompletterades kyrkorummet med innanfönster och vindfång. En dopplats ordnades i koret vilket innebar att bänkarna där kortades av något. Några bänkar togs också bort på läktaren. Gravhällen över prästen Erland blev ett nytt inslag på väggen i kyrkorummet. Färgsättningen gjordes nu kraftigare i terrakotta och grått till blått. Vid 1980-talsrenoveringen fortsatte man att bygga på denna färgsättning men tonade ner terrakottainslagen och gjorde de grå nyanserna ljusare med dragning åt grönt. Till detta lades ett blått takvalv. Läktarunderbyggnaden tillkom också vid denna tid vilket innebar en större förändring i kyrkorummets västra del. De kyrkorum som byggdes i den nyklassicistiska andan hade symmetrin som den starkaste ledstjärnan. Ljus och rymd var också ledord som följdes. I Algutsrum valdes en rakt avslutad korvägg som understryker kyrkorummets salskaraktär. Den stora altaruppsatsen markerar altaret och riktningen mot öster medan orgeln med dess dekorerade fasad fungerar som pendang i väster. De symmetriska kraven följs upp av korets fönster på var sida om altaret liksom de båda dörrarna till sakristian – båda motiv som är typiska för nyklassicistiska kyrkor. Orgeln flankeras enligt samma princip av fönster. Korbänkarna i norr och söder förstärker den symmetriska tanken tillsammans med bänkinredningen i övrigt som löper längs med långhusets mittgång. Under läktaren fullföljdes symmetrin av två läktartrappor med bakomliggande stora fönster. Motivet förändrades 1983 då läktarunderbyggnaden tillkom. Algutsrums kyrka har mycket av det ursprungliga nyklassicistiska uttrycket bevarat trots de förändringar som genomförts under åren. Läktarunderbyggnaden som byggde in två stora ljusinsläpp och decimerade antalet bänkar samt den något kraftigare färgsättningen är de största förändringarna som genomförts i kyrkorummet. Bland kyrkans fasta och lösa inventarier finns många intressanta objekt värda att nämna. Till kyrkans nyklassicistiska helhet bidrar särskilt altaromfattningen och orgelhuset samt läktarbarriären. Bänkinredningen är sannolikt från 1822 men kompletterad 1864 och något förändrad i långhuset 1927. Såväl korbänkar som bänkarna på läktaren är kvar i sitt ursprungliga utförande, även om de på norra läktarsidan minskats i antal. Till äldre inventarier hör predikstolen i sirlig rokoko som tillverkades för den gamla kyrkan 1775 av kyrkobildhuggaren Jonas Berggren, Målilla. Berggren står bakom ett stort antal altaruppsatser och predikstolar främst i Småland och på Öland, men även i Östergötland, under 1700-talet. Det medeltida altarskåpet hör också till de inventarier som överfördes från den gamla till den nya kyrkan. Altarskåpet har ännu idag placeringen ovan altaret på ett ovanligt sätt integrerat i en uppställning med målning av den lokale målaren,N J Jonsson och omfattning från 1880-talet. Det lilla altarskåpet kunde inte längre i den nya stora kyrkan fylla hela korväggens krav på utsmyckning, vilket kan förklara den ovanliga lösningen. Dopfunten av kalksten togs också från den gamla kyrkan liksom triumfkrucifixet, båda av medeltida ursprung. Återanvändandet av predikstol, altarskåp och dopfunt knyter samman nuvarande kyrkan med den gamla. Att återanvända äldre inventarier har varit en vanlig tradition på Öland, då man sällan hade råd att låta göra helt ny inredning i samband med en nybyggnad. Många av gravhällarna i kyrkans golv är medeltida. De på väggarna uppsatta hällarna i långhuset och vapenhuset hör också denna tidsperiod till. Bevarade medeltida hällar förekommer i många kyrkor på Öland, men är mycket ovanliga på fastlandet. Även med öländska mått mätt utgör hällarna i Algutsrum en osedvanligt stor samling. Hällen i vapenhuset med den knäböjande mannen anses vara en av de märkligaste från Sveriges medeltid medan den i väggen i långhuset med helfigurframställning av en präst anses ha mycket hög konstnärlig kvalitet. Till gravminnen i kyrkorummet hör också de tavlor som sammansatts av kistplåtar, en tradition som verkar ha varit särskilt omhuldad i Algutsrums socken på 1800-talet. Av kyrkans övriga utrymmen måste framförallt vapenhuset och den andra våningen i lanterninen lyftas fram. Vapenhuset har mycket av sin ursprungliga enkla 1800-talskaraktär bevarad med kalkstensgolvet och de odekorerade väggarna. Lanterninen som sådan är ovanlig på grund av sin storlek och de tre våningsplanen. I andra våningsplanen finns en ”utsiktsvåning” inredd med målade, fältindelade väggar, mönsterlagt golv och sittbänkar. Här hölls förr bland annat kyrkorådsmöten. Utrymmet är helt unikt på Öland och ovanligt även i ett nationellt perspektiv. |
