Stäng fönster VIMMERBY PELARNE 5:1 - husnr 1, PELARNE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| PELARNE KYRKA (akt.) | |
| 1997-03-25 |
| Historik |
|---|
|
Pelarne kyrka är uppförd under medeltiden. Någon exakt datering har dock aldrig gjorts. Dendrokronologiska prover som tagits har ännu inte lyckats datera kyrkans äldsta historia. Romanska drag finns t ex i målningar på östra korväggen vilket skulle kunna tyda på ursprung i 1200-talet. Kyrkans äldsta delar är långhuset och koret, båda uppförda av liggande furutimmer som i hörnen fogats samman i laxknutar. De kraftiga syllarna är av ek. Den västra delen av långhuset, där nu läktarpartiet finns, var tidigare bottenvåningen i ett torn som fanns fogat till långhuset. Sedan lång tid tillbaka har det gamla tornet bara bottenvåning och en vindsvåning, med bevarade delar av en tornkammare, som står i förbindelse med långhusvinden. Tornets tidigare omfång kan ses i fasaden då det finns en liten förskjutning mot norr mellan långhus och den forna torndelen. Det åttsidiga Ramsvärdska gravkoret uppfördes av sten söder om koret på 1680-talet, då överste Hans Andersson, adlad Ramsvärd till Rostorp, fick begravas där. När det gäller sakristians och vapenhusets tillkomst varierar uppgifterna. Madeltidsforskaren Marian Ullén beskriver i sin bok om medeltida träkyrkor att sakristian tillkommit senast på 1500-talet och vapenhuset på 1680-talet. I församlingens ägo finns dock arkivuppgifter som säger att en ny sakristia av sten uppfördes 1812 då den gamla var mycket förfallen. Vapenhuset ska enligt församlingens arkivuppgifter ha byggts år 1788 och då ersatt en tidigare ingång, eventuellt med vapenhus, som fanns vid långhusets sydvästra del. Att närmare reda ut förhållandena kring tillkomsten av dagens sakristia och vapenhus, och vad som föregick dem, ryms tyvärr inte inom föreliggande arbetes omfång. Magnus Gabriel Craelius skriver om kyrkan år 1772 att "den är av träd och försedd med nödige innanreden, samt zirad med åtskillige målningar". Att kyrkans timmerväggar invändigt var målade finns några synliga prov på i kyrkan än idag. Några få medeltida inventarier finns också bevarade. I övrigt har kyrkan genom åren genomgått många förändringsfaser. År 1781 lades spånen om mot öster. Årtalet 1781 är ännu synligt i korets gavelröste. Några år senare, 1786, installerades en altaruppsats i kyrkan. Denna utfördes av Jonas Berggren, Målilla. Predikstolen tillkom också någon gång under 1700-talet, oklart när. År 1788 reparerades kyrkan varvid de små medeltidsfönstren under takfoten sattes igen och nya togs upp. Enligt uppgift från Pelarne församling ska också vapenhuset ha byggts år 1788. Då lades också nytt golv in och altaret höjdes. Enligt källorna togs också kordörren upp. Det är oklart vad detta betyder. Kanske var det en dörr mellan koret och gravkoret som då togs upp. Vid samma tid ska väggen mellan långhuset och koret ha breddats genom att triumfbågsväggen till stora delar togs bort. Kyrkan ska också ha fått nytt innertak och väggarna ska ha brädklätts, varefter interiören vitlimmades. När det gäller brädinklädningen av kyrkans väggar finns det dock olika uppgifter. Ibland nämns år 1788, ibland år 1846. Enligt Mandelgrens beskrivning som gjordes efter 1846 års renovering var väggarna då brädinklädda. På baksidan av ett ornament som tillhör altaret har vid en restaurering hittats en blyertsanteckning som stöder uppgiften om år 1846. På 1830-talet fick kyrkan sin första orgel byggd av Anders Jonsson, Ringarum. År 1999 byggdes åter ett nytt orgelverk av Sune Fondell, Ålem. Orgelfasaden från 1830-talets orgel återanvändes. På 1880-talet ska en större renovering av kyrkan ha genomförts. Inte mycket är känt om denna. År 1885 lades dock långhustaket om med tvåkupigt tegel på befintligt spåntak. Vid samma tid byttes befintligt bänkinredning ut mot dagens öppna bänkinredning. Gravkoret iordningsställdes också. Möjligen var det vid denna renovering som fönstren förstorades till nuvarande storlek. Inför en större renovering av kyrkan 1925 gjorde arkitekt Gustaf Clason, Stockholm, en beskrivning, vilken säger en del om hur kyrkan såg ut i kring sekelskiftet 1900. Fönstren var då vita och många syllar var murkna. Invändigt var väggarna och det plana taket klädda med breda bräder. ak och väggar hade vit kulör, taklisten gick i brunt och rött. Orgelfasad och läktarbarriären hade vissa förgyllningar. Predikstolen och altaruppsatsen var marmorerade i vitt och grågrönt med förgyllda ornament och lister. Kyrkans golv med breda plankor bedömdes vara i gott skick. Bänkinredningen beskrevs vara målad i gul ekimitation med bruna kälningar. Samme arkitekt Clason ledde också den renovering som genomfördes 1925, då också konservator Sven Sundbaum var involverad. Vid dessa arbeten fann han äldre väggmålningar utförda direkt på stockarna under den senare panelen. Målningarna var delvis svårt skadade av bl a fukt. SBakom altaruppsatsen var den gamla målningen bäst bevarad. Här gjordes också fyndet av ett tredelat igensatt äldre fönster som funnits tidigare. I taket som föreföll ganska nytt, fanns inga äldre målningar med undantag av fyra stycken takrosetter, möjligen målade år 1847 av C. O. Poijes, och framtagna av målarmästare Eriksson vid ett tidigare tillfälle. Vid samma renovering byggdes skorsten och en kamin placerades i kyrkorummets sydöstra hörn. Innanfönster sattes in i kyrkorummets fönster. Vapenhusets innerväggar kläddes med brädor istället för papp. Utvändigt lagades gråstenssockeln och syllar som var i dåligt skick utbyttes. Vapenhuset spånkläddes nu för första gången. Hela kyrkans spånbeklädnad sågs över. En ny ingång togs upp till sakristian mot väster. Fönster och dörrar målades utvändigt och gravkorets väggar kalkades. Nästa större renovering utfördes precis 30 år senare, 1955. Utvändigt målades snickerier och tjärades fasader. Invändigt blev arbetet mer omfattande. På korets norra vägg plockades väggpanelen ned och en målning blottlades och konserverades av konservator S. Wahlgren, Kalmar. I kyrkorummet i övrigt målades väggar och tak med oljefärg och temperafärg. Taklistens dekorationsmålning, som i stil tycks sammanfalla med takrosetternas, togs nu också fram. Bänkarna skulle luttvättas och marmoreringsmålas med tempera och fernissas alternativt avlutas och lämnas trärena. Det är oklart hur det blev. Orgelläktare och fasad målades och fönstersnickerier luttvättades och målades. Predikstolen målades invändigt. Gravkorets tak målades med tempera och väggarna kalkavfärgades. Arbetet omfattad alla inre ytor och fasta föremål i långskepp, vapenhus, sakristia och gravkor. Undantaget var koret i sin helhet samt predikstolens yttre. Vapenhuset målades invändigt liksom sakristian där även järndörren konserverades. Sakristian omdanades för att brukas som förberedelserum. År 1977 utfördes en exteriör renovering efter ritningar av Eric Persson, Johannes Dahls arkitektfirma, Tranås. Långhusets tegeltak togs bort och det undre spåntaket dokumenterades. På det södra takfallet som var lagt med ekspån fanns årtalet 1828 i mönsterläggning. Detta tak var dock i dåligt skick och byttes helt. Det norra takfallet hade furuspån som var äldre än den södra sidans ekspån. Den västra hälften av norra sidan, liksom övre tredjedelen av den östra delen bestod av furuspån. Dessa sammankopplades tidsmässigt med dateringen 1781 som finns på korets östvägg. Den nedre delen (2/3) av det norra takfallets östra hälft hade ekspån bevarade. Dessa antogs vara samtida med södra takfallets ekspån. Norra takfallet kompletterades med nya spån och hela taket tjärades, även vapenhusets. Sakristians spåntak byttes helt och tjärades. Svartplåten på gravkorets tak byttes mot galvaniserad plåt. Väggarnas spånbeklädnad studerades och man drog slutsatsen att samtliga utom den norra väggens var samtida och tillkom 1781. Den norra väggens panel ansågs vara äldre, möjligen medeltida. Nya spån för komplettering togs från Saljebygdens hemslöjd, Wallby säteri, Nye. Spånen var av furu och tryckimpregnerade med kreosotolja. År 1981 restaurerades golvet i sakristian då det hade börjat sjunka i en hörna. I samband med detta genomfördes en mindre arkeologisk undersökning varvid två skelett hittades, samt mynt från 1586. I slutet av 1980-talet, 1989, var det dags för nästa stora invändiga renovering. Även denna gång genomfördes en hel del färgundersökningar på såväl väggar och tak som på fasta inventarier. Så långt som möjligt försökte man återgå till tidigare kulörval. Bänkinredningen målades i ursprunglig färgsättning med eklasering i ramstycken och valnötsimitation i fyllningar. Vävalnötsimitation i fyllningar. Väggar och tak i samtliga utrymmen, utom sakristian, målades i ljusa kulörer. Ramsvärdska gravkoret målades med vit limfärg i taket och väggarna med kalkfärg. Samtliga fönster sågs över och målades. I taket under läktaren återfanns en målning föreställande en sol, vilken frilades och restaurerades. Exteriört lagades och kalkavfärgades gravkor och sakristia. Omkring år 1991 genomfördes konserveringsarbeten på predikstol,altaruppsats, begravningsvapen, triumfkrucifix och relief med Jungfru Maria av konservatorer vid Jönköpings läns museum. År 1991 konserverades också målningen på väggen bakom altartavlan. Altartavlan sattes nu på gångjärn för att man lätt skulle kunna visa väggmålningen. En exteriör genomgång av tak och fasader genomfördes år 2001. Då kompletterades spånen på tak och fasader, vilka också tjärades med äkta trätjära. Fönster sågs över och målades och putsade ytor lagades och avfärgades med kalkfärg, allt i befintlig kulör. Gravkorets plåttak rengjordes och målades. År 2005 installerades brand- och inbrottslarm i kyrkan. |
