Stäng fönster SVALÖV KONGA 19:1 - husnr 1, KONGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Konga kyrka (akt.), KONGA KYRKA (akt.) | |
| 2015-03 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Från västporten kommer man in till kyrkans nuvarande vapenhus i tornets bottenvåning. Ett vindfång bildas i yttermuren genom att en invändig, gråmålad spegeldörr är monterad i dörrsmygens insida. Svängdörren till vapenhuset är en gråmålad spegeldörr med glasöppning. Vapenhuset har golv av kalksten i kvadratiskt format. Väggar och tak är putsade och vitmålade. I sydöstra hörnet finns en gråmålad trätrappa till orgelläktaren. Trappräcket är öppet med glest placerade ståndare. Från vapenhuset leds man in under orgelläktaren, som bärs upp av två fyrkantiga pelare med dekorativa, balusterformade träskivor på pelarskaften. Läktarens undersida är klätt med spontad träpanel, medan dess brädgolv är täckt av en brun heltäckningsmatta. Läktarräcket är en fyllningspanel med 13 speglar, i vilka finns målningar av Jesus och apostlarna med sina attribut. Männen är avbildade i helfigur mot brunsvart bakgrund. Under figurerna finns tavlor med lärjungarnas namn. Långhuset är inrett med öppna bänkkvarter på ömse sidor om mittgången. Denna, liksom tvärgången till sakristian i det södra f.d. vapenhuset, har ett kalkstensgolv av grå, rektangulära plattor. Längs mittgången finns en bård av röda, sekundära plattor. Bänkarna står på ett lackat upphöjt brädgolv. Längst fram man tagit bort två rader, vilket gett plats för elpiano och ljusbärare m.m. På ljusbäraren står ett romanskt luminarium. I långhusets nordöstra hörn står dopfunten och ett dopaltare, i det sydöstra hörnet predikstolen. Långhusets väggar är putsade och kalkade. På norrfasaden är läget för ett romanskt fönster inristat i putsen. Kyrkorummet täcks av tre spetsbågiga valvtravéer, alla ut-formade med fyrsidiga ribbor, som vilar på flersprångiga kapitäl med två kragband och mellanliggande platt. Det västligaste valvet från 1910 är vitkalkat, medan de två från romansk tid är smyckade med kalkmålningar. De äldsta från 1450-1500 består av geometriska motiv. Ribborna är målade i rött och blått, längs valvbågarna löper en bård och i valvhjässorna finns cirkelornament med virvellinjer. Målningarnas upphovsman är okänd, men han har satt sitt bomärke i östra valvet. De figurativa målningarna är gjorda 1500-1525 av Kongamästaren, en dittills okänd konstnär som fått sitt namn från kyrkan. I det östligaste valvet finns i valvkapporna mot öster och söder skildringar om Jesu barndom, såsom Jungfru Marias bebådelse och Jesu födelse. I de västra och norra kapporna syns bl.a. De tre vise männen och Barnamorden i Betlehem. Det andra valvet åskådliggör historierna om Jesu frambärande i templet, Marias besök i templet, Störtandet av de egyptiska gudarna, Jesus som frestas av djävulen, Lasarus uppvaknande från de döda, Abrahams offer av Isak samt Kain och Abel. I valvet finns även helgonbilder, däribland en av kyrkans skyddshelgon Sankta Barbara. Ingången till f.d. vapenhuset från långhuset utgörs av den romanska sydportalen. Från denna tid finns bevarat omfattningens kvaderhuggna sandsten, som numer vitkalkats. Över den rakslutna öppningen finns ett rundbågigt tympanon, som bärs av profilerade konsoler. I öppningen sitter en bräddörr, utvändigt klädd med rombiskt formad panel och med narar på insidan. På motstående sida mitt emot sydportalen anas delar av den romanska nordportalens omfattningsstenar. Södra vapenhuset används numer som sakristia och toalett, som även kan nås utifrån. De båda utrymmena har golv av kalksten, vitmålade väggar och ett gemensamt, dekorativt tredingstak. Koret avskiljs från långhuset med en hög, rundbågig triumfbåge murad av sandsten. Korgolvet är höjt ett steg relativt långhuset och belagt med kalksten av samma typ. Korväggarna och valvet är putsade och vitkalkade. Valvet har en något annan utformning än de i långhuset; pilastrarna skiljer sig, och bågarna har följdskift av rundstavar. Valvmålningarna är till stor del oläsliga med endast enstaka färgfragment bevarade. Ribborna är, likt de i långhuset, målade i rött och blått, och i valvhjässan, längs valvbågarna och på pilastrarna ska ha funnits bl.a. stjärnornament, rankor och blommor. Även dessa målningar tros vara utförda av Kongamästaren, även om bl.a. Evald Gustavsson (1967) framfört att de kan vara gjorda av olika konstnärer. Altaranordningen står mitt i koret, i linje med tribunbågen murad av kvaderhuggen sandsten. Tribunbågen är undermurad med en sekundär förstärkningsbåge. Innanför skranket och vidare in i absiden är golvet höjt ytterligare ett steg och belagt med hel-täckningsmatta. I det ommurade absidvalvet skönjs mindre målningsrester, kanske en tron som utgör en del av ett treenighetsmotiv. Under tronen tros ha funnits en framställning av apostlarna och ett textband med Trosbekännelsen. I absidväggens mitt finns en nisch till den numer igensatta absiddörren. I läktarens sydvästra hörn finns uppgången till klockvåningen. Den har brädgolv och putsade och kalkade väggar. Dragbjälkar går mellan fasadkrönen. Tornets taklag, till största delen av fur, består av sparrar, korslagda hanband, stödben och tassar som vilar på dubbla remstycken. Klockbocken i ek och sekundär fur består av sex kryssförstärkta stolpar, som hålls samman av en bjälkram. Från klockvåningen leder en lucka in till vinden ovan långhuset, som har två takstolstyper. Över västförlängningen består dessa av bindbjälkar på ett yttre remstycke, sparrar, ett hanband och stödben. På de kraftiga bindbjälkarna finns spikar på både ovan- och undersidorna, vilket antyder att de varit brädtäckta på båda sidor. Över de romanska valven finns takstolar av fur med inslag av sekundäranvänt, möjligen ursprungligt ekvirke. De består av bindbjälkar, sparrar, snedsträvor och ett hanband. Korets taklag har samma konstruktion som långhuset, förutom att stödbenen saknas. Alla takytor har underlagstäckning av bräder. Taklagen har undersökts närmare av Petter Jansson (Regionmuseet, 1998). Väggen mot klockvåningen är uppbyggd av tegel i renässansförband, medan väggarna mellan långhus och kor liksom kor och absid är gråstensmurade och putsade. I västra och östra korgavlarna finns varsin raksluten, sandstensomfattad öppning. Dessa kan, liksom putsen med spår av kvaderristning, vara medeltida. Inredning och inventarier Altaret är ritat av Theodor Wåhlin 1910. Både sidorna samt den utkragande toppskivan är av svart, slipad kalksten. På blockaltarets framsida finns en försänkt dekor med monogrammet IHS inom en cirkel, som omges av strålglans och törnrosor. Altaruppsatsen i polykromt trä är troligen tillverkad 1701, enligt vad som sägs i en beskrivning från kyrkan detta år. Uppsatsen har därefter restaurerats och förändrats vid flera tillfällen, senast i samband med Wåhlins renovering 1910. Då tillkom den nuvarande altartavlan, en oljekopia av Carl Blocks ”Jesus välsignar barnen” målad av Mattias Taube. Tavlan inramas av två vitmålade kolonner från 1910, som bär ett entablement med en förgylld inskription på frisen. På kornischen står ett överstycke med Karl XII:s monogram. Under altartavlan finns ett textfält med en inskription. Altarrund, utförd 1880 i ek, med tre sidor. Barriären består av smala balusterdockor mellan en oklädd överliggare och ett knäfall, som är täckt med orangefärgat tyg. Dopaltaret, skänkt till kyrkan 1962, är byggt i masonit med en toppskiva av trä. Dopfunten av sandsten är från 1100-1200-tal. Funten har en hög, kvadratisk bas, en låg, insvängd fot och en hög, lätt utåtvidgande cuppa med trattformad undersida. Foten är smyckad med djurhuvuden i hörnen, och på cuppan finns en palmettbård. Dopfunten hör enligt Lars Tynell till Genarpsgruppen, dit han för funtar smyckade med palmettband, rund cuppa med skråkant nedtill och fyrsidig fot. Predikstolen från 1700 i polykromt trä består av en åttakantig korg med fyra panelklädda sidor, en kalkstenstrappa från 1920 och ett ljudtak i samma stil som korgen. Den vilar på två bjälkar, infästade i fasaden, och en murad hög sockel. Korgens sidor avdelas med kolonnetter på postament, med samma utformning som de kring altaruppsatsen. I sidornas bildfält finns bilder på evangelisterna med sina attribut, som är gjorda 1937 av Osvald Owald. Under målningarna finns inskriftstavlor med de fyras namn och under dessa gråmålade understycken. Korgens övre listverk är förkroppat med förgylld text på entablementets fris. Ljudtaket är åttasidigt, prytt med förgyllda inskriptioner, tandsnittsdekor och nederst en rundbågefris. I sidornas hörn finns svarvade knoppar och mellan dessa gråmålade överstycken. Bänkinredningen från 1910 är ritad av Theodor Wåhlin. De öppna bänkarna har bakstycken uppbyggda som ramverk. Gavlarna smalnar av något uppåt, och är dekorerade med stående räfflor och blommedaljonger. I sitsarna ligger bruna dynor. Inredningen var ursprungligen målad i ”Wåhlinblått”, men är sedan 1936 brunlaserad. Orgeln är från 1907, byggd av Åkerman och Lund och omgjord 1961 av Fredriksborgs orgelbyggeri Troels Krohn. Den har 9 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgelfasaden är modernistiskt gestaltad, uppbyggd av tre partier med synliga pipfält. Det mittersta partiet är förhöjt och indelat i tre mindre pipfält. Färgsättningen går i grått med rödbruna linjebårder kring pipfälten. Kyrkklockan av malm är gjuten 1734 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Manteln är dekorerad med två inskriptioner på sidorna, och upptill en fris med satyrmasker. Övrigt Luminarium, en medeltida oljelampa, tillverkad av ett fyrkantigt sandstensblock med skålade fördjupningar på ovansidan. Under romansk tid fylldes dessa med tran, och i varje hål tändes en garnveke, så att man fick ljus till mässan. Idag har man ställt värmeljus i försänkningarna. Luminariet står placerat ovanpå en ljusbärare av smide. Rökelsekar, i brons från slutet av 1200talet, äggformat med rik, genombruten dekor. Rökelsekaret hänger i tribunbågen. Puttofigur i trä, i barockstil troligen från 1600-talet. Skulpturen föreställer en harpspelande ängel, som går uppe på ett moln. Putton sitter ovanför en nummertavla på triumfbågen, och har troligen ingått i en äldre nummertavla. |
