Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster UPPSALA DRAGARBRUNN 4:7 - husnr 1, ORANGERIET

 Byggnad - Beskrivning

ORANGERIET (akt.)
Historik
För att få både en tilltalande fond och ett växthus med trädgårdsmästarebostad utarbetade Carl von Linné och slottsmurmästare Kiörner ritningar till ett orangeri för Akademiska trädgården. Utformningen godkändes av överintendenten Hårleman först sedan han själv hade arbetat om förslaget. Orangeriet uppfördes 1742-43.

Linné har i Horti Upsaliensis beskrivit både byggnaden och trädgården och även visat den på ritning. Orangeriet skulle bestå av fem byggnadskroppar uppförda av tegel och glas med huvudsakligen en sluten vägg mot baksidan. Mittpartiet visar fyra fönster och en dörr mot trädgårdssidan, en horisontell taklist och pulpettak i lutning mot baksidan. Partierna på var sida härom planerades som växthus med sluttande glaspartier. Byggnaderna längst ut på flyglarna har samma horisontella tak och taklutning med består endast av två fönsteraxlar i var del. Vad det gäller de olika delarnas användning finns de klart anvisade på plan och i tillhörande beskrivning. Mittdelen Frigidarium som utformats som ett rektangulärt rum trots murarnas sneda läge har en absidform i var kortände i vilken en kamin placerats. Norr om detta rum låg Caldarium, dvs det rum där de mest ömtåliga växterna förvarades. För detta rums uppvärmning fanns en kamin i var ände av rummet vid bakväggen och sedan fanns rör under en tegeltäckning i vilken varmluft kunde cirkulera, kallade camini horizontalis. Längst åt norr låg ett Tepidarium. På andra sidan mittdelen eller Frigidariet fördereddes ett likartat växthus som på norra sidan men vid anläggandet gjordes denna del till trädgårdsmästarbostad med entré från baksidan.

De snedställda väggarna med sin träspång för att tillåta ventilation genom öppning och stängning av de övre glaspartierna var svår ur underhållssynpunkt. Fönsterpartierna krävde oljning med korta intervaller för att inte ruttna i den fuktiga atmosfären. Byggnaden reparerades i början av 1770-talet, men efter Linnés död 1778 minskade intresset för orangeriet. När botaniska trädgården 1807 flyttades till slottsträdgården fick den gamla trädgården förfalla. På 1810-talet då Östgöta nation blev intresserade av byggnaden var den i ganska dåligt skick. En byggnadskommitté bildades och den 31 mars lade sekreteraren fram ett ritningsförslag som bl a innebar att de sluttande fönstren i caldarierna skulle ersättas av en "Colonnade som skulle bära en Corniche fortsättning af den på Huvudcorpsen och ändflyglarna m. m." Det var alltså vid detta tillfälle som fasaderna fick sin nuvarande utformning.

På 1880-talet byggde Östgöta Nation eget nationshus och lämnade då orangeriet. Den fungerade en kortare tid, 1886-97, som slöjdverkstad för studenterna men nyttjades åren 1897-1918 som museum för universitetets samlingar av nordiska fornsaker. Svenska Linnésällskapet som sedan 1880-talet förvaltade Linnés Hammarby fick genom universitetskanslerns beslut i juni 1918 tillträda orangeribyggnaden 1920. 1955 gjordes en större restaurering och ombyggnad av orangeriet med Peter Celsing som arkitekt, assisterad av arkitekt Kempe. Man hittade då rester av den gamla uppvärmningsanordningen. 1985 renoverades fasaden efter förslag av arkitekt Ove Hidemark. Fasaden avfärgades då med kalk i guldocker och snickerierna målades i brutet blågrått.

KÄLLOR: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
Vårdprogram, Byggnadsstyrelsen och ECS-teknik AB 1992