Stäng fönster ORSA KYRKAN 1 - husnr 1, ORSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ORSA KYRKA (akt.) | |
| 2005-11-15 |
| Historik |
|---|
|
Orsa ligger i norra delen av Siljansbygden och i nordligaste delen av socknen ligger Orsa Finnmark. Orsa var länge en av Dalarnas mest vidsträckta socknar och utgjorde den nordli-gaste utposten till odlingsbygderna kring Siljan och Orsasjön. Norr om Orsa by började den vida vildmarken med stora skogs- och myrområden av norrlandstyp. Från förhistorisk tid till tidig medeltid främjades bosättningarna av den riktliga förekomsten av myrjärn. Jord- och skogsbruk har varit de dominerande näringarna och fäbodväsendet har varit omfattande. En viktig bisyssla genom århundradena i byarna runt om var tillverkning av slipstenar. En gång utgjorde slipstenshuggningen Orsas största industri. Järnbruk med masugn fanns vid Bäcka från 1699 till 1882 och tackjärnet bearbetades vidare vid bruket i Fredshammar. I ett senare skede fick exploateringen av kalkstensfyndigheterna betydelse. Orsa kyrka har medeltida anor; möjligtvis kan en enkel träkyrka ha förekommit redan i början på 1200-talet, bevisande källor saknas dock. En första kyrka av sten, en liten byggnad om ca 10 x 8 meter, uppfördes på nuvarande plats troligen kring slutet av 1200-talet. Murpartier från denna byggnad ingår i nordvästra hörnet av nuvarande kyrka. Vid sekelskiftet 1300 tillbygg-des kyrkan på längden mot öster, den anges samtidigt ha fått en sakristia (Garmo, 1994). Om-kring år 1350 utvidgades kyrkan ytterligare; den förlängdes mot öster, förhöjdes och bredda-des. Den ombyggda kyrkan hade då fått tre välvda skepp och den motsvarade till sin bredd nuvarande långhus med sina tre västliga travéer. Den fjärde byggnadsetappen ägde rum i slutet av 1400-talet. Långhuset förlängdes ytterligare mot öster, gavlarna höjdes och smyckades med tegelornamentik och taket fick en hög resning. Kyrkorummet hade nu åtta hela pelare med fem travéer, delvis välvda med stjärnvalv. Långhuset fick också ett vapenhus i söder men anges trots sin storlek ha endast fem små fönster. Välvningen av kyrkorummet kompletterades troligen mot slutet av 1500-talet. Kyrkobyggnaden genomgick därefter under 1600-, 1700- och 1800-talen många reparationer, förändringar och ombyggnationer. De flesta orsakades av de besvärande grundförhållandena som medförde sättningar och skador i murverk och valv. Mellan 1607 och 1639 uppfördes ett torn, med överbyggnad av trä, mot västra gaveln. Syftet var att sträva långhuset och stoppa sättningarna som redan då var påfallande. Men redan 1664 ansågs tornets stabilitet vara så besvärande att klockorna flyttades till en nyuppförd klockstapel öster om kyrkan. År 1755 slutfördes tillbyggnaden med det nya polygonala koret i för-längningen av långhuset. Kortillbyggnaden var, som tornet, avsedd att hindra långhusets all-varliga sättningar. I samband med detta sänktes taket som omformades till nuvarande brutna form. Fortgående problem medförde att även sakristian utvidgades i samma syfte under början på 1770-talet. Sättningarna var lika problematiska på västra sidan; av dessa skäl revs tornet 1849, men tre år senare rasade långhusets västra gavel. Ett nytt torn uppfördes under de följande åren, enligt förslag av arkitekt Ludvig Hawerman. Samtidigt anpassades långhusets fasader, dörr- och fönsteröppningar till tornets klassiserande stil. Det var dessa åtgärder som gav kyrkan sin slutliga utformning utvändigt. Även invändigt förnyades kyrkorummet och inredningen vid ett flertal tillfällen. Tillkomsten av nya koret på 1750-talet gav kyrkorummet sin nuvarande plan och travéindelning. Uppförandet av det nya tornet med återställandet av västra gaveln och samtidigt justeringen av dörr- och fönsteröppningar skapade de slutliga förhållandena. Den mest omfattande förnyelsen av interiörerna och inredningen genomfördes dock på 1910-talet, under ledning av arkitekt Fredrik Falkenberg. Då togs sidoläktarna bort, orgelläktaren ombyggdes och kyrkan fick en ny orgel och nuvarande orgelfasad, bänkinredningen förnyades, vindfång uppsattes vid dörrarna, predikstolen från 1600-talet återtogs i bruk, en ny altarring tillkom medan vapenhuset fick en ny inredning. Till större del målades inredningen i dalablått. Samtidigt återställdes tegelvalven och pelarna frigjordes från puts medan de gamla kalkmålningarna från 1400-talet togs fram. Till betydande del skapades då kyrkans nuvarande invändiga karaktär. Efterföljande åtgärder har huvudsakligen avsett underhåll eller tekniska förbättringar. Till kyrkans bevarade äldre och representativa inventarier hör triumfkrucifixet, ett nordtyskt arbete från 1300-talets senare del; kyrkans märkliga dopfunt vars kittel göts 1531 och dess samtida ställning med drak- och hästhuvud; den påkostade predikstolen av Johan Matzon från 1634. Nuvarande altartavla, en oljemålning som skildrar Kristi himmelsfärd, inköptes på 1750-talet. Orgelfasaden med drag från nybarocken är ritad av C. Lindholm 1916. Källor och litteratur Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild Antikvariska topografisk arkiv. Handlingar Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift Boëthius, Gerda. 1944. Orsa kyrka och dess historia. I orsa skoltidning, nr 2, 1944 Boëthius, Gerda. 1950. Kyrkorna i Orsa. I Orsa. En sockenbeskrivning; D 1 Gabrielsson, J. 1913. Minneskrift öfver Orsa kyrkas historia vid invigningen efter restaureringen 1913 Garmo, Sune. 1994. Orsa kyrka Hambraeus, A. ? Kort beskrivning av kyrkan, dess historia och inventarier Prästgårdsinventering i Kopparbergs län, 1976. Dalarnas museum Prästgårdar med skyddsbestämmelser i Kopparbergs län. 1993. Länsstyrelsen i Dalarna Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift |
