Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster NORRKÖPING BACKA 3:1 - husnr 1, SKÄRKINDS GAMLA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

SKÄRKINDS GAMLA KYRKA (akt.)
1994-06-15
Historik
Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Den äldsta kända stenkyrkan i Skärkind uppfördes sannolikt under äldre medeltid men dess ursprungliga planform är inte känd. Det finns en uppmätning av kyrkan av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg, förmodligen utförd i samband med den nya kyrkans byggande på 1830-talet. Uppmätningsritningen visar ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, korsarmar i norr och söder, en sakristia på korpartiets norrsida samt ett torn vid långhusets västgavel och framför tornet i väster fanns ett vapenhus av trä. Till den ursprungliga anläggningen hörde troligen tornet, som hade avtrappade murliv, eller så tillbyggdes det strax därefter. Under spiran fanns det en huggen rundbågsfris. Långhuset var sannolikt rektangulärt med lägre kor och absid i öster. Ett skulpterat dubbelhuvud mitt på östra ytterväggen har likheter med kyrkorna i Vårdsberg och Askeby där parvis sittande människohuvuden eller vädurshuvuden har utgjort konsoler till en rundbågsfris utmed murkrönet. Till kyrkans äldsta inventarier hör en sandstensdopfunt smyckad med fabeldjur i relief, tillverkad 1200 av en dopfuntsverkstad kallad Bestiarius.

På 1400-talet skedde omfattande om- och tillbyggnader då koret förstorades, en rymlig sakristia i norr tillkom och samtidigt försågs kyrkan med valv som dekorerades. Ornamentik och valvteknik ansluter sig till kyrkor som Hagebyhöga, Herrestad, Askeby mfl. Enligt traditionen tillkom förändringarna på initiativ av biskop Henrik Tidemansson (1467-1500) som hade Skärkind som prebende. Detta motsägs dock av den inskription som kunde läsas på 1600-talet "Herrens år 1455 på S Botolfs dag fullbordades detta verk av murmästare Johan Jakobsson". I ett av valven fanns emellertid även årtalet 1504. Det praktfulla nederländska altarskåp som idag pryder koret i den nya kyrkan tillkom enligt traditionen också genom biskop Henriks förmedling. På Statens historiska museum förvaras ett parti av korets glasmålningar daterade till 1400-talet och utförda av en inhemsk konstnär. Korsarmarna byggdes troligen också under medeltiden eller 1600-talet, men när vapenhuset av trä tillbyggdes är inte känt. En klockstapel finns omtalad 1637, och en ny uppfördes 1688 av byggmästare Per Månsson i Linköping. År 1814 ersattes den av en ny stapel tillverkad av bonden Anders i Broby i Örtomta. Interiören vitkalkades 1766 och valvmålningarna försvann ur menighetens åsyn.

Trots tillbyggnaderna och tillkomsten av flera läktare blev kyrkan för liten och redan 1766 hade man börjat samla medel till en ny kyrka. År 1835-36 då den nya kyrkan var under uppförande ca 500 m söderut, revs den gamla kyrkans torn för att kalkstenen skulle användas som murbruk. Resten av kyrkan revs 1844 med undantag för koret som sparades för att användas som gravkapell. Kapellets iordningställande bekostades huvudsakligen av änkegrevinnan Magdalena Klingspor, dåvarande ägare till Skörtinge. I gengäld fick hon rättighet att anordna ett gravkor för den klingsporska ätten under korgolvet. I samband med arbeten i nya kyrkan 1906-07 gjordes vissa insatser även på gravkapellet. Exempelvis togs valvets målningsdekorationer fram och restaurerades och kompletterades av dekorationsmålare CR Forslund från Sköldinge. Åren 1984-85 utfördes en ut- och invändig restaurering då innanfönster och ett nytt vindfång tillkom, och då måleri på puts och polykroma träinventarier konserverades.