Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄSTERÅS ROMFARTUNA PRÄSTGÅRD 1:3 - husnr 1, ROMFARTUNA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

ROMFARTUNA KYRKA (akt.)
2004-10
Interiörbeskrivning
gravkor och längst bak den så kallade Mungakyrkan, som upptar tornets bottenvåning. Stor särprägel skänker mittskeppets fem höga kryssvalv ovan spetsiga arkadbågar, slagna 1427 vilket framgår av inskriptionen på det slätputsade bandet i höjd med valvanfangerna. Valven vilar på tio fyrkantiga, slammade pelare som skiljer mittskeppet från de båda sidoskeppen. Denna konstruktion har givit kyrkan benämningen ”katedralen på slätten”. Ett annat framträdande inslag från samma tid är vapenhuset med kryssvalv och i östra väggen en nisch med fragment av en kalkmålning föreställande Sankt Göran och draken. Ytterligare målningsfragment finns på långhusets norra vägg, där bysantinska målningar från omkring 1300 skrapats fram och konserverats. För övrigt har valvkappor och väggarna avfärgats i bruten vit nyans,
valvens ribbor i en kontrasterande tegelröd nyans.

I mittskeppets västra del finns två sidoläktare och däremellan en orgelläktare som är öppen åt två håll. Läktarbröstningen mot öster utgörs av rikt ornerade paneler med apostlabilder från 1695, mot Mungakyrkan i väster av mer fragmentariskt bemålat virke från en tidigare befintlig predikstol. Orgeln byggdes 1970 efter ritningar av Jörgen Fåk och har sitt huvudverk upphöjt i valvet så att ljus släpps in från Mungakyrkans gavelfönster i väster.

Kyrkans murade altare från 1757 är utformat som en sarkofag och marmorerat. Uppsatsen däröver är från 1769, en stor oljemålning av Louis Masreliez med utsirat ramverk i vitt och guld. Predikstolen går i liknande stil, förfärdigad av bildhuggare Jonas Holmin i Västerås och uppsatt 1803.

Vid omgestaltning 1885-86, efter handlingar av Fritz Eckert, byggdes kyrkorummets nuvarande öppna bänkrader och fönstren försågs med dubbla bågar. På fönstrens insidor sitter dock smidda stomjärn från 1830.

Golvet består till större delen av polerat kalkstensgolv, lagt vid stor förnyelse 1965-66 under ledning av arkitekt Jörgen Fåk. I gångar och kor ligger golvet utan nivåskillnader, medan bakersta delen av Mungakyrkans golv ligger i gradänger. Fåk lät även färgsätta bänkarna med nuvarande blågrön marmorering och underliggande brädgolv lackades. Mungakyrkan och sidoskeppen försågs med för ändamålet formgivna mässingslampor. Valvpelarna påmurades till fyrkantig form och slammades så att murverket skall vara avläsbart. Koret fick ett modernt komponerat fönster med masverk av betong och glasmålning av Erik Sand. I vapenhus och gravkor lades tegelgolv av handslagna stenar och sakristian fick nuvarande skåpinredning.