Stäng fönster HJO PRÄSTGÅRDEN 1:7 - husnr 1, GREVBÄCKS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GREVBÄCKS KYRKA (akt.) | |
| 1995-09-13 |
| Historik |
|---|
|
Med sina branta takfall och enkla gråstensmurar hör Grevbäcks kyrka hemma i gotiken. Byggnadskronologin bestäms av det faktum att det ursprungliga kortakets västra ände är överbyggd av långhustaket. Det gedigna utförandet och patinan talar för att koret uppfördes först och stod i minst hundra år innan det nuvarande långhuset tillkom. Emedan koret torde höra hemma i tidigt 1300-tal så måste det ha byggts intill en föregående stavkyrkas lägre långhus. På nordsidan tycks koret ha haft en sakristia, vilket en igenmurad öppning kantad av storformatstegel visat. Byggnaden uppvisar flera likheter med den gotiska anläggningen i Norra Fågelås, vilket föranledde Bengt G. Söderberg att tala om samme byggmästare. Sannolikt under 1400-talet revs det lilla långhuset av trä och ersattes av ett i sten så att bygget fullbordas. Samtidigt restes ett vapenhus framför sydportalen. Från denna tid härrör det lilla triumfkrucifixet. Kyrkorummet genomgick få förändringar innan 1600-talet då traktens adelsmän satte sin prägel på det. Varje släkt lät mura sig en gravkammare under golvet, över densamma hängdes huvudbaneren. Familjen Jernsköld lät bygga ett gravkor åt sig vid korets norra östsida någon gång under seklets slut. Detta kröntes av ett spåntak med spira. 1683 skänktes predikstolen av Hård på Ekhammar. Den var då placerad på sydsidan. Sannolikt samtidigt skänktes en altaruppsats, som av det bevarade krucifixet att döma tycks ha skurits av Precht. Västra delen av långhuset rymde två läktare. Den på nordsidan uppfördes åt den orgel som godset Ulvhult skänkte. Någon gång under första hälften av 1700-talet uppfördes det Lagerbergska gravkoret söder om det Jernsköldska. 1708 försågs kyrkan med nya "stolabänkar". 1749 synes man efter flera år ha beslutat om borttagandet av triumfbågen emedan den förhindrade förkunnandet från predikstolen. Vidare tycks ett fönster ha tagits upp på nordsidan, samtidigt som korfönstret vidgades. Pastor klagade nämligen att "i mörka dagar wid Höstetiden man med stor möda kan see uti bok". Ingreppet skedde sannolikt 1759 vilket en smidesflöjel i stapeln vittnar om. På 1790-talet genomgick kyrkan en nyklassicistisk renovering. Säkerligen var prästen och linneanen Clas Bjerkander drivande. Mest påfallande var arrangemanget med en predikstol över altaret, vilken nåddes via sakristian (troligen redan vid denna tid inrymd i Jernsköldska gravkoret). Denna skänktes av Posse på Ekhammar. På altaret stod ett typiskt svept kors med förgyllning. Av huvudbaneren tycks bara det Lagerbergska ha fått hänga kvar. Sannolikt revs den gamla sakristian vid detta tillfälle. 1821 reparerades kyrkans spåntak under ledning av byggmästare Lars Nilsson från Kyrkefalla. Någon orgel hade kyrkan inte haft på länge när en ny installerades 1871, tillverkad av Johan Niklas Söderling i Göteborg. Kyrkan var vid denna tid i behov av stora reparationer. Västgavelns vindfång var förfallet, fönster och tak var dåliga. Under vintrarna var kyrkan mycket kylig. Konsul Harald Röhss på Munkeberg förordade en samordning av de olika reparationerna. 1888 åtog sig nämnde Röhss att på egen bekostad göra en invändig renovering av kyrkan. Ritningarna upprättades av den kände göteborgsarkitekten Adrian Crispin Pettersson och utfördes av byggmästare Johannes Karlsson i Djursätra och kyrkmålare Anders Petter Johansson i Värsås. Utvändigt jämnades murarna och försågs med spritputs. Fönster- och dörromfattningana, samt hörnen försågs med slätputsade kedjor. Nya portar insattes och fönstersmygarna höggs upp för att rymma rundbågiga trefönstergrupper. Taket kläddes med diagonalt falsad zinkplåt och smyckades med nygotiska kupor och vindskivor. Vad som dock väckte mest uppmärksamhet var interiören. Den gavs en ovanligt helgjuten eklekticistisk inredning byggd på romanska och gotiska element. Koret försågs med en skärmvägg med vimpergkrönta dubbla bågöppningar och flankerande fialer kring den av C. J. Dyfverman skurna altartavlan. Bakom denna vägg doldes den nya kaminen. En ny predikstol med rundbågsarkader uppsattes, liksom en ny något överdimensionerad läktare och en öppen bänkinredning. I korets östvägg togs ett fyrpassformat fönster upp och alla innanfönster tillverkades med påkostade glasmålningar. Detta i kombination med inredningens bruna inredning gjorde att rummet blev tämligen mörkt, om än färgglatt. Väggarna försågs med paneler i höjd med bänkarna, samt målades i övrigt med friser och fält. Innertaket indelas i mindre fält med listverk. Vidare nygjordes dopfunt, altare och altarring i samma stil. Det enda som bröt den konsekventa inredningen var huvudbaneren som Röhss låtit konservera och uppsätta. Omdömena lät inte vänta på sig och skiftade från "domkyrka" till "vidunder". Helt klart var i alla fall att något helt nytt hade skapats, utan förankring i den gamla interiören. Den påminde mera "om ett kapell från de gamla konstländernas högförnäma borgar än om de vanliga enkla lantkyrkorna i Norden." År 1927 inlades ett nytt golv ovanpå det från 1889. Emedan den gamla orgeln bedömdes otillräcklig invigdes 1930 en större, av E. A. Setterquist & Son i Örebro. 1941 indrogs el till belysning. År 1945 skedde nästa totala omgestaltning av kyrkorummet. Det sena 1800-talets "överlastade" inredningsideal var försvunnet och nu härskade mer funktionalistiska tankebanor. Restaureringens arkitekt Ärland Noréen fann Adrian Crispin Petterssons verk "högst olämplig för ett tempel". Landsantikvarien påpekade dock att det var sällsynt konsekvent och tidstypiskt, samt av god hantverkskvalitet. Således förordades en museal förvaring av delar av inredningen. Noréen valde att förankra det nya kyrkorummet i barocken med hjälp av den i stapeln bevarade predikstolen och baneren. Ingenting blev kvar i interiören av år 1889, med undantag av altartavlan. Sistnämnda försågs med flyglar av konservator Olle Hellström som gav den en lika rik bemålning som predikstolen. Denna fick å sin sida nya skulpturer emedan de andra befann sig på villovägar. En ny sluten bänkinredning tillverkades, liksom altare och altarring. Läktaren förkortades med halva sitt djup och fick en ny bröstning. Orgeln fick en ny fasad. Den norra läktartrappan togs bort och en grund underbyggnad skapades med förråd i norr. Ytterligare några baner restaurerades och sattes upp, liksom det gamla triumfkrucifixet. Det runda korfönstret igensattes och alla smygar gjordes smalare och fick nya fönster. Likaså igensattes fönstret över västportalen. Innerväggarna vitkalkades och nya dörrar insattes till sakristia och gravkor. Ett nytt innertak uppsattes med utgångspunkt från ett äldre. Utvändigt revs det västra vindfånget, fönsteromfattningar och hörnkedjor borthöggs och taket miste sina kupor och vindskivor. År 1953 ombyggdes orgeln. 1967 ordnades en ny läktartrappa för att i den gamlas plats inrymma skrudkammare och få plats med kör. 1979 målades dörrarna om och yttertrappan fick ett mitträcke för rörelsehindrade. 1980 byttes 1889 års zinkplåt p. g. a. läckage. Taket täcktes med järnplåt som svartmålades. 1982 slipades och lackades golvet. Innerväggarna målades med emulsionsfärg och fönstren samt tak med oljefärg. Gravkoret blev ommålat och golvet cementerat. De rengjorda kistorna ställdes upp i rader. 1995 företogs, till följd av fuktskador, en utvändig putslagning av koret. Det flagnande plåttaket målades om vid samma tillfälle. 1999 insattes strålkastare i taket för att avhjälpa den bristfälliga belysningen och via program kunna styra densamma på elektronisk väg. |
