Stäng fönster ARBOGA STURESTADEN 3:11 - husnr 1, HELIGA TREFALDIGHETSKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| HELIGA TREFALDIGHETSKYRKAN (akt.) | |
| 2006-02 |
| Historik |
|---|
|
Byggnadshistorik Heliga Trefaldighets kyrka har sitt ursprung i en klosterkyrka från 1200-talets sista decennier. Kyrkan var då som nu tvåskeppig, saknade torn men hade en takryttare i trä mitt på det sannolikt spåntäckta taket. Ingångar tycks ha funnits runt om, från alla sidor av dåvarande klostergård. Under första hälften av 1400-talet valvslogs kyrkorummet och dekorerades med kalkmålningar, varav rester återstår på södra väggen. Sedan klostret dragits in av Gustav Vasa 1527 överlät denne kyrkan åt staden. En förfallsperiod följde fram till 1576, då kung Johan III genom att hota med indragna handelsrättigheter förmådde stadens borgare att påbörja en upprustning. Vilka år denna pågick upplyser inte arkiven om, men 1593 tycks kyrkan ha varit i fullt bruk. Den kallades då nedre kyrkan, en syftning på den sanka kyrktomten - till yttermera visso var stadens ”övre kyrka”, Sankt Nicolai, grundlagd direkt på fast berg. Det murade tornet tillbyggdes med stort besvär 1618-35. På 1640-talet revs och återuppfördes norra långväggen, sannolikt på grund av sättningar. Vid återuppbyggnaden tillkom de yttre strävpelarna och dragjärnen som genomkorsar kyrkorummet. Den nybyggda norrväggen fick större fönsteröppningar än förut och i den södra förstorades fönstren därför, på bekostnad av medeltida kalkmåleri. Skavankerna doldes genom att kyrkorummets valv och väggar vitlimmades. På 1660-talet revs och nybyggdes även koret och fick då sin tresidiga form och fönsterindelning. För det nya, större koret tillverkades den alltjämt befintliga, rikt förgyllda altaruppsatsen. Få år senare restes tornets spetsiga spira och fyra toureller. 1687 lades nya spån på hela yttertaket och tornet fick sina första urtavlor. Den rikt förgyllda predikstolen, utformad för att bättre svara mot altaruppsatsen, tillverkades av Burchard Precht 1736. Dåvarande golv, bestående av gravhällar och mellanliggande tegelfält, blev i juni 1750 omlagt på kyrkans och gravägarnas bekostnad. De 16 fönster som redovisades vid en visitation 1752 är desamma som finns alltjämt och av dess blyinfattade rutor är de äldsta från en nyglasning 1799. Vid en omläggning 1837 blev skiffer lagt på långhustakets södra sida, istället för tidigare spån. Norrsidans och tornets spåntäckningar behölls, men vartefter de slets ut övervägde församlingen att ersätta även dem med skiffer. Antagligen ställde det sig för dyrt, eftersom upprepade reparationer och tjärstrykningar skedde fram till 1883, då istället järnplåt lades på båda långhusets takfall. Tornets spånbeklädnad består alltjämt. En radikal omgestaltning vidtog 1897-98, efter handlingar upprättade av arkitekt Fritz Eckert. Mittgångens dåvarande brädgolv och korets tegelgolv revs ut, för att ersättas med kalkstensplattor. 1600-talets slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader i nygotik, målade i mustigt röda färger. 1400-talsmålningar som länge varit överkalkade frilades och restaurerades. I samklang med de restaurerade målningarna gjordes nya målningar på övriga väggfält, pelare och valv. För dessa arbeten svarade artisten Edvard Berg (vid denna tid ofta engagerad vid kyrkorenoveringar, i regel ihop med arkitekt Agi Lindegren). Även vapenhusets valv och väggar dekorerades. En sakristia byggdes ut som en östlig förlängning av norra sidoskeppet. Elektrisk belysning och centralvärme infördes i kyrkan. Värmepannan installerades i ett källarutrymme under den nya sakristian. Samtidigt med kyrkans förnyelse gjordes en ritning över befintliga sprickbildningar, för att se om stora sättningar pågick. Så var fallet och 1927 genomfördes därför en betongförstärkning av grundmuren under långhusets nordvästra del. En måttfull inre förnyelse skedde 1934, då konservator Alfred Nilsson hade uppdraget att restaurera allt dekorationsmåleri, såväl det medeltida som 1897-98 års stilimitationer. Några år senare försågs fönstren med innanfönster, med bågar av gjutjärn tillverkade vid Arboga mekaniska verkstad. Grundförstärkningen 1927 visade sig snart otillräcklig. En mer omfattande gjordes därför 1952, då betong göts under marken runt korets grundmur och pålar nedsänktes under golvet. Därefter följde en genomgripande förnyelse av kyrkorummet 1953-54, efter handlingar upprättade av slottsarkitekt Ove Leijonhuvud i Stockholm. På avgörande punkter omgestaltades kyrkorummet, med ambitionen att skapa en mer rent medeltida karaktär, på bekostnad av 1897-98 års färgrika dekormålningar. Vid sidan av estetiska motiv fanns tekniska: dåtida fotografier visar hur målningarna rivits isär av otaliga, tilltagande sättningssprickor. Önskemål om att bevara åtminstone en del målningar avslogs, efter att församlingen undersökt vad det skulle kosta. Istället nedknackades huvuddelen av valvens och väggarnas puts för fullständig nyputsning och avfärgning i gråvit nyans. Att konservera och restaurera södra väggens 1400-talsmålningar var ett komplicerat arbete eftersom så stora partier satt löst. Andra åtgärder 1953-54 var att bänkkvarteren avlutades och de röda 1890-talsfärgerna ersattes med dagens mer dämpade grå/gröna nyanser. I koret lades nya kalkstensgolv eftersom befintliga, delvis av trä, hade rivits ut sedan denna del av kyrkan grundförstärkts året innan. Nya värmeledningar och radiatorer ersatte tidigare varmluftsuppvärmning. Sakristian från 1897-98 hade dömts ut som alltför trång och revs för att ge plats åt en större, ritad av dåvarande stadsarkitekten Sven Moberg. Efter den inre förnyelsen skedde en radikal fasadrenovering sommaren och hösten 1955. I fasaderna förekom sprickbildningar överallt, vilket ansågs bero på att putsbruket var av så varierande ålder och beskaffenhet. Genom sandblästring avlägsnades all puts inpå murverken, nyputsning skedde med cementförstärkt kalkbruk och avfärgning vit cementfärg. I tornet uppsattes nuvarande urtavlor. Nästa förnyelse skedde 1968-70, efter handlingar upprättade av arkitekt Carl-Eric Nohldén i Uppsala. Styrande var kyrkans ändrade verksamhetsformer, där ett alltmer omfattande musikliv gjorde sig gällande. I estetiskt hänseende eftersträvades än en gång en betoning av kyrkans medeltida ursprung, men parallellt med detta tillades helt moderna inslag i kyrkorummet. Orgelläktaren med orgel från 1868 avlägsnades. Syftet var dels att frilägga en medeltida fönsteröppning mellan långhus och torn, dels iordningställa en körövningslokal i bakomvarande tornrum. Även ett vindfång under orgelläktaren revs och ersattes med dagens pardörrar inramade av en murad nisch - Vid rivningen påträffades på angränsande väggfält ett målat invigningskors, som restaurerades av konservator. Lågkorets och mittgångens golv omlades. Istället för tidigare kvadratiska plattor större, rektangulära kalkstensplaner, liknande dem som ligger i övriga kyrkorummet. Lågkoret höjdes så att det idag endast skiljer två steg från detta och högkoret. Gravhällar som varit uppresta i anslutning till mittskeppets västra gavel lösgjordes och nedlades i golven i kyrkorummets nordvästra och sydvästra hörn. I vinkeln mellan norra sidoskeppet och tornet gjordes en helt ny tillbyggnad, sanitetsutrymmen, kapprum, i övervåningen ett expeditionsrum, pentry och trappförbindelse till ett nyinrett sångövningsrum i tornet. En uppföljning av 1968-70 års förnyelse var orgeln, också ritad av Carl-Erik Nohldén, som 1976 kom på plats i norra sidoskeppet. Byggnadstekniskt motiverade var dels skyddsfönstren med härdat glas som 1981-82 sattes utanpå 1700-talsfönstren av smidesjärn, dels 1983 års grundförstärkning under kyrkans torn. Sammanlagt 110 pelare av stål blev då sänkta ned till fast berg. Fasaderna ströks vid renoveringen 2003-2004 med en KC-färg som drar något mer åt ockra/terra än förut. Effekten var inte planerad, men blev snabbt allmänt accepterad. Källor och litteratur Arboga Kyrkliga samfällighets arkiv (AKS) Ritning av orgelfasad, signerad Carl Ek 1868 N III: 9 Planritning över förekommande sprickor i valv och väggar, upprättad av civilingenjör Carl G Ekman 1948; I anslutning till planritningen finns stort antal detaljfotografier, vilka väl illustrerar såväl skadebilden som kyrkans senare avlägsnade 1890-talsmålningar. O I a 6: Byggnadskommitténs protokoll för reparationsarbeten i Heliga trefaldighets kyrka i Arboga 1949-55 (grundförstärkning 1952, invändig renovering och tillbyggnad av sakristia 1953-54 samt utvändig renovering 1955) O I a: 8: Protokoll från entreprenadkommitténs möten vid restaureringsarbetena 1969, utgående skrivelser från byggkontrollant, restaureringsarkitekt, församling med flera O I a 10: • Fotografi av kyrkorummet före 1897-98 års restaurering • Ritning över förekommande sprickbildningar i valv och väggar, signerad Käck, Arboga 1887-07-02 • Ritningar av bänkkvarter, vindfång och ny sakristia, signerade Fritz Eckert 1897 • Exteriör- och interiörfotografier tagna kort tid före 1968-69 års restaurering och utbyggnad, tagna av restaureringsarkitekt Carl-Eric Nohldén • Tillbyggnadsförslag 1968, av arkitekt Carl- Eric Nohldén • Material- och arbetsbeskrivning för ombyggnad, av arkitekt Carl-Eric Nohldén • Protokoll från slutbesiktning av 1968-69 års restaurering, daterat 1969-11-17 Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA) • Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900 • Undersökning av kalkfärgsmålningar i Heliga trefaldighets kyrka 1932, av konservator Alfred Nilsson + Rapport om utförd konservering av kalkfärgsmålningar 1934, av konservator Alfred Nilsson • Äldre fotografier Västmanlands läns museums arkiv (VLM) • Skrivelse från Arboga församling om insättande av innanfönster 1947-05-28 • Plan 1952-09-19 över partiell grundförstärkning i koret, av G Hammarlund • Arbetsbeskrivning 1953-03-23 invändig renovering, av arkitekt Ove Leijonhuvud • Arbetsbeskrivning 1955-03-21 putsning av yttre fasaden • Förslag till tillbyggnad 1968, av arkitekt Carl-Eric Nohldén • Skrivelse 1969-09-19 om pågående arbeten i Heliga trefaldighets kyrka, av arkitekt Carl-Eric Nohldén • PM 1974-05-22 angående fynd i tornspiran på Heliga trefaldighets kyrka i Arboga, • av Teologie doktor och filosofie licentiat Jan Liedgren • Rapport 1977-02-28 om utförda restaureringsarbeten av puts och kalkfärgsmålningar i väggar och valv, av konservator Alf Hedman • Statisk utredning och grundundersökning 1978-01-25, av Bjerkings ingenjörsbyrå • Skrivelser (länsmuseet m fl) angående nya utvändiga skyddsfönster 1979 & 1981 • Antikvarisk kontrollrapport 1997-12-08 om utförda reparationer, upprättad av Västmanlands läns museum Västerås stifts arkiv (VS) • Västerås domkapitel E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752 • Västerås domkapitel E IV a; 1b, visitation 11/6 1799 • Västerås domkapitel E IV B, 3, visitation 1954 • Västerås domkapitel F III a; 3, visitation 21/2 1629 • Västerås domkapitel F III A; 6, visitation 17/2 1635 • Västerås domkapitel F III A, 27, inventarium 21/11 1773 • Västerås domkapitel F III a: 34, Visitation 27-28/8 1853 • Västerås domkapitel F III A: 35 visitation 19/6 1868 • Västerås domkapitel F III a: 35, Visitation 23/8 1878 • Västerås domkapitel F III a 39, visitation 1/7 1899 Litteratur Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild, s 14-17- Förlag: Staffan Björklund 2000 Andersson, Gudrun: Att pränta in sitt namn. Arbogaeliten i kyrkorummet 1650-1750/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 2003/Arboga 2003 Bergström, G: Arboga krönika, del II – Nyare tiden, Köping 1909, s 109-120 Bjurén, Gunnar: Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985 Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län - en inventering /Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum - Årsskrift 1984/ Dahlin, Otto: Arboga klosterkyrkas altarbilder/Hembygdsföreningen Arboga minne – årsbok 1961, s 13-19/ Arboga 1961 Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar – Västerås 1949 Kilström, Bengt Ingmar: Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1998 Lohmann, Jacob Benjamin: Arboga känning – ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03 Sjökvist, Helén: Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga – Fasadarbeten 2003-2004/Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen 2004: rapport B 10/ Wilhelmson, Jan: Några glimtar från en kyrkoreparation i Arboga på 1600-talet/Arboga Minnes årsbok 1966, s 59- 62/ Arboga 1966 Tidningsartiklar (i kronologisk ordning) Nytt tak på Arboga kyrka, Västmanlands läns tidning 1950-06-10 Ett under att inte kyrkan ramlat ihop, Västmanlands läns tidning 1952-10-03 Kyrkorenoveringar i Arboga ytterst svårlöst problem, Västmanlands folkblad 1953 Värdefull medeltidsdekor bevaras i Arboga kyrka, Västmanlands läns tidning 1954-08-13 Omfattande renovering i Arboga kyrka, Västmanlands folkblad 1954-09-01 Trefaldighetskyrkan i Arboga snart klar, Västmanlands folkblad 1955-09-09 Sprickor i Arboga-kyrka, Folkbladet 1960-06-09 Ombyggnad för 450 000 kr har givit Arboga egen ”domkyrka”, VLT 1969-10-10 Återinvigning på söndag av Heliga trefaldighets kyrka, Folket 1969-10-10 Stadskyrkan i Arboga får golv av kalksten, Bergslagsbladet 1972-09-27 40 långfranskor per dag behövs för att göra rent i Trefaldighetskyrkan, Bergslagsbladet 1976-10-22 Kyrkan i Arboga putsas inför orgelinstallation, Bergslagsbladet 1976-10-12 |
