Stäng fönster UPPSALA RASBOKIL 2:1 - husnr 1, RASBOKILS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Rasbokils kyrka (akt.), RASBOKILS KYRKA (akt.) | |
| 2007-08-02 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Den är enskeppig bestående av ett långhus med två höga stjärnringsvalv, och ett lika brett korparti med ribbvalv. Samma typ av valv finns i vapenhuset, och samtliga valv är ursprungliga. Triumfbågen är framträdande, så att den utgör en tydlig gräns mellan långhus och kor. Sakristians vägg mot koret kan härröra från den första kyrkan på platsen, som antagligen var av trä men med murad sakristia. Vapenhuset är förskjutet mot öster, så att dörren till långhuset hamnat nära en knippepelare. Valv och väggar är rikt dekorerade med målningar i renässansstil, utförda omkring år 1520 av den anonyme, troligen tyske Rasbokilsmästaren. Denne var en av få monumentalmålare i Sverige vid denna tid. Förlagor har hämtats från samtida tysk grafik, bl a Albrecht Dürer, men inslag finns också från svenska föregångare såsom Albertus Pictor. Bland de fåtal medeltida föremål som finns i kyrkan, är dopfunten kanske mest intressant. Den är huggen i en grå och rosa marmor, och skaftet pryds av ett knutmönster. Materialet är troligen Vattholmamarmor, en stensort som användes flitigt vid domkyrkobygget i Uppsala under 1300- och 1400-talen. Predikstolen från 1648 är i tidstypisk barock, tillverkad av Mäster Berendt Sifwersson i Uppsala. Altartavlans inramning är i barock, medan altarring m m är i rokoko. Orgeln har en fasad som är typisk för empireepoken, då den byggdes om av Pehr Zacharias Strand. Den ansågs 1970 var landets förnämsta bevarade Strand-orgel. År 1909 revs läktaren från 1700-talet, och orgeln fick sin relativt ovanliga placering på ett podium i väster. Avsaknaden av läktare gör dels att medeltidsprägeln förstärks, dels att kyrkan är ovanligt ljus. Bänkarna är från 1700-talet, medan gavlar och dörrar är från 1909 års restaurering. |
