Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster OSKARSHAMN MISTERHULT 1:90 - husnr 1, MISTERHULTS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

MISTERHULTS KYRKA (akt.)
1992-03-08
Historik
ÄLDRE KYRKA - Den medeltida kyrkan var belägen i västra delen av gamla kyrkogården. Den var uppförd av liggande timmer och bestod av ett långhus med smalare och lägre kor samt sakristia av sten. Tre av dess fönster hade senmedeltida glasmålningar. I slutet av 1600-talet tillbyggdes kyrkan åt norr och ett större kor samt vapenhus uppfördes. Dessutom höjdes väggarna och fönstren förstorades. 1726 tillbyggdes en korsarm i söder. Kyrkan revs när den nya kyrkan stod klar 1780.

NUVARANDE KYRKA - Misterhults nya kyrka uppfördes 1777-80 efter ritningar av Mikael och Magnus Cosswa (adlade Ankarsvärd), samt av patronaträttsinnehavaren Claes Didrik von Breitholz (ägare till Miserhults gård). Inspiration till kyrkans plan togs från kyrkan i Oppeby där von Breitholz hade egendomar. Murarmästare var Måns Månsson och byggmästare Peter Andersson, båda Linköping. Kyrkan uppfördes av sten på det sk "Kyrkgärdet" öster om Gamla kyrkogården och landsvägen. I princip följdes ritningarna från 1776. Kyrkan uppfördes med rektangulärt långhus, halvrund absid i öster, torn i väster, sakristia i norr samt absidiala utbyggnader i norr och söder. Jämfört med ritningarna skedde dock vissa förändringar. Takfallet blev inte brutet så som ritningarna föreskrev. I stället för en fyrkantig lanternin avslutad enbart av ett kors, blev lanterninen åttkantig, såsom det var vanligt i trakten, och krönt med såväl kors som stjärna. Ett par mindre rektangulära öppningar tillkom dessutom på tornets fasader. Strävpelarna vid tornets sydvästra och nordvästra hörn utfördes aldrig, däremot tillkom sådana på såväl syd- som nordfasaden. Byggnaden kom dessutom att förkortas under byggets gång. I kyrkorummet byggdes en dubbel läktare i väster. Även i de absidiala utbyggnaderna i norr och söder fanns läktare och loger, reserverade för ägarna till Misterhults och Virbo - Fårbo gårdar. Vid kyrkans uppförande fanns separata ingångar till logerna. I kyrkorummet installerades, kort efter kyrkan stod klar, altaruppsättning med altartavla och predikstol av Jonas Berggren, född i Kristdala 1715 och död i Målilla 1800. Inredningen målades främst i ljusgrått, "pärlefärg". Bänkinredningen, som till stora delar togs från den gamla kyrkan, målades i blått och organiserades så att ett mittkvarter skapades, med en gång på var sida, samt kvarter i norr och söder.
I protokoll från tiden, som återges av Sture Jennesi "År och människor i Misterhult, framgår att kyrkans uppförande föranledde omfattande diskussioner i bygden, vilket bl a handlade om kyrkans läge, ekonomi och anskaffande av byggnadsmaterial. Kalk inhandlades från Öland och från Figehom, tegel togs bl a från Björnö vid Mönsterås och fönsterglas köptes från Kosta. Byggnadsmaterial togs också från den gamla kyrkan. Många av sockenborna bidrog med dagsverken vid uppförandet av församlingens nya kyrka, samt med gåvor till kyrkans färdigställande. När kyrkan stod klar vållade frågan om bänktilldelningen stora stridigheter. Kyrkan invigdes formellt förts 1790 av biskop Johan Axel Lindblom. År 1794 kompletterades kyrkan med en orgel utförd av Per Schiörlin med fasad ritad av Jacob Wulff, Överintendentämbetet.
Genom åren har kyrkobyggnaden genomgått några förändringsfaser. År 1839 slog blixten ner och orsakade vissa skador, vilket föranledde en exteriör och interiör renovering. Trettio år senare, 1869, ommålades kyrkan interiört i framförallt kulörerna vitt och guld. I början av 1900-talet, 1902-06, genomfördes omfattande förändringar. I kyrkorummet byttes de gamla, slutna bänkarna ut mot en ny öppen bänkinredning med ryggstöd i pärlspont. Logerna i norr och söder togs bort och innertaket kläddes in med en spontad panel. Predikstolen flyttades och fick uppgång direkt från koret i stället för från sakristian. En ny altarring tillkom med glest satta balusterdockor. I den bakre delen av kyrkorummet byggdes nya läktartrappor. Sannolikt var det också nu som den översta läktaren togs ned. Väggarna målades nertill i en mörk kulör och ljusare upptill. Längs taklisten målades en bred dekorativ bård. Rödbruna toner ska ha dominerat i inredningen. I vapenhuset lades nytt golv av gråa och vita cementplattor. Kyrkdörrarna av ek ersattes av nya av furu med infogade rundfönster. Kyrkans fönsteröppningar förstorades och fick nya fönsterbågar med gjutjärnsspröjsning och större rutor i stället för de gamla blyinfattade glasen. I koret återinsattes de gamla fönstren 1927.
Nästa större renovering utfördes 1936-37 under ledning av arkitekt Otar L. Hökerberg. Två av korets fönster samt ett fönster i vardera sidoabsid murades igen invändigt. I norra absiden sattes också dörren igen och utrymmet gjordes till ett dopkapell. Bänkinredningen byggdes om med nya raka bänkgavlar. Vissa ytor t ex altarringen kläddes med plywood. Läktaren breddades och läktarpelarna förändrades. Väggarna målades i en ljus terrakottafärg och takvalvet gavs en mörk gråblå ton. Övriga inredningen målades främst i blågrön kulör. I koret tillkom stora två gipsskulpturer föreställande Johannes och Petrus, utförda av Arvid Källström. I kyrkorummet tillkom också en del äldre inventarier från den gamla kyrkan, såsom altarskåp. Exteriört kläddes ytterdörrarna med ek. Taket lades om med ekspån och ovan koret uppsattes en vindflöjel med Smålands vapen och årtalen 1628 och 1779, som tidigare suttit på gamla kyrkan.
År 1940 murades fönsternischerna på båda sidoabsiderna igen. På 1950-talet installerades nya vita urtavlor i tornet, mot de tidigare mörka. I vapenhuset lades 1956 ett nytt golv av hyvlad ölandssten. År 1962 lades torntakets tidigare spånklädda tak om med kopparplåt och 1971 utfördes samma arbete på långhuset. Då renoverades också fasaderna och målades med sk KEIM-färg.
År 1974 renoverades åter kyrkan, denna gång under ledning av ingenjör Erik Persson, Tranås. Bänkar under läktaren togs bort tillsammans med den södra läktartrappan. Under läktaren byggdes en läktarunderbyggnad med väntrum och förvaring samt toalett och kapprum. På läktaren togs bänkar bort. Altarringens inklädnad togs bort varvid balusterdockorna åter blev synliga. Bänkarna kortades av framför norra sidoabsiden. Takvalvet målades i en ljus gråblå ton. Interiören i övrigt målades i en grå färgskala och med detaljer i vitt och guld. En draperimålning återskapades bakom predikstolen. Kyrkorummets golv slipades och ytbehandlades. I sakristian sänktes taket och nya skåp för textilförvaring samt toalett tillkom.
I samband med 1974 års renovering konserverades altaruppsats, predikstol samt flera av kyrkans medeltida inventarier. Bland de medeltida inventarierna finns bl a ett altarskåp med S:t Olof, ett triumfkrucifix daterat till 1300-talet och en märklig sk Skrinmadonna, utförd som en öppningsbar skulptur föreställande Maria med Jesusbarnet. Även under 1990-talet och de första åren av 2000-talet har konserveringsarbeten utförts på kyrkans inventarier. På 1990-talet togs också de södra korbänkarna bort och ersattes av en gradäng med stolar. I sakristian finns en separat ingång som inte är ursprunglig. Det är dock oklart när den tagits upp.

Historiken inlad i samband med inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.