Stäng fönster HALLSTAHAMMAR BERGS PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, BERGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BERGS KYRKA (akt.) | |
| 2005-10 |
| Historik |
|---|
|
Sannolikt tillhör Bergs kyrka den grupp av mellansvenska gråstenskyrkor som uppfördes omkring 1300. Grundläggningen på en bergnära tomt borgade för stabila murverk. Då som nu hade kyrkan långhus och kor under samma tak – fast då säkert spåntäckt. Östra gaveln pryddes med tegelorneringar och hade ett trekopplat fönster. Från början hade kyrkorummet ett tunnvalv i trä, högre än de valv som senare murades - medeltida takstolar finns kvar på vinden. På södra sidan fanns ingångsportalen som snart blev förbyggd med ett vapenhus. Sakristia kan ha funnits från början, alternativt tillkommit i slutet av 1400-talet, samtidigt med kyrkorummets valvslagning, då dagens stjärnvalv ersatte det tidigare innertaket av trä. De nyslagna valven dekorerades snart med kalkmålningar, av vilka en del bevarats till våra dagar. Altarskåpet anskaffades också då. Ytterligare målningar tillkom under 1500-talet, möjligen även under 1600-talets första hälft. På 1620-talet byggdes en bänkinredning som till begränsad del ingår i den nuvarande. Något kyrktorn restes aldrig i Berg, men 1641 försågs klockstapeln med en hög, spetsig spira, vilken fanns fram till 1842. På 1730-talet inföll en period av förnyelse som ännu präglar kyrkan: ett fönster höggs upp i den förut fönsterlösa norra sidan och läktaren byggdes över kyrkorummets västra del. Altarets centrala roll accentuerades genom att ett litet sidoaltare borttogs, liksom ett skrank som funnits runt dopfunten. År 1773 ombyggdes sakristian till nuvarande yttre omfång. Dess tidigare valv ersattes med ett platt panelklätt tak. Omkring sekelskiftet 1800 blev östra gavelns förut trekopplade fönster förstorat till en enda, bredare öppning – idag igenmurad men avläsbar i fasaden. Runt korets uppförstorade fönster gjordes en boasering/omfattning som dekorerades med bibelord och bibliska målningar. Framför fönstret placerades ett litet krucifix, medan det medeltida altarskåpet togs isär och dess skulpturer flyttades till sakristia och vapenhus. Vid denna tid, om inte förr, blev kyrkorummets kalkmålningar överstrukna. Under hela 1800-talet var valven och väggarna enhetligt vita; det dekorativa måleriet begränsade sig till altarfönstrets omfattning. År 1802 insattes predikstolen, byggd av Jonas och Lars Peter Holmin. Under 1800-talets senare hälft följde kyrkans hittills största förnyelse, inledd 1853 då det förmodligen medeltida vapenhuset revs. Där förut varit portal gjordes istället ett fönster. Ersättande ingång höggs upp i västra gaveln och portiken i nyklassicistisk stil tillkom. Från detta års arbeten finns också för första gången angivet att kyrkans fasader spritputsades – de kan ha varit slätputsade förut. Nästa yttre förändring var 1868 års byte från spåntäckning till järnplåt på yttertaken. Åren runt 1890 fick fönsteröppningarna dagens storlek och blev likformiga. År 1857 byggdes två slutna bänkkvarter på läktaren, varav en mindre del finns kvar. Övriga bänkar borttogs då läktarorgeln kom på plats 1876, byggd av firman E A Setterquist. Vid nästa större förnyelse 1912-13 frilades och restaurerades kyrkans kalkmålningar som varit dolda i mer än 100 år. Det traditionella golvteglet borttogs och istället lades kalksten i kor och gångar. Öppna bänkrader i en blågrön ”allmogefärg” byggdes på nylagda brädgolv. Även predikstolen och läktarbarriären målades blågröna. Den gamla slutna bänkinredningens luckor och skärmar återanvändes som väggpaneler på långsidorna. I östra gavelns fönster sattes en glasmålning i gult, grönt rött och vitt. Omgestaltningen som följde 1951, efter arkitekt Bernhard Schills handlingar, innebar att nästan alla 1912-13 års insatser utraderades, liksom en del äldre byggnadshistoriska avtryck. I gengäld fanns viljan att ge en historisk prägel åt nytillskotten. Hela golvet och underliggande grusbädd togs upp för att kunna gjuta ett undergolv av betong. Därpå lades tegel, med hänvisning till att det hade en längre tradition i kyrkan än kalksten. Panelerna som sedan 1912 suttit på långsidornas väggar togs ned och blev åter luckor och gavlar i de bänkfasader som rekonstruerades. Konservatorer fick uppgiften att färgsätta: Bänkfasadernas ramverk målades bruna och fyllningarna fick bärnstensfärgade marmoreringar, gjorda utifrån läktarpelarnas äldre marmorering. Läktarens förut genombrutna barriär blev sluten, spegelindelades och målades för att anknyta till bänkinredningen. Kring en nyinrättad korbänk söder om altaret sattes en panel som förut suttit på korets gavelvägg. I koret återuppsattes det medeltida altarskåpet, restaurerat sedan tidigare, samtidigt som korets gavelfönster murades för och fönsteromfattningen från omkring 1800 togs ner. I dess ställe hängdes en nygjord kopia av ett medeltida triumfkrucifix. Dagens altare av trä nybyggdes, liksom den tresidiga altarringen. Vid rengöring av kalkmålningarna kunde ytterligare några spåras och restaureras. Dessutom frilades sakristians kvaderstensportal som länge varit överputsad. Fönstren fick kopplade bågar med blyinfattat gulskimrande antikglas i de yttre, både av estetiska skäl och för att dämpa infallande dagsljus. Vid sidan av kyrkorummet förändrades sakristian kraftigt, genom att dess panelklädda innertak från 1773 ersattes med dagens murade kryssvalv och en del av rummet avdelades till styrcentral för kyrkans nya elvärme och belysning. Senaste större yttre renovering skedde 1978, då yttertakets 110 år gamla järnplåtar ersattes med nuvarande koppar. Fasaderna putsades och kalkavfärgades ljusare grå än förut. Vid renovering 1994 blev fönstersnickerierna ommålade med ljusgrå linoljefärg, från att ha varit bruna. Samtidigt skedde en inre rengöring av valv och väggar, samt bättring av snickeriernas målning. I den mån helt ny målning gjordes behölls den tidigare färgsättningen. Valven och väggarnas enfärgade ytor laverades med en tunn, lätt pigmenterad kalkfärg, vilken gett dem mer liv. På korets södra sida gjordes ett litet sidoaltare, med återanvändande av en läktarbarriär från 1730-talet, vars ursprungliga färgsättning rekonstruerades. Källor och litteratur Bergs församlingsarkiv (BF) och Hallstahammars kyrkliga samfällighets arkiv (HKS): • BF: O I A; 1, Handlingar angående kyrkans ombyggnader 1912-13 och 1951 • HKS: F1: A6, Handlingar angående inre restaureringen 1994 Västmanlands läns museums arkiv (VLM): • Prästgårdsinventeringen 1992 • Dokumentation av inre restaureringen 1994 Västerås stifts arkiv (VS): • Västerås domkapitel E IV a; 5a, Memorial den 19/11 1755 • Västerås domkapitel E IV a; 5b, inventering den 28/12 1812 • Västerås domkapitel E IV b; 8 inventarium 1851 • Västerås domkapitel E IV b; 8, inventarium vid specialvisitation den 24/10 1858 • Västerås domkapitel E IV b; 8, inventarium upprättat vid prostvisitation 26/7 1869 • Västerås domkapitel E IV b; 8, inventarium upprättat vid visitation 15-16/5 1915 • Västerås domkapitel F III a; 3, visitation 1626 • Västerås domkapitel F III a; 19 inventarium 29/6 1737 • Västerås domkapitel F III a; 38, inventarium 15-16/9 1894 Litteratur Arvidsson, Ebbe: Stiftskrönika/Julbok för Västerås stift 1951 – Västerås stiftsråd 1951, s 195-224/ Berggren, Bonzo: Bergs kyrka/Kyrkorna i Västmanlands län, Utgiven av Västmanlands nyheter – Västerås 1982, s 127-130/ Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering /Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984/ Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 Övriga tryckta källor Artiklar om yttre renoveringen 1978, införda i Västmanlands folkblad 1978-09-15 och Västmanlands läns tidning 1978-06-01 och 1978-09-09 Bergs kyrka, artikel av signaturen B-m, införd i Västmanlands läns tidnings julnummer 1906 |
